Under de senaste decennierna har sociala medier blivit en allt större del av våra liv, såväl inomden privata sfären som den offentliga. Det gör det ibland svårt att upprätthålla vissa gränser,vilket inte minst gäller i skolan. I dagsläget finns det dessutom punkter i läroplanen förfritidshemmet som berör sociala medier. Syftet med detta examensarbete är att studera hurfritidslärare ser på elevkontakt på sociala medier och på de gränser som skapas i samband medsociala medier. Studien utgick från frågorna: Hur ser fritidsläraren på interaktion med elevervia sociala medier? Hur ser fritidsläraren på gränserna mellan profession och privatliv? Hurser fritidsläraren gränserna mellan lärare och elev på sociala medier? Empirin samlades ingenom fem intervjuer med fritidslärare från två olika skolor i södra Sverige. Empirinanalyserades sedan utifrån Bourdieus teori om habitus och Goffmans teori om roller,rollomkastningar och inramningar. Resultatet av studien visar att fritidslärarna i mångt ochmycket hade olika syn, men att majoriteten av dem hade en positiv syn på elevkontakt viasociala medier, samt att ett flertal hade haft kontakt med elever. De hade även olika sätt attarbeta med de gränser som fanns via sociala medier. Gränserna mellan sig själva och elevernaskilde sig mellan fritidslärarna då vissa hade gränsen att de inte har elever på sociala mediermedan andra har det. Den mest centrala faktorn till varför vissa hade elever som vänner ochvissa inte var vilket innehåll som fanns på deras sociala medier. Gränserna mellan jobbet ochhemmet på sociala medier skilde sig också. Samtliga tillhörde gruppchattar med kollegor, menvissa valde att stänga av notiser när de slutade jobba och svarade inte efter arbetstid, medanandra var mer aktiva.

Examensarbetets syfte var att få en fördjupad förståelse och kunskap om relationsarbete på fritidshemmet, hur fritidslärares bemötande och förhållningssätt främjar och påverkar relationer och deras betydelse för eleverna. För syftet insamlades empiriska data i en kvalitativ intervjustudie med åtta informanter, samtliga yrkesverksamma fritidspedagoger/fritidslärare i fritidshemmet. Intervjuerna transkriberades och analyserades tematiskt i förhållande till studiens teoretiska utgångspunkt, ett sociokulturellt perspektiv på lärande. I studiens resultat framkommer att fritidslärarnas arbete för att främja goda relationer och nå alla elever med olika behov är grundläggande för att få en fungerande verksamhet på fritidshemmet. Goda relationer utgör enligt studiens informanter grunden för elevernas trivsel, trygghet och mående som i sig utgör grunden för lärande. Samtliga av de medverkande fritidslärarna strävar efter att främja goda relationer, genom att använda sig av olika former av samtal och lekar. Studiens resultat ligger därmed teoretiskt i linje med det sociokulturella perspektivet på lärande. Studiens övergripande slutsats är att fritidslärare i sin dagliga verksamhet behöver ha en bred verktygslåda för att kunna variera sitt förhållningssätt och bemötande av alla olika elever.

Examensarbetes syfte är att undersöka hur olika fritidshem arbetar med rörelse, vilkaförutsättningar som finns för det, och hur fritidslärarna anser att rörelseaktiviteter bidrar tillelevernas utveckling. Metoden som användes var en skriftlig intervju som genomfördesmed nio olika yrkesverksamma fritidslärare. Intervjuerna analyserades med hjälp avmeningskoncentrering. De teoretiska utgångspunkterna som använts i studien är denhumanistiska teorin och den salutogena teorin. Resultatet visade att fritidshemmen arbetarmed fysisk aktivitet i sin undervisning i olika former, och att många använder utemiljön föratt främja rörelse. Informanterna tyckte sig se utvecklingspotential i miljön påfritidshemmen och uttryckte dessutom hur viktigt det är att stötta eleverna. Vissa avinformanterna tyckte sig se skillnad på elevers sociala förmåga kopplat till deras fysiskaförmåga. Studiens slutsatser är att fritidshemmets verksamhet till stor del handlar om att geelever möjlighet och tillfälle att röra på sig. Fritidslärarnas förmåga att inspirera elevernahar en stor påverkan på deras deltagande i fysiska aktiviteter på fritidshemmet, samt attfritidshemmets miljö har en stor påverkan på elevernas rörelsevanor.

I statens offentliga utredningar uppmärksammas styrdokumentens otydlighet kring extra anpassningar och särskilt stöd. Trots att skollagen anger att fritidshemmet innefattas i vad som gäller extra anpassningar och särskilt stöd, så upplevs att stödet till fritidshem från rektorn är bristfälligt. Under senare år har fritidspersonalen uppmärksammat att antalet barn ökat i barngrupperna på fritidshemmet medan antalet vuxna inte tillsatts i samma utsträckning. Detta medför att fritidspersonalen känner sig otillräckliga i sitt arbete att stötta eleverna. Syftet med studien var att utröna hur fritidspersonalen arbetar med extra anpassningar och särskilt stöd samt undersöka vilket stöd fritidspersonalen upplever att de får i detta arbete. Resultatet av studien fick vi genom åtta kvalitativa semistrukturerade intervjuer som sedan transkriberades, sållades ur och därefter tematiserades. För att analysera resultatet har ett sociokulturellt, relationellt och ett salutogent perspektiv används. Studiens slutsats är att det dels finns behov av utbildning i dokumentation hos fritidspersonalen för att kunna arbeta mer medvetet och systematiskt granskande. Dels att huvudmän och rektorer behöver se fritidshemmet mer som en enhet med skolan och förskoleklassen och förstå hur dessa delar stöttar och kompletterar varandra. Studiens resultat ligger i linje med tidigare utredningar och forskning som visat att fritidshemmet inte tilldelas de resurser som behövs för att tillgodose elevers behov.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur fritidslärare använder fysiska aktiviteter för att gynna elevers sociala förmågor samt fritidslärares uppfattningar om fysiska aktiviteter som ett sätt att gynna elevers sociala förmågor. För att besvara studiens syfte har följande forskningsfrågor legat till grund för studien: Vilka förutsättningar anser fritidslärare behövs för att arbeta med fysiska aktiviteter som främjar elevers sociala förmågor? Vilka typer av socialt lärande anser fritidslärare kan uppstå kopplat till fysiska aktiviteter i fritidshem? I forskningsbakgrunden belyses hur fysiska aktiviteter kan påverka elevers sociala förmågor samt hur sociala förmågor kan förstås. Tolkningen av det empiriska materialet har gjorts med Lave och Wengers sociokulturella lärandeteori om situerat lärande. Detta är en kvalitativ studie där åtta fritidslärare på fem olika fritidshem i södra Sverige har intervjuats. Resultatet visar att fysiska aktiviteter kan leda till social utveckling, men att aktiviteterna kräver en bra närmiljö, tillgängligt material, ändamålsenliga lokaler, engagerade och närvarande lärare samt att eleverna ges möjlighet till elevinflytande. Respondenterna anser att fysiska aktiviteter med tävlingsinslag inte ska ses som något negativt. De anser att fysiska aktiviteter med tävlingsinslag kan användas som ett lärandetillfälle för elevernas sociala förmågor. En slutsats av resultatet är att fritidslärares förmåga att skapa goda relationer, nivåanpassa aktiviteter och att ha kännedom om de sociala hierarkier som finns i elevgrupper är betydelsefulla för att fysiska aktiviteter ska främja elevernas sociala förmågor.

Syftet med denna studie var att undersöka hur fritidslärare ser på stora elevgrupper och vilka eventuella problem respektive möjligheter som kommer med dessa, samt hur fritidslärare förhåller sig till de stora elevgrupperna för att få eleverna att känna sig delaktiga i verksamheten. Utifrån syftet formulerades två frågeställningar: Vilka möjligheter och utmaningar finns det med stora elevgrupper? och Hur arbetar fritidslärarna för att inkludera eleverna i gruppen?. Studien utgick från semistrukturerade intervjuer där åtta fritidslärare från tre olika skolor i två olika kommuner intervjuades. Resultatet visade att det fanns fler utmaningar än möjligheter med stora elevgrupper, bland annat menade fritidslärarna att det var svårt att hinna med alla elever när elevgrupperna var stora. Däremot hade eleverna större möjligheter att hitta en kompis som de kände att de hörde ihop med. Resultatet visade även att stora elevgrupper bidrog till en mer styrd och planerad verksamhet vilket fritidslärarna menade var positivt för arbetet med att inkludera alla elever. Studiens resultat analyserades sedan utifrån ramfaktorteorin för att se hur de olika faktorerna påverkar verksamheten. Studiens slutsats blev att stora elevgrupper innebar fler negativa aspekter än positiva, samt att det fanns tydliga strukturer för det inkluderande arbetet.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur grundlärare i fritidshem beskriver deras kompetens samt hur denna kompetens används under den obligatoriska skoldagen.Forskningsansatsen är kvalitativ där vi genom intervju som metod samlat in vår empiri. Våra informanter bestod av fyra grundlärare i fritidshem, en klasslärare samt en rektor. Som stöd för vår analys har vi valt fyra centrala begrepp: identitet, relationik, organisationskultur samt makt. Studiens resultat visar att kompetensen som grundlärare i fritidshem besitter, används på lite olika vis men framförallt upplever de att deras kompetens inte utnyttjas på det vis som de hade önskat. Istället får de ofta agera vikarie eller arbeta som resurs i klassrummet. I studien visade sig tydligt att det råder en maktobalans där grundlärare i fritidshem upplever en underordnad position. Resultatet visar även att rektor bär ansvaret för att allas kompetenser nyttjas vilket vi i vår studie kan se brister både i verksamheten samt i tidigare forskning

Studiens resultat tyder på flera likheter bland rektorerna och dessutom synliggörs vissa skillnader i de tre olika kategorierna som implicerar lärandeuppdrag, organisationsnivå och yrkesrollen. Efter att ha sorterat och analyserat det empiriska materialet blev dessa tre övergripande teman begripliga och lättare att uppfatta.

Studiens syfte är att undersöka fritidslärares perspektiv på sin yrkesroll och hur samverkan mellan fritidshemmet och skolan ser ut. I undersökningen presenteras det två frågeställningar som är ”hur talar fritidslärare övergripande om sin syn på sin yrkesroll” och ”hur talar fritidslärare om sin samverkande roll mellan skolan och fritidshemmets verksamheter”. Kvalitativa metoden kommer att använda och semistrukturerade intervjuer för att kunna studera undersökningsområdet. Efter intervjuerna har det analyserats, kategoriserats och diskuterats. De teoretiska utgångspunkterna har varit utifrån Haglunds (2004) struktureringsteoretiska praktiker. Materialet som har samlat in genom intervjuer analyseras med hjälp av de teoretiska utgångspunkterna som är integrerade, skolinriktade och sociala inriktade praktiker.  I resultatet framkommer det att fritidslärarens yrkesroll är varierande beroende på arbetsplats och det framkommer att fritidsläraren har två olika former av yrkesroller som omfattas av en i skolan och en på fritidshemmet. Det vissa att fritidslärare har något ämne i skolan eller är resurs. Samverkan ser inte ut på samma vis på alla arbetsplatser. En del fritidshem har väldigt bra samverkan med skolan och vissa fritidshem har antigen lite eller ingen samverkan med skolan. Det finns också arbetsplatser där fritidsläran är som en ”vikariebank” för skolan. I diskussionen tas det upp om fritidslärarens yrkesroll och om hur en bra samverkan kan göras för alla.

Syftet med vårt examensarbete var att undersöka hur fritidslärare beskriver lärandet som sker på fritidshemmet och om och i så fall hur de arbetar för att synliggöra det lärandet. Vi har utgått ifrån Jensens (2011a:b) definitioner av olika former av lärande, då respondenterna i vår empiri använde sig av olika begrepp för samma fenomen. Vi har även valt att använda metakognition som ett sätt att se lärandet som sker på fritidshemmet och identifiera synliggörandet. Vi har genom semistrukturerade intervjuer med personal på fritidshem samlat in empiri. Med empirin har vi fått fram resultatet att fritidslärarna ser lärandet på fritidshemmet som en motsats till det formella lärandet i skolan. De beskriver ett mer informellt och ibland ett icke-formellt lärande som sker på fritidshemmet. Det framkom även i undersökningen att fritidslärarna synliggör sin verksamhet och därigenom lärandet på flera olika sätt. Sättet det synliggjordes på varierade beroende på situationen och den tilltänkta mottagaren, det vill säga att samma sätt att synliggöra inte används för eleverna som för skolledningen.