Inledning I skolans styrdokument anges flertalet punkter som handlar om språklig förmåga. Med en väl utvecklad språklig förmåga bör ett språkligt självförtroende följa i samma takt. Det är därför av intresse att undersöka om förmåga och självförtroende följs åt samt om det finns märkbara skillnader mellan könen. Syfte Syftet är att belysa vilken tilltro elever i årskurs nio har till sin egen språkförmåga inom svenskämnet samt om den språkliga tilltron skiljer sig åt mellan könen. Metod För att nå ett resultat av denna kvantitativa studie har instrumentet enkät används. Enkäten har delats ut till elever i årskurs nio fördelade över två skolor i Västsverige. Resultat Resultatet av studien visar på att det finns en skillnad i språkligt självförtroende mellan pojkar och flickor, där pojkar har högre tilltro till sin muntliga förmåga och flickor ansåg sig vara bättre på att formulera sig i skrift. Flickor har dock generellt högre betyg i svenska än vad pojkar har. Resultatet visar även att pojkar oftare får återkoppling från sina lärare i svenska än vad flickor får. När det handlar om att tala inför en grupp visar resultatet att pojkar inte känner sig nervösa i samma utsträckning som flickor gör.

Kodväxling, en term som beskriver fenomenet när det i ett samtal eller inom en mening som yttras sker en växling mellan olika språk, är vanligt förekommande i bland annat klassrum där engelsk språkundervisning sker. Både elever och lärare kodväxlar när de talar och kodväxling är något som forskare har börjat undersöka närmare. Kodväxling eller även så kallat ”codeswitching” på engelska, är ett fenomen som förekommer hos två- eller flerspråkiga individer. Fenomenet har fått mycket uppmärksamhet och det allmänna intresset kring ämnet har ökat från och med 1970-talet och framåt, men synen på kodväxling har inte alltid varit densamma. Syftet är att belysa lärares användning av samt deras reflektioner om kodväxling i flerspråkiga engelskklassrum där elever i årskurserna 7-9 undervisas. Följande frågeställningar besvaras idetta examensarbete: • Förkommer det att lärare kodväxlar och om så är fallet, i vilken utsträckning? • I vilka situationer kodväxlar lärare? • Hur ser lärare på kodväxling i undervisningen? För att besvara denna kvalitativa studies frågeställningar har ostrukturerade observationer och semistrukturerade intervjuer valts som metod. Fyra lärare som undervisar flerspråkiga elever med annat modersmål än svenska, från två olika städer i Västsverige har valts som respondenter. Resultatet från observationerna visar att lärare kodväxlar i situationer när de tillrättavisar elever, ger elever bekräftelse av olika slag, instruerar elever, hanterar klassadministrativa saker och när de översätter och förklarar ord och fraser från målspråket till förstaspråket. Observationerna visar att Eva kodväxlar två gånger under en lektion, Malin 27 gånger, Stina 28 gånger och Lena 34 gånger. Intervjuerna visar i sin tur att lärare även kodväxlar när de undervisar i grammatik samt när de känner en tidspress och stress. Dessutom visar intervjuerna att lärare ser på kodväxling som ett verktyg som stöttar förståelse och en lärare ser kodväxling som ett sätt att undervisa i två språk samtidigt. Alla lärare menar att deras mål är att ha så stor målspråksanvändning som möjligt i engelskundervisningen och några anger att de försöker att undvika kodväxling genom att använda olika språkliga strategier för att göra sig förstådda. Lärarna verkar inte se på kodväxling som något negativt och menar samtidigt att de strävar efter att minska på sin kodväxling.

Denna studie syftade till att undersöka skolkuratorers erfarenheter av arbetet med hemmasittande högstadieungdomar, där fokus låg på deras beskrivning av målgruppen, deras nuvarande arbete med målgruppen samt hur de upplevde att arbetet fungerar. Den insamlade data analyserades mot systemteori. Datainsamlingen gjordes genom sju semi-strukturerade intervjuer med skolkuratorer och analyserades sedan i en tematisk analys. Resultatet visade att hemmasittande ungdomar är en grupp som är väldigt spridd vad gäller både definition och orsaksbild. Dagens arbete med hemmasittare genomfördes på flera nivåer och handlade främst om anpassningar. Det nuvarande arbetet visade på positiva effekter, men det fanns områden som hade utvecklingspotential. Dessa områden handlade främst om att skolans psykosociala miljö behövde förbättras, samtidigt som man behövde bemöta eleverna tidigare och mer omfattande.

No description available.

Matematikundervisning består oftast av att läraren håller en kort genomgång, varefter elever på egen hand får räkna uppgifter inom det beskrivna innehållet. Förutom denna traditionella undervisningsmetod (TU) finns även andra icke-traditionella undervisningsmetoder (ITU). Svensk matematikundervisning har även visats främja huvudsakligen procedurhanteringskompetens, en av flera kompetenser som matematikundervisning ska främja enligt vissa teoretiska ramverk. I detta examensarbete besvarade ITU-praktiserande matematiklärare från Sverige, Danmark och Australien en enkät samt diskuterade sin undervisning i intervjuer, inklusive hur de anser att olika matematiska kompetenser bäst kan utvecklas hos högstadieelever. Lärarna uttryckte fördelar med ITU såsom ökad elevmotivation, självständighet och prestation. De nämnde även nackdelar och ramfaktorer som begränsar dem i deras undervisning, till exempel tidsåtgång, elevernas låga självförtroende och traditionella syn på matematikämnet. Lärarna bidrog även med konkreta tips på hur man som lärare kan fokusera på specifika kompetenser genom till exempel fokus på alternativa lösningar, begreppskartor, spel, gruppuppgifter och helklassdiskussioner.

I föreliggande studie undersöks forskningens syn på skapandet av läslust i ämnet svenska i grundskolans högstadium. Studiens frågeställningar utgörs av vad forskningen säger om hur läslust väcks hos elever i svensk grundskola, vilka olika pedagogiska metoder forskningen på-talar kan väcka läslust hos dessa elever samt huruvida det finns några övriga faktorer som på-verkar lärares arbete kring läslustskapande.Studiens huvudresultat visar att enligt den litteraturdidaktiska forskningen är det mest gagnande sättet för att väcka läslust hos elever i grundskolan att läraren skapar en menings-fullhet av läsningen. Detta sker genom att läraren ger eleverna utredande frågor som ger dem möjlighet att reflektera kring det lästa. Läraren ska ge eleverna respons framåt för att skapa en lust och ett växande som ger självinsikt och genom detta skapas läslust.De olika pedagogiska metoderna som omtalas i den av studien funna forskningen kring hur läslust kan väckas hos elever i grundskolan är individuell läsning med skrivande i olika former för ett slags reflektion. När det gäller gemensam läsning är det boksamtal i olika former som omtalas. Gemensamt för metoderna som omtalas i forskningen är att läraren ska ge tydlig respons eftersom detta utgör ett verktyg för eleverna att utvecklas. Det som anges i forskningen för arbete med läslustskapande är en kombination av individuell och gemensam läsning då den gemensamma läsningen har uppvisats kunna kombineras tillsammans med den individuella läsningen.Övriga faktorer som påverkar lärarens arbete med läslustskapande är bland annat arbetet med respons som framåtsyftande arbete för att skapa en lust att lära. Att välja rätt litteratur kopplat till elevernas intressen är också en viktig faktor kring arbetet med läslustskapande.

Hur ser det ämnesövergripande arbetet ut hos fyra tekniklärare på fyra olika skolor i sydvästra Sverige? Hur har det arbetet förändrats över tid? Vilka visioner har dessa lärare om ämnesintegrering i teknikämnet? Detta är frågor som undersökningen avser att ge svar på. Det inhämtade materialet från fyra semistrukturerade intervjuer visar att det finns en positiv syn på ämnesövergripande arbete men att det arbetet har minskat de senaste åren. Ett ökat bedömningsfokus har enligt intervjuerna bidragit till denna minskning av ämnesintegration och forskning stöder detta. Teknikläraren har en viktig position i ett ämnesövergripande arbete då teknikämnet det knyter an till många andra ämnen och initiativ till ämnessamarbete kommer främst från lärarna själva. Detta initiativ tar de intervjuade lärarna gärna, men de vill ha mer tid till samplanering i schemat. Troligtvis kommer de reviderade kursplanerna som träder i kraft sommaren 2021 att ge detta utrymme. / What does the interdisciplinary work by four technology teachers at four different schools insouthwest Sweden look like? How has it changed over time? What visions do these teachers haveabout subject integration? These are questions that the survey refers to answer. With semistructured interviews, a material has been produced, this was interpreted as a positive view ofinterdisciplinary work by the interviews, but that that work has decreased in recent years. Anincreased focus on assessment has contributed to this reduction according to the interviews andthere is research that supports this. The technology teacher has an important position in a crossdisciplinary work as the technology subject it relates to many other subjects and initiatives forcollaboration between subjects come mostly from the teachers themselves. The interviewees gladlytakes this initiative, but they want more time for co-planning in the schedule. It may be that therevised syllabi that come into force in the summer of 2021 will provide this space.

Syftet med den här litteraturstudien är att kartlägga högläsning som ett didaktiskt verktyg för äldre elever mot bakgrund av de många goda effekter som den visats ha för yngre elever. För att kunna besvara syftet används två frågeställningar kring vilka effekter högläsningen har för äldre elever samt vilka avgörande faktorer som finns för att de goda effekterna ska uppstå. Resultatet visar att högläsning har goda effekter för elever i årskurs 7–9, främst sociokulturella effekter på lärandet och förbättrad läsförståelse i och med detta. De avgörande faktorerna för att uppnå dessa goda effekter visade sig vara lärarens förmåga, den sociala kontexten samt praktiska tillämpningar som exempelvis användning av böcker som hjälpmedel. Den här studien visar även på avsaknaden av forskning på området, främst gällande en svensk skolkontext. För att säkerställa resultatets validitet skulle fler studier behövas.

Studiens syfte var att utifrån specialpedagogiska perspektiv samt perspektiv på inkludering belysa stöd som gavs elever med språkstörningsdiagnos under högstadiet, ur elevers, vårdnadshavares och lärares perspektiv. Få tidigare studier omfattar ett elevperspektiv varför detta beaktas i denna studie. Studien har en kvalitativ metodansats. För att samla in empiriska data, genomfördes semistrukturerade intervjuer. Metoden gav informanterna ett stort utrymme att berätta om sina tankar och upplevelser om det stöd som gavs till elever med språkstörningsdiagnos på högstadiet. Urvalet av 12 informanter var viktigt i studien. Alla 12 informanter har någon form av erfarenhet i relation till språkstörning. Intervjuerna genomfördes via Zoom eller telefon. Studien visar att elever överlag har positiva upplevelser av stödet som gavs på högstadiet, vårdnadshavare är däremot lite mer kritiska till det stöd som gavs till deras barn samt att de upplever att de fått kämpa för att deras barn ska få rätt stöd. Flera lärare upplever att kunskapen om språkstörning är låg på skolorna samt att de efterlyser fortbildning, däremot gör de sitt bästa för att undervisa elever med språkstörning. Strukturerad och tydlig undervisning gynnar elever med språkstörning, men är inte tillräckligt för dessa elever. Det som idag används är stödmallar, enklare material eller avskalade uppgifter. Tid med speciallärare/ pedagog, enskild undervisning eller särskild undervisningsgrupp är stöd som erbjuds. Resultatet visar att elever med språkstörning behöver extra tid när de ska visa sina kunskaper på prov, tid att repetera för att befästa kunskaper, vilket oftast blir ett dilemma på högstadiet. Relationer, god samverkan och kommunikation mellan skola hem är också något studien visar är viktigt.

Studiens syfte är att undersöka hur svensklärare på högstadiet har tillägnat sig kunskap om hur de ska arbeta med elever som har dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter och på vilka sätt de anpassar sin undervisning för dessa elever samt ta reda på hur lärarna tänker kring bedömning gällande elever med denna problematik. Jag genomför en kvalitativ studie och använder mig av intervju som metod, där sex stycken lärare intervjuas. Intervjuerna analyseras med hjälp av grundad teori. Resultatet visar att lärare anpassar sin undervisning, men metoder och omfattning skiljer sig åt. De anpassningar som alla intervjuade lärare gör är att eleverna får datorbaserade hjälpmedel, längre tid på sig och chans till att redovisa muntligt. Resultatet visar också att det främst är genom erfarenhet som lärare tillägnat sig kunskaper om läs- och skrivsvårigheter och metodanpassning. Gällande bedömning av elevers arbeten visar det att lärare tänker och gör olika. Studiens slutsatser är att det är viktigt att lärare har kunskap om dyslexi och läs- och skrivsvårigheter och att det från lärares håll finns ett stort behov av tydliga riktlinjer för kunskapsbedömning gällade dessa elever. För att eleverna ska få samma chans till anpassningar och för att deras arbeten ska bli bedömda på ett likvärdigt sätt föreligger ett behov av utbildning. Det bör därför ingå utbildningar om dessa frågor i lärarutbildningen i en betydligt större utsträckning än vad den har gjort, för elevernas bästa.