Denna uppsats har undersökt hur inställningen till användandet av versaler och gemener ser ut hos pedagoger i förskoleklass, förskoleklass och grundskolans 1–3 (lågstadiet). Den har även undersökt hur pedagogerna själva lärde sig skriva samt hur de lärt sina eventuella barn att skriva. Undersökningen konkretiserades med följande fyra frågeställningar: Hur ser det ut på förskolan? Hur ser det ut i förskoleklassen? Hur ser det ut på lågstadiet? Vad finns det för likheter och skillnader mellan förskolan, förskoleklassen respektive lågstadiet? Pedagogerna svarade på frågeställningarna via en enkät och enkätsvaren analyserades. Det visade sig att pedagogerna själva mestadels lärt sig att skriva med versaler och de tror att de flesta barn gör detsamma. De menar att detta förmodligen beror på att vuxna automatiskt använder stora versaler när de skriver med sina barn / elever. Det märktes en klar progression i hur/vad eleverna skriver från förskolan upp till lågstadiet, från uteslutande versaler till både versaler och gemener samt från enstaka ord till längre texter. Pedagogerna anser att det är viktigare att eleverna skriver än hur de skriver. Eleverna kommer lära sig skriva med gemener till slut men vissa kan uppleva det svårt att gå över till att använda både versaler och gemener.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i förskoleklass arbetar med problemlösning i matematikundervisningen. Vi har valt att specifikt undersöka hur det praktiska arbetet med problemlösning i matematik kan se ut på olika skolor och hos olika lärare.  Dessutom har vi valt att undersöka hur de lärare som deltagit i undersökningen ser på problemlösning och varför den är viktig. För att samla in data till vår studie har vi genomfört fem intervjuer med lärare. Resultatet visar att samtliga lärare främst arbetat praktiskt med problemlösning men har även arbetat med läroböcker och matematiska stenciler med fokus på problemlösning.  Samtliga lärare upplever att det är viktigt att med arbeta med problemlösning av olika anledningar, exempelvis att eleverna får möjlighet att samarbeta med varandra, träna på att föra matematiska resonemang, diskutera, utveckla matematiska begrepp och får använda dessa under problemlösnings tillfället, eleverna får lära sig olika strategier och lösningsmetoder som de får träna på att använda i undervisningen.

Denna studie syftar till att få en fördjupad förståelse för hur lärare arbetar med läsinlärningen i förskoleklass och årskurs 1 samt deras uppfattningar om läsinlärning. Syftet är också att undersöka vilka läsinlärningsmetoder lärarna använder sig av och om de arbetar med samma metod/metoder med elever som har eller som de märker riskerar att utveckla lässvårigheter. Syftet preciseras genom tre forskningsfrågor: Hur arbetar lärare med läsinlärning i förskoleklass och årskurs 1? Vilka läsinlärningsmetoder använder de sig av? Använder lärare samma metod/metoder med elever som har eller som de märker riskerar att utveckla lässvårigheter? Studien bygger på intervjuer och observationer och är därmed av kvalitativ karaktär. Fyra behöriga lärare har deltagit i studien, två lärare undervisar i förskoleklass och två lärare undervisar i årskurs 1. Observationer av de intervjuade lärarnas lektioner har också genomförts för att få en mer fullständig bild av undersökningen. Studiens teoretiska utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet samt hermeneutiken. Det sociokulturella perspektivet används i syfte att koppla till både lärarnas undervisning och intervjusvar. Hermeneutiken används i syfte att studera och tolka lärares uppfattningar om läsinlärning. För att analysera det insamlade materialet har en tematisk analys gjorts där det framkommit fyra teman: ljudningsmetoden, helordsmetoden, att skriva sig till läsning samt bornholmsmodellen. Resultatet i studien visar att flera olika läsinlärningsmetoder används i förskoleklass och årskurs 1. Utifrån resultatet konstateras det att ljudningsmetoden är den mest framträdande metoden. Helordsmetoden, att skriva sig till läsning och bornholmsmodellen är också metoder som framkommit under studien som lärarna anser vara gynnsamma för elevernas läsinlärning. Studiens resultat synliggör även att lärarna arbetar med samma metoder på gruppnivå med elever som har eller som de märker riskerar att utveckla lässvårigheter. Det framgår också i resultatet att lärarna gör olika individanpassningar för att hjälpa och stötta dessa elever. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2022-01-16</p>

För att kunna verka och medverka i dagens samhälle är det betydelsefullt att ha ett rikt och utvecklat språk (Skolverket, 2019, s. 257). Högläsning är ett bra sätt att främja elevers språkutveckling och berika ordförrådet. Det är även en ingång till all form av läsning, det skapar en gemenskap och möjligheter till att samtala, fråga och tänka kring texter (Heimer, 2016, s. 15). Metoden högläsning är en av flera andra metoder som lärare kan använda sig av i det språkutvecklande arbetet. Denna studie syftar till att undersöka hur och varför lärare använder högläsning i det språkutvecklande arbetet med elever i förskoleklass samt årskurs 1–3. Högläsning avser i detta sammanhang när läraren läser högt för eleverna. Studien har också fokus på hur det språkutvecklande arbetet går till i samband med högläsningen. Studien utgår från en kvalitativ metod, vilket innebär att data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med åtta utbildade lärare som arbetar i de lägre årskurserna, och resultatet baseras på lärarnas intervjusvar. De teman som resultaten utgår från är högläsning i klassrummet, språkutvecklande arbete samt textsamtal. Resultatet visar att lärare använder högläsningen i olika syften. Dels som ett delmoment i undervisningen där eleverna arbetar aktivt med olika texter och dess innehåll. Dels används högläsning i syfte att eleverna ska få koppla av och äta frukt. I resultatet framkom även att i samtal kring texter ställdes frågor i syfte att lära eleverna att skapa inre bilder, använda sin fantasi och utveckla sitt språk. Studien avslutas med en slutsats där en diskussion förs kring vikten av att använda högläsning som verktyg för det språkutvecklande arbetet. / <p>Godkännande datum 2022-01-16</p>

Det övergripande syftet med denna studie var att undersöka hur lärare i förskoleklass arbetar med högläsning som metod. Mer specifikt ärva syftet att undersöka hur detta arbete går till före, under och efter högläsningen, samt hur stor andel av lärarna som anger att de förhåller sig medvetet till de didaktiska aspekterna av högläsning. Syftet preciserades genom följande frågeställningar: Hur stor andel av lärare i förskoleklass anger att de gör medvetna val kring vad de läser för eleverna, varför de läser just det valda stoffet och hur högläsningen ska gå till?, Vilket syfte har högläsningen i förskoleklass? och Hur medvetet arbetar lärare i förskoleklass med högläsning som metod? För att undersöka detta användes enkät som datainsamlingsmetod. Enkäten skickades ut till verksamma lärare i förskoleklass, och lades ut i Facebook forum. 135 respondenter svarade på enkäten. Resultatet blev att högläsningen arbetades med på olika sätt, och syftet var olika. Alla respondenter var dock överens om att högläsningen hade ett syfte. Vad syftet var såg dock olika ut. Största delen av respondenterna arbetade med högläsning med syfte i att utveckla elevernas språkkunskaper. Respondenterna svarade också att faktorer, så som för stora elevgrupper och tidsbrist gjorde att de inte kunde genomföra högläsningen på de sätt de ville. Slutsatsen blev därför att arbetet med högläsning som metod med syfte i att utveckla elevernas språkkunskaper såg olika ut och att syftet var olika. Att högläsningen dock bidrar med mycket i elevernas språkutveckling, speciellt i utvecklingen av deras ordförråd är också tydligt genom denna studie. Högläsningen är alltså ingen som bör användas för att lugna ner och roa elever, om lärare vill få ut de språkutvecklande möjligheterna som högläsningen ger. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2022-01-16</p>

Beroende på lärares ämnes- och kunskapssyn kan de välja bort eller prioritera delar som de själva anser bör inkluderas i undervisningssammanhang. Tidigare forskning visar att litteraturundervisningen genom tiden har färgats av en kunskapssyn där läsning ska bidra till att utveckla elevernas personlighet, att skapa goda medborgare och att den litteratur som ska läsas i skolan bör bidra till elevernas fortsatta utveckling att ”göra rätt”. Det har även framkommit att litteraturen har en självklar plats i det gemensamma läsandet bland barn och vuxna på förskolan medan det på mellan- och högstadiet har förvandlats till en självgående aktivitet med få tillfällen till samtal. Fokus för denna litteraturdidaktiska studie var att undersöka vilken kunskapssyn lärare, som idag undervisar i förskoleklass till årskurs 3, bär med in i litteraturundervisningen och undersöka hur litteraturundervisningen ser ut bland dessa årskurser. Detta genom att besvara frågeställningarna: Vilka arbetssätt är vanligast förekommande i förbindelse med litteraturundervisningen i åk F-3? Vilken litteratur används i lärarledd undervisning? Vilken kunskapssyn på litteraturundervisningen ger lärarna uttryck för? Val av metod för denna studie var en enkätundersökning med en svarsfrekvens på 111 svar. Enligt de resultat som framkom i studien, bär lärare med sig den erfarenhetspedagogiska kunskapssynen in i litteraturundervisningen. Detta innebär att lärare i arbetet med litteratur utgår från elevernas intresse och erfarenheter och utformar innehållet efter deras behov och önskemål. Lärare väljer även litteratur och arbetssätt som passar elevgruppen bäst och använder litteraturens innehåll som underlag för en språk- och kunskapsutvecklande undervisning. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2022-03-23</p>

Övergången från förskolan till förskoleklass kan se olika ut i och mellan olika verksamheter. Vårt forskningsproblem har sin grund i de berättelser vi har fått från förskolepersonal, som uttryckt att det finns svårigheter mellan förskolans och förskoleklassens samverkan kring övergångar. Det tyckte vi var intressant men att gå vidare kändes övermäktigt med tanke på vårt tidsspann på två månader. Däremot stannade vi kvar i tankarna om övergången från förskola till förskoleklass. Istället för att utgå ifrån vårdnadshavarnas och pedagogernas berättelser så valde vi att undersöka utifrån ett barnperspektiv med hjälp av barns berättelser om övergången till förskoleklass. Syftet med denna studie är att undersöka barns berättelser och förväntningar om övergången från förskola till förskoleklass. Vilka känslouttryck finns i barnens berättelser? Hur kan en övergång till förskoleklass upplevas av förskolebarn? Vi har gjort en kvalitativ studie, där vi har intervjuat och fört fältanteckningar för att besvara syftet. Intervjuerna gjordes i fokusgrupper med fem deltagare åt gången där de fick frågor kring övergången till förskoleklass. Analysen av empirin har gjorts med hjälp av tematisk analys för att få en klar bild över empirin. Efteråt har materialet reducerats för att besvara syftet. Vårt teoretiska ramverk har gett oss verktyg för att analysera empirin och besvara vårt syfte. Vårt resultat visar att det finns likheter i barns berättelser om hur de upplever övergången. Vidare visar vårt resultat att pedagoger har en central roll över hur barn kan känna inför övergången. Vår studie har bidragit till en inblick kring hur barnen upplever övergången till förskoleklass.

AbstractBergqvist, Jenny och Reuterhäll, Malin, (2020). Kartläggning ”Hitta språket”. Vad händer sen? Speciallärarprogrammet, språk-, läs- och skrivutveckling, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragVår ambition med vårt examensarbete är att få fram uppfattningar om hur arbetet med det obligatoriska kartläggningsmaterialet “Hitta språket” (Skolverket, 2019) kan bidra till att elever i riskzonen för att utveckla läs- och skrivsvårigheter får stöd och insatser i tid för att främja den kommande läsutvecklingen. Att vara fonologiskt medveten som barn är av största betydelse för att kunna utveckla ett rikt och flytande språk.Syfte och frågeställningarSyftet är att skapa kunskap om elever som befinner sig i riskzonen hittas med hjälp av kartläggningen och i så fall hur. Vidare avser vi att öka kunskapen om vad ett urval lärare i förskoleklass och lärare med specialpedagogisk kompetens anser vara adekvata insatser för dessa elever och om dessa insatser sätts in.•Hur beskriver ett urval av lärare i förskoleklass att resultatet av kartläggningen används för vidare undervisning?•Upplever dessa lärare att elever i riskzonen upptäcks med hjälp av kartläggningsmaterialet och i så fall hur?•Vilka insatser ges på de undersökta skolorna, för elever i riskzonen för läs-och skrivsvårigheter och av vem?•Vilken roll har läraren med specialpedagogisk kompetens på de undersökta skolorna, i samband med kartläggning?TeoriVår studie belyses utifrån ett sociokulturellt perspektiv där Vygotskij (2001) har inspirerat oss i att lärande sker i samspel mellan människor i olika kontexter. Den proximala utvecklingszonen med hjälp av scaffolding, artefakter och medierande redskap medför elevernas möjligheter till att lyckas (Säljö, 2014). Vi har även i vår studie knutit an till teorier kring läsforskning, där Lundberg, Rydqvist och Strid (2018) belyser vikten av fonologisk medvetenhet och tidiga insatser för att förhindra läs- och skrivsvårigheter.MetodVårt insamlade material bygger på semistrukturerade intervjuer av lärare i förskoleklass samt lärare med specialpedagogisk kompetens. För att stärka tillförlitligheten i vårt arbete och att vår frågeguide stämde väl överens med undersökningens syfte genomförde vi först en pilotundersökning. Intervjuerna vi gjorde på de olika skolorna transkriberades och lyssnades noggrant igenom av oss båda. Därefter bröt vi ner och bearbetade respondenternas svar till mindre enheter och satte in dem i en innehållsanalys.ResultatLärarna uttrycker att kartläggningsmaterialet ”Hitta språket” är tidskrävande men är ändå ett bra underlag för vidare undervisning. Trots att kartläggningsmaterialet ”Hitta språket” anses vara översiktligt kan det ändå visa indikationer på var individuella djupdykningar och insatser behöver göras. Lärarna anser att elever i riskzonen för läs- och skrivsvårigheter identifieras även utan kartläggningsmaterialet ”Hitta språket”. Insatserna som huvudsakligen görs för elever i riskzonen för att utveckla läs- och skrivsvårigheter på skolorna är främst inom den ordinarie undervisningen med ledning och stimulans. Det förekommer även några få individuella insatser med stöd av lärare med specialpedagogisk kompetens. Nivågrupperingar är vanligt förekommande på skolorna för att möta eleverna där de är i sin utveckling, det vill säga, i deras proximala utvecklingszon. Lärarna med specialpedagogisk kompetens finns framför allt med som en handledande funktion i arbetet och deras koppling till förskoleklassen har blivit tydligare sedan både förskoleklassen och kartläggningsmaterialet ”Hitta språket” blivit obligatoriskt. Specialpedagogiska implikationerDet visar sig att det inte tillhör självklarheten att förskoleklassen har lärare med specialpedagogisk kompetens knuten till sig. Vi som speciallärare inom språk-, läs- och skrivutveckling kommer att ha en viktig och betydande roll för att följa eleverna efter vad deras resultat i kartläggningsmaterialet ”Hitta språket” visar. Det är viktigt att sätta in åtgärder tidigt för att stötta elever som befinner sig i riskzonen för läs- och skrivsvårigheter. Vi tror att lärarna ute på skolorna vill att alla elever ska få samma chans att lyckas i skolan men vi vet samtidigt att elever har väldigt olika förutsättningar. Då är det alla lärare men särskilt lärare med specialpedagogisk kompetens som ska stödja dessa elever ur ett relationellt perspektiv (Ahlberg, 2016). Samtidigt finns det de som menar att man inte ska kartlägga och stämpla eleverna för tidigt utan låta dem växa i sin egen takt. Svenska skolans undervisning ska dessutom vara inkluderande och här kan det bli motsättningar om vi ser hur Finland gör, som tidigt ger stödinsatser exkluderande för att de ska få bättre förutsättningar i sin vidare utbildning (Takala, 2009).

AbstractProgram och kurs: Specialpedagogprogrammet/ Magisteruppsats 15hp Nivå: Avancerad nivå Termin/år: Vt 2018 Handledare: Lisa Hellström Examinator: Magnus ErlandssonTitel/ Rapportnummer: Starka system och bräckliga broar - En studie om övergångar från och inom förskola och skola för barn och elever med en NPF-problematik utifrån ett systemteoretiskt- och specialpedagogiskt perspektiv.Nyckelord: förskola, förskoleklass, NPF, organisation, skola, specialpedagogiskt perspektiv, systemteori, övergångar, överlämningar.SyfteSyftet med arbetet är att undersöka hur olika yrkesgrupper inom förskolan och skolan uppfattar att de möter de behov som föreligger för barn med en NPF-problematik vid en överlämning mellan förskola och skola, samt inom skolan. Syftet är också att synliggöra hur man uppfattar förskolans och skolans generella kunskaper om NPF och hur skolan ser på specialpedagogens roll som kunskapsbärare av NPF. TeoriVi har valt att spegla vår empiri utifrån ett systemteoretiskt och specialpedagogiskt perspektiv. Systemteorin belyser att ett systems länkar mellan delarna är grundläggande för att ett system ska kunna arbeta mot ett gemensamt mål. Länkarnas styrka är även nära förknippade med det specialpedagogiska perspektivets utgångspunkt i det kategoriska- och relationella perspektivet, samt organisations- och systemperspektivet.MetodVi använder oss av en fenomenografisk ansats. Fenomenografin är lämplig att använda när syftet är att belysa informanternas egna upplevelser av ett fenomen. I vår forskningsprocess har utgår vi från semistrukturerade kvalitativa intervjuer i syfte att ta del av hur informanterna resonerar kring överlämningar, hur de upplever den egna- och organisationens samlade kunskaper om att möta barn och elever med en NPF-problematik, samt få kunskap om hur informanterna resonerar kring den specialpedagogiska uppdraget i organisationen i relation till överlämningar. Vårt empiriska material består av intervjuer av fem informanter, en rektor, en förskolechef, en förskollärare, en specialpedagog och en logoped. Empirin har analyserats utifrån en tematisk analysmetod och resultaten kategoriserades utifrån teman och underteman.ResultatResultatet visar på att det föreligger en väl underbyggd organisation vid överlämning från förskola till förskoleklass, som bygger på att man har bestämda dagar då samtliga förskolor och skolor i rektorsområdet möts i ett överlämningsforum. Samtidigt framgår det att vetskapen kring de dokumenterande rutinernas existens enbart befinner sig på ledningsnivå och inte delas med den pedagogiska personalen som är involverade i överlämningarna. Inom skolan framgår det att överlämningarna är bristfälliga och helt saknar fasta strukturer, dokumenterade rutiner och individuell dokumentation i överlämningarna, samtidigt framgår det att detta är något som det finns vetskap kring inom organisationen och uppges saknas, men som inte har organiserats.Vidare framgår det att den starka sekretessen mellan förskola och skola kan utgöra svårigheter vid överlämnandet. Det relationella perspektivet upplevs vara avgörande för att få en god samverkan med vårdnadshavarna och därmed goda förutsättningar för en framgångsrik överlämning, särskilt när det gäller barn med en NPF-problematik. Undersökningen visar också på bristen av kunskaper kring NPF och vilka behov som kan föreligga för de barnen. Rektor och förskolechef upplever att det inom organisationens pedagogiska personal finns tillräckliga kunskaper för att möta barn med NPF-problematik i deras respektive behov. Pedagogerna ger en annan bild och menar att avsaknaden av kunskaper om NPF från den pedagogiska utbildningen skapar en kunskapskonflikt, som innebär att det finns en förväntan på specialpedagogen från både ledning och övriga pedagoger att ha kunskaper som denne inte upplever sig kunna leva upp till. Vidare visar undersökningen att den undersökta organisationen har en logoped som utifrån sin utbildning har kunskaper om NPF, men att de kunskaperna används utifrån en mer rådgivande funktion och inte har spridits i organisationen genom ett systematiskt skolutvecklingsarbete. Det framgår också att specialpedagoger och speciallärare har samma uppdrag inom organisationen och att deras huvudsakliga fokus ska ligga på individ- och gruppnivå, samt att specialpedagogens kompetens inom skolutveckling på organisationsnivå inte får särskilt stort utrymme och inte tas tillvara på för ett mer långsiktigt förebyggande arbete. Vidare framgår det att den undersökta förskolan och skolan har ett starkt system, trots vissa informativa brister, och starka broar vid överlämningarna från förskola till förskoleklass, men att det inom skolan helt saknas ett utarbetat system kring överlämningarna och broarna vid överlämningarna riskerar att bli bräckliga.

De viktigaste aspekterna i denna studie har varit att studera barn i behov av särskilt stöd i övergången mellan förskola och förskoleklassen. Vi har genom kvalitativa intervjuer fått ta del av hur deras arbete ser ut med barn i behov av särskilt stöd på förskolan. Sedan har vi transkriberat intervjuerna och analyserat materialet för att komma fram till ett resultat. För att kunna genomföra studien var vi först tvungna att ta reda på vilka barn som är i behov av stöd och vilka barn som innefattas i begreppet. Syftet med studien är att studera vilka stöd och verktyg som barn får med sig i övergången mellan förskolan och skolan. Resultatet visade på samspelet mellan hemmet, förskolan och skolan. Pedagogens förtroendefulla ansvar och hur hen kan ta nytta av specialpedagoger och myndigheter för att underlätta sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd. Vi kunde se hur barnen anpassade sig till olika situationer och hur viktig anknytningen är i barngruppen. Även hur verktyg kan vara till nytta för de barn som inte är i behov av stöd blir synligt i studien och att alla kan vara i behov av stöd någon gång. Det som framkom i resultatet var hur övergångar kan gå till för barn i behov av särskilt stöd och hur de bör gå till för att skapa en optimal miljö och samspel mellan hemmet, förskolan och skolan med barnet i fokus.