Syfte: Att identifiera den faktiska fördelningen i skrivundervisningen bland elever i årskurs 3 utifrån hur många som väljer att skriva sina texter på dator respektive för hand när valet står fritt samt att identifiera eventuella faktorer till varför. Metod: En kvantitativ enkätstudie utfördes med sammanlagt 86 deltagare. Resultat: Resultatet visade att en klar majoritet av eleverna väljer att skriva svenska texter på digitala skrivmedel framför penna. I studien framkom det att det inte finns något signifikant samband mellan elevers val av skrivmedel och flerspråkighet. Det fanns däremot ett visst samband mellan elevers val av skrivmedel och intresse, självupplevd kompetens samt egen tillgång till dator i hemmet.

Abstract I takt med att samhället blir alltmer digitaliserat ställs stora krav på att alla medborgare, även barnen, får möjlighet att utveckla sin digitala kompetens. Genom att arbeta med olika digitala lärverktyg ska undervisningens kvalité ökas och den ska bli mer jämlik och inkluderande. Idag används datorer och lärplattor som digitala skrivverktyg i skolan, något som hjälper elever att skriva mer kvalitativa texter, samtidigt som bearbetning av texter underlättas. I samma takt som det digitala skrivandet ökar minskas dock det analoga skrivandet.  Vi ansåg att det var viktigt att undersöka lärare och elevers inställning till handskrift i skolan och vilka för- och nackdelar de ser med att skriva analogt och digitalt. Syftet med denna studie var därför att bidra till en bredare förståelse för lärares och elevers inställning till att skriva för hand. Undersökningen genomfördes med en kvalitativ ansats med vissa kvantitativa inslag. Vi genomförde elva semistrukturerade intervjuer med verksamma lärare och gjorde två enkätundersökningar, en för lärare och en för elever.  Undersökningen visade att både lärare och elever tyckte det var viktigt att kunna skriva för hand, men att det ändå finns ett motstånd hos eleverna. Slutsatsen vi har kommit fram till är att det är viktigt att det finns en balans mellan det digitala- och det analoga skrivandet. För att uppnå den balansen behöver elever få möjlighet att utveckla sin förmåga att skriva för hand, och lärare behöver få möjlighet att lära sig hur man på bästa sätt kan undervisa i handskrift. För det sistnämnda behövs vidare forskning göras för att undersöka hur handskriftsundervisning kan bedrivas på ett så bra och ändamålsenligt sätt som möjligt.

Att skriva för hand är en viktig förmåga som används frekvent, både i skolan och i vardagen. Denna kunskapsöversikt syftar till att undersöka aktuell forskning kring skrivundervisning med särskilt intresse för handskrift. Kunskapsöversikten utgår ifrån forskningsfrågan: Vad säger forskningen om hur lärare bör undervisa för att optimera handskriftsutveckling? Genom en tematisk analys har resultatet från tio olika forskningsartiklar sammanställts och analyserats. Artiklarna har valts ut genom en litteratursökning. Resultatet visar att elever behöver få explicit undervisning och träning i skolan för att utveckla och bemästra handskrift. Vidare har handskrift visat sig ha positiva kopplingar till andra literacyrelaterade förmågor, såsom stavning och läsning. Att skriva för hand kräver både motorisk och kognitiv ansträngning och forskningen visar på vikten av att tidigt automatisera handskrift, för att kunna frigöra kognitiva resurser och underlätta för elever att fokusera på textinnehåll. Forskningen pekar även på fördelarna med att använda olika typer av verktyg i skrivundervisning, såsom olika pennor och papper samt digitala verktyg. Kunskapsöversikten har synliggjort vikten av tydlig undervisning i handskrift i lågstadiet, då en automatiserad handskriftsförmåga underlättar literacyutveckling. Därtill ges konkreta exempel på undervisningsmetoder samt både analoga och digitala verktyg som kan stödja lärare i tidig skrivundervisning.

Syftet med den här litteraturstudien är att undersöka hur digital skrift jämfört med handskrift förhåller sig till elevers skriv- och kunskapsutveckling i årskurs 4–9. Den ena frågan handlar om vilka fördelar och nackdelar handskriften har på elevers skriv- och kunskapsutveckling. Den andra frågan handlar om vilka fördelar och nackdelar den digitala skriften har på elevers skriv- och kunskapsutveckling. Ett resultat som visas i denna studie är att digital skrift dominerar skrivundervisningen, då det finns få studier som undersöker handskrift inom svensk-ämnet årskurs 4–9. Ett annat resultat visar att digitala skrivverktyg minskar de fysiska svårigheterna som vissa elever kan uppleva vid handskrift. Ett ytterligare resultat visar att eleverna upplever att digitala verktyg förbättrar undervisningen eftersom det går snabbare och lättare att göra skoluppgifter. Ytterligare resultat visar att svensklärarna upplever press att använda digitala verktyg i svenskundervisningen, då samhället har blivit alltmer digitaliserat. Dessutom upplever svensklärarna att digitala verktyg är intressanta och nödvändiga i svenskundervisning, men att de inte alltid hinner med det i undervisningen. En slutsats som kan dras är att den digitala skriften och digitala verktyg har en stor roll i elevers skriv- och kunskapsutveckling i svenskundervisningen inom årskurs 4–9. En annan slutsats som dras i litteraturstudien är att trots att handskriften har en viktig roll för elevers skriv- och kunskapsutveckling så används den inte i lika stor utsträckning som digitala verktyg inom svenskundervisningen. Det kan bero på att Lgr22 endast förespråkar digital skrift i svenskämnet årskurs 4–9. En annan slutsats är att digitala verktyg är nödvändiga i svenskundervisningen för årskurs 4–9 för att elever med skriv- och lässvårigheter samt andraspråkselever ska kunna producera texter och få möjlighet att delta i undervisningen. En slutsats är också att digitala verktyg möjliggör elevers skrivutveckling, medan handskrift möjliggör elevers inlärning. Därför behövs båda verktygen i skrivundervisningen för årskurs 4–9.

Detta är en kvalitativ studie där jag intervjuat fyra legitimerade svensklärare i gymnasiet där syftet har varit att undersöka och analysera svensklärares uppfattning och erfarenheter kring hur det digitala arbetssättet i skolan påverkat elevernas skrivkunskaper och vad det finns för skillnader mellan handskrift och digitalt skrivande. Resultatet visar att informanterna märker att elevernas skrivkunskaper blir påverkade när de skriver med hjälp av digitala skrivverktyg, dels genom att eleverna enklare kan fuska nu när det finns olika chatrobotar som skriver texter åt eleverna. Att eleverna enklare kan ta del av olika digitala hjälpmedel, exempelvis rättstavningsprogrammet. Även att elevernas texter blir tydligare och mer strukturerad eftersom handskrift försvinner och lärarna behöver inte tyda meningsbyggnader och handstilar längre. Informanterna väljer dock att fortsätta använda sig av de digitala skrivverktygen som arbetsmetod eftersom det inte finns tillräckligt med material för undervisning med handskrift, och att det sparar tid, förutom några av informanterna som använder handskrift vid momentet grammatik för att säkerställa elevernas grammatiska kunskaper utan hjälp av digitala skrivverktyg såsom rättstavningsprogram.

Handskrift – definierat som skrivande för hand med penna – har av tradition varit en viktig komponent i grundskolans läroplan. Sett till de teknologiska framsteg som gjorts under de senaste 20 åren står dock handskriften numera inför en osäker framtid. Likt övriga samhället har skolväsendet påbörjat en digital omställning där en stor del av debatten kretsar kring huruvida handskrift och handskriftsundervisning är relevant. Enligt lärare minskar också handskriftens betydelse i skolorna på grund av upplevd tidsbrist, styrdokumentens utformning, brister i lärarutbildningen och rådande digitalisering. Trots det har vi lite kunskap om vad elever tycker om denna utveckling, därav idén till föreliggande studie. Genom kvalitativ utforskning konstruerades ett kvantitativt mätinstrument för attityd, vilket föreliggande flermetodsstudie använt i syfte att bättre förstå vilka attityder grundskoleelever har till skrivande för hand. Följande tre frågeställningar har använts: (1) Vilken relevans anser elever att handskrift har?; (2) Vad tror elever om handskriftens framtidsutsikter?; och (3) Hur uppfattar elever sin egen handstil? Totalt deltog 55 elever från årskurs 5 i studien, fördelat över tre skolor. Fem individuella, semistrukturerade intervjuer hölls med elever (10 till 11 år). De uppfattningar och föreställningar som identifierades genomgick en kvalitativ innehållsanalys och resultatet agerade underlag i konstruerandet av en enkät. Enkäten besvarades av 50 elever (svarsfrekvens: 72 %). Enkätsvaren analyserades med SPSS version 25 där reliabilitetstester utfördes med hjälp av Cronbachs alfa och corrected item-total korrelation. Resultatet indikerar att elever har en positiv attityd gentemot handskrift, skrivstil inkluderat, men att skrivande över datorn anses mer praktiskt. Eleverna har även en relativt positiv attityd till sin egen handstil. Dock anses läslighet vara den enda aspekten av betydande vikt. Eleverna tror att de kommer använda handskrift i framtiden men att dess betydelse kommer minska till följd av digitaliseringen. / Handwriting - defined as writing done by hand with a pen or pencil – has traditionally been an essential component in the elementary curriculum. However, due to the last 20 years of technological advancements, the future of handwriting is anything but certain. Education has, just as the rest of the society, entered an age of digital technologies and much of the debate revolves around the relevance of handwriting and handwriting instruction. Indeed, teachers believe the importance of handwriting has declined in recent years due to time constrains, imprecise guidelines in curricula, deficient teacher training, and digitalization of schools. Yet, little is known about what students think about this evolution, hence the idea of present study. By constructing a quantitative attitude measurement instrument using qualitative exploration, the present mixed-method study seeks to better understand what attitudes elementary school students hold toward writing by hand. The following three research questions were investigated: (1) What relevance does handwriting have according to students?; (2) What is the future of handwriting according to students?; and (3) How do students perceive their own handwriting? A total of 55 fifth-grade students from three Swedish schools participated in the study. Five students (10 to 11 years) took part in semi-structured interviews. Qualitative content analysis was used to identify beliefs reported by the students and a questionnaire was constructed based on the set of beliefs elicited. Fifty students completed the questionnaire (response rate: 72%). Using SPSS version 25 for data analysis, Cronbach's alpha and corrected item-total correlation were used for reliability testing. The results indicate that students have a positive attitude toward handwriting including cursive, though word-processors is considered more convenient. Students also hold relatively positive attitudes toward their own handwriting, yet the only aspect that is of real importance to them is legibility. Students believe they will practice handwriting in the future but that its relevance will decrease due to digitalization.

I denna studie söker vi svar på frågorna om formandet av bokstäver samt förmågan att använda gemener, versaler och punkt skiljer sig mellan elever som arbetat med skrivinlärning genom ett traditionellt arbetssätt jämfört med dem som arbetat med ASL som arbetssätt. För att få svar på dessa frågeställningar tillämpades en kvantitativ metod där vi undersökte insamlade elevtexter från två kommuner med olika arbetssätt. Elevernas formande av bokstäver samt förmåga att använda gemener, versaler och punkt undersöktes, dokumenterades och till sist jämfördes. Vissa forskningsresultat pekar på att ASL gynnar elevers skrivinlärning och att elever lär sig att forma bokstäverna genom att se dem på dataskärmen. Resultatet av denna studie visar att formandet av bokstäver är bättre bland eleverna som arbetat med traditionell bokstavsinlärning, medan förmågan att använda gemener, versaler och punkt är relativt lika mellan handskrivningsklass och ASL-klass. Utifrån studiens resultat kan vi dra slutsatsen att det fortfarande är viktigt att skriva med penna. I dagens digitaliserade värld kan det dock vara lämpligt att använda sig av både dator och att skriva för hand i skrivinlärningen.

Abstrakt Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om lärares uppfattning och förståelse om och för handskriftens betydelse för elevers finmotoriska utveckling i svenskundervisningen i årskurs 1 – 4.  Detta för att belysa vikten av att fortsätta använda handskriften i skrivinlärningen. I denna studie har en kvalitativ metod använts vid intervjuer av respondenterna. Studiens teori baseras på det sociokulturella perspektivet och pragmatismen. En fenomenografisk forskningsansats har använts i studiens bearbetning, tolkning och analys av den insamlade datan. Resultatet har diskuterats mot bakgrund och tidigare forskning samt utifrån det sociokulturella perspektivet och pragmatismens syn på lärande. Resultatet visar att oavsett vilken metod lärare väljer att använda, handskrift eller tangentsinlärning, behöver eleverna olika övningar för att träna handen och finmotoriken, eftersom eleverna behöver kunna forma bokstäverna för att kunna skriva enkla texter med en läslig handstil. I resultatet framkommer det även att några lärare använder en form av ASL-metod i sin undervisning och är eniga om att handskriften behöver användas parallellt med tangentbordet. / Abstract The purpose of this study is to contribute to the knowledge about teachers´perception and understanding about the significance of the use of handwriting for the development of students' fine motor skills in the Swedish language classroom, in primary school during years 1 – 4. This is to highlight the importance of the continued use of handwriting when learning to write. In this study, a qualitative method was used in the interviews with the respondents. The study's theory is based on the sociocultural perspective and pragmatism. A phenomenographical research approach has been used in the processing, interpretation and analysis of the collected data. The results have been discussed in the context of previous research and based on socio-cultural and pragmatism's views on learning. The results show that regardless of which method teachers choose to use, handwriting or typing, students need complementary exercises to train the hand and the fine motor skills, as students need to be able to shape the letters to be able to write simple texts in a readable handwriting. The results also show that some teachers use some form of iWTR method in their teaching and they agree that handwriting needs to be used in parallel with a keyboard.

Writing by hand is not that obvious in todays digitalized society, much of what we write and read is digitized. Today we communicate via SMS, email, and social media instead of sending letters and postcards. What do teachers think of handwriting still being a part of the curriculum? Will handwriting survive or is it on its way out?In this survey nine teachers in preschool to sixth grade have been interviewed to hear their opinions about the handwriting, if they think it is important to preserve it. How they motivate their children to write by hand even though the society is digitalized. If they feel that the educational material companies have adapted to the digital curriculum or if there still are good analogue materials available.The results show that the teachers think handwriting is important as there is a connection between brain and hand which is good for learning. The students also practice their fine motor skills when they are allowed to write by hand, which the teachers attach great importance to. / Att skriva för hand är inte lika självklart i dagens digitaliserade samhälle, mycket av det vi skriver och läser är digitalt. Vi kommunicerar idag via sms, mejl och sociala medier i stället för att skriva brev eller vykort. Vad tycker lärarna om att handskriften fortfarande är en del av skolans läroplan? Kommer handskriften att bestå eller är den på väg bort? I denna undersökning har nio lärare i årskurserna förskoleklass till sexan intervjuats för att höra deras åsikter om handskriften, om de tycker att det är viktigt att bevara den. Hur de gör för att motivera sina elever att skriva för hand när vi lever i ett digitalt samhälle. Samt om de känner att läromedelsföretagen anpassat sig efter den digitala läroplanen eller om det fortfarande finns bra analogt material att tillgå.Resultatet visar att lärarna tycker att handskriften är viktig då det finns en koppling mellan hjärna och hand som är bra vid inlärning. Eleverna tränar också på finmotoriken när de får skriva för hand vilket lärarna lägger stor vikt vid.

Elever i dagens skola skriver allt mindre för hand i takt med att de digitala verktygen sedan 1980-talet gjorde sitt intåg och meningarna går isär om hur detta påverkar elevernas utveckling. En del menar att skrivandet kräver visuella och taktila stimuli som sker i kontakt med penna och papper för få den bästa läs- och skrivutvecklingen. Andra anser att digitala verktyg öppnar fler möjligheter när det gäller kreativitet och gemensamhet vilket gör att till exempel mängden text ökar. Syftet med detta arbete är att få en bredare bild av en lärargrupps syn på analogt skrivande i jämfört med digitalt, vilka betydelser som tillmäts handskrift. Det ger också en bild över lärargruppens upplevelse över hur det saknas vetenskapligt baserat utvecklingsarbete kring handskrift i skolan.Som metod till min studie använde jag mig av kvalitativa semistrukturerade intervjuer för att på bästa sätt kunna få en bild av en grupp svensklärares uppfattning och attityd till handskrift. Dessa intervjuer sammanställdes, kategoriserades och analyserades med hjälp av tematisk analys.Resultatet från mina intervjuer visar i sammanfattning att det saknas utvecklingsarbete i skolan som baseras på vetenskap. Resultatet visar också att det finns en samsyn bland lärargruppen att kunskaperna i att skriva för hand måste grundläggas i de tidigare skolåren och att det måste ske en progression genom hela grundskolan, och att det borde vara reglerat i styrdokumenten. Slutligen upplevs det att datorerna kan bli en distraktion om de inte används reglerat och med måtta, vilket medför att det är viktigt med rätt läromedel för att lättare kunna välja bort digitalt skrivande till att användas endast för och i samband med skrivuppgifter.