Historiskt sett har bostadsfastigheter begränsats till den areal som krävs för att fastigheten väsentligen ska få karaktär av en bostadstomt. En ökad efterfrågan på ett attraktivt landsbygdsboende resulterade i ändringar av fastighetsbildningslagen, vilket gjorde det möjligt att bilda stora bostadsfastigheter med kombinerat ändamål, helt i linje med den gällande glesbygdspolitiken. Fortfarande fanns det dock restriktioner mot att tillföra skogsmark till bostadsfastigheter för att skydda det produktiva skogsbruket. Lantmäteriet tog därför fram arbetsrekommendationer för att underlätta möjligheten att tillföra skogsskiften, bland annat för uttag av husbehovsved. Denna studie hade syftet att undersöka hur lagändringen med efterföljande arbetsrekommendationer påverkat bildandet av stora bostadsfastigheter på landsbygden. Varför människor flyttar är en viktig fråga för både forskare inom området och politiker, eftersom regionalpolitik bör anpassas till var människor vill bo och varför de väljer att flytta dit. Tidigare studier har framförallt fokuserat på ekonomiska flyttmotiv, men boendemiljöns och naturens inverkan har belysts alltmer under de senare åren. Den betydelse fastighetens fysiska utformning har för flyttbeslutet är dock mindre utrett. Vi har därför undersökt om och hur dessa fastigheter påverkat bosättningen på landsbygden inom de utvalda kommunerna. Studien bestod dels av en postenkät till de fastighetsägare som innehar dessa stora bostadsfastigheter med ingående skogsskiften, dels semistrukturerade intervjuer med lantmätare som genomfört dessa förrättningar. Sammantaget såg vi att stora bostadsfastigheter med skog och mark var en anledning till den kontraurbanisering som skett eftersom flera av de flyttskäl som angetts varit svåra att uppnå med en annan typ av fastighet. Även om lantmätarnas bedömning skiljde sig när det gällde detaljer så uppfylldes det huvudsakliga syftet att bilda lämpliga och attraktiva bostadsfastigheter utan att det produktiva skogsbruket skadats. Slutsatsen att de fastigheter som bildats upplevs som attraktiva drog vi genom att de som flyttat till dessa fastigheter utnyttjade de möjligheter som fanns med detta boende. / Historically, residential property is limited to the area needed for the property to substantially have the character of a residential plot. An increased demand for an attractive rural housing resulted in changes to property law, which made it possible to form large residential properties with combined purposes, all in line with the existing rural policy. Still, however, there were restrictions to bring forest land to residential plots for the protection of the productive forestry. The Swedish mapping, cadastral and land registration authority (Lantmäteriet) have therefore created working recommendations to facilitate the opportunity to incorporate forest plots, including the collection of firewood for household use. This study had the aim to investigate how the amended legislation, with subsequent work recommendations influenced the formation of large residential properties in rural areas. Why people move is an important issue for both researchers in the field and politicians, as the regional policy should be adapted to where people want to live and why they choose to move there. Previous studies have mainly focused on economic motives, but the living environment and nature’s impact has been increasingly highlighted in recent years. The importance of the property’s physical design for the decision to move, however, is less investigated. We have therefore examined whether and how those properties affected settlement in rural areas within the selected municipalities. The study consisted partly of a postal questionnaire to the property owners who hold these large residential properties with forest parcels included and semi-structured interviews with surveyors who carried out these missions. Overall, we saw that large residential properties with forest and land was a reason for the counter-urbanization that has taken place because many of the migratory reasons given have been difficult to achieve with a different type of property. Although surveyors’ assessment differed in terms of details the main purpose to create appropriate and attractive residential properties without the productive forest damaged was fulfilled. We made the conclusion that the property formed, perceived as attractive by those who moved to these properties because they took advantage of the opportunities available with this accommodation.

Officialservitut är en rättighet där en fastighet får nyttja annans fastighet för ett speciellt behov. Sådana servitut bildas genom beslut av lantmäterimyndigheten eller domstolen. När ett servitut inte längre behövs eller används för en fastighet förfaller det inte automatiskt. Om servitutet inte upphävs blir det onyttigt. Idag finns det många onyttiga servitut som belastar fastighetsregistret och på så sätt även förrättningsverksamheten. Syftet med det här arbetet är att öka kunskapen om onyttiga officialservitut samt att bidra till att på sikt minska förekomsten av belastande officialservitut. Eftersom det bildas relativt många gemensamhetsanläggningar idag kan många servitut komma att bli onyttiga när en anläggning bildas och servitut inte upphävs. Därför är det intressant att analysera varför servitut inte alltid upphävs i en sådan situation samt om någon förändring skulle kunna göras för att minska antalet onyttiga servitut. Genom en minskning av dessa skulle förrättningar bli effektivare och kostnaderna mindre. De metoder som har använts i arbetet är: (1) en litteraturstudie där tidigare forskning, svensk lagstiftning och propositioner studerats; (2) en granskning av förrättningsakter för att analysera hur förrättningslantmätare har hanterat vägservitut som blivit onyttiga vid bildandet av gemensamhetsanläggningar; (3) en intervjustudie för att analysera hur lantmätare idag behandlar onyttiga servitut när de påträffas vid bildandet av gemensamhetsanläggningar. Resultatet visar bland annat att förrättningslantmätare inte kan ta officialinitiativ för att upphäva onyttiga servitut vid en anläggningsförrättning. För ett upphävande krävs en ansökan, överenskommelse eller ett yrkande. Det har också framkommit att fokus kanske inte ligger på att upphäva onyttiga servitut när en gemensamhetsanläggning bildas. Slutsatsen av vad som har störst påverkan på att onyttiga servitut inte alltid upphävs är enligt studien, tid och kostnad. För att på sikt minska förekomsten av onyttiga officialservitut skulle en ”pott” av anslagspengar kunna skapas som lantmätare kan nyttja för att upphäva sådana servitut. Ytterligare ett förslag kan vara att införa en ny paragraf som ger lantmätare rätt att ta eget initiativ till att upphäva servitut som blir uppenbart onödiga vid bildandet av gemensamhetsanläggningar. De berörda fastighetsägarna borde inte bli missnöjda eftersom anläggningen ska tillgodose samma rätt som servitutet gjorde.

Syftet med denna uppsatts är att utreda hur befintliga servitut påverkas vid fastighetsbildning– vad som gäller enligt svenskt regelverk och hur det tillämpas praktiskt. Fastighetsbildning innebär förändring av fastigheter, genom antingen nybildning eller ombildning. Ett servitut är en begränsad rättighet som är belägen på en fastighet, som belastas av rättigheten, och som får nyttjas av en annan fastighet, som har förmån av rättigheten. I samband med fastighetsbildning kan befintliga servitut komma att påverkas på olika sätt. De metoder som använts är: (1) en litteraturgranskning där den svenska lagstiftningen studeras; (2) en fallstudie där utförda förrättningar studerats om huruvida befintliga servitut påverkats vid fastighetsbildning och (3) en intervjustudie med yrkesverksamma förrättningslantmätare som arbetar på Lantmäteriet. Undersökt litteratur visar att Jordabalken och Fastighetsbildningslagen reglerar hur befintliga servitut påverkas vid fastighetsbildning. Utredningen visar att olika typer av servitut påverkas på olika sätt, och att olika lagrum tillämpas för olika typer av fastighetsbildningsåtgärder. Resultaten från litteraturstudien presenteras i en sammanställning som kallas Lagrumsguide för hantering av befintliga servitut vid fastighetsbildning. Fallstudien uppvisar att följderna för verkan på servitut vid fastighetsbildning grundas på lagstiftningen, men det är ovanligt att laghänvisningar anges i förrättningsakterna. I intervjustudien framkommer att Lantmäteriet har egna riktlinjer för hantering av servitut, men att riktlinjerna inte direkt visar vilka lagrum som hanteringen grundar sig på. Studien uppvisar att den praktiska hanteringen av befintliga servitut vid fastighetsbildning fungerar väl inom Lantmäteriet, med undantag för att det råder tolkningssvårigheter av vissa begrepp. Lagrumsguiden som skapades kan ses som ett komplement för att underlätta arbetet för många yrkesverksamma förrättningslantmätare och vara behjälplig i utbildningssyfte, eftersom lantmätarna inte alltid är säkra på vilka lagrum som faktiskt tillämpas. / The purpose of this thesis is to investigate how existing easements are affected when a property is reforming, according to Swedish real estate law and how the easements actually are dealt with in practice. Property formation implies modification of property, either as creation of new property units or the change of already existing properties. An easement is a limited property right, located on a property which serves another property with an advantageous right to utilize this located area in a specific way. In connection with property formation, existing easements can be affected in different ways. The methods used are: (1) a literature study of the Swedish Real Estate Law with connected literature; (2) a case study of authority documents, in which affections of existing easements within property formation are studied; and (3) an interview study in which interviews are performed with land surveyors from the Swedish Ordnance Survey (Lantmäteriet).  The results from the literature review show that different forms of easements can be affected diversely according to the Swedish Land Code (Jordabalken) and the Real Property Formation Act (Fastighetsbildningslagen), and different sections of the law are relevant for different kinds of property formation. The results from the literature study have been summarized in a quick reference guide, called Guide to sections of law for handling of existing easements within real property formation. The case study shows that the effects of the easements within property formation are grounded in the legislation, but it is unusual with references to sections of the law in the authority documents. The interview study shows that Lantmäteritet has its own guidelines for handling of the easements, but it does not show which sections of law the handling is based on. This study shows that most of the practical handling of existing easements when property is reformed is well-operated within Lantmäteriet, with the exception of some translation confusions regarding certain concepts. The reference guide which has been created can be used as a facilitating supplement for many land surveyors in their work, and that it can be helpful in education, as not everyone is sure of which part of the law that is actually used in the decisions.

The main objective with this study was to investigate so called odd purposes acceptable when registrating property along with how social development affects these purposes, furthermore to investigate how the cadastral surveyors estimates a foreseeable time. Tradition and praxis is used for several obvious purposes such as housing, farming, forests, offices and industry. Praxis is yet to be defined regarding more unique purposes. There is no mention in the law about which purposes are found acceptable to assure the demands on suitability are met. Cadastral authorities are responsible for making sure the division into property units is uniform and rule of law-accordingly. This study illustrates the issue of how the cadastral operation applies the rules to support a uniform application of the rule. A legal method, a survey analysis, an interview analysis and a case study were methods used in the study to answer the purpose and research questions. The legal method was used to learn more about the legal position. The survey was performed in order to gather data and information about which purposes previously have been regarded as odd by the cadastral surveyors. To obtain an understanding about and background to the selected odd purposes, an interview study was conducted with the cadastral surveyors. The intent of the case study was to form a base and insight in how the odd purposes are valued. The result of the legal method showed proof of how to interpret the prerequisite in the law. The survey provided information about which odd purposes are used in dividing of property. The interview study was based on the results from the survey and the information gathered from it. Answers regarding the background to the cadastral procedures were given, as well as the concept purpose, its origin and the evaluation of the time concept foreseeable time. The case study provided a background to the decision making and history about the debate as well as how purpose has been a question when making assessments. The most important conclusion made was that the prerequisite, intended function, current circumstances and requirements determine an acceptable purpose. The same factors determine the assessment of foreseeable time and as a result the concept varies from case to case. Social development causes the conditions for dividing into property units to be interchangeable, as a result the possible purposes changes with them. A more uniform application of the rule, considering the prerequisites, intended function, current circumstances and requirements should so be applied. / Huvudsyftet med studien var att undersöka vilka ”udda” ändamål som kan godtas vid fastighetsbildning med delsyften om hur samhällsutvecklingen påverkar ändamålen och att undersöka hur förrättningslantmätarna bedömer ”överskådlig tid”. Tradition och praxis finns för ett flertal ändamål som kan anses vara självklara, till exempel bostad, jordbruk, skog, kontor och industri. För mer udda ändamål är praxis oklar. Lagen talar inte om vilka ändamål som kan anses vara godtagbara för att kraven om lämplighet ska anses uppfyllda. Lantmäterimyndigheterna har till uppgift att ansvara för en enhetlig och rättssäker fastighetsindelning. Studien belyser frågan om hur lantmäteriverksamheten tillämpar reglerna idag för att ge stöd åt en enhetlig rättstillämpning. Metoder som använts i studien för att besvara syfte och forskningsfrågor var en juridisk metod, en enkätstudie, en intervjustudie och en rättsfallsstudie. Den juridiska metoden användes för att få kunskap om rättsläget. Enkätstudien genomfördes för att samla data och information om ändamål som förrättningslantmätarna ansett vara ”udda”. För att få förståelse och en bakgrund till förrättningarna av de utvalda ”udda” ändamålen genomfördes en intervjustudie med förrättningslantmätarna. Rättsfallsstudien syftade till att få en grund och inblick i hur ”udda” ändamål bedömts. Resultatet av den juridiska metoden visade på hur rekvisiten i lagen ska tolkas. Enkätstudien gav information för vilka ”udda” ändamål det fastighetsbildats. Intervjustudien grundade sig på enkätstudiens resultat och den information som lämnats. Den gav svar på förrättningarnas bakgrund, begreppet ändamålet och dess tillkomst och bedömningen av tidsbegreppet ”överskådlig tid”. Rättsfallsstudien gav en bakgrund till besluten och om hur diskussionerna förts samt huruvida ändamålet varit föremål för bedömning. Den viktigaste slutsatsen var att det är rekvisiten, den tilltänkta funktion, den rådande situation och behoven som avgör vilket ändamål som är godtagbart. Samma faktorer avgör bedömningen av överskådlig tid som i och med det varierar från fall till fall. Samhällsutvecklingen medför att förutsättningarna för fastighetsbildning är föränderliga och därmed förändras också möjliga ändamål. En enhetlig rättstillämpning bör därmed ske utifrån rekvisiten, den tilltänkta funktion, den rådande situation och behoven.

Problemställning: Det finns i dagens lagstiftning inget uttalat stöd för att använda ”upplösande av samägande” som skäl för beslut i klyvningsförrättningar. Användning med avgörande verkan har inte styrkts genom rättspraxis. Ändock används detta skäl av lantmätare. Hur yttrar sig denna osäkerhet kring dess användning i förrättningar?  Syfte: Arbetet syftar till att visa på vilket sätt och i hur stor utsträckning som upplösande av samägande används av lantmätare i klyvningsförrättningar vid prövningen av villkoren för fastighetsbildning i fastighetsbildningslagens 3:e kapitel.   Metod: Studien initierades av att en för oss okänd företeelse upptäcktes inom domänen fastighetsrättslig lagstiftning. Det ledde till att vi ställde upp en modell som förenklat beskriver företeelsen och med vilka samband den existerar inom domänen. Modellen säger att upplösning av samägande används som skäl för beslut vid klyvningsförrättningar. Därefter gjordes en grundlig rättsdogmatisk undersökning som gav modellen en detaljerad teoretisk grund. Det resulterade i fyra distinkta typfall för användningen. Sedan undersöktes rättspraxis och slutligen genomfördes en induktiv undersökning av förrättningsakter. Nedan följer en beskrivning av hur studien genomfördes.   Inledningsvis gjordes en litteraturstudie. Denna litteraturstudie hade till syfte att ge en grundläggande förståelse om dels klyvningen som fastighetsbildningsverktyg men även uppkomsten och intentionerna med den. Litteraturen som användes var Statens Offentliga Utredning (Förarbete SOU 1963:68) som låg till grund för fastighetsbildningslagen samt propositioner till den och dess förändringar. I samband med detta gjordes även en genomgång av utlåtanden till propositioner och kommentarer till den befintliga lagtexten. Övrig litteratur som berör fastighetsbildning användes även i viss mån för att komplettera förståelsen för dagens användning av klyvning. Eftersom denna litteratur är av oerhört stor volym krävdes stor tidsåtgång till att genomföra detta litteraturstadie samt reflektera kring olikheter som kan ses mellan förarbeten och dagens användning. Sista delen av litteraturstudien omfattades av en genomgång av tredje kapitlet i FBL samt lagkommentarer till detta.  Nästa steg i processen var att genomföra en rättsdogmatisk studie av lagstiftning samt tillämplig rättspraxis. Detta innebar att det normativa systemet inledningsvis utgjordes av alla domar som berört klyvning. Angreppsvinkeln vi intog här var i första hand för att dels inte förbise någon typ av information och gallra materialet för hårt för tidigt och även för att lättare kunna avgöra vad som är tillräckligt med information att ha till hands. Under detta stadie gjordes en genomgång av de domar som dels beskrev hur klyvning generellt skall tolkas enligt praxis, samt de som berör sambandet mellan klyvning och lämplighetsprövningen. Här var utgångspunkten att skapa ett så bra urval som möjligt för studien. Tolkning av juridik är på många sätt speciell då den inte är helt fri, vilket innebär att tolkningsfriheten är begränsad av vissa ramar. Tolkningen är även alltid präglad av subjektiva intryck och tankar, vilket i viss mån är oundvikligt. Med hänsyn till detta har ändå en rimlig standard av rationell tolkningsmetod försökt att uppnås.   Tredje steget var att samla information om hur det vi undersökt i litteratur används i praktiken. Detta innebar att vi sökte förrättningsakter som berör klyvning och där uttalad koppling till lämplighet görs. Processen utgjordes av att vi använde oss av Lantmäterimyndigheternas arkiv via sökfunktion Arkivsök. Sökningen genomfördes inom fem olika län - med stor spridning - och filtrerades med kriteriet “åtgärd: klyvning” samt inom en femårsperiod, 2012-2017. Detta gav oss alla förrättningsakter inom det bestämda tidsintervallet som berörde klyvning, även om det skedde fristående eller i samband med andra fastighetsbildningsåtgärder. Eftersom akters längd och detaljmängd beror helt på det unika fallet och förrättningslantmätaren i fråga, har akterna skiljt sig markant från varandra. Detta medförde att mycket tid har gått åt till genomgången av dem, då det finns en stor risk att annars förbise viktig information. Storleken på akterna varierar även från tiotals till hundratals sidor. Det som söktes i akter var de fall där upplösande av samägandeförhållanden nämndes som skäl av förrattningslantmätaren. Detta urval av akter kategoriserades därefter under två användningsområden. Ett där avsteg från lämplighetskraven i FBL 3 kap gjordes med upplösande av samägande som skäl eller att upplösningen användes som skäl vid lämplighetsprövning. Det andra var de fall då upplösande av samägande nämndes som en fördel men inte användes som avgörande skäl i samband med lämplighetsprövning. / Real estate is a form of property that can be owned individually or by several partowners. Partitioning real estate is the most prominent way of dividing the latter type of ownership. What this entails is a fragmentation of ownership which in Sweden has come to be seen as positive for the formation of real estate as a whole.  Even though the concept of fragmentation of ownership is recognized as desirable, it is not clear how and to which degree it can be used as a motive to make up for lacking adequacy in real estate formation. The purpose of this report is therefore to study how and to which degree this motive has been used by the land surveying authorities.  Our foundation for the report is based on a study of literature related to partition and sections of the law handling partitioning as well as real estate suitability.  Within this study a total amount of 573 partitions has been reviewed whereas 23 of them use the cited motive in different manners. The findings of this report show that the authorities have been using the motive in a way that is within the leeway of the currently permitted usage, with a few exceptions.

Kommuner har planmonopol i Sverige vilket innebär att de har ensamrätt att ta fram och anta detaljplaner. En detaljplan reglerar hur kommunens mark- och vattenområden ska användas och upplåtas. I planen regleras vilken mark som ska utgöra allmän plats och kvartersmark. Allmän plats är sådan mark som parker, natur, torg eller vägar som är till för allmänhetens behov. Upplåtelser av allmän plats får i regel inte ske för enskilt ändamål, då den allmänna platsen är till och upplåten för allmänna intressen. Platsens användning ska redovisas i plankartan med tillhörande planbestämmelser som är juridiskt bindande. Således ska den allmänna platsen bland annat vara tillgänglig för utryckningsfordon. Fastighetsbildning ska ske i överenstämmelse med gällande detaljplan. Vid beslut om en fastighetsbildningsåtgärd kan kommunen i sitt planerande bedöma en åtgärd som en mindre avvikelse enligt fastighetsbildningslagen 3:2 om det inte motverkar syftet med planen. Det har ifrågasatts om det är tillåtet att upplåta allmän plats för enskilt ändamål. Vissa kommuner menar att syftet med den allmänna platsen försvinner om den upplåts för ett enskilt intresse. Andra menar att det finns behov. Skälen som har använts är mindre avvikelse från detaljplan, att syftet med detaljplanen inte motverkas samt att den allmänna platsens tillgänglighet för allmänheten inte påverkas i större mån. I studien framgår att tillfälliga upplåtelser regleras i ordningslagen och upplåts med ett polistillstånd. Permanenta upplåtelser regleras i jordabalken samt i fastighetsbildningslagen och kan upplåtas via nyttjanderättsavtal eller servitut. I denna studie avser den allmänna platsen den som anges i plan- och bygglagen samt motsvarande definition av offentlig plats i ordningslagen. Syftet med denna studie är att beskriva rättsläget kring upplåtelse av allmän plats för enskilt ändamål. Studien ska även ge svar på hur utvalda kommuner och lantmäterimyndigheter förhåller sig till frågan. Vidare avser den att belysa de bakomliggande motiv som de utvalda myndigheterna har för sina beslut. Studien har avgränsats till att endast behandla upplåtelser i form av nyttjanderätter och servitut. Efter genomförd studie kan vi konstatera att enskilda upplåtelser förekommer på allmänplats. Kommuner upplåter den allmänna platsen främst med motiveringen som en mindre avvikelse från detaljplan och att syftet med platsen inte motverkas. Vidare konstaterar studien att det råder delade meningar om lagstiftningen bör förtydligas eller ändras. I dagsläget kan författarna till denna studie se att frågan om upplåtelser av allmän plats bör hanteras tidigt i planprocessen. Genom att få in frågan tidigt kan myndigheterna undvika en tidskrävande och dyr planändring. Vi ser även att det finns ett behov av att ändra eller förtydliga lagstiftningen. / Municipalities have the plan monopoly which means that they have the exclusive right to produce and adopt detailed plans. A detailed development plan regulates how land and water areas should be used and granted. The plan regulates which land that should constitute a land for public space and an area for building sites. Public space is for example land as parks, nature, squares or roads that are made for the public's needs. Public spaces are usually not allowed to be leased for private interests as they are made for public interests. The use of the site's must be reported in the map for the detailed plan, with associated plan regulations that both are legally conclusive. The public spaces should, among other things, also be available for emergency vehicles. Property formations should compliance with the current detailed plan. Minor deviations from the detailed plan can be made if the deviations are compatible with the purpose of the plan, according to the Real Property Formation Act 3:2. It has been questioned if it´s allowed to lease public spaces for private interests. Certain municipalities mean that the purpose with the public spaces disappears if it is leased for a private interest, but other municipalities think that there is a need. The selected authorities' reasons for the leases are minor deviation from the detailed plan, that the purpose of the detailed plan is not counteracted and that the public place's accessibility to the public is not affected that much. This thesis clear that land which is leased temporary regulates in the Order Act of Sweden and is leased with a police license. Permanent leases regulate in the Code of Land Laws forms part of the Statute Book of Sweden as well as in the Property Formation Act and make the leases with a use agreement or an easement. In this thesis public spaces definition that specifies in the Planning and Building Act and the corresponding definition in the Order Act of Sweden. The purpose of the thesis is to describe the legal situation concerning private leases on public places. The study is supposed to describe how four municipalities and two land survey authorities deal with the issue. The study also intends to clarify the underlying motives that the selected authorities have for their decisions. There are several rights to apply for private interests in public spaces. The authors of this thesis have defined to only investigate whether it is possible to grant land for private interests through easements or rights of user. After completing the study, we can conclude that there are shared opinions about whether the legislation should be clarified or changed. The authors of this study can see that the issue of granting public space should be dealt with early in the planning process. To start setting the issue up early, the authorities can avoid a time-consuming and expensive change of plan. We also can see that there is a need to change or clarify the legislation.

Servitut som inte uppfyller något ändamål eller inte använts under väldigt lång tid kallas onyttiga servitut. Ett onyttigt servitut försvinner inte automatiskt från Fastighetsregistret utan kvarstår och skapar en onödig belastning. Syftet med examensarbetet är att utreda hur hanteringen av servitut kan förbättras för att minska antalet onyttiga servitut i Fastighetsregistret. De metoder som används är en litteraturstudie och en intervjustudie. I litteraturstudien undersöks svensk lagstiftning och juridisk litteratur. Utdrag ur Fastighetsregistret och förrättningsakt visas för att ge praktiska exempel. I intervjustudien intervjuas en jurist och tre förrättningslantmätare. Litteraturstudien visar att Fastighetsregistret belastas av många onyttiga servitut. Det rör sig främst om kraftledningsservitut, villaservitut och servitut för skogsfång och mulbete. Förrättningslantmätarnas arbete påverkas av dessa då de fördröjer och fördyrar förrättningar. Olika förslag har lagts fram för att förbättra hanteringen och minska uppkomsten av onyttiga servitut. I februari 2013 överlämnade regeringen en proposition till riksdagen. Propositionen innebär flera olika lagförändringar som tillsammans syftar till att minska antalet onyttiga servitut i Fastighetsregistret. I intervjustudien framkommer att onyttiga servitut påverkar lantmätarnas arbete negativt. Förrättningar fördröjs och fördyras. Intervjudeltagarna tror att lagen om preklusion kommer ge störst effekt. Samtidigt finns en oro för ökad rättsförlust då servitut som inte är inskrivna kan förfalla vid överlåtelse. Denna studie visar att det finns ett stort behov av nya möjligheter att hantera onyttiga servitut. Det är viktigt att Fastighetsregistret är pålitligt då myndigheter, företag och privatpersoner använder uppgifter därifrån. Färre onyttiga servitut i Fastighetsregistret skulle minska lantmätarnas utredningstid och därmed ge lägre förrättningskostnader för sakägarna. / Easements that no longer fulfill a purpose or have not been used for a very long period of time are called useless easements. Useless easement are not automatically removed from the Real Property Register, they remain and creates an unnecessary load. The purpose of this thesis is to investigate how to improve the handling of easements in order to reduce the number of useless easements in the Real Property Register.  The methods used are literature study and interview study. The literature study investigates Swedish law text and legal literature. Extracts from the Real Property Register and cadastral dossier are presented to give practical examples. Three cadastral surveyors and one lawyer were interviewed in the study. The literature study shows that the Real Property Register contains a large number of useless easements. It mainly concerns power line easements, villa easements and easements for clearing forest. Useless easements cause delays and higher cadastral procedure costs. During the last couple of years various propositions have been presented to improve the handling of easements and decrease the number of useless easements. In February 2013 the Swedish Government presented a proposal of change of legislations to the parliament. The proposal presents a variety of changes which together aim to reduce the number of useless easements in the Real Property Register. The interview study shows that useless easements affect surveyors work in a negative way and generate higher costs for interested parties. Interview participants thinks that the proposed law to remove not renewed easements from the register will give the best effect to decrease the number of useless easements in the Real Property. At the same time they fear an increased legal loss. This study shows that there is a large need of new ways of handling useless easements. A reliable Real Property Register is very important for the users. A more reliable register would help the cadastral surveyors work and lead to lower costs for the interested parties.

Detaljplaner reglerar hur Sveriges mark och vatten ska användas. Detaljplanering regleras i plan- och bygglagen (2010:900). En detaljplan ska ange vad som är allmän plats, kvartersmark och vattenområde. Allmän plats får beträdas av allmänheten och ägs av kommunen. Kvartersmark kan ägas av olika aktörer men framförallt av privatpersoner. På kvartersmark kan ändamål såsom bostäder, kontor, handel, skola m.m. förekomma. Frivilliga planbestämmelser kan tillämpas i en detaljplan. Den här studien handlar om den frivilliga planbestämmelsen "x". Ett gement "x" i en detaljplan symboliserar ett markreservat för allmän gång- och cykelväg vilken planläggs på kvartersmark. Vid planläggning av "x", inskränks den berörda fastighetsägaren i sin äganderätt.Genom att bilda en rättighet för x-området undviks fastighetsägarens möjlighet att stänga ute allmänheten från fastigheten. Oklarheter rörande drift och underhåll undviks också när en rättighet bildats. Rättigheten i fråga skapas lämpligast genom bildande av servitut eller nyttjanderätt. Det finns två olika typer av servitut, avtalsservitut och officialservitut. Officialservitut skrivs in automatiskt i fastighetsregistret och är ett säkrare alternativ än avtalsservitutet. Bildande av officialservitut sker efter ansökan till lantmäterimyndigheten som bland annat prövar om servitutet är av väsentlig betydelse för den fastighet som får förmån av servitutet. Vid bildande av servitut för x-område bör den fastighet som får förmån av servitutet (härskande fastighet) vara en kommunal fastighet, med tanke på dess allmänna ändamål. Genomföranderegler saknas för x-områden vilket medför en risk för att en rättighet aldrig bildas för dem. När en rättighet inte bildas finns det ingen rätt för kommunen att använda marken för allmän gång- och cykelväg. Det medför även oklarheter rörande drift och underhåll i och med att gång- och cykelvägen är lokaliserad till en fastighet som inte ägs av kommunen men som nyttjas av allmänheten.Vid avsaknad av bildad rättighet kan fastighetsägaren om så önskas stänga ute allmänheten, till exempel genom förbudsskyltar eller bommar vilket antagligen bidrar till att x-området inte uppfyller sin funktion. Tidigare studier har visat att x-områden används i större utsträckning än vad som var ämnat med införande av bestämmelsen. Det har även tidigare framgått att "x" kombineras med "g" med syfte att undvika kostnader, som istället överlåts från kommunen på de delägande fastighetsägarna i gemensamhetsanläggningen. Ett "g" i en detaljplan innebär att en gemensamhetsanläggning ska bildas inom området. Det har även uttryckts under föreläsningar vid Högskolan Väst att oklarheter gällande vem som ansöker om officialservitut förekommer vid exploateringar. Syftet med studien är att undersöka förändring av användningsfrekvensen för "x". Studien gäller beslut mellan 1 januari 2002 och 31 december 2011 i de tre kommunerna Motala, Linköping och Mjölby i Östergötlands län. Syftet är även att utreda hur många av x-områden som ett officialservitut har bildats för.Resultatet av studien visar att inrättande av x-områden minskar. De två sista åren i studien har få inrättningar av x-områden ägt rum. Motala kommun har till skillnad från Linköpings och Mjölby kommun en uppåtgående trendlinje. Dock avviker 2011 i Motala då inga x-områden inrättats. Det avvikande resultatet tyder på en förändring även i Motala kommun. Resultatet från de intervjuer som hållits med planarkitekter i de olika kommunerna kompletterar resultatet ovan. Planarkitekterna bekräftar att de inrättar "x" mer sällan idag än för några år sedan. Av samtliga x-områden i studien har 44 % inte genomförts genom bildande av officialservitut. Markåtkomst kan ha lösts genom annan rättighet eller saknas helt. / Detailed development plans regulate how Sweden's land and water should be used. Statutes on detail planning are to be found in the Swedish planning and building act. A detailed development plan must specify public area, private property area and water area. Everybody may enter the public areas which the municipality owns. The private property area is private and has owners like a housing company or an individual. Optional rules can be used in the detailed development plan. This study deals with the optional regulation "x", which is a land reserve for public pathways. "X" is located on the private property areas.The private property owner may suffer from a restriction of their property rights by getting an "x" over the property. To avoid the risk that the public is prevented from passing through the x-field, a right is formed. If no right is formed, the owner of the property can choose to shut the public out. The right in question occurs appropriate by official easement which occurs by an application. An application can be made to the land survey to create an official easement. The land survey investigates if the official easement has an essential use for the property that has the advantage of the easement.Implementation rules are missing for x-areas, which results in that no right is formed. When no rights are formed there is no legal right for the public to use pedestrian and bicycle pathways. The property owner can choose to put up prohibiting signs and barriers to exclude the public, which results in that the x-areas are not filling their purpose. Previous studies have shown that the x-areas are used more often than intended. Its also used as a combination with "g", to avoid costs for the municipality. A "g" in a detail development plan means that a joint facility will be formed, that consist of the property owners in the area. The cost transfer to the members instead. During lectures at University West it has aroused uncertainties who it is that applies for official easement. The purpose of this study is to investigate how often x-areas have been applied for in the three municipalities of Motala, Linköping and Mjölby in Östergötland County, January 1, 2002 – December 31, 2011. The purpose is also to see how many official easements that have been formed for the x-areas.The result of this research shows that the use of x-areas decreases. The last two years very few x-areas have been established. Motala municipality has unlike Linköping and Mjölby an increasing trend of x-areas. However, in 2011 Motala municipality had no establishment of x-areas. The abnormal result indicates a change, even in Motala. Interviews with plan architects in the different municipalities confirm the result above. The plan architects admit to establish fewer x-areas today than a few years ago. Of all x-areas in the study, 44 percent have no official easement. It may have another easement but it is also possible that they have no easement at all.

Sometimes obstacles arise in cadastral procedures that make it impossible to carry out the party's claim. An obstacle may be that property formation does not meet the conditions in chapter 3. or 5 chap. property formation (SFS 1970: 988). According to a press release issued by the Government Chancellor on January 19, 2017 (Regeringskansliet, 2017), the average processing time for an cadastral procedures is approximately 47.1 weeks at the Swedish mapping, cadastral and land registration authority (based on the last five years). The Swedish mapping, cadastral and land registration authority was commissioned to work towards shorten cases queues. By detecting obstacles in cadastral proceedings earlier, those cases that are not possible to be implemented can be removed from the case queue and help shorten the processing time. By examin cases that have been canceled due to a material barrier, a basis has been provided for reasons of resignation. During the period from 1 January to 31 december 2017, 74 cadastral procedurs were canceled in Gävleborg, Dalarna and Jämtland on due to material barriers. In view of the outcome of Klang (Klang, 2010) and the result of this work it can be concluded that the section of the law that most often cause barriers to cadastral procedurs are found in chapter 3 of the Property Formation Act. An examination of the property formation at an earlier stage would facilitate the work of the establishment. If obvious defects of appropriateness and conditions that are significantly contrary to the applicable land rules are discovered and can be resolved already at the first examination of the application, it could help reduce the processing time for that case. If not, the case would even be considered impracticable already there. However, in order to be able to make such an assessment at first examination, there is a certain kind of competence that is already lacking today. / Ibland uppkommer hinder i förrättningar som omöjliggör ett genomförande av sakägarens yrkande. Ett hinder kan vara att fastighetsbildningen inte uppfyller villkoren i 3 kap. eller 5 kap. fastighetsbildningslagen (SFS 1970:988). Enligt ett pressmeddelande från Regeringskansliet den 19 januari 2017 (Regeringskansliet, 2017) är den genomsnittliga handläggningstiden för ett förrättningsärende ca 47,1 veckor hos det Statliga Lantmäteriet (baserat på de senaste fem åren). Lantmäteriet fick i uppdrag att jobba för att korta ner ärendekön. Genom att upptäcka hinder i förrättningsärenden tidigare kan dessa ärenden som inte är möjliga att genomföra tas ur ärendekön och bidra till att korta handläggningstiden. Genom att kvalitativt granska förrättningar som har blivit inställda på grund av ett materiellt hinder har ett underlag tagits fram för orsaker till inställande. Under tidsperioden 2013-01-01 till 2017-12-31 inställdes 74 stycken förrättningar i Gävleborg, Dalarna och Jämtlands län på grund av materiella hinder. Med tanke på resultatet som Klang (Klang, 2010) fick fram gällande förrättningar enligt fastighetsbildningslagen och resultatet i detta arbete kan slutsatsen dras att de lagrum som oftast orsakar hinder för att genomföra förrättningar finns i fastighetsbildningslagens 3 kapitel. En prövning av fastighetsbildningslagen i ett tidigare skede skulle underlätta arbetet med förrättningen. Om uppenbara lämplighetsbrister och förhållanden som påtagligt strider emot gällande markbestämmelser upptäckts och kan åtgärdas redan vid första granskning av ansökan skulle det kunna bidra till att handläggningstiden för det ärendet kortades ned. Om inte ärendet till och med skulle anses vara ogenomförbart redan där. För att kunna göra en sådan bedömning vid första granskning krävs det dock en viss typ av kompetens som det idag redan är brist på.

The purpose of this thesis is to describe property definition and special boundary demarcation and to analyze the differences between the two cadastral procedures. Property boundaries, especially unlawfully determined boundaries created through unofficial parcelling, can create conflicts between landowners and make it diffi-cult to know which land that a property contains of. It is possible to clarify the boundary conditions through a property definition or through a special boundary demarcation re-establish boundary marks. The methods used are: (1) A literature review to collect background information, (2) A case study to summarize court cases and (3) A questionnaire study to collect opinions from cadastral surveyors. The result is summarized in two comparisons. Firstly between restoration of landmark and special boundary demarcation (which replaced restoration of landmark in a legislative change in 2010), which demonstrated that the change in the law is considered positive because special boundary demarcation gives a legal effect on the boundaries. Secondly between property definition and special boundary demarcation which demonstrated that the two procedures are similar to each other. One difference between the procedures is that special boundary demarcation only can be used when there are no uncertainties concerning the boundary. It also demonstrated that the cadastral procedure costs only can be distributed during property definition. The legal effect on the boundaries contributes with a certainty for the property owners and is also considered positive for the community development. No exact definition of what a legal uncertainty is, was found using the three methods. A definition should make it easier to know which cadastral procedure that should be used. A question to examine in future studies is the possibilities to distribute cadastral procedure costs even during special boundary demarcation. / Syftet med uppsatsen är att beskriva fastighetsbestämning och särskild gräns-utmärkning samt att analysera skillnaderna mellan de olika förrättningsåtgärderna. Fastighetsgränser, speciellt olagligen bestämda gränser som tillkommit genom exempelvis sämjedelning, kan skapa konflikter mellan markägare. Det kan exem-pelvis vara svårt att veta vilken mark som hör till vilken fastighet. För att klargöra gränsförhållanden finns det möjlighet att avgöra fastighetsgränsers sträckning med fastighetsbestämning eller återutsätta gränsmärken med särskild gränsutmärkning. Metoderna som använts för att kunna uppfylla syftet är: (1) En litteraturstudie där bakgrundsinformation samlats in, (2) en fallstudie där rättsfall sammanfattats och (3) en enkätstudie där tio frågor besvarats av förrättningslantmätare. Resultatet av metoderna sammanfattas i två jämförelser. En mellan återställande av gränsmärke och särskild gränsutmärkning (som ersatte återställande av gräns-märke vid en lagändring år 2010) som bland annat visar att lagändringen anses vara positiv eftersom gränser nu får rättskraft. Den andra jämförelsen, mellan fastighetsbestämning och särskild gränsutmärkning visar att åtgärderna till stor del liknar varandra, men att särskild gränsutmärkning endast får ske när en gräns är juridiskt klar. Den visar också att fördelning av förrättningskostnader endast är möjlig vid fastighetsbestämning. Att gränser får rättskraft innebär en säkerhet för markägare och anses även vara bra exempelvis ur samhällsutvecklingssynpunkt. Med studien har det inte gått att hitta någon exakt definition av vad en juridisk oklarhet är, vilket borde finnas för att undvika svårigheter att välja förrättningsåtgärd. Att endast den sökande måste svara för kostnaden vid särskild gränsutmärkning anses vara orättvisst, eftersom motparten kan ha orsakat behovet av åtgärden. Möjlighet att förändra detta skulle kunna vara en intressant fråga att undersöka i framtida studier.