SammanfattningRengsvik, Jessica och Wahldén, Anna-Lena (2019), ”Hitta språket” i förskoleklass - Lärares erfarenheter av Skolverkets kartläggningsmaterial i språklig medvetenhet. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidrag”Hitta språket” (Skolverket, 2018c) är ett kartläggningsmaterial i språklig medvetenhet i förskoleklass, som nationellt blir obligatoriskt att använda i juli 2019 (Skolförordningen, SFS 2011:185, 8 kap. 2§). Syftet med studien är att öka kunskapen om användningen av ”Hitta språket” (Skolverket, 2018c). Lärares olika erfarenheter av användningen av ”Hitta språket”, samt erfarenheter av samverkan mellan lärare och personal med specialpedagogisk kompetens kring kartläggningsmaterialet belyses i studien. Erfarenheterna anses kunna vara betydelsefulla för både lärare och personal med specialpedagogisk kompetens, då det kan bidra till ökad kunskap inför fortsatt användning av kartläggningsmaterialet. Syfte och frågeställningarStudien syftar till att belysa lärares användning av ”Hitta språket” (Skolverket, 2018c), samt samverkan mellan lärare och personal med specialpedagogisk kompetens kring detta kartläggningsmaterial, genom följande frågeställningar: 1.Hur beskriver lärarna sina erfarenheter av arbetet med kartläggningsmaterialet ”Hitta språket”? 2.Hur ser lärarna på samverkan med personal med specialpedagogisk kompetens kopplat till ”Hitta språket”?Studien innefattar enbart erfarenheter av lärare som använt kartläggningsmaterialet under prövoåret 2018/2019, då det nationellt blir obligatoriskt att använda materialet först i juli 2019 (Skolförordningen, SFS 2011:185, 8 kap. 2§). TeoriStudien belyses ur ett sociokulturellt perspektiv på lärande, med språk och läsning i fokus. Ur ett sociokulturellt perspektiv betraktas lärande ske i samspel mellan människor. Språk ses som ett socialt och kulturellt fenomen, som individen socialiseras in i och själv påverkar genom användningen av språket (Säljö, 2017). Läsning betraktas som en social aktivitet där läsare, text och kontext samspelar (Mossige, Skaathun och Røskeland (2008). MetodStudien bygger på empiri som samlats in genom metoderna frågeformulär och semistrukturerade intervjuer. Frågeformuläret har besvarats av 21 lärare och intervjuer har genomförts med åtta lärare. Studien tar sin utgångspunkt i en fenomenologisk forskningsansats. Insamlat material har bearbetats och analyserats genom en innehållsanalys.ResultatI resultaten framkommer att lärarna anser att ”Hitta språket” (Skolverket, 2018c) är ett användbart verktyg för kartläggning i språklig medvetenhet i förskoleklass. Lärarna är över lag positiva till att kartläggningsmaterialet publicerats då det kan bidra till ökad likvärdighet mellan förskoleklasser. Vikten av kartläggning av elevers språkliga medvetenhet framkommer i lärarnas beskrivningar och kartläggningsaktiviteterna beskrivs som relevanta. Det framkommer att lärarna ser kartläggningsresultaten som användbara på ett flertal sätt. En del svårigheter i genomförandet lyfts fram av lärarna. Resultaten visar att det förekommit samverkan mellan lärare och personal med specialpedagogisk kompetens kring ”Hitta språket” vid enstaka tillfällen.Specialpedagogiska implikationerVi ser fördelar med en kontinuerlig samverkan kopplat till ”Hitta språket” (Skolverket, 2018c), dels när det gäller genomförandet av kartläggningen, dels när det gäller särskilda bedömningarna av elevers kunskapsutveckling. En ökad samverkan anses kunna bidra till att tidig identifiering av elever i riskzonen för språk-, läs- och skrivsvårigheter säkerställs och att tidiga insatser kan genomföras. Sammantaget skulle detta kunna leda till en ökad samverkan och ett ökat specialpedagogiskt fokus i förskoleklass.NyckelordFörskoleklass, ”Hitta språket”, tidiga insatser, kartläggningsmaterial, språklig medvetenhet.

Syftet med denna studie är att bidra till ökad kunskap om vårdnadshavares och specialpedagogers erfarenheter om övergången mellan förskola och förskoleklass. Föreliggande kvalitativa intervjustudie undersöker anknytningens roll i övergången mellan förskola och förskoleklass, samverkan mellan skolformer samt vårdnadshavares delaktighet. Metod som använts är semistrukturerade intervjuer. Tre specialpedagoger som varit involverade i övergångar samt sex vårdnadshavare med barn som går i förskoleklass i nuläget intervjuades. Resultatet visade att anknytning, delaktighet och samverkan var viktiga komponenter i övergången. Anknytningen genom kamratrelationer visade sig vara mer eller mindre viktig beroende på hur skolplaceringen organiseras. Hur övergången såg ut visade sig vara olika samt att det råder olika meningar om närhetsprincipens vara eller icke varande. Närhetsprincipen utgår från gångavståndet mellan hem och skola. Gemensamt för både specialpedagoger och vårdnadshavarna är att de är måna om barnens välbefinnande. De ska känna trygghet både före, under och efter övergången från förskolan till förskoleklass. Olika synsätt på förskolans och skolans verksamheter synliggörs. En potentiell negativ specialpedagogisk implikation är att närhetsprincipen tenderar att ta över i arbetet av övergången. En potentiell positiv specialpedagogisk implikation är att det relationella perspektivet råder vilket kan ge goda förutsättningar för barn och elever genom tidiga insatser i lärandemiljön.

En kvalitativ studie om förskollärares perspektiv på barns övergång från förskola till förskoleklass. Syftet med studien är att genom förskollärares berättelser undersöka hur arbetet med barns övergång från förskola till förskoleklass ser ut samt att nå kunskap om hur förskollärare samverkar med specialpedagoger vid denna övergång. Därmed kan en djupare förståelse nås kring hur dessa aktörer kan samverka för alla barns bästa i övergångsprocessen. Studien riktar sig till förskollärare som arbetar i förskolan och som därmed ansvarar för överlämnandet av barn till förskoleklass. Studiens empiri har samlats in genom semistrukturerade intervjuer. Resultatet pekar mot att övergången mellan förskola och förskoleklass till stor del handlar om att ge barnen trygghet i mötet med den nya verksamheten. Resultatet pekar även mot att en välfungerande samverkan mellan förskollärare och specialpedagoger i övergången gynnar alla barns bästa i övergångsprocessen. Vidare antyder studiens resultat att specialpedagogen har en slags roll som övergångssamordnare då övergången gäller barn i behov av särskilt stöd, men att denna roll kan utvecklas ytterligare för att gynna alla parter i övergången. Relaterat till det sociokulturella perspektivet, med fokus på begreppen redskap, appropriering och situerade praktiker, ses övergången som en process i vilken förskollärare och specialpedagoger kan lära av och med varandra för alla barns bästa i övergången.

För sex år sedan tog jag examen från lärarutbildningen vid Högskolan i Borås och under min utbildning hade jag fått många tips och idéer på hur klasslärare och fritidslärare kunde dela upp undervisningen och ansvara för olika delar av undervisningen beroende på kompetens och intresse. När jag kom ut i arbetslivet var det inte den verkligheten jag mötte. Under dessa år i arbetslivet har jag inte varit med om att samverkan mellan verksamheterna har fungerat som jag lärde mig på högskolan men å andra sidan har jag inte varit i fritidshemsverksamheten under några år heller. Därför är jag intresserad av att ta reda på hur samverkan mellan verksamheterna fungerar i Borås Stad idag. Studiens syfte är att ta reda på hur det ser ut med samverkan mellan skola och fritidshem i de kommunala skolorna i Borås Stad. Det vill säga undersöka om rektorerna ute på skolorna tar det förväntade ansvaret som står i läroplanen, se om verksamheterna samverkar om utbildningsinnehåll, om verksamheterna delar med sig av kunskaper och erfarenheter gentemot varandras verksamheter och om kompetensen ute på skolorna tas till vara. Studien är en kvantitativ studie med avsikt att låta hela populationen vara med och svara. Datainsamlingen gjordes med hjälp av en webbenkät som skapades med Google Forms och totalt besvarades av 137 personer av totalt 470 personer som fått den skickad till sig. Innan enkätens länk spreds inom populationen genomfördes en pilotstudie på tio personer som fick komma med återkoppling på frågorna. Resultatet av studien visar att lärarna i Borås Stad generellt har mindre än 30 minuter schemalagd tid i veckan för att planera samverkansaktiviteter och mindre än 30 minuter i veckan schemalagt för att genomföra dem. Över lag samverkar lärarna i de olika verksamheterna noll gånger i veckan om innehållet i verksamheterna för att tiden istället används till information, att prata om elever som befinner sig i svårigheter socialt och om rastvärdskap. De allra flesta upplever att rektorn är den som initierar samverkan på arbetsplatsen och övervägande av de svarande upplever att rektorn tar sitt ansvar och lever upp till vad som står i styrdokumenten. När eleverna ska byta lärare eller avdelning brukar en överlämning av information ske. Studien visar att lärarkategorierna tenderar att sköta överlämningen inom samma lärarkategori och inte ha med andra verksamheter vid överlämning. Fritidslärarnas huvuduppdrag ligger innan- och efter skoltid men arbetsuppgifterna under skoldagen varierar. Fritidslärarna används först och främst som klassresurs eller resurs för enskild elev men har även uppdrag som rastaktivitetsansvariga.

Andreasson, Marina & Cartner, Annette (2022). Från förskola till förskoleklass – Övergången för barn i behov av särskilt stöd under en pandemi. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Övergången mellan skolformerna förskola och förskoleklass innebär för barnen att lämna en trygg plats för att förflytta sig psykiskt och fysiskt till en ny skolkontext.  Lärdomarna som finns att dra nytta av från Covid-19 pandemin kan således vara adekvata för framtiden. Kunskapsbidraget studien förväntas att bidra med är att identifiera framgångsfaktorer i en övergångsprocess för barn i behov av stöd under en smittspridning eller liknande kris i samhället. Studiens syfte är att bidra med kunskap om olika framgångsfaktorer och hinder vid övergången från förskolan till förskoleklassen för barn i behov av särskilt stöd under en pandemi. Syftet är också att bidra med erfarenheter och kunskap till framtida pandemier eller liknande samhällsproblem. Vilka lärdomar som bör tas tillvara på för att underlätta övergången för barn i behov av särskilt stöd. Hur sker samverkan i övergången mellan de olika aktörerna under en pandemi? Hur gick övergången till för barnen med särskilt stöd under pandemin? Vilka framgångsfaktorer och hinder beskriver aktörerna när det gäller övergångsprocessen under en pandemi? Studiens teoretiska utgångspunkter är systemteori och anknytningsteori. Den systemteoretiska utgångspunkten i studien har sin fokus i Urie Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori som är en tolkning av systemteori. För att se hur helhetsbilden i övergången mellan förskola och förskoleklass ser ut för barnen i behov av stöd. Anknytningens utgångspunkt föreligger i Bowlbys anknytningsteori gällande barns känslomässiga band till vårdnadshavare och pedagoger. Hur anknytningens faser förändras med barnet ålder och mognad, samt vikten av kamratrelationer i skolan är huvudfokus i denna teori. Både nationell och internationell forskning om övergångar från förskolan till förskoleklass, föräldrasamverkan, barn i behov av särskilt stöd samt Covid-19 presenteras och tagits till hjälp för att analysera resultatet i studien.Forskningsprocessen har genomförts med semistrukturerade intervjuer med syfte att ta del av hur informanterna resonerade om överlämning av barn i behov av särskilt stöd under en pandemi.  Det empiriska materialet bestod av intervjuer med åtta informanter från tre olika kommuner med olika relationer till problemet som granskats. En skolledare, tre förskollärare, två specialpedagoger och två vårdnadshavare. Empirin analyserades utifrån en tematisk analysmetod och kategoriserades utifrån teman och underteman. Resultatet belyser framgångsfaktorer och hinder som pandemin bidragit med för barnen i behov av särskilt stöd i övergångsprocessen. Informanterna belyser en mängd variation hur de gått till väga för att genomföra övergången mellan skolformerna. Det finns lärdomar att dra i de olika verksamheterna. Vissa verksamheter har varit mer lösningsfokuserad än andra och erbjudit digitala lösningar, utomhusaktiviteter och speciallösningar för barn i behov av särskilt stöd. Vikten av samverkan mellan berörda aktörer och framför allt samverkan med vårdnadshavaren är en av lösningarna som bidrar till en lyckad övergång för barnen under en pandemi. Specialpedagogens roll i övergångsprocessen mellan förskola och förskoleklass spelar stor roll för barnen i behov av särskilt stöd. En samordnare för barnet, vårdnadshavaren, skolans organisation och övriga aktörer. Vikten av samarbete och lösningsfokus under en pandemi när genomförandet av en övergångsprocess mellan förskolan och förskoleklassen känns bristande i ett oroligt samhälle.

Syftet med den här studien är att undersöka förskollärares och förskoleklasslärares uppfattning om bildämnet. Studien ämnar också undersöka vad som händer i situationer där barnen skapar fritt tillsammans med andra barn respektive vad som sker under styrda bildaktiviteter. Detta undersöks genom en kvalitativ observationsstudie och intervjustudie. För att få svar på forskningsfrågorna genomfördes intervjuer med tre förskollärare och två förskoleklasslärare, samt genomfördes videoobservationer vid olika tillfällen under fria bildaktiviteter och lärarledda bildaktiviteter på förskolan. Genom intervjuerna gavs det svar på våra forskningsfrågor om förskollärares uppfattningar om hur de bedriver bildämnet samt vad förskollärarna vill uppnå genom bildarbetet. Genom observationerna besvarades forskningsfrågorna som handlade om hur barn och pedagoger agerar för att skapa intersubjektivitet och hur de upprätthåller den samt hur pedagoger agerar för att skapa ett lärande, men också hur barns kamratkultur kommer till uttryck under bildaktiviteterna. Föreliggande studie tar sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och det barndomssociologiska perspektivet. Resultaten visar att de fria bildaktiviteterna och de lärarledda bildaktiviteterna har båda viktiga fördelar och tycks vara lika viktiga att bedriva i förskolan och skolan. Resultatet visar vidare att bildskapandet tycks vara ett viktigt redskap som används i förskolan och skolan för att utveckla barnens kommunikativa och matematiska förmågor. Genom bildaktiviteter ges barnen möjlighet att uttrycka sig på flera olika sätt än enbart det verbala språket. Detta bidrar till att barnen utvecklar sin kommunikativa förmåga vilket i sig leder till att barn får sina röster hörda och får inflytande över sitt eget lärande. I resultatet framkom det även om bildämnets positiva effekter på skolans andra ämnen.

Hitta matematiken är ett kartläggningsmaterial som har införts och blivit obligatorisk i förskoleklass inför höstterminen 2019. Avsikten är att kartlägga och synliggöra elever i behov av anpassning och stöd. Tidigare forskning visar att genom resonemang och kommunikation här lärare enklare att se vart eleverna befinner sig och kan därefter individanpassa undervisningen (Vennberg, 2015 ss. 78-79). Forskning visar även att grupparbete är gynnsamt för det utmanar eleverna att lösa problem muntligt (Karlsson, 2019, s.185). Detta gör att de teoretiska utgångspunkterna: sociokulturellt perspektiv och närmaste utvecklingszonen, är relevanta för denna studie. Studiens syfte är att undersöka hur förskoleklasslärares tankar om och arbete med kartläggningsmaterialet Hitta matematiken har sett ut, men också hur de upplever att eleverna har tagit till sig materialet. Syftet är också att se hur lärarna har arbetat med elever som är i behov av extra anpassningar/stöd. Studien baseras på sju kvalitativa intervjuer av åtta förskoleklasslärare.  Resultatet visar att lärarna generellt anser att materialet är elevnära och engagerar eleverna till att vilja arbeta med det. Alla lärare kände sig pålästa på materialet och några av lärarna betonade att nätverksträffarna hade varit en stor fördel i den kommande planeringen av kartläggningen. Dokumentationsmatrisen använde alla lärare men på olika sätt, några ansåg att den inte gav eleverna rätt förutsättningar då det är klarar eller klarar inte medan en annan belyste att denna var bland det bästa i kartläggningen. Vissa lärare valde att arbeta vidare med resultaten som kartläggningen gav genom att exempelvis anpassa grupper efter elevernas förmågor. Samtidigt anser alla lärare att de hade kunnat identifiera eleverna i behov av extra anpassning och stöd även utan kartläggningen, men en lärare säger att det är viktigt att göra en dokumentation kring eleverna för att alla ska få en rättvis bedömning.

Studiens syfte är att undersöka förskollärares och förskoleklasslärares erfarenheter av övergångar från förskola till förskoleklass. Fokus i studien är att se hur förskollärare och förskoleklasslärare arbetar för att skapa trygghet i en övergång. Studien är av kvalitativ form där semistrukturerade intervjuer har använts. Intervjuerna genomfördes med tre förskollärare och tre förskoleklasslärare. Detta för att få en förståelse för respektive lärares erfarenheter av övergången. Studien har utgått från anknytningsteorin som teoretisk utgångspunkt. Resultatet visar liknande erfarenheter mellan de två lärarformerna gällande att vårdnadshavares delaktighet i övergången från förskola till förskoleklass är viktig för att möjliggöra trygghet för barnen. Resultatet visar även på att lärarna i de två skolformerna delade erfarenheter gällande att samarbete dem emellan är centralt för känslan av trygghet i övergången. Samarbetet består bland annat av att barnen träffar sin framtida lärare och besöker sitt framtida klassrum. Resultatet redogör även för liknande erfarenheter mellan de två skolformernas lärare gällande att i samband med övergången till förskoleklassen kommer också högre ställda krav på barnen.

Syftet med studien är att få en större förståelse för högläsningens betydelse och utifrån lärares erfarenheter kartlägga eventuella möjligheter och svårigheter med högläsningen. De medverkande lärarna arbetar på två olika skolor i Sverige, i förskoleklass och årskurs 1. En kvalitativ insamlingsmetod har använts i studien för att besvara frågeställningarna genom semistrukturerade intervjuer. Högläsning ses ur ett sociokulturellt perspektiv som bygger på interaktionen mellan lärare och elever. Studien visar att det finns en samsyn hos de intervjuade lärarna gällande högläsningens betydelse, däremot skiljer det sig något mellan lärarnas upplevda utmaningar. Resultatet visar att lärarna anser att högläsning bör vara en del av undervisningen eftersom den har stor betydelse för elevernas ordförråd. Resultatet visar även att lärarna anser att det finns ett samband mellan högläsning och elevers språkutveckling samt att det är av vikt att eleverna är delaktiga under högläsning. Studien visar att det främst förekommer utmaningar för lärarna att anpassa högläsningen på en nivå som passar alla elever.

No description available.