Uppsatsen berör den nya prisbelönade mobila betalningstjänsten Swish, som är ett samarbete mellan sju av Sveriges största banker. Syftet är att identifiera framträdande aktörer i samarbetet kring Swish samt redogöra för hur dessa förhåller sig till varandra. Med hjälp av teori om aktör-nätverk definieras och beskrivs det nätverk av aktörer som omger Swish. Därutöver redogörs det för hur nätverket har formats från det att Swish var en idé till att den blev en färdig applikation. Michel Callons teori om översättning används för att beskriva denna process. En kvalitativ studie genomfördes, där sju semi-strukturerade intervjuer ligger till grund för studiens empiriska resultat. Analysen av det empiriska resultatet sker kvalitativt i form av att definiera framträdande aktörer, som sedan används för att beskriva formandet av nätverket som omger Swish utifrån de fyra faserna av översättning: problematisering, intresseväckning, värvning samt mobilisering. Uppsatsen redogör för egenskaperna i varje fas och hur dessa har bidragit till formandet av Swish som färdig applikation. Framträdande aktörer i det aktör-nätverk som omger Swish är till att börja med de sex bankerna som utvecklat idén om Swish: Swedbank, Nordea, Länsförsäkringar, Handelsbanken, SEB, samt Danske Bank. Bankerna bildar även en gemensam framträdande aktör i form av det konsortium som bildades och senare blev bolaget Getswish AB, som ägs av de sex bankerna. Vidare är Bankgirot, HiQ och TWL framträdande aktörer i samarbetet kring Swish. Bankgirot är underleverantör till Getswish AB. Bankgirot tillhandahåller infrastrukturen BIR, och säljer tjänsten Swish till intresserade banker. HiQ är i sin tur underleverantör till Bankgirot. HiQ utvecklar och förvaltar betalningsväxeln och de mobila enheterna, och kommunicerar med bankerna via Bankgirot. TWL är designbyrå åt Getswish AB och bankerna, där TWL bidrar med strategisk kompetens kring kommunikation och varumärke. Även Mobilt BankID, som är den gemensamma säkerhetslösningen, och mobilapplikationen Swish ses som framträdande aktörer i samarbetet. Vidare diskuteras översättningens fyra faser, där en icke-linjär dynamisk process kan identifieras då nätverket kring Swish formades. Slutligen presenteras förslag på vidare forskning.

Personer med en icke-binär könsidentitet, det vill säga de som inte har en könsidentitet som passar in ien binär uppdelning av kvinna och man, och penna-och-pappers-rollspelare är två kategorier som det finns väldigt lite studier om och kombinationen av dem ännu mindre. Uppsatsen syftar därför till att synliggöra icke-binära rollspelares förståelse av sig själva, hur deras olika identiteter samverkar och hur identiteterna kan uttryckas i deras vardag och deras rollspelande. Rollspelandets möjligheter till en frizon undersöks också. Med hjälp av intervjuer och autoetnografi har berättelser, upplevelser och erfarenheter samlats in från tre deltagare samt uppsatsförfattaren som själv är en icke-binär rollspelare. Materialet har sedan analyserats med bland annat Goffmans dramaturgiska perspektiv och begrepp från lajvforskningen. Resultatet är att deras icke-binära könsidentitet är tätt sammanflätad med deras andra queera identiteter och praktiker, såsom begär, relationspraktiker och autism, och att queer bör i det här fallet ses som ett brett begrepp för avvikande. Deras könsidentitet uttrycks reflexivt i vardagen främst genom tre olika typer av uttryck men de är också begränsade av risken att bli felkönad, sin kropp och andras reaktioner. I rollspel spelar de främst queera karaktärer som de har starka känslomässiga band till. För vissa är rollspel en möjlighet att uttrycka sig icke-binärt utan riskerna i vardagen. Dessa rollspel sker främst i små grupper med tydligt avståndstagande från queerfobi i spelvärldar där queerfobi aktivt tagits bort. Både spelvärldarna och spelgrupperna kan därmed fungera som frizoner och temporära autonoma zoner. Ett aktivt ställningstagande till normer och tankar om samtycke går igenom deltagarnas förståelse av sig själva, hur de interagerar med andra i vardagen och deras rollspelande. De praktiserar vad som kan kallas queert rollspelande som kännetecknas av ett aktivt och medvetet lekande med, utforskande, brytande och kritiserande av normer och strukturer.

Denna studie vid namn ”Ja, jag har behövt ljuga där också”, är författad av Mirzet Honsic och Mirtill Varga. Då icke vaccinerade personer utgör en liten del av den svenska befolkningen gällande covid-19 vaccin, är syftet med studien att belysa hur denna minoritet kan tänka sig att agera då vaccinet kommer på tals. Syftet är även att få en större förståelse för hur deras agerande kan komma att påverka deras relationer som de har med sin omgivning. För att uppfylla syftet har kvalitativa metoder använts, där empirin samlats in med hjälp av fem semistrukturerade intervjuer som utgjordes av tre kvinnor och två men i olika åldrar. Studien tar avstamp i Ervin Goffmans två teorier om stigma samt det dramaturgiska perspektivet, som sedan kombinerats med varandra i syftet att analysera empirin.  Resultatet av studien belyser att de ovaccinerade framträtt på olika sätt i olika sociala sammanhang, detta utifrån att antingen vara ärliga om sin vaccinationsstatus eller oärliga.  Effekten av deras agerande blev att de accepterades av de vaccinerade de gångerna de valt att ljuga. De accepterades även av dem som var ovaccinerade när de var ärliga samt av de vaccinerade som valt att sympatiserade med dem. Deras relationer påverkades enbart negativt när de valde att tala sanning inför dem som vägrade att sympatisera med deras åsikter, som i detta fall utgjordes av de vaccinerade. Deras övriga relationer förblev oförändrad med dem som accepterade dem oavsett vilken vaccinationsstatus de själva hade. Det hela berodde på vilken relationen som fanns mellan deltagaren och omgivningen. / This study named "Yes, I had to lie there as well", is authored by Mirzet Honsic and Mirtill Varga. Since non-vaccinated people make up for a small part of the Swedish population regarding the covid-19 vaccine, the aim of the study is to highlight how this minority might act when the topic of the vaccine comes up. The aim is also to gain a greater understanding of how their actions may affect their relationships with their surroundings. To fulfill the purpose, the qualitative method was chosen, where the empirical evidence has been collected with the help of five semi-structured interviews which consisted of three women and two men of different ages. The study is based on Ervin Goffman's two theories on stigma and the dramaturgical perspective, which have then been combined with each other in order to analyze the empirical evidence. The results of the study highlights that the unvaccinated appeared in different ways in different social contexts, based on either being honest about their vaccination status or being dishonest. The effect of their actions was that they were accepted by the vaccinated people those times they chose to lie about it. They were also accepted by those who were unvaccinated when they were honest and by the vaccinated who chose to sympathize with them. Their relationships were only negatively affected when they chose to speak the truth to those who refused to sympathize with their views, which in this case consisted of the vaccinated people. Their other relationships remained unchanged with those who accepted them regardless of their own vaccination status. It all depended on the relationship between the participant and the environment.

<p>The intention of the essay was to see what Web users’ comprehension might be when watching four videos that are published on the Swedish Government’s Web site. One video contains an interview with Lena Hallengren, Minister for Youth Affairs of the Swedish Government, and in the other three Ulrica Messing, Minister for Communications and Regional Affairs of the same government, gives speeches about the governmental issues she is responsible for. </p><p>The comprehensions that were examined are those concerning the forms of presentation of the videos, the ministers’ appearances, the videos abilities to create and maintain the Web site visitors’ interest, and the visitors’ behaviours and conducts while being in contact with the Web site. The examination was carried out with the Stimulated Recall method, where the respondents’ memory of what they thought while they visited the Web site and watched the videos were collected, along with an interview where they interpreted what they had seen. </p><p>The analysis of the data was based on the theories of Marshall McLuhan, Jay D. Bolter & Richard Grusin, and Jacob Nielsen, which contain ideas about how new media incorporate older media, and how Web users comprehend and behave in their contact with the Internet. </p><p>The conclusion was that the respondents had low interest in Lena Hallengren’s video because it was too long and made them inactive. Ulrica Messing’s appearance in her videos made two of the respondents think that she was a poor performer, while the third respondent liked what she saw because she was interested in what Ulrica Messing said.</p> / <p>Syftet med uppsatsen var att se vilken uppfattning webbplatsbesökare kan ha när de ser fyra videofilmer som finns på regeringskansliets webbplats. En videofilm innehåller en intervju med Lena Hallengren, ungdomsminister i regeringen, och i de övriga tre talar Ulrica Messing, infrastrukturminister, om de politikområden hon är ansvarig för. </p><p>De uppfattningar som undersöktes var de som handlar om filmernas presentationsform, ministrarnas framträdanden, filmernas förmåga att skapa och upprätthålla intresse hos webbplatsbesökarna, och besökarnas beteenden och förhållningssätt vid kontakten med webbplatsen. Undersökningen utfördes med Stimulated Recall-metoden, där respondenternas minne av vad de tänkte när de besökte webbplatsen och såg filmerna samlades in, tillsammans med en intervju där de tolkade vad de hade sett.</p><p>Resultatanalysen baserades på Marshall McLuhans, Jay D. Bolter & Richard Grusins, och Jacob Nielsens teorier, som innehåller idéer om hur nya medier införlivar gamla medier, och hur Internetanvändare uppfattar och beter sig i kontakten med Internet.</p><p>Slutsatsen var att respondenterna hade ett lågt intresse för Lena Hallengrens film, eftersom var för lång och gjorde dem passiva. Ulrica Messings framträdande i sina filmer gjorde att två av respondenterna tyckte att hon var dålig i sitt framträdande, medan den tredje respondenten gillade det hon såg eftersom hon var intresserad av det som Ulrica Messing sa.</p>

Syftet med studien är att skapa en ökad förståelse inom berörda yrkes- och studentgrupper för hur individer, som blivit rullstolsburna senare i livet, upplever sin identitet och eventuella identitetsförändringar. Resultatet tolkades utifrån Anthony Giddens teorier om senmodernitet och identitet samt Peter L. Berger och Thomas Luckmanns kunskapssociologiska perspektiv. Den tidigare forskningen har berört funktionshinder och identitet utifrån olika aspekter, dock har inte syftet för denna studie behandlats i sin helhet i andra studier. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex stycken respondenter för att nå deras upplevelser. Utifrån det material som inkommit genom intervjuerna har åtta stycken kategorier framträtt: självbild, yttre attribut, vanor och rutiner, arbete och fritid, relationer, bemötande från andra, drömmar och planer samt handikappanpassning. I studien framkommer att respondenterna använder framträdande och uppträdande för att påverka den spegling de får av omgivningen. Studien visar även att det har skett en förändring av respondenternas regimer och rutiner. En identitetsförändring har därmed skett hos respondenterna. I studien diskuteras även det faktum att respondenterna själva inte framhåller den identitetsförändring som påvisas i studien. Detta tyder på att respondenterna inte själva tänker på förändringen i sig, de tänker mer indirekt på förändringen genom att denna påverkat dem i olika situationer. I studien framkommer även vikten av det omgivande samhällets attityd gentemot den funktionshindrade när det gäller speglingen av individen. Detta är av relevans för de instanser i samhället som arbetar med frågor rörande funktionshinder.

In this essay the author has chosen to analyze the similarities and differences between some of the northern Europe’s late Mesolithic and Neolithic cultures. The research is of a processual standpoint and the information is mainly gathered from secondary sources as well as ethnological studies. The material collected has been analyzed in both a processual and a post-processual manner to most accurately study the foundations of the three primary theories describing the Pitted Ware Culture’s origin. During the course of the study the author also found a possible fourth alternative, and the possibility of exogamy as a factor in the emerge of the Pitted Ware Culture has also been questioned. This work has prompted for a rigorous collection of information to be able to properly present all theories strong and weak points, without bias for any theory. The conclusion of these studies is that it is very hard to pinpoint exactly what it is that has given the Pitted Ware Culture its typical cultural traits, although a possible sequence of events has been presented in this text.

<p>Syftet med studien är att skapa en ökad förståelse inom berörda yrkes- och studentgrupper för hur individer, som blivit rullstolsburna senare i livet, upplever sin identitet och eventuella identitetsförändringar. Resultatet tolkades utifrån Anthony Giddens teorier om senmodernitet och identitet samt Peter L. Berger och Thomas Luckmanns kunskapssociologiska perspektiv. Den tidigare forskningen har berört funktionshinder och identitet utifrån olika aspekter, dock har inte syftet för denna studie behandlats i sin helhet i andra studier. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex stycken respondenter för att nå deras upplevelser. Utifrån det material som inkommit genom intervjuerna har åtta stycken kategorier framträtt: självbild, yttre attribut, vanor och rutiner, arbete och fritid, relationer, bemötande från andra, drömmar och planer samt handikappanpassning. I studien framkommer att respondenterna använder framträdande och uppträdande för att påverka den spegling de får av omgivningen. Studien visar även att det har skett en förändring av respondenternas regimer och rutiner. En identitetsförändring har därmed skett hos respondenterna. I studien diskuteras även det faktum att respondenterna själva inte framhåller den identitetsförändring som påvisas i studien. Detta tyder på att respondenterna inte själva tänker på förändringen i sig, de tänker mer indirekt på förändringen genom att denna påverkat dem i olika situationer. I studien framkommer även vikten av det omgivande samhällets attityd gentemot den funktionshindrade när det gäller speglingen av individen. Detta är av relevans för de instanser i samhället som arbetar med frågor rörande funktionshinder.</p>

The intention of the essay was to see what Web users’ comprehension might be when watching four videos that are published on the Swedish Government’s Web site. One video contains an interview with Lena Hallengren, Minister for Youth Affairs of the Swedish Government, and in the other three Ulrica Messing, Minister for Communications and Regional Affairs of the same government, gives speeches about the governmental issues she is responsible for. The comprehensions that were examined are those concerning the forms of presentation of the videos, the ministers’ appearances, the videos abilities to create and maintain the Web site visitors’ interest, and the visitors’ behaviours and conducts while being in contact with the Web site. The examination was carried out with the Stimulated Recall method, where the respondents’ memory of what they thought while they visited the Web site and watched the videos were collected, along with an interview where they interpreted what they had seen. The analysis of the data was based on the theories of Marshall McLuhan, Jay D. Bolter &amp; Richard Grusin, and Jacob Nielsen, which contain ideas about how new media incorporate older media, and how Web users comprehend and behave in their contact with the Internet. The conclusion was that the respondents had low interest in Lena Hallengren’s video because it was too long and made them inactive. Ulrica Messing’s appearance in her videos made two of the respondents think that she was a poor performer, while the third respondent liked what she saw because she was interested in what Ulrica Messing said. / Syftet med uppsatsen var att se vilken uppfattning webbplatsbesökare kan ha när de ser fyra videofilmer som finns på regeringskansliets webbplats. En videofilm innehåller en intervju med Lena Hallengren, ungdomsminister i regeringen, och i de övriga tre talar Ulrica Messing, infrastrukturminister, om de politikområden hon är ansvarig för. De uppfattningar som undersöktes var de som handlar om filmernas presentationsform, ministrarnas framträdanden, filmernas förmåga att skapa och upprätthålla intresse hos webbplatsbesökarna, och besökarnas beteenden och förhållningssätt vid kontakten med webbplatsen. Undersökningen utfördes med Stimulated Recall-metoden, där respondenternas minne av vad de tänkte när de besökte webbplatsen och såg filmerna samlades in, tillsammans med en intervju där de tolkade vad de hade sett. Resultatanalysen baserades på Marshall McLuhans, Jay D. Bolter &amp; Richard Grusins, och Jacob Nielsens teorier, som innehåller idéer om hur nya medier införlivar gamla medier, och hur Internetanvändare uppfattar och beter sig i kontakten med Internet. Slutsatsen var att respondenterna hade ett lågt intresse för Lena Hallengrens film, eftersom var för lång och gjorde dem passiva. Ulrica Messings framträdande i sina filmer gjorde att två av respondenterna tyckte att hon var dålig i sitt framträdande, medan den tredje respondenten gillade det hon såg eftersom hon var intresserad av det som Ulrica Messing sa.

The aim of this study is to examine how university students at Linnaeus University choose to present themselves on the social media platform Instagram, and how they are affected by their other users. Our research questions are: How do university students present themselves on Instagram? How can these digital self-presentations be understood as impression management? And what are the rules that control our self-presentations on Instagram? The study has a qualitative approach and semi structured interviews have been conducted. Our data are based on 10 different interviews with students at LNU about the use of Instagram, and how they chose to present themselves to their audience. Our work is based on three different theories such as Goffman's dramaturgical analysis of how they present themselves on social media, Festinger's social comparison theory of how they compare with one another and Jenkin's social identity theory helps us understand how they chose to identify themselves and their group of friends. These theories helped us to analyze our data and get a broader perspective on how we can present ourselves, and how we can be affected by others. The main findings showed that our participants were selective in how they chose to present themselves. They were aware of how they wanted to be presented in a positive manner that suited their self- image and identity. Other people's impression management such as friends or their peers could influence their behavior on Instagram. The feeling of maintaining a front was stronger than being a person that reflected the real “me” outside the digital world.

The present investigation discusses the phenomenological concept of the phenomenon through an interpretation of the meaning of the negativity of the phenomenon in the philosophical works of Martin Heidegger, Jan Patočka and Eugen Fink. This negativity is thematised in terms of a loss and a privation that leads to a description of the appearing of the phenomenon as a sublime event, which exposes existence to an absence of meaning. A formulation of the absence in question as a dynamic movement of existence opens a new perspective on what it means to do phenomenology: phenomenological thinking does not begin with the immediate givenness of appearance, but through the trembling of meaning in the experience of a loss of the phenomenon. / Denna avhandling belyser fenomenologins fenomenbegrepp genom en tolkning av dess i förhållande till framträdelsen negativa innebörd i Martin Heideggers, Jan Patočkas och Eugen Finks filosofiska författarskap. Fenomenets negativitet tematiseras i termer av ett berövande och en förlust av fenomenet. Förståelsen av detta fördjupas stegvis, och leder fram till en beskrivning av fenomenets framträdande som en sublim tilldragelse. Denna tilldragelse exponerar existensen inför en frånvaro av mening. En formulering av frånvaron ifråga som en dynamisk rörelse av existensen öppnar för ett nytt perspektiv på vad det innebär att bedriva fenomenologi: fenomenologiskt tänkande börjar inte med framträdelsens omedelbara givenhet, utan genom erfarenheten av en förlust av fenomenet som skakar om den givna meningen.