This thesis aimed to find out how gang violence had been reported in the Swedish newspapers Dagens Nyheter and Aftonbladet between 2010-2021 and if there had been any changes during the selected time period. The articles for the thesis were chosen through a probability sample technique called systematic sample. There were around 8000 articles in total that were found while using our searchterms. Then every tenth article was chosen for coding from each year. A total number of 811 articles were collected, 466 from Dagens Nyheter and 345 from Aftonbladet. The thesis found that there was no significant difference between the newspapers in the way of reporting about gang violence during the time period. Both Dagens Nyheter and Aftonbladet reported a lot about the criminal actions that the gangs had committed and the newspapers had a tendency to report the crimes that were of a violent nature. The reporting of the gang members showed that they often did not mention their age, gender or ethnicity. Both newspapers also used different words in their reporting, both for gang violence and the gang members, which could make it hard to know the difference between acts done by gangs and by other criminals.

En kraftig våg av ökad gängkriminalitet och dödligt skjutvapenvåld har de senaste åren lett till omfattande debatter gällande kriminalpolitiska åtgärder för att minska brottsligheten i Sverige. Efter valet 2022 gjorde Kristdemokraterna, Liberalerna, Moderaterna, och Sverigedemokraterna en överenskommelse kallat Tidöavtalet, där partierna tillsammans har lagt fram sju samarbetsområden för mandatperioden 2022–2026, varav ett av områdena handlar om kriminalitet. Syftet är att undersöka hur den nuvarande regeringen motiverar de straffskärpande lagförslagen “Dubbla straff för gängkriminella”, “Skärpta straff för gängrelaterad brottslighet” och “Återfall ska straffas hårdare”, som anses kunna få bukt med problemet kring gängkriminalitet. Med hjälp av reflexiv tematisk innehållsanalys samt straffpopulism och symbolpolitik som teoretiska perspektiv, har vi analyserat en SOU och elva motioner. Vår analys visar att det finns symbolpolitiska och straffpopulistiska uttalanden i Kristdemokraternas, Liberalernas, Moderaternas, och Sverigedemokraternas motioner för de straffskärpande åtgärderna. Detta visas bland annat i hur de polariserat samhället mellan de kriminella nätverken och den hederliga medborgaren, hur trygghet blivit en symbol för välfärdsstaten, och genom den alarmistiska motiveringen som ligger bakom de straffskärpande åtgärderna. Vidare legitimeras åtgärderna med hjälp av valslogans om nolltolerans, att brottsoffren och de laglydiga i samhället ska prioriteras samt att åtgärden har en avskräckande effekt och har fungerat för Danmark. Forskningen visar generellt på att fängelsestraff inte har en effekt vad gäller avskräckning eller återfall, men indikerar på att det kan finnas en kriminogen effekt. Detta förstärker tanken om att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna använder sig av symbolpolitik.

Studiens syfte var att undersöka konstruktionen av gängkriminalitet i Polismyndighetens rapporter. Gängkriminaliteten har ökat snabbt den senaste tiden i Sverige och är ett växande problem samt en stor samhällsfråga som får mycket uppmärksamhet. Polismyndigheten släpper ofta rapporter som presenterar det aktuella läget i Sverige. Metoden som användes var en diskursanalys inspirerad av Carol Lee Bacchis ”What’s the problem represented to be?”. Fem utvalda rapporter ingick i analysen som använder sig av Foucaults teorier om makt och kunskap/vetande samt governmentality. Resultatet visade på tydliga diskurser som identifierades i polisens rapporter som var organisatorisk diskurs, territoriell diskurs, ungdoms diskurs och etnisk diskurs. Studiens slutsatser var att polisens konstruktion av gängkriminalitet bidrog till att forma och skapa kunskap om vad gängkriminalitet är, som vidare kan skapa effekter. Effekterna av polisens konstruktion kan vara att det blir svårare att ha en dialog och att det leder till en ökad misstro mot polisen och till en överskattning av problemets omfattning genom en förstärkning av de sociala konstruktionerna och kategoriseringarna av grupper i samhället. Det kan leda till ökad marginalisering och social exkludering av vissa grupper i samhället.

Kriminalitet är något som är och alltid har varit aktuellt i samhället. Medias rapportering om den blir därför viktig för vilken uppfattning allmänheten får av kriminaliteten. De senaste åren har gängkriminaliteten varit högt upp på medieagendan i Sverige, speciellt konflikten mellan Foxtrot- och Dalennätverket, där gängens ledare fått smeknamn som “Kurdiskaräven”, “Greken” och “Jordgubben”. Denna studie syftar till att undersöka hur namnpubliceringar av brottslingar i den svenska gängkonflikten utvecklats och hur dess huvudpersoner porträtterats. Detta utifrån perspektiv om dramatisering, kommersialisering och gestaltning. I studien har en kvantitativ innehållsanalys applicerats på artiklar från Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, för att kunna se hur användandet av smeknamn på kriminella sett ut och utvecklats. Dramatiseringen och gestaltningen av gängkonflikten har även undersökts. Året som undersökts är 2023, och för att kunna se en förändring över tid har året delats upp i fyra kvartal. Resultatet visar att användandet av smeknamn på kriminella har förändrats under året. Från att tidningarna benämnt exempelvis Rawa Majid med endast hans smeknamn “Kurdiskaräven”, till att de skriver hans riktiga namn. Framförallt har tidningarna skrivit både smeknamnet och det riktiga namnet i samma artiklar i hög utsträckning. Studiens resultat visar även på att ett stort fokus legat på individen i mediebevakningen. Episodisk gestaltning har använts betydligt mer frekvent än tematisk. Intressant är att det i början av året var ett samhällsfokus i rapporteringen, innan individfokuserat tog över. Användningen av smeknamn fungerar som en följetong för att behålla läsarnas uppmärksamhet. Detta kan kopplas ihop med kommersialiseringen av journalistiken och främst hur medierna övergått till att bli marknadsinriktade. Samtidigt har dramatisering med hjälp av förstärkande ord inte varit ett vanligt drag från medieproducenterna, även om tidigare forskning om medieutveckling hävdar att en dramatisering av kriminaljournalistiken har skett.

This essay discusses the lived experiences and opinions of people living or working in so-called “vulnerable areas” in Sweden, predominantly in relation to issues of immigration and organized crime. Theoretically, the study uses Pierre Bourdieu’s framework surrounding capital and habitus and Norbert Elias concept of “the outsiders and the established”, while also drawing on the work of Gregory Bateson, Edward Said and more. This discourse analysis is based on empirical findings and interviews from fieldwork made in vulnerable areas in and around the Stockholm region, and aims to problematize the general discourse surrounding immigrants and their place in Swedish society by contrasting the views of the local population to the general narrative surrounding the areas. Generally, in Swedish media and amongst political representatives, vulnerable areas are often portrayed as dangerous areas inhabited primarily by immigrants, that culturally differs from the rest of Sweden and thus is seen to exist outside of general Swedish society. This essay argues the point of the studies respondents, which is that while it is to an extent understandable that these areas are associated with gang violence and disarray, it is highly stigmatizing and further drives a dichotomization between swedes and “non-swedes”. It also overlooks decades of exposure to segregation and socioeconomic disadvantages that migrant populations in Sweden have been subjected to, that has led to poverty and a subsequent rise in crime, as well as the emergence of parallel societies within Sweden.

I denna uppsats utreds möjligheterna för att kriminalisera deltagande i kriminella gäng utifrån dels Jareborgs kriminaliseringsprinciper, dels den grundlagsstadgade föreningsfriheten. Till hjälp för en mer nyanserad analys, redogörs det för två tidigare utredningar, som undersökt möjligheterna att införa deltagandebrott för mc-gäng och terroristorganisationer. För en godtagbar kriminalisering krävs det att tidigare åtgärder vidtagits enligt principen ultima ratio. Gärningen måste även vara tydligt och precist definierad att gemene man kan förutse vad som är straffbart och inte. Till sist måste kriminaliseringen förväntas ha en sådan effekt att det anses vara nödvändigt i förhållande till den inskränkning åtgärden innebär.  Av uppsatsen går att konstatera att det krävs långsiktiga åtgärder för att bekämpa gängkriminaliteten. I dagsläget står både Jareborgs kriminaliseringsprinciper och den grundlagsstadgade föreningsfriheten i vägen för en kriminalisering av deltagande i kriminella gäng. Ett införande av ett deltagandebrott skulle således inte garantera önskvärd effekt utan riskera att endast bli ett slag i luften.

Denna studie syftar till att undersöka hur gängkriminaliteten gestaltas i svenska nyhetsmedier utifrån tre frågeställningar. (1) Vilka likheter och skillnader medietyperna emellan kommer till uttryck vid gestaltningen av gängkriminalitetens problemdefinieringar, orsaksdiagnoser, moraliska bedömningar och lösningsförslag? (2) Uttrycks gängkriminaliteten genom episodiska eller tematiska gestaltningar och hur skiljer sig detta medietyperna emellan? (3) Hur kommer orientalistiska tematiker och konstruktionen av 'vi' och 'de andra' till uttryck vid gestaltningen av gängkriminaliteten och hur skiljer sig detta medietyperna emellan? Detta möjliggörs genom en kvalitativ och komparativ textanalys av nyhetsartiklar med avstamp i Entmans (1993) Gestaltningsteori och Saids (1978) Orientalism. Studiens material utgör två olika medietyper; invandringskritiska alternativa medier och nationell kvällspress, varav urvalsenheterna är Samnytt, Nyheter Idag, Aftonbladet och Expressen. Studiens huvudsakliga resultat pekar mot att ämnen så som politik, lag och ordning, samt invandring utifrån tematiska gestaltningar dominerar hur problem, orsaker, moraliska bedömningar och lösningar presenteras i båda medietyper. Skillnaderna utgör främst hur detta kommer till uttryck, med vilken slagkraft och ifall det görs med fokus på invandring (alternativa medier) eller sociala aspekter med fokus på barn (kvällspress). De episodiska gestaltningarna och orientalistiska tematiker och konstruktioner av 'vi' och 'de andra' kommer enskilt till uttryck i de alternativa medierna.

Sverige har under de senaste två åren drabbats av en ökning i antal skjutningar och sprängningar relaterat till gängkriminella miljöer, samtidigt har lag och ordning blivit alltmer prioriterad i svenska folkets ögon. Syftet i denna studie är att undersöka hur det språkliga bruket skiljer sig mellan hur Moderaterna, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet problematiserar gängkriminalitet. Utifrån säkerhetiseringsteorin och metoden What’s the problem represented to be? möjliggörs en kvalitativ innehållsanalys av en partiledardebatt från den 13 september 2023 samt valmanifestet från varje parti inför valet 2022. Resultatet visar att alla partier beskriver gängkriminalitet som ett problem men problematiseringen skiljer sig åt mellan partierna. Moderaterna visar tendenser på en säkerhetisering av gängkriminalitet. Sverigedemokraterna använder en kraftfull retorik men säkerhetiserat inte gängkriminalitet, i stället visar partiet tendenser på en säkerhetisering av invandring och att gängkriminalitet är en del av det. Socialdemokraterna uppvisar en prioritering av problemet men uppvisar inte tendenser på säkerhetisering av gängkriminalitet. Till sist så använder Vänsterpartiet varken en kraftfull politisk retorik kopplat till gängkriminalitet eller uppvisar tendenser på en säkerhetisering av gängkriminalitet. Slutsatsen är att intressanta liknelser och skillnader kunde identifieras mellan de olika partierna, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna uppvisar liknelser i hur de talade om social trygghet i relation till gängkriminalitet. Avslutningsvis är Moderaterna det enda partiet som uppvisade tendenser till en påbörjad säkerhetiseringsprocess av de fyra analyserade partierna.

Studiens syfte var att bidra med kunskap om hur gängkriminell identitet konstrueras isamhällsdebattens språkbruk. Studiens teoretiska ramverk och metodologiska ansats varFaircloughs kritiska diskursanalys (CDA). Urvalet som kritiskt analyserats och ligger tillgrund för studiens resultat är 22 opinionsartiklar från Sveriges statistiskt störstadagstidningar. Resultatet visade att gängkriminella framställs utifrån kategoritillhörighetersom ålder, kön, etnicitet och bostadsområde. Gängkriminalitetens orsakerbeskrivs utifrån individens egenskaper, strukturella förhållanden och eftersträvansvärdamål, där insatser som förespråkas är relaterat till antingen anpassning avsamhällsstrukturella förhållanden till individen eller anpassning av individen tillsamhällsstrukturella förhållanden samt repressalier. Resultatet visar även huropinionstexterna positionerar den gängkriminelle som förövare liksom offer föromständigheterna, men också i utanförposition i förhållande till det normativa samhälletsinnanförposition. Vidare visade resultatet på en förändring i den gängkriminelladiskursen. Diskurser i tidigare forskning framhåller åtgärder av repressiv karaktär medandiskurser i opinionsartiklarna lyfter vård och behandling i konkurrens med repressalier.Studiens slutsatser visar hur samhällsdebatten genom framställning och positioneringutgör ett underlag för gängkriminell identifiering och kan vara bidragande tillkonstruerandet av gängkriminell identitet.

Situationen som idag råder i samhället gällande gängkriminaliteten och den låga åldern på många av brottsutövarna, har fått oss att fundera mycket kring vad för hjälp dessa barn och ungdomar egentligen får från samhället. HVB-verksamheter har framställts negativt i media och vi ville därmed få en insyn i hur det ser ut i praktiken, hur HVB-personalen själva ser på rådande situation och deras möjligheter att hjälpa barnen och ungdomarna. Vi har även nåtts av mycket information gällande hur lagstiftningen påverkar HVB-personalens handlingsutrymme i arbetet med denna målgrupp, och vi ville därmed även få en insyn i detta. Denna studie syftar därmed till att undersöka hur HVB-personal upplever att de kan vårda, stötta och skydda placerade barn och unga med gängkriminalitetsproblematik med fokus på metoder, arbetssätt och lagstiftning. För att finna svar på studiens syfte och frågeställningar utfördes tre kvalitativa intervjuer på HVB-personal som arbetade på HVB med målgruppen barn och unga med kriminalitetsproblematik. Det insamlade empiriska materialet genomgick därefter en tematisk analys, där materialet delades in i olika teman utifrån bland annat studiens frågeställningar. Det empiriska materialet diskuterades sedan utifrån likheter, skillnader, bakgrund, tidigare forskning samt författarnas egna reflektioner. Resultatet visade att de olika HVB-verksamheterna använde olika typer av metoder och arbetssätt för att hjälpa de placerade barnen och ungdomarna. Alla beskrev tillit och relationsbyggande som en av de viktigaste faktorerna i arbetet med målgruppen. Däremot skiljdes deras syn på om arbetet borde ske utifrån evidensbaserade metoder eller inte, samt hur stor roll barnen och ungdomarnas självbestämmande bör ha. Samtliga ansåg att deras metoder och arbetssätt var framgångsrika att arbeta utifrån. De var enade om att nuvarande lagstiftning begränsar dem i sitt arbete med de placerade, att lagen inte är anpassad för hur samhället ser ut idag. Samtliga ansåg att det hade krävts mer befogenheter för att kunna uppnå önskvärda resultat, men de var inte helt enade om vilka befogenheter.