Bakgrund: Patienter med psykisk ohälsa har ofta flera sjukdomstillstånd samtidigt och har en ökad risk att drabbas av somatisk samsjuklighet. All hälso- och sjukvård avser att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar. Sjuksköterskor bör därför arbeta för god omvårdnad och ha ett helhetsperspektiv. Den somatiska vården för patienter med psykisk ohälsa och samtidig somatisk samsjuklighet är bristfällig och kan leda till att patienterna får en sämre vård och hälsa. Sjuksköterskor saknar ofta kunskap när det gäller att vårda dessa patienter och det saknas ofta etablerade arbetsprocesser inom den psykiatriska heldygnsvården.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter med somatisk samsjuklighet inom psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien var en intervjustudie med kvalitativ ansats. Tretton sjuksköterskor intervjuades med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys på latent nivå.  Resultat: Det framkom fyra teman; Ett åtagande i en miljö som inte är rustad, En avancerad men utmanande uppgift, Ett ansvarsfullt men utsatt uppdrag, Ett pålitligt och fullständigt vårdande genom erfarenhet och samarbete. Till dessa anknöts det vidare åtta sub-teman. Slutsats: Vårdandet av patienter med somatisk samsjuklighet inom den psykiatriska heldygnsvården är komplext. Resurser och en tydlig ansvarsfördelning för patientens samlade vårdbehov saknas, vilket påverkar patientens möjlighet till adekvat vård. Sjuksköterskan bär ett tungt professionellt och etiskt ansvar för såväl den somatiska som den psykiatriska vården och känner sig utsatt och ensam. Införande av reflektion på arbetsplatsen ses som en möjlighet i att förebygga sjuksköterskors ohälsa. Ledningen anses även behöva utveckla tydliga strukturer kring ansvarsfördelning för vårdpersonalens arbete, för att göra sjuksköterskans roll i den psykiatriska heldygnsvården mer synlig och på så sätt förhindra utsatthet. Den psykiatriska slutenvården anses vara i behov av att rustas upp resursmässigt, dels med kunskap, material och logistiska resurser för att ha förutsättningar att kunna bedriva en god vård för patienter med somatisk samsjuklighet. / Background: Patients with mental illness often have several medical conditions at the same time and have an increased risk of developing somatic comorbidity. All health care intends to medically prevent, investigate and treat diseases, and nurses should therefore thrive towards good nursing and have a holistic perspective. The somatic care for patients with mental illness with comorbid somatic diseases is deficient and can lead to patients not receiving adequate care and in the long run, poorer health. Nurses often lack the knowledge to care for these patients and work processes regarding this issue needs to be established.  Aim: The aim was to describe nurses experience of caring for patients with somatic comorbidity in psychiatric inpatient care.  Method: The study was an interview study with a qualitative approach. Thirteen nurses were interviewed using semi-structured interviews. The interviews were analyzed with a qualitative content analysis at a latent level. Results: Four themes emerged; A commitment in an environment that is not equipped, An advanced but challenging task, A responsible but exposed assignment, A reliable and complete care through experience and cooperation. To these, eight sub- themes were attached. Conclusion: The care of patients with somatic comorbidity in psychiatric inpatient care is complex. Both resources and a clear distribution of responsibilities for the patients overall care needs are lacking, which affects the patients’ possibility for adequate care. The nurse has a substantial professional and ethical responsibility for both somatic and psychiatric care and feels vulnerable and alone. The introduction of reflection in the workplace is seen as an opportunity in preventing nurses’ illness. The management is in need to develop clear structures regarding the distribution of responsibilities for the care staffs work, in order to make the nurses role in psychiatric inpatient care more visible and thus prevent vulnerability. Inpatient psychiatric care is considered to be in need of increased resources, consisting of knowledge, materials, and logistical resources in order to be able to provide good care for patients with somatic comorbidity.

SAMMANFATTNING   Enligt den internationella etiska koden för sjuksköterskor (ICN) så ska sjuksköterskan handla för att skydda enskilda personer när deras hälsa hotas av andras handlingar. Personer med demenssjukdom kan få svårigheter att uttrycka sina behov, vilket ställer krav på omgivningen att kunna läsa av kroppsspråk vid illabefinnande. Personcentrerad vård rekommenderas vid demenssjukdom. Äldre kvinnor med demenssjukdom löper dubbel risk än andra äldre att utsättas för våld i form av vanvård från vårdare. De utsätts oftare för våld av personer som är kända för dem snarare än en främling. Tecken på våldsutsatthet skiljer sig hos personer med demenssjukdom jämfört med andra våldsutsatta och de blir inte alltid bemötta och betraktade som ett brottsoffer. Våld kan vara psykiskt, fysiskt, sexuellt, ekonomiskt eller bestå av vanvård och försummelse och är ett allvarligt hot mot kvinnornas hälsa. Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av möten med kvinnor 65 år och äldre med demenssjukdom, utsatta för våld i nära relation i ordinärt boende. Studien är genomförd med en kvalitativ forskningsansats. Resultatet baserades på sju intervjuer med sjuksköterskor, vilka arbetade i hemsjukvården inom kommunal vård- och omsorg. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer, med stöd av en intervjuguide. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera intervjudata.   Resultatet visade att de vanligaste våldsutövarna var makar/manlig partner. Ansträngd och utlämnad anhörigvårdarsituation kunde leda till våldsutövning. Kvinnornas våldsutsatthet förmedlades via kroppsspråket, beteendeförändringar och identitetsförvirring. Möten med våld kunde framkalla sårbarhet hos sjuksköterskor. Insikt om våld uppstod under intervjuerna: som till exempel vikten av lika omhändertagande som yngre våldsutsatta och erfarenheter kring specifik omvårdad. Att vård- och omsorgspersonal samt anhöriga får kunskap om demenssjukdomar och att öka medvetenhet om våld beskrevs som betydande i våldsförebyggande arbete. Likaså vikten av tidig information, utbildning och samtalsstöd till anhöriga. Sjuksköterskor kan möta äldre kvinnor med demenssjukdom som är utsatta för olika former av våld. Anhörigvårdare kan börja utöva våld mot kvinnorna som en konsekvens av livet med demenssjukdomen. Kvinnornas hälsa och identitet påverkas av våld och demenssymtomen kan förvärras. Dessa kvinnor får inte alltid samma omhändertagande som andra våldsutsatta yngre, vilket de har rättighet till. Viktiga delar i omvårdnaden av kvinnorna kan vara att inge trygghet och en känsla av inkludering. Även kontinuitet och personkännedom om kvinnorna kan vara av betydelse för att förebygga ohälsa. Anhöriga och vård- och omsorgspersonal behöver få kunskap om demenssjukdomar och våld för att kunna förebygga våld. Anhöriga är även i behov av tidig information och stöd från professioner inom hälso- och sjukvård och kommunal vård- och omsorg för att underlätta vårdarsituationen.   Nyckelord: Demenssjukdom, våld i nära relation, våldsutsatta äldre kvinnor, personcentrerad vård, intervjustudie / ABSTRACT   According to the international Code of Ethics for Nurses (ICN), a nurse should act to protect individuals when their health is being threatened by the actions of others. People with dementia may have difficulties expressing their needs, which imposes on the environment the ability to read the body language if not well-being. Person-centered care is recommended when suffering from dementia. Elderly women with dementia runs a double risk of violence than other elderly people to be subjected to violence in the form of neglect by carers. They are more often subjected to violence by people known to them rather than a stranger. Signs of abuse are different for people with dementia compared to others and people with dementia tare not always treated and regarded as victims. The violence can be mental, physical, sexual, economical, consist of neglect and they are all serious threats to women's health.   The aim was to describe the nurses' experiences of encounters with women of 65 years of age and older with dementia, victims of violence in close relationships in ordinary accommodation.   The study is conducted by a qualitative research approach. The result was based on seven interviews with nurses who worked in home care in municipal health care. Data were collected through semi-structured interviews, with the support of an interview guide. Qualitative content analysis was used to analyze interview data.   The results showed that the most common practitioners of violence were spouses/male partners. Situations of tension and lacking support for relatives could lead to violence. Women's vulnerability conveyed through body language, behavior change and identity confusion. Meetings with violence makes the nurses’ situation vulnerable too. Understanding of violence occurred during the interviews, as well as the importance of equality of care as younger battered and experiences around specific cared. If the health and social care staff and the relatives gain knowledge about dementia and increasing awareness of violence, the result is significant in violence prevention efforts. Likewise, was the importance of early information, education and counselling to relatives.   Nurses can meet elderly women with dementia who are exposed to various forms of violence. Family carer can begin to practice violence against women as a consequence of life with dementia. The health and identity of women are affected by violence and symptoms of dementia may deteriorate. These women do not always receive the same care as other younger people vulnerable to violence, for which they are entitled. Important aspects of the care of women can be to provide security and a sense of inclusion. Continuity and personal awareness of women can also be important for preventing ill health. Relatives and healthcare professionals need knowledge about dementia and violence in order to prevent violence. Relatives are also in need of early information and support from health care professions and municipal care to facilitate the care situation. Keywords: dementia, violence in close relationships, abused older women, person-centered care, interview study

Bakgrund: Det är väl känt att fysisk aktivitet har positiva effekter på människans mentala hälsa. Hälsofrämjande arbete kan med fördel påbörjas i den psykiatriska heldygnsvården. Samtidigt är motivationsbrist vanligt förekommande för personer med psykisk ohälsa och då behövs stöd och motivation för att öka patientens möjligheter att främja sin hälsa. Således har sjuksköterskan inom psykiatrisk vård en viktig roll i det hälsofrämjande arbetet. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att främja fysisk aktivitet inom psykiatrisk heldygnsvård. Metod: En kvalitativ intervjustudie användes som metod. Det insamlade materialet utgår från åtta semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor som var yrkesverksamma inom psykiatrisk heldygnsvård i Region Skåne. Efter transkribering analyserades intervjuerna med manifest innehållsanalys enligt Burnard (1996). Resultat: Resultatet presenterades i tre kategorier enligt följande: Inverkan på patientens återhämtning, Sjuksköterskans behov för att arbeta med fysisk aktivitet och Organisatoriska hinder. Slutsats: Studien visar att främjandet av fysisk aktivitet inom psykiatrisk heldygnsvård kan bidra till återhämtning för patienter men möjligheten att arbeta med fysisk aktivitet var begränsad för sjuksköterskor. Studien pekar på vikten av att arbetet med fysisk aktivitet implementeras från organisationen. Stöd från organisationen skulle kunna bidra till att sjuksköterskan får en tydligare roll i det hälsofrämjande arbetet med fysisk aktivitet inom psykiatrisk heldygnsvård. / Background: It is well known that physical activity has positive effects on a person’s mental health. Health promotion work can advantageously start in at the psychiatric ward. At the same time, a lack of motivation is common for people with mental illness, and support and motivation are then beneficial to promote their health through physical activity. Thus, the nurse in psychiatric care has an important role in the health promotion work. Aim: The aim of the study was to illuminate nurses’ experiences of promoting physical activity in psychiatric inpatient care. Method: A qualitative interview study was used as a method. The collected material was based on eight semi-structured interviews with nurses working at psychiatric wards in Skåne county. After transcription, the interviews were analysed using manifest content analysis according to Burnard (1996). Result: The results were presented in three categories as follows: Impact on the patient’s recovery, The nurse’s need to work with physical activity and Organizational barriers. Conclusion: The study shows that the promotion of physical activity in psychiatric wards can contributing to recovery for patients but the opportunity to work with physical activity is limited. The study indicates that there is a need for promotion of physical activity from the organization. Organizational support could contribute to strengthen the nurse’s role in their work of promoting physical activity within psychiatric inpatient care.

Bakgrund: Lungemboli är den allvarligaste diagnosen av venös tromboembolism. Poliklinisk behandling istället för traditionell slutenvård kan erbjudas för patienter med LE som inte löper risk för plötslig död och allvarliga komplikationer. Men poliklinisk behandlingsmodell kräver att korrekt medicinsk behandling i hemmet och korrekt medicinsk uppföljning kan säkerställas. Det saknas dock kunskap avseende sjuksköterskor och läkares erfarenheter av polikliniskt omhändertagande av patienter med lungemboli. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors och läkares erfarenheter av polikliniskt omhändertagande av patienter med lungemboli Metod: En kvalitativ studie med 12 semistrukturerade intervjuer som analyserades induktivt enligt innehållsanalys.  Resultat: Utifrån analysen av intervjuerna framkom att det strukturerade omhändertagandet ledde till en känsla av kompetens där man kände att man kunde erbjuda denna patientgrupp en god och säker vård. Dessutom var det angeläget att arbeta på ett personcentrerat sätt med hänsyn till de individuella egenskaper och förutsättningar patienter hade och ha förmåga att bemöta deras oro och funderingar med respekt och empati. En viktig del utgjorde även insatser för att främja hos patienter delaktighet i egenvård. Slutsats: Sjuksköterskors och läkares erfarenheter tyder på att en välfungerande poliklinisk struktur skapar förutsättningar för en god och säker vård.  Enligt sjuksköterskor och läkare ligger fokus i möten med polikliniska patienter inte enbart på den medicinska behandlingen utan även på fysiska och psykiska påfrestningar som LE har orsakat. / Background: Pulmonary embolism is the most serious diagnosis of venous thromboembolism. Outpatient treatment instead of traditional inpatient care can be offered for patients with LE who are not at risk of sudden death and serious complications. But the outpatient treatment model requires that proper medical treatment at home and proper medical follow-up can be ensured. However, knowledge regarding nurses’ and physicians’ experiences of outpatient care is lacking of outpatient care for patients with pulmonary embolism.Purpose:The purpose was to illuminate nurses’ and physicians’ experiences of outpatient care of patients with pulmonary embolism.  Method: A qualitative study with 12 semi-structured interviews analysed inductively according to content analysis.  Results: Based on the analyse of the interviews it emerged that the structured outpatient care led to a feeling of competence to be able to offer this patient group good and safe care. In addition, it was important to work in a person-centered way, taking into account the individual characteristics and conditions patients had and to be able to respond to their concerns and questions with respect and empathy. Efforts to promote patients' involvement in self-care also constituted an important part.Conclusion:  The experiences of nurses and physicians indicate that a well-functioning outpatient structure creates the conditions for good and safe care. According to nurses and physicians, the focus in meetings with outpatients is not only on the medical treatment but also on the physical and psychological strains that LE has caused.

Syftet med arbetet är att undersöka vuxna barns upplevelser av att växa upp med en förälder som har bipolär sjukdom. Studien har utgått från en kvalitativ ansats och semistrukturerade intervjuer med åtta vuxna deltagare för att undersöka deras upplevelser under uppväxten, påverkan över vuxenlivet och skyddsfaktorer under uppväxten. Tematisk analys användes för att analysera respondenternas utsagor och de teman som identifierades var: utmaningar under uppväxten, trauma, skyddsfaktorer och uppväxtens påverkan på vuxenlivet. Resultatet visar att sju av åtta respondenter upplevt uppväxten som mer eller mindre traumatisk samt att de upplever att uppväxten på olika sätt påverkat dem i deras vuxenliv, både gällande deras psykiska hälsa och i deras relationsskapande. Särskilt framträdande för alla respondenter har varit deras upplevelser av skam, tabu och isolering till följd av förälderns diagnos, vilket har medfört att inga respondenter erhållit stöd från myndighet eller skola trots de trauman som uppstått i barndomen. Slutsatsen är att uppväxten med en förälder som har bipolär sjukdom påverkar barn på flertalet sätt, de barn som har ett stort skyddsnät mår ofta bättre i vuxen ålder medan för de barn som levt mer isolerat har det ofta påverkat deras psykiska mående på ett negativt sätt. / The aim of the work is to investigate adult children's experiences of growing up with a parent who has bipolar disorder. The study has been based on a qualitative approach and semi-structured interviews with eight adult participants to investigate their experiences during childhood, impact over adulthood and protective factors during childhood. Thematic analysis was used to analyze the respondents' statements and the identified themes were: challenges during growing up, trauma, protective factors and the childhood’s impact on adulthood. The results show that seven out of eight respondents experienced their upbringing as more or less traumatic and that their upbringing has affected them in different ways in adulthood, both in terms of their mental health and in their relationship building. Particularly prominent for all respondents have been their experiences of shame, taboo and isolation as a result of the parent's diagnosis, which has meant that none of the respondents received support from authorities or schools despite the traumas that occurred in their childhood. The conclusion is that growing up with a bipolar parent affects children in several ways. Children who have a large safety net more often feel better in adulthood, while for those children who have lived more isolated, it has often affected their mental well-being in a negative way.

Denna studies syfte är att bidra med kunskap om några pedagogers erfarenheter av att stötta kommunikativ utveckling hos elever som läser ämnesområden inom grundsärskolan. De frågeställningar som legat till grund för studien är: Vad betraktar pedagogerna som möjligheter respektive hinder för elevernas kommunikationsutveckling? Hur beskrivs elevernas roll i processen med kommunikationsutveckling? Hur kan pedagogers erfarenheter förstås utifrån specialpedagogiska perspektiv? Digitala semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta pedagoger verksamma i grundsärskolan. Materialet transkriberades och tematisk innehållsanalys genomfördes samt analys utifrån följande specialpedagogiska perspektiv: ett relationellt perspektiv, ett kategoriskt perspektiv, ett kritiskt perspektiv och ett dilemmaperspektiv. Vårt resultat visar att pedagoger betraktar AKK-verktyg som den främsta möjligheten för elevers kommunikationsutveckling. Pedagogerna beskriver att de har erfarenheter av att använda bland annat bildstöd i form av till exempel pekkartor, scheman och digitala kommunikationsverktyg samt tecken som stöd i undervisningen. Det framkommer även att det är viktigt att ha en fungerande samverkan med vårdnadshavare och andra insatser kring eleven för att kunna skapa de bästa kommunikativa miljöerna för eleverna. Av resultatet framgår också vikten av utbildning och kompetens hos pedagoger inom kommunikation vilket återspeglar mycket av tidigare forskning. Brist på utbildning och kompetens leder till hinder för pedagoger att anpassa undervisningen utifrån elevers kommunikativa behov. I resultatet framkommer att elevernas roll i processen med kommunikationsutveckling främst beskrivs som behövande och att pedagogerna ser det som sin uppgift att kompensera för elevernas kommunikativa svårigheter med olika stödinsatser där AKK är den främsta insatsen. I vår analys ser vi att ett relationellt perspektiv är det mest framträdande perspektivet bland annat genom att relationen mellan pedagog och elev lyfts fram av pedagogerna som avgörande för elevernas kommunikationsutveckling. / The purpose of this study is to contribute knowledge about some pedagogues experiences of supporting communicative development in students with moderate or severe intellectual disability. The questions that formed the basis of the study are: What do pedagogues consider opportunities and obstacles for students' communication development? How is the students' role described in the process of communication development? How can pedagogues experiences be understood from a special education perspective?Digital semi-structured interviews were conducted with eight pedagogues active in the elementary special school. The material was transcribed, and thematic content analysis was carried out, as well as analysis from the following special education perspective: a relationship-based perspective, a categorical perspective, a critical perspective as well as a dilemma perspective. Our results show that pedagogues regard augmentative and alternative communication (AAC) tools as the main opportunity for students' communication development. The pedagogues describe that they have experience of using, among other things, visual support in the form of, for example, point maps, schedules and digital communication tools as well as sign language as support in teaching. It also appears that it is important to have a functioning collaboration with guardians and other efforts around the student in order to create the best communicative environments for the students. The results also show the importance of education and competence of pedagogues in communication, which reflects much of previous research. Lack of education and competence leads to obstacles for pedagogues to adapt teaching based on students' communicative needs.The results show that the students' role in the process of communication development is mainly described as needy and that the pedagogues see it as their task to compensate for the students' communicative difficulties with various support efforts, where AAC is the main effort. In our analysis, we see that a relationship-based perspective is the most prominent perspective in that the relationship between pedagogues and student plays a large role in students' communication development.

Introduktion: Anestesisjuksköterskans roll prehospitalt är att vårda den kritiskt skadade patienten. De kan bidra till prehospital vård med goda kunskaper i avancerad luftvägshantering, vana att använda potent analgetika, anestesimedel och innehar erfarenhet av avancerad smärtbehandling. Ambulanser i Sverige idag är främst bemannade med specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvård, men även grundutbildade sjuksköterskor förekommer. De har uttryckt efterfrågan efter mer utbildning och resurser vad det gäller smärtlindring prehospitalt. Flera studier har påvisat att smärtlindring prehospitalt som bristfällig. Bristfällig smärtlindring kan leda till svåra komplikationer för patienten. Anestesisjuksköterskan har ett ansvar att jobba utifrån patientens unika behov, förbereda och hantera de utmaningar som kan manifesteras. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskans erfarenheter av att smärtlindra vuxna patienter med svår smärta prehospitalt. Metod: En intervjustudie med kvalitativ ansats med beskrivande design genom semistrukturerade intervjuer användes i denna studie. Intervjuerna analyserades genom manifest innehållsanalys. Resultat: Intervjuerna resulterade i tre kategorier – bedömning och anpassning av smärta, kompetens och erfarenhet påverkar den smärtlindring som patienten erhåller, smärtlindringens emotionella och psykologiska aspekt– med nio subkategorier. Slutsats: Anestesisjuksköterskor som deltog i denna studie beskriver att de besitter kompetens och har erfarenhet att möta de utmaningar som finns med prehospital smärtlindring. De tillämpar ett personcentrerat förhållningssätt och utgår från patientens behov och aktuella situation vid smärtlindring. Anestesisjuksköterskor kan med sin kompetens och kunskap bidra med utbildning och utveckling i prehospitala verksamheter för att på sätt förbättra omhändertagandet av patienten.

Bakgrund: Anestesiinduktion av barn kräver särskild kompetens hos anestesisjuksköterskan. Trygghet och tillit behöver skapas i mötet med barnet, vilket kan utgöra en utmaning om mötet är kort och intensivt. Barns förmåga att samarbeta och delta i förberedelser och vid anestesiinduktionen påverkas av barnets ålder och utvecklingsnivå. Bristande följsamhet och samarbetsvilja hos barnet kan leda till att tvång tillämpas i samband med induktionen, vilket kan väcka varierande tankar och känslor hos anestesisjuksköterskan. Tidigare forskning fokuserar främst på barn och föräldrars upplevelse av anestesiinduktionen. Genom att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse kan ett bredare perspektiv på fenomenet belysas och kunskapen inom barnanestesi fördjupas.Syfte: Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att anestesiinducera barn.Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats har genomförts. Datainsamlingen bestod av semistrukturerade intervjuer och materialet analyserades enligt Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys.Resultat: Analysen resulterade i fem huvudkategorier med 10 underkategorier som formade två övergripande teman: att skapa goda förutsättningar inför anestesiinduktionen vilket innefattade att etablera kontakt, anpassa förberedelser samt att samverka med föräldrarna. Det andra temat var att möta och hantera utmaningar vilket innefattade handlingsberedskap och professionell utmaning.Slutsats: Att anestesiinducera barn kan vara både stimulerande och utmanande. Goda förutsättningar inför anestesiinduktionen främjas av en tillitsfull relation med barnet och föräldrarna, där leken utgör ett viktigt verktyg för att skapa delaktighet och lärande. Genom handlingsberedskap och strategier kan oron för komplikationer minskas. Anestesiinducering av barn kan ge upphov till etiska dilemman samt innebära en yrkesmässig påfrestning hos anestesisjuksköterskan. / Background: Anaesthesia induction of children requires special skills of the anaesthetic nurse, both physiological and emotional. The anaesthetic nurse needs to create security and trust in the meeting with the child, which can pose a challenge if the meeting is short and intense. Children's ability to cooperate and participate in preparations and in connection with the anesthesia is affected by the child's age, level of development and unique conditions. Lack of adherence and willingness to cooperate in the child can lead to the application of coercion in connection with the induction, which provokes different thoughts and feelings in the anesthesia nurse. Previous research focuses primarily on children and parents' experience of anaesthesia. By describing the anesthesia nurse's experience, a broader perspective on the phenomenon can be highlighted and knowledge in pediatric anesthesia increased.Aim: The aim of the study was to describe the anesthesia nurse's experience of anesthetize children.Method: To answer the purpose of the study, a qualitative method with an inductive approach was used. The data collection consisted of semi-structured interviews with 12 informants and the material was analyzed according to Graneheim and Lundman's (2004) qualitative content analysis.Results: The analysis resulted in five main categories with ten subcategories that shaped two overarching themes. The first theme was to create good conditions for the anesthesia induction, which included establishing a contact, adapting preparations and collaborating with the parents. The second theme was to meet and manage challenges, which included readiness to act and handling a professional challenge.Conclusion: Anesthetizing children can be both stimulating and challenging. Good conditions can be created through preparation, play and the establishment of contact with the child and its parents. The worry of complications can be reduced through readiness to act and strategies. Anesthetizing children can give rise to ethical dilemmas as well as involve a professional strain on the anaesthetic nurse.

Mechatronics is an interdisciplinary field of engineering involving components from software engineering, as well as physical components from mechanics and electronics. Development of a mechatronic system requires special interdisciplinary knowledge from multiple fields of engineering. This becomes especially relevant when a mechatronic system is integrated for full system testing, where all the components are combined, and the client-specified use-case requirements are tested. Agile project methods, originally only intended for software engineering, are spreading in the field of mechatronics with positive effect, though there are concerns that such methods cannot be broadly applied to all sub-disciplines of the field or stages of development. A major Swedish mechatronic development firm has begun experimenting with Scrum elements for the system testing department of their products. The purpose of this thesis was to investigate the viability of Scrum elements for system testing of mechatronic products, through an exploratory, qualitative case study. Specifically, we wanted to understand how the use of Scrum elements can benefit mechatronic system testing, and what challenges can emerge. Data collection for our study consisted of semi-structured interviews with members of the chosen system test department, as well as with system test representatives from other mechatronic development firms. The data was transcribed and then analysed using inductive thematic content analysis. The results consisted of four distinct themes, describing the benefits and challenges of using Scrum elements in mechatronic system testing: 1: The Importance and Challenges of Planning, 2: How to Handle Task Prioritisation and Estimation, 3: The Benefits and Challenges of Inter-Departmental Collaboration, and 4: Adjustment of the Scrum Framework. The most significant benefits were found with adopting the incremental Sprint cycle structure, with corresponding Sprint Planning meetings, as well as Sprint Retrospectives. The Daily Scrum meeting was also identified as a useful impediment bulldozer, letting the team refocus efforts on the tasks requiring the most attention. An important challenge identified was learning how to effectively collaborate with other departments in the company who may not be using an Agile framework. A comparison was made between different approaches to adapting the Scrum framework to best fit the needs of your team, concluding that simply picking individual Scrum elements to include in your work structure may yield underwhelming results compared to the combined effect of a complete Scrum framework.

The climate change that has been noted since industrialism and that we see today are widespread, rapid and increasingly clear. In order to keep the earth within its planetary boundaries, research is focusing on different solutions, where technological development is a leading component. One area that has developed dramatically in the last decade is persuasive technology. The technology is extremely popular, and within ecological sustainability countless ICT-applications have been developed with the aim of supporting users' transition to sustainable living. Despite its popularity and potential, the challenges that exist for the technology are not reflected in the research within the field. This study aims to identify challenges for persuasive technology within ecological sustainability, as well as, based on The Fogg Behavior Model, investigate how these challenges affect the efficiency of ICT-applications that apply the technology. To answer the study's research questions, qualitative semi-structured interviews with four researchers within the field were conducted. The results were then analyzed with the help of previous research and Fogg's Behavior Model for Persuasive Design, which is the theory of the thesis. In summary, it can be stated that the study identified seven challenges with persuasive technology in ecological sustainability, and that these affect the efficiency of ICT applications in various ways.