Syftet med detta arbete är att utveckla kunskap om hur pedagoger i förskola och förskoleklass ser på barns bildskapande och hur bildskapande används i förhållande till kommunikation, uttryck och undervisning. Metoden har varit enkätundersökning och jag har baserat mina svarsanalyser på den sociokulturella teorin. Studien bygger på svar ifrån 38 pedagoger i förskola och förskoleklass i två medelstora kommuner. Av de som deltog hade något fler en lägre utbildning (gymnasium eller folkhögskola) och en stor majoritet arbetade inom förskolan. Resultaten visar att det främsta syftet med bildskapande för många pedagoger är att ge barn möjlighet att använda olika materiel och tekniker. Resultatet tyder också på att dokumentation av bildskapande sker mer sällan. Samtal om barnens bilder sker dock hos de flesta, med enskilda barn och/eller i grupp. Flertalet respondenter anser att bildskapande är en form av kommunikation och att det synliggör barnens lärandeprocesser. I studien svarar de flesta att planerad undervisning med bildskapande inslag sker ibland men det är ofta barnens intresse som styr aktiviteten. Många av pedagogerna menar att samtal kring processen i bildskapandet sker. Det speglar sig dock inte i resultatet för de syften som pedagogerna anger ligger till grund för bildskapande aktiviteter. Där tycks fokus ligga på det praktiska och mer konkreta. Resultatet av studien kan tolkas som att medvetenhet och vilja att arbeta med bildpedagogik finns hos många pedagoger men medel som tid, fortbildning och material saknas.

Syftet med studien är att ta reda på hur några utvalda lärare i förskoleklass arbetar med och skapar en interaktiv högläsningsmiljö. Studien syftar även till att ta reda på hur arbetet med interaktiv högläsning kan främja elevernas språkutveckling samt vilka möjligheter och hinder som uppkommer. Studien har utförts genom semistrukturerade intervjuer med sex förskolkelasslärare på tre olika skolor i en mellanstor kommun. Resultatet visar att lärarna arbetar och tänker på liknande sätt när det gäller interaktiv högläsning, till exempel lyfts det upp att det är viktigt att ge eleverna möjlighet att samtala och vara delaktiga i arbetet. Gemensamt visade det sig även att interaktiv högläsning är ett bra sätt att arbeta med för att främja elevers språkutveckling i de yngre åldrarna.

Inledning  Övergångsprocessen från förskola till förskoleklass ser olika ut. Vi studenter har genom arbete och verksamhetsförlagd utbildning upplevt att förskolor och skolor arbetar olika mycket med övergångsaktiviteter mellan verksamheterna. Vi undrar varför det är så när kontinuiteten är en viktig del för barns lärande, trygghet och utveckling.   Syfte  Läroplanen: Lpfö 18 (Skolverket 2018, s. 10) framhåller vikten av kontinuitet för barnens fortsatta lärande. Därav har vi i vår studie valt att skapa mer kunskap om kontinuitet i övergångarna mellan förskola och förskoleklass med fokus på pedagogerna/lärarna och rektorernas resonemang kring trygghet för det enskilda barnet.  Metod och urval  För att få mer kunskap och fördjupa oss i övergångsarbetet har vi i vår studie använt oss av metoden kvalitativ intervju för att samla in vår data. Materialet som samlats in genom röstinspelade intervjuer bestod av nio respondenter med olika yrkesroller. Yrkesrollerna är pedagoger, lärare och rektorer. Respondenterna arbetar i olika förskolor och skolor i en och samma kommun i Sverige och varit med om minst en övergång tidigare. Verksamheterna är olika stora, avståndet mellan förskola och skola varierar och ligger i olika socioekonomiska områden. När intervjuerna och transkriberingarna var klara fortsatte vi med att analysera vår data och tog ut nyckelord för att lättare kunna kategorisera svaren som vi senare redovisar i resultatet.  Resultat  I resultatet framkommer det att övergången ser olika ut i verksamheterna. Olikheterna grundar sig i att det sällan arbetas utifrån en gemensam explicit arbetsmodell som visar hur planeringen kan utformas inför en övergång, så att planeringen blir den samma i processen. En orsak är att avståndet mellan förskola och skola varierar och möjligheten för övergångsaktiviteter försvåras. I intervjuerna nämns ett årshjul som finns i kommunen, det är en arbetsmodell som verksamheterna kan utgå ifrån. Dock visar resultatet på att årshjulet används i olika grad. I resultatet kan vi också utläsa att övergångsaktiviteterna främst sker på gruppnivå om inte den enskilda individen är i behov av särskilt stöd. Samverkan beskrivs vara olika då verksamheterna utgår från olika kontexter. I resultatet framkommer att pedagoger och lärare önskar att både kommunikationen och övergångsaktiviteter förbättras och att tryggheten för barnet stärks så att övergången blir kontinuerlig.

I denna uppsats utforskar vi F–3–lärares uppfattningar om hur användningen av skönlitteratur i undervisningen kan påverka läsförmågan hos elever med lässvårigheter och hur detta samtidigt kan påverka elevernas självförtroende. Genom att använda en kvalitativ forskningsdesign med semistrukturerade intervjuer som huvudsakligt datainsamlingsverktyg, har vi analyserat och tolkat resultaten med stöd av relevant teori och tidigare forskning. I studien belyser vi F–3–lärares framgångsrika strategier och metoder för att främja läsning och stärka elevernas självförtroende genom skönlitteraturens användning. Resultaten indikerar att läsning av skönlitteratur, särskilt när den anpassas efter elevernas individuella behov och intressen, kan vara en betydelsefull faktor för att förbättra både läsförmågan och självförtroendet hos elever med lässvårigheter. Diskussionen och slutsatserna lyfter fram praktiska insikter och bidrar till förståelsen av hur skönlitteratur kan användas som ett effektivt verktyg för att stödja läsutvecklingen hos elever med specifika utmaningar. Sammantaget erbjuder uppsatsen insiktsfulla perspektiv och bidrar till det pågående samtalet om läsfrämjande strategier i tidiga skolår.

Syftet med den här studien är att ta reda på hur lärare i årskurs 1–3 använder tyst läsning i undervisningen och hur de väljer att följa upp den tysta läsningen. Studien har en kvalitativ ansats med semistrukturerade interjuver. I studien deltog sex respondenter från olika skolor. Data från intervjuerna transkriberades och sorterades, för att analyseras och diskuteras. Resultatet som framkom under studien är att lärare använder tyst läsning vid olika tillfällen, som exempelvis startuppgift eller när de är klara med huvudsakliga uppgifter. Tiden för den tysta läsningen kunde variera mellan 30–75 minuter per vecka. Slutligen visade resultatet att lärarna följer upp den tysta läsningen på olika sätt, exempelvis boksamtal och bokrecension.

Detta arbete utgår från att redogöra kring lärares uppfattning kring den tidiga läsinlärningen. Syftet för studien har utgått ifrån att vilja belysa lärares arbetssätt kring den tidiga läsinlärningen och hur den kan användas i förskoleklass och årskurs 1-2. Vidare undersöks lärares sätt att uppfatta och urskilja elever som befinner sig i risk för att utveckla läs- och skrivsvårigheter och hur lärare kan arbeta för att stötta eleverna och motverka omnämnda svårigheter. Studien utgår med en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer genomförts med sex lärare som är verksamma inom förskoleklass och årskurs 1-2. Materialet har därefter analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet. Resultatet för studien har påvisat att det finns en outtalad metod som lärare använder som grund för undervisningen i tidig läsinlärning. Samtidigt finns en antydan om att vilja förändra modellen för att det ska fungera till den egna undervisningen. Vidare påvisar resultatet lärares syn kring samarbete med specialpedagog eller speciallärare för att arbeta med de elever som befinner sig i riskzon för läs- och skrivsvårigheter. Upplägget och ansvaret för arbete kring dessa elever befinner sig i en skiljemening utifrån olika lärare vilken lyfts som en implementering för kommande forskning.

Detta arbete utgår från att redogöra kring lärares uppfattning kring den tidiga läsinlärningen. Syftet för studien har utgått ifrån att vilja belysa lärares arbetssätt kring den tidiga läsinlärningen och hur den kan användas i förskoleklass och årskurs 1-2. Vidare undersöks lärares sätt att uppfatta och urskilja elever som befinner sig i risk för att utveckla läs- och skrivsvårigheter och hur lärare kan arbeta för att stötta eleverna och motverka omnämnda svårigheter. Studien utgår med en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer genomförts med sexl ärare som är verksamma inom förskoleklass och årskurs 1-2. Materialet har därefter analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet. Resultatet för studien har påvisat att det finns en outtalad metod som lärare använder som grund för undervisningen i tidig läsinlärning. Samtidigt finns en antydan om att vilja förändra modellen för att det ska fungera till den egna undervisningen. Vidare påvisar resultatet lärares syn kring samarbete med specialpedagog eller speciallärare för att arbeta med de elever som befinner sig i riskzon för läs- och skrivsvårigheter. Upplägget och ansvaret för arbete kring dessa elever befinner sig i en skiljemening utifrån olika lärare vilken lyfts som en implementering för kommande forskning. / <p>Pedagosiskt arbete, inriktning svenska</p>

Barn får inte bedömas i förskolan, men en uppfattning görs så till vida om barnet är redoför en överflyttning till skolan eller om barnet bör stanna ett år till. Syftet med studien äratt undersöka förskollärares kunskaper och erfarenheter av ADD och skolmognad, närdet gäller övergången till förskoleklass från förskolan. De frågeställningar som studienska besvara är: Varför stannar barn kvar på förskolan ytterligare ett år? Hur insatta ärförskolläraren i ADD och skolmognad? Det socialpsykologiska angreppsättet somstudien teoretiskt förankras i behandlar om övergången varit mjuk eller hård och desspåverkan på barn när de ska gå från förskolan upp till förskoleklass. I den här studienhar författaren använt en kvantitativ forskningsmetod. Data har samlats in genom enenkätstudie som skickats ut per mail till över ett trettiotal förskollärare i vissa fall viarektorerna/cheferna samt till en sluten Facebook grupp med cirka 50 000förskollärare/lärare. Totalt bygger studien på 45 svar. Resultatet från enkätstudienindikerar att det händer då och då att barn får stanna kvar på förskolan ett år till. Dethuvudsakliga resultatet tyder på att det kan finnas en mängd olika omständigheter till attdet blir så. Orsaken kan vara att barnet inte varit skolmoget, varit född sent på året ellerhaft en eller flera diagnoser som gjort att man kommit fram till att det ändå vore bäst förbarnet att stanna kvar i förskoleverksamhet.

Syftet med den här studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare talar om sin undervisning i naturvetenskap och vad som skapar en trygg undervisningsmiljö. Förskolan ska erbjuda alla barn trygghet och lustfyllda undervisningsmöjligheter. För att uppnå syftet med studien har kvalitativa intervjuer med sju yrkesverksamma förskollärare genomförts. Samtliga informanterna har tillgång till inomhus-, gårds- och skogsmiljöer, i varierande utsträckning och kvalitet. Förskollärarna har bidragit med sina tankar och erfarenheter angående naturvetenskapsundervisning i en lämplig och trygg lärmiljö. Studiens centrala resultat har analyserats med hjälp av teorin om känsla av sammanhang, KASAM som är både ett hälsofrämjande och inkluderande förhållningssätt. KASAM innefattar tre begrepp:begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. En undervisning som kan möjliggöra att barnen upplever begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet för kunskapsområdet, främjar lärandet. Resultatet av min studie visar att samtliga informanter anser att naturvetenskapsundervisning bör utgå från barns intresse och att den gynnas av varierande lärmiljöer. Kunskapsinhämtningen stärks då barn själva får undersöka och upptäcka med sin kropp och sina sinnen samt diskutera och ta reda på mer utifrån sin nyfikenhet. Barnen behöver vara delaktiga i undervisningen och skapa sig egna erfarenheter genom att prova på och utforska tillsammans med en förskollärare/pedagog som genom sitt engagemang och nyfikenhet främjar barnets intresse.

Syftet med denna studie är att utifrån ett sociokulturellt perspektiv, synliggöra och förstå förskollärares perspektiv på den obligatoriska kartläggningen i förskoleklass. Studiens utgångspunkt har varit att synliggöra förskollärarnas tankar och erfarenheter om den obligatoriska kartläggningen i förskoleklass. Utifrån forskningsfrågorna kunde olika semistrukturerade intervjufrågor formuleras som handlade om hur förskollärarna bearbetar de olika delarna av kartläggningen och vad som fungerar bra och mindre bra. Det sociokulturella perspektivet har varit centralt i analysen av materialet eftersom i reduceringen av materialet har centrala begrepp från det sociokulturella perspektivet varit i fokus. Som metod i reduceringen har färgkodning används för att få fram det som har varit aktuellt i denna studie.  Resultatet visar att förskollärarna gjorde största delen av kartläggningen inom tidsfristen som Skolverket har satt, det visar också att det fanns brister i bedömningen, i hur förskollärarna bearbetade resultatet som har kommit fram av kartläggningen. Det framkom också att arbetet av kartläggningen varierar från skola till skola, några förskollärare beskrev att de hade ett bra stöd från en specialpedagog medan några andra inte hade det.