Människan och i synnerhet ungdomar är allt mindre fysiskt aktiva vilket kan leda till försämrad folkhälsa. Det här gör att skolan och särskilt ämnet idrott och hälsa får en viktig roll i att motverka detta. Syftet med studien var att undersöka hur gymnasieelever värderar lärarens påverkan för deras prestationsmotivation i idrott och hälsa, samt om undervisningen i idrott och hälsa anses skapa ett mervärde för dem i framtiden. Som teoretisk utgångspunkt för tolkning och analys har Self-determination theory använts med särskild betoning på autonomi som bland annat betyder att eleverna ska känna självbestämmande. Studien genomfördes genom en enkätundersökning som inbringade 73 svar från elever med praktisk programinriktning och 71 svar från elever med teoretisk programinriktning. I resultatet framgick det att många olika faktorer är viktiga men att ämnesinnehållet var den viktigaste faktorn för elevernas prestationsmotivation i ämnet idrott och hälsa. Det visade sig också att eleverna värderar eget ansvar under lektionerna som viktigt för att fortsätta vara fysiskt aktiva efter avslutad skolgång, men att de inte värderar själva kursen idrott och hälsa 1 som lika viktig. I jämförelse mellan programinriktningarna framkom inga stora skillnader.

Bedömning är en viktig del av dagens skola, samtidigt kan bedömning upplevas som svårt och en tyngande börda för både lärare och elever. Denna studie har undersökt vilka erfarenheter behöriga idrott och hälsa lärare har av bedömning inom ämnet samt hur lärare arbetar med bedömning. Undersökningen skedde genom semistrukturerade intervjuer där 8 behöriga idrott och hälsa lärare intervjuades. Studien fokuserade på lärarnas perspektiv och resultaten visade att lärare i idrott och hälsa tycker att ämnet är svårbedömt och att de arbetar väldigt mycket med dokumentation då stödet från styrdokumenten upplevdes som bristfälligt. Studiens slutsats var att idrott och hälsa lärarna bedömda sina elever varje lektion på grund av en osäkerhet som grundade sig i bristfälligt stöd. En följd av detta blir att lärarnas dokumentation av lektionerna blir ett mycket tidskrävande arbete.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka idrottslärare på gymnasienivå, som arbetar på olika skolor lokaliserade i områden med varierande grad av kulturell mångfald, gällande deras erfarenheter kring religiösa utmaningar inom ämnet idrott- och hälsa. Studiens frågeställningar är: - Vilka religiösa utmaningar upplever lärarna existerar, i relation till ämnet idrott och hälsa? - Hur hanteras dessa religiösa utmaningar? - Vilka kompetenser anser lärarna vara viktigt vid hanterandet av utmaningar som kan uppstå, och hur kan man se på det utifrån det interkulturella perspektivet?   Metod En kvalitativ metod användes i studien, 4 idrottslärare från 3 olika kommuner intervjuades digitalt. De digitala intervjuerna spelades in och transkriberades, sedan gjordes en innehållsanalys för att få fram resultat. Det interkulturella perspektivet användes som ett teoretiskt perspektiv för att tolka resultaten.   Resultat Resultatet av studien var att de elever som upplever och påverkas av religiösa utmaningar var främst muslimer, mer specifikt muslimska flickor. De undervisningssituationer som anses vara utmanande eller ett hinder för religiösa elever är simning och dans, samt när muslimska elever fastar under den islamiska månaden Ramadan. Lärarna hanterade utmaningarna på liknande sätt, resurser och förutsättningar spelade en roll i alternativen som kunde erbjudas till eleverna som lösningar. Graden av interkulturell pedagogisk kompetens varierade mellan lärarna men det som framkom var att kommunikation, förståelse och kunskap var nyckeln till hanterandet av utmaningarna, dock framkom några spår av etnocentriska tankesätt bland lärarna.   Slutsats  Svenska skolor och lärare är medvetna om religiösa elevers behov och är till viss mån villiga att anpassa undervisningen för att skapa förutsättningar för elever, dock finns det begränsningar som påverkas av lärarens förmåga att uppskatta elevers behov, interkulturell pedagogisk kompetens och även resurser som skolan har eller är villiga att använda. Religiösa elevers upplevelser och utmaningar i den svenska skolan behöver studeras vidare och fler studier behöver göras, för att inkludera fler elever som kan bli andrafierade.

Sammanfattning Syftet med denna uppsats är att undersöka hur en metodik för bedömning av orienteringsförmågan, benämnd som Kronstrandsmodellen, är i enlighet med Skolverkets bedömningsstöd. Studien undersöker om metodiken är applicerbar för årskurs 9 i grundskolan och om eleverna uppfattar att metodiken är trovärdig och tillförlitlig för att mäta deras orienteringsförmåga. Metodiken är omvänt det traditionella sättet inom idrotten orientering där en individ springer en bana med utsatta kontroller, för att istället själv sätta ut kontroller på i förväg bestämda platser. Metoden blir att beskriva en metodik för bedömning av ett enskilt kunskapskrav i ämnet idrott &amp; hälsa. Därutöver att praktiskt genomföra metodiken och undersöka dess brister och möjligheter. Metodiken bygger på att eleverna själva ska sätta ut kontroller i okänd miljö, inte finna redan utsatta kontroller. Därefter bedöms deras orienteringsförmåga utifrån hur väl de har genomfört uppgiften, dvs metodiken; Kronstrandsmodellen. Därutöver analysera enkätsvar från eleverna som genomförde laborationen. Det var 125 elever i årskurs 9 som genomförde laborationen, samt 95 av dem svarade på enkäten. Metodiken är genomförbar och eleverna uppskattade att den mäter deras orienteringsförmåga. Närmare 75% av deltagande elever anser att metodiken svarar bra för att bedöma sin egen orienteringsförmåga. Slutsatsen är att Kronstrandsmodellen som metodik för att bedöma elevers orienteringsförmåga uppfattas som trovärdig och tillförlitlig. Den ger en klar bild för en lärare i ämnet idrott &amp; hälsas situation över att veta om eleven har en god orienteringsförmåga i en bedömningssituation. Dock har metodiken brister då den kräver goda kunskaper hos den lärare i idrott &amp; hälsa som genomför den, samt att den kan uppfattas som osäker under genomförandet hos elever. / <p>Fristående kurs Idrott III</p>

Behavioral problems are something that always have existed, and it can be students expressing themselves inappropriately to students fighting and causing harm to other students. (Green 2016; Hejskov Elvén 2014).  Six qualitative interviews with PE teachers in Western Sweden were made to find out how they choose to deal with behavioral problems, if they are using low arousal approach and to see if they choose to deal differently with the students in their other teaching subject then in PE.  All six respondents were PE teachers that I knew and had some kind of previous contact with. There were two male participants and four females.The theory linked to the study is KASAM and the study is linked to the three words manageability, comprehensibility and meaningfulness.  The results of the study showed that PE teachers used low arousal approach but only on certain occasions. All the teachers also felt that the theory only worked sometimes. The men also described they felt more afraid that students would be out-going in PE then in their other teaching subject. The result of this study is saying something else then previous research on low arousal approach have shown

No description available.

The purpose of this study is to investigate the relevance of the term sport in the course term sports and health. Question that this study aims to answer is: What content has been relevant to the subject and what was the purpose of it? What is nowdays relevant to the subject “idrott (Physical education)”? To what grade is the word idrott relevant to the subject? To answer the purpose and questions of this study a discourse analysis is used, more precisely Fairclough’s three dimensional analysis model. The discourse consists of literature that is mapped and narrowed down by relevance. Furthermore the discourse is limited to two comprehensive books that deal with the school subject curricula and definition of “idrott (sport)”. The books that are in focis is Idrott och hälsa year 2007 by Håkan Larsson and Fysisk bildning year 2000 by Jan-Eric Ekberg and Bodil Erberth. The advantage of the method is that it includes and systematically facilitates an analysis of the discourse through a theoretical perspective. The theoretical perspective that is used in this study is “performativitetsteorin (performativity theory)”, the theory helps the understanding of how social change takes place. The subject “idrott och hälsa” has been through many name changes and the result shows that all the name changes shows a significant explanation of the origin of the name. The study prove that the emphasis in the curriculum has shifted focus from the practical skills to more theoretical and health related knowledge. The paradox is that the study shows that P.E teachers are not putting correlative importance in the theoretical aspects of the education. Analyzed with the “performativitetsteorin” it can be stated that in this way, old habits remain within the subject. Finally: The answer of if the subject “idrott” has any relevance to the education is answered by “it depends on the definition of “idrott”. The conclusion is that the name of the school subject should be reviewed if the definition of sports should be equivalent to the content of the latest curriculum. / Syftet med denna studie är att undersöka relevansen avseende begreppet idrott i kursbenämningen idrott och hälsa. De frågor som ska besvaras är: • Vilket innehåll har tidigare varit relevant i ämnet &amp; vad var motivet bakom innehållet? • Vad är numera relevant i ämnet idrott och hälsa? • Hur stor (hög) relevans har ämnet för (till) begreppet idrott? För att besvara syftet och frågeställningarna görs en diskursanalys, mer specifikt används Faircloughs tredimensionella analysmodell. Diskursen utgörs av litteratur som är kartlagd och gallrad efter relevans. Vidare är diskursen begränsad till två omfattande böcker som berör skolämnet, läroplaner och definitioner. Böckerna är Idrott och Hälsa år 2017 av Håkan Larsson och Fysisk bildning år 2000 av Jan-Eric Ekberg och Bodil Erberth. Styrkan med metoden är att den inkluderar och systematiskt underlättar en analys av diskursen genom ett teoretiskt perspektiv. Det teoretiska perspektivet som valts är performativitetsteorin som bidrar till förståelsen av hur sociala förändringar sker. Det vi idag kallar för idrott och hälsa har genomgått flera namnförändringar och resultatet visar på att alla namnförändringar har en tongivande förklaring till namnets uppkomst. Studien påvisar att tonvikten i kursplanen har lämnat betoning på de praktiska färdigheterna och skapat utrymme för mer teoretiska och hälsorelaterade kunskaper. Studien visar även att lärare inom ämnet inte lägger motsvarande betoning på de teoretiska aspekterna i undervisningen. Analyserat med performativitetsteorin kan man konstatera att på så vis levergamla sedvänjor kvar inom ämnet. Till slut: Svaret på huruvida begreppet idrott har relevans till undervisningen beror på hur man definierar begreppet idrott. Slutsatsen är att skolämnets benämning bör ses över om definitionen av idrott ska vara motsvarighet till innehållet av den senaste kursplanen.

I dagens samhälle förväntas medborgare ta ansvar för sin egen hälsa. Ett egenasnvar kräver kunskaper om hälsa. Hälsa är en del i skolämnet idrott och hälsa och kan vara en plattform att utveckla hälsokunskaper. Problemet med just hälsa är att begreppet upplevs oklart. Detta får betydelse för vad lärare anser som viktig kunskap och väljer att tolka in i den tillämpade hälsokundervisning. Därför är syftet med detta arbete att undersöka hur gymnasielärare i ämnet idrott och hälsa pratar om undervisning och begreppet hälsa för att främja ett livslångt lärande. Frågeställningarna som denna uppstats har avsikt att besvara är: På vilka sätt arbetar lärare med hälsa i ämnet idrott och hälsa? Hur gör lärare för att främja elevernas ansvar både för sin egen och andras hälsa? Studien bygger på data insamlat genom kvalitativa intervjuer genomförda med sex gymnasielärare i idrott och hälsa. Det insamlade materialet från intervjuerna mynnade sedan ut i ett trnskiberingsarbete följt av ett tolkningsarbete med en hermeneutisk ansats. Lärarnas olika erfarenheter och upplevelser av hälsoundervisning tolkas i studien med hjälp av begreppet "hälsolittercacitet" och "fördjupad kunskap". I resultatet framkommer det att lärare arbetar med hälsa men arbetssätten och innehållet varierar. Utvecklandet av teoretisk hälsokunskap, praktisk hälsokunskap och självmedvetenhet förekommer i större utsträcking än kritiskt förhållningsätt och medborgaransvar kring hälsofrågor som alla har betydelse för hälsolitteracitet. Detta kan vara problematiskt i den mån att undervisningen inte främjar elevernas utveckling av fördjupad i kunskap i hälsa. Fördjupad kunskap är en förutsättning för att eleverna ska kunna ta ansvar både för sin och andras hälsa i samhället i stort. Ett möjligt redskap för att eleverna ska utveckla fördjupad kunskap kan vara att undervisningspraktiken utgå från hälsolitteracitet, för att försäkra sig om att alla delar på ett eller annat sätt behandlas.

Dagens lärare i idrott och hälsa har stor frihet att forma undervisningen på det sätt som de själva tycker är bäst för eleverna, eftersom vare sig läro- eller kursplan nämner något om undervisningsformen. Detta skall dock ske i samverkan med eleverna. Därför behöver man också veta vilka uppfattningar eleverna har kring undervisningsformen. Trots det finns det idag inte mycket forskning inom området. Vilka uppfattningar har elever kring undervisningsformen i idrott och hälsa, i detta fall den könsblandade och den könsuppdelade? Syftet med det här examensarbetet var att undersöka elevers uppfattningar om könsblandad och könsuppdelad i undervisning i ämnet idrott och hälsa i årskurs nio. Sexton elever intervjuades för att få svar på detta. Resultatet visar att det finns både för- och nackdelar med de båda undervisningsformerna, men att den könsblandade undervisningen är mer populär än den könsuppdelade. En del elever menade att man gärna kan växla mellan de båda undervisningsformerna och andra var av den uppfattningen att undervisningsformen inte spelade någon roll. Elevernas uppfattningar har hänförts till kategorierna lektionsklimat, den sociala faktorn, läraren, pojkars och flickors olikheter, eleven själv samt aktiviteten.

Motivation är en förutsättning för att elever ska delta, prestera och lära sig av undervisningen i idrott och hälsa. Om lärare har kunskap om vilka faktorer som påverkar elevernas motivation kanske de på ett mer framgångsrikt sätt kan arbeta motivationsfrämjande. Syftet med den här studien var att undersöka vilka dessa faktorer är, samt se hur undervisningsmiljön som eleverna verkar i fungerar motivationsfrämjande. Studien gjordes med en kvalitativ ansats där 22 elever från yrkesförberedande program deltog och intervjuades i grupper. Resultatet av den kvalitativa analysen visar att olika aspekter av undervisningen, den sociala miljön, och elevernas uppfattningar om sig själva påverkar deras motivation och att tio faktorer var särskilt betydelsefulla. Resultatet visar också att undervisningsmiljöns motivationsfrämjande förutsättningar är kopplade till uppfyllelsen av elevernas basala psykologiska behov där rörelseglädje och valmöjligheter i undervisningen har tolkats bidra till uppfyllandet av elevernas autonomibehov. Vidare har nivåanpassad undervisning, lagom svåra utmaningar samt stöttande och peppande klasskamrater tolkats bidra till att tillfredsställa elevernas kompetensbehov. I tillägg har ett socialt klimat präglat av samarbete, respekt och omtanke tolkats bidra till deras behov av samhörighet.