Bakgrund Ungdomar som vill nå eliten inom innebandy behöver äta optimalt för att prestera på träningar, matcher och i skolan. Kosten är en viktig faktor eftersom ungdomarna fortfarande är i en tillväxt- och utvecklingsfas och en felaktig kosthållning kan leda till skador, sömnsvårigheter och ätstörningar. Syfte Syftet med studien är att utvärdera hur mat- och måltidssituationen ser ut för elever som läser vid Riksidrottsgymnasiet med innebandyinriktning. Metod En kvantitativ metod i form av webbenkät har använts för att få svar från eleverna på Riksidrottsgymnasiet om hur deras mat- och måltidssituation ser ut. Samtliga 46 elever besvarade enkäten. Eventuella skillnader mellan undergrupper undersöktes med hjälp av Chi-2-test och Fishers exact test. Signifikansnivån bestämdes till p<0,05. Resultat Majoriteten av eleverna lagade middag dagligen och åt sällan färdigrätter. En signifikant skillnad sågs beroende på vilken årskurs eleverna gick i och hur ofta de lagade mat tillsammans med vänner (p=0,046).  Mer än hälften av eleverna i årskurs 1 och 2 lagade mat tillsammans med vänner minst en gång i veckan jämfört med en tredjedel från årskurs 3. En skillnad mellan årskurserna kunde ses hur ofta de lagade mat så att de kunde få matlådor flera dagar framöver, där majoriteten ibland lagade mat för flera dagar framöver medan några elever i årskurs 1 och 2 aldrig gjorde det (p=0,049). Eleverna hade en upplevd god kunskap både om det praktiska att tillaga en måltid samt det teoretiska att planera en måltid. Slutsats Överlag upplevde eleverna att de hade goda praktiska och teoretiska kunskaper kring matlagning och majoriteten lagade dagligen middag. En bidragande faktor kan vara att grundläggande kostkunskap ingår i läroplanen samt intresset för kost via sociala medier. / Background Adolescents aiming to become elite floorball players need to eat optimally to perform during practice, games and in school. The diet is an important factor to the adolescents who are still in a growth and development phase and an improper diet can lead to injuries, sleep disorders and eating disorders. Objective The purpose of the study is to evaluate the food and meal situation for pupils who are studying at the nationwide sports gymnasium with floorball alignment. Method A quantitative method was used and a web survey was distributed to the 46 pupils at the nationwide sports gymnasium, all the pupils responded. The questionnaire concerned their food and meal situation. The level of significance was set to p<0,05 and differences between groups were tested with Chi-square or Fishers exact test. Results The majority of the pupils cooked dinner daily and rarely ate ready-made meals. A significant difference was seen depending on what grade the pupils went in and how often they cooked with friends (p = 0.046). More than half of the students in grades one and two cooked food together with friends at least once a week compared to one third from in grade three. One other difference between the grades could be seen how often they cooked so they could get food boxes for days to come. The majority sometimes cooked food boxes while some pupils in grade one and two never did it (p = 0.049). Pupils had a perceived good knowledge of both the practical to cook a meal and the theoretical planning a meal. Conclusion Overall, the pupils experienced that they had good practical and theoretical knowledge about cooking and the majority cooked dinner daily. Basic dietary knowledge in the curriculum and posts concerning food and diets on social media can be contributing factors.

Bakgrund: I många idrotter såsom innebandy används vanligen statisk stretching (SS) som en del av uppvärmningen i tron om att öka prestation trots att statisk stretching har visat sig ha negativ inverkan på aktiviteter som involverar styrka, power, sprint och agility. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att undersöka om olika stretchmetoder SS, dynamisk stretching (DS) och ingen stretching (IS) som en del av uppvärmningen påverkade agility och/eller rörelseomfång (ROM) i hamstring hos manliga innebandyspelare i superelitligan och om en eventuell effekt varade upp till 10 min in i testtillfället. Metod: Vid tre testtillfällen testades de olika stretchmetoderna (SS, DS och IS) efter avslutad uppvärmning. Alla tre stretchmetoderna utfördes vid varje testtillfälle efter randomiserad ordning på tre olika grupper. Agility och rörlighet testades med T-test (s) och passive straight leg raise test (o) vid 0 min, 5 min och 10 min efter avslutad stretching. Totalt 9 testpersoner slutförde studien. Resultat: Vid både 0 min och 5 min efter avslutad stretching noterades bäst tid på T-test (s) efter DS (10,20 ± 0,98 samt 9,92 ± 0,49). Vid 10 min noterades bäst tid efter IS (9,68 ± 0,16). Ingen statistisk signifikant skillnad fanns mellan de olika stretchmetoderna och T-test vid varken 0 min (p = 0,93), 5 min (p = 0,90) eller 10 min (p = 0,29). Vid både 0 min och 5 min efter avslutad stretching gav SS det högsta medelvärdet (o) för ROM (73,56 ± 5,79 samt 71,67 ± 7,12). Vid 10 min gav DS det högsta medelvärdet (73,44 ± 8,75). Ingen statistisk signifikant skillnad fanns heller mellan de olika stretchmetoderna och ROM vid varken 0 min (p = 0,92), 5 min (p = 0,94) eller 10 min (p = 0,71). Slutsats: Resultaten i denna studie saknar statistisk signifikans men visar på en svag trend att SS skulle kunna försämra agility samtidigt som den ökar ROM i hamstring och att prestationsförsämringarna gradvis stagnerar. Emellertid gav både DS och IS likvärdiga eller bättre resultat på T-test i förhållande till SS och med det i åtanke rekommenderas för utförande av SS att förlägga den vid separata tillfällen eller i anslutning med avslutad aktivitet. / Background: In many sports such as floor ball static stretching (SS) is commonly used as part of the warm up to increase performance even though SS has shown to have a negative impact on activities involving strength, power, sprint and agility. Purpose: The purpose of this study was to investigate if different stretching methods SS, dynamic stretching (DS) and no stretching (IS) as a part of the warm up affected agility and/or flexibility (ROM) of the hamstring in male elite floor ball players and if the possible effect lasted up to 10 minutes in the test occasion. Methods: At three different days the different stretching methods (SS, DS and IS) were tested after warm up. The three stretching methods were performed at every test occasion in a randomized order on three different test groups. Agility and flexibility were tested with T-test (s) and passive straight leg raise (o) at 0 min, 5 min and 10 min after warm up. A total of 9 subjects completed the study. Results: At both 0 min and 5 min after completed stretching the best time on T-test (s) was performed after DS (10,20 ± 0,98 and 9,92 ± 0,49). At 10 min the best time was performed after IS (9,68 ± 0,16). No significant difference between the different stretching methods and T-test was found at neither 0 min (p = 0,93), 5 min (p = 0,90) nor 10 min (p = 0,29). At both 0 min and 5 min after completed stretching the highest values on ROM (o) was measured after SS (73,56 ± 5,79 and 71,67 ± 7,12). At 10 min highest value was measured after DS (73,44 ± 8,75 ). No significant difference between the different stretching methods and ROM was found at neither 0 min 0 min (p = 0,92), 5 min (p = 0,94) nor 10 min (p = 0,71). Conclusion: The results of this study lack significance but show a weak trend that SS possibly could impair agility but increase flexibility in hamstring and that the performance impairment gradually stagnates. However both DS and IS gave equal or better results on T-test in comparison to SS and with that in mind SS should be performed at a separate occasion or adjacent to the end of the activity.

Innebandyn har idag en dröm om att bli en del av det olympiska programmet. Syftet med denna studie är att kartlägga vilket arbete innebandyn idag bedriver och vad de behöver utveckla och arbeta med för att nå de olympiska spelen. Studien grundar sig på de två frågeställningarna: vad är det som krävs och gör en idrott olympisk? Vad bedriver innebandyn för arbete idag och vad behöver de utveckla? I denna studie har Allen Guttmanns teori för vad det är som gör en idrott till en modern idrott använts. Även modellen Golden Triangel vars syfte är att beskriva relationerna mellan sociala, ekonomiska och politiska delar inom idrotten och mediebolagen används i denna studie.Studiens resultat har tagits fram genom intervjuer med fem olika personer. Dessa representerar olika perspektiv, två högt uppsatta personer på det internationella innebandyförbundet, en entreprenör inom innebandyn och två landslagsspelare från ett ledande land Sverige och ett mindre innebandyland Danmark. Genom dessa intervjuer har ett resultat tagits fram som används i studien. Detta resultat visar bland annat att ett arbete från det internationella innebandyförbundet sker för att innebandyn ska bli en olympisk idrott. Innebandyn är med i andra stora sportevenemang som exempelvis World Games för att genom dessa evenemang exponera och sprida idrotten. De kriterier som IOC har som krav redovisas i studien och även vilka krav som innebandyn i dagsläget uppfyller. Slutsatsen i studien är att innebandyn inte kan invänta ett olympiskt spel för att på så sätt bli större som sport utan de måste göra detta arbete redan idag. Innebandyn behöver arbeta för att sprida den innebandykunskap som finns till de delar av världen där den inte är lika utbredd för att på detta sätt skapa ett större intresse och bättre kunskap kring innebandy i dessa länder. Nyckelord: exponering, globalisering, innebandy, olympiska spelen.

No description available.

The purpose of the present investigation was to identify how knowledge about goal-setting is developed and applied in practice of male players in the Swedish national floorball team, by using a qualitative methodology. Participants were 6 players playing for the Swedish national team. They were asked to respond to the interview questions in relation to their perception of setting goals for a successful outcome in sports, how their goal- setting process has developed and how they deal with goal setbacks and goal attainment. Results revealed that Swedish national players in floorball employed goal setting often for both individual and team goals in practice and competition. In addition, many interesting findings regarding the process of goal setting emerged in the result. The players are aware of their goal-setting process as well the importance of using a combination of both long term and short term goals on a individual and team level. Most of the players do not write down their goals. Their goal commitments were mostly related to winning. The players also experienced that their goal-setting process was efficient but believed that the national team lacked in evaluation, feedback and a dialogue, especially on an individual level. The player’s perception was that they have the right skills to deal with setbacks. When the players reach a goal they are strict with taking the goal to the next level. These findings are discussed in relation to the empirical/ theoretical goal-setting literature and suggestions for best practice by goal setting research are offered.

This study was about the elite sport environment in a city in the north of Sweden. The purpose of the study was to understand what support and resources that already exists and also are needed for the athletes in floorball and cross-country skiing to proceed to the absolute elite in their sports. The purpose was also to get knowledge about what economic, human and material resources that are deeming to have in order to create a good elite sport environment and finally, when an organization or athlete are successful. The study analyzed the current situation and how an organization can create an even greater environment that produces top athletes. To answer the purpose of the study, interviews were conducted with representatives from special sport districts federation, sport clubs and athletes from the chosen sports in the study. The result showed many similarities and differences between the two sports. The two sport clubs does not make enough money to fully support their athletes as in football for example. Differences in the chosen sports were mainly in the cooperation were floorball had far better cooperation between special sport districts federation and sport clubs in comparison to cross country-skiing.

Aim The purpose of my study is to investigate how much resources and focus that are given to the education of goalkeepers on the upper secondary nationally approved sports programmes (NSP) What views do special sports education teachers have on goalkeeping training, and how this should be conducted? Is there access to educated goalkeeper coaches, and if so, how often are these available? Method The study is qualitative and the collection of empirical data is based on semi structured questions and answers received through mail contact and interviews via telephone. My study was based on a total sample where all 30 NSP with floorball in Sweden was contacted. In total, 26 of the surveyed schools participated. The theory of whole and part capacity training has been used as theoretical framework. Results The result shows that it is considered as a very important part of the training to carry out specific goalkeeper training. All schools also run specific strength and cardio training for goalkeepers. However, it is also apparent that there is considerable lack of expertise and resources in terms of educated goalkeeper coaches. In partly due to the lack of research on the goalkeepers’ specific requirements and capabilities, in part because of insufficient knowledge of how and why goalkeeper training should be conducted. There is also an absence of “knowledgeable” and educated goalkeeper coaches. It appears that even at upper secondary schools where there is access to a goalkeeper coach, the accessibility is minimal. The most decisive factor for the availability of goalkeeper coaches is considered to be the economical aspect. One option demanded from both players and coaches is educational material for the development and training for goalkeepers. Conclusions There is a consensus that specific training for goalkeepers, lead by specially educated coaches should be conducted. The results indicate that whole- and part capacity training is seen as the optimal training for specific positions as a goalkeeper. However, there is great discrepancy concerning how the training is actually conducted. In reality, there is very low availability of goalkeeper coaches, which is considered to be due to both lack of financial resources and also lack of skilled trainers. / Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med min studie är att ta reda på hur mycket resurser och fokus som läggs på utbildning av målvakter på nationellt godkända idrottsutbildningar (NIU) Vilken uppfattning har lärare i specialidrott om målvaktsträning, och hur denna ska bedrivas? Finns det tillgång till utbildad målvaktstränare, och i så fall hur ofta finns de(n) tillgänglig(a)? Metod Studien är kvalitativ. Empirin är insamlad med hjälp av semistrukturerade frågeställningar via mailkontakt och telefonintervju. Urvalet till min studie baseras på ett totalt urval, där jag kontaktade samtliga 30 NIU med innebandy i Sverige. Totalt svarade 26 av de 30 tillfrågade skolorna. Som teoretiskt ramverk har helhets- och delkapacitetsteorin använts. Resultat Resultatet visar att det anses som en väldigt viktigt del i utbildningen att bedriva specifik målvaktsträning. Samtliga skolor bedriver också specifik styrke- och konditions träning för målvakterna. Det framgår att det är stor brist på kompetens och resurser vad gäller utbildade målvaktstränare. Dels saknas tidigare forskning på just målvakters krav och kapaciteter, dels kunskap om hur och varför målvaktsträning bör bedrivas, men det är även brist på ”kunniga” och utbildade målvaktstränare. Det framgår också att, även där det finns målvaktstränare så är tillgängligheten minimal. Den mest avgörande faktorn för tillgängligheten av målvaktstränare anses den ekonomiska aspekten vara. Ett alternativ som efterfrågas både från aktiva och från tränare är utvecklings- och utbildningsmaterial för just målvakter. Slutsats Det råder enighet om att det bör bedrivas specifik träning för målvakter med specialutbildade tränare. I studiens resultat framkommer att, för just de specifika positioner som en innebandymålvakt har, ses en helhets- och delkapacitetsträning som en optimal träning. Det föreligger dock en stor diskrepans mot hur träningen faktiskt bedrivs. I praktiken är det väldigt låg tillgänglighet på målvaktstränare, vilket anses bero på dels brist på ekonomiska resurser, dels brist på kunniga tränare.

No description available.

No description available.

Sammanfattning Syfte: Finna forskningsbaserade underlag för hur fysisk barn- och ungdomsträning bör bedrivas, från nybörjarnivå som barn (ca sex år) till avancerad nivå som ung senior (ca 18 år) och koppla detta till innebandy. Frågeställningar: Finns det perioder under uppväxten då unga idrottare är extra mottagliga för en viss typ av träning? Hur bör träningen utformas under uppväxten uppdelat i delkapaciteterna: aerobt, anaerobt, styrka, rörlighet och koordination/teknik? Metod: Systematisk litteraturöversikt av befintlig forskning inom det valda problemområdet. Sökningar i databasen EBSCOhost har utförts. Från sammanlagt i 713 st. artiklar har tolv artiklar sållats fram som gick vidare till dataextraktion. Inklusionskriterierna för artiklarna var: peer reviewed artiklar, publicerade på engelska januari 2003 – oktober 2012, population: 6-18 års ålder av båda könen. Exklusionskriterierna var: någon form utav diagnos, skada eller sjukdom hos populationen. Under tiden tillkom fyra relevanta artiklar från referenslistor hos de redan inkluderade artiklarna. Resultat: Utav de 16 st artiklar som ingick i dataextraktionen säger tolv att det finns perioder under uppväxten då idrottare är extra mottagliga för en viss typ av träning och två säger att det generellt inte finns sådana perioder. Två utav artiklarna säger både ja och nej på frågan. Inom den aeroba delkapaciteten, styrka/snabbhet och koordination sker utvecklingen kontinuerligt under hela uppväxten samtidigt verkar det också finnas perioder där utvecklingstakten i dessa delkapaciteter accelereras. Inom den anaeroba delkapaciteten finns det en acceleration av förmågan i samband med den ökning i muskelmassa som sker efter tillväxtspurten. Det finns motsägningar och oklarheter i forskningen gällande utvecklingstakten inom de olika delkapaciteterna. Slutsats: Den aeroba delkapaciteten, styrka/snabbhet och koordination/teknik är viktiga inom innebandy och i dem sker utvecklingen kontinuerligt under hela uppväxten. Därför bör de också tränas och ibland prioriteras under hela uppväxten. Det verkar även finnas perioder där utvecklingstakten i dessa delkapaciteter accelereras och därför kan en viss fokusering av träningen motiveras under dessa perioder även om övriga delkapaciteter inte skall försummas. En fokusering av träningen mot den anaeroba delkapaciteten innan muskelmassan börjar utvecklas skulle förmodligen ge begränsade resultat. Problemområdet behöver utforskas ytterligare för att kunna ge mer specifika rekommendationer om vilka träningssätt som är mest effektiva för barn och ungdomar. Forskning speciellt riktad mot flickor eftersökes. Nyckelord: Träning, utveckling, barn, ungdomar, pubertet, innebandy.