Revisorn anlitas för att ge ett oberoende yttrande som ska säkerställa pålitligheten i företagensfinansiella rapporter. Denna tilltrosskapandande effekt kan endast uppnås om revisorn görsina bedömningar och fattar beslut utan att låta sig påverkas av andra personers viljor ellerönskningar. Att revisorn är oberoende är särskilt viktigt i de fall revisorernas arbete påverkarintressenters beslutsfattande. Diskussionen kring revisorns oberoende i samband medtillhandahållandet av fristående rådgivning har debatterats flitigt. Vissa menar att denfristående rådgivningen medför positiva effekter på revisionen, medan andra anser att denborde förbjudas då den utgör ett hot mot revisorns oberoende och påverkar förtroendet förbranschen. Genom införandet av revisionspaketet står revisionsbranschen inför nyaregleringar av oberoendet och den fristående rådgivningen. Denna uppsats ämnar fördjupadiskussionen och undersöka varför det kan upplevas som ett problem när en revisionsbyrå, irollen som oberoende kontrollorgan, erbjuder både fristående rådgivning och revision.Frågeställningen besvaras med hjälp av relevanta teorier, modeller och intervjuer medrevisorer, intressenter samt normgivande organ. Den fristående rådgivningen kan medföra attrevisorn inte uppfattas som oberoende och kan utmana förtroendet hos allmänheten. Vidarekan det upplevas som ett problem när den fristående rådgivningen sker på revisionsklienter.Medias skildring av debatten, att det verkar föreligga ett förväntningsgap samt en bristandetransparens kan även det vara bidragande orsaker till problematiken. Revisionspaketet kankomma att öka transparensen, minska förväntningsgapet samt stärka förtroendet för branschenoch kan således komma att minska problematiken med att ett oberoende kontrollorganerbjuder både fristående rådgivning och revision. / Program: Civilekonomprogrammet

Andelen konkurrensutsatt offentlig verksamhet har ökat i jämn takt sedan början av 1990-talet, och utvecklingen har både sina förespråkare och kritiker. När det gäller de stora partierna inom de olika politiska blocken, är konsensus numera att konkurrensutsättning är här för att stanna, skiljelinjen ligger mer på hur stor andel av den offentliga verksamheten som skall konkurrensutsättas. Även bristen på en genomlysning och uppföljning av konkurrensutsatta verksamheter har väckt kritik. Kostnadseffektivitet är det som förespråkas vid konkurrensutsättning och används som syfte till att anlita privata eller korporativa aktörer etc., för att bedriva en tidigare offentlig verksamhet på ett mer företagsekonomiskt effektivt sätt. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur Region Gotland använder sig av konkurrensutsättning och upphandling för att nå en företagsekonomisk effektivitet i sin verksamhet, och jämföra det empiriska underlaget mot tillgängliga teoretiska källor. För uppsatsen har följande två frågeställningar valts som uppsatsens problemformulering: (1) På vilket sätt genomförs konkurrensutsättning för att uppnå företagsekonomisk effektivitet i offentlig verksamhet? (2) I vilken omfattning sker uppföljning av verksamheter för att kontrollera att tilldelade resurser används på bästa sätt? Uppsatsen visade inte på något otvetydigt klargörande när det gäller ekonomisk vinst vid konkurrensutsättning, eftersom uppföljning och utvärdering av upphandlade verksamheter inte sker i den utsträckning som vore önskvärd. Detta skapar problem med att dra några konkreta slutsatser om det råder någon ekonomisk skillnad, ifall verksamheten bedrivs i offentlig eller privat regi, det blir mer ett antagande än bevisad kunskap. Det framkom även att den byråkratisering som medföljer vid konkurrensutsättning innebär ökad kostnad för det offentliga, och det är inte alltid som effektiviseringarna motsvarar omkostnaderna. Ingen av respondenterna ansåg att konkurrensutsättning är ett felaktigt förfarande utan det behövs mer tid för att bygga upp kunskapen, och att därmed fullt ut utnyttja upphandlingen som ett ekonomiskt instrument. Skiljepunkten mellan respondenterna är snarare hur användandet av konkurrensutsättning bör användas för att gynna Region Gotland och det lokala näringslivet. Flertalet av de anbudsförfaranden som har utfallit med bra resultat, är inom områden där konkurrensutsättning har använts under längre tid, och ”trial and error” är en av förklaringarna som uppsatsen har kommit fram till. Storleken på förfrågningsunderlagen är betydelsefullt, för att öka antalet anbud och därmed konkurrensen. Vilket i sin tur minskar risken för oligopol - eller monopol - ställning för något enstaka storföretag.  Antalet anbud ger också en prispress vilket för det offentliga kan betyda större ”effektivitetsvinster”. / The proportion of Swedish public sector exposed to competitive tendering has increased steadily since the early 1990s. This development or progress has its proponents as well as critics. As for the major parties in the two political blocs, there is now a consensus that competitive tendering is here to stay. The dividing line is more on what proportion of the public sector to be opened to competition. The purpose of this thesis was to examine how The Region of Gotland uses the competitive tendering and procurement to achieve business efficiency in their activities, and compare the empirical basis in relation to the available theoretical sources. For our thesis the following questions are chosen: In what way are implementations of competitive tendering used in order to achieve business efficiency within the public sector? To what extent is monitoring of public sector to ensure that allocated resources are used as intended in the best way? The empirical data shows that there is no straight line in terms of financial results of competitive tendering, as the monitoring and evaluation of procurement activities does not occur to the extent needed. For the same reason a comparison with financial outcome of public operation would become more an assumption than proved knowledge. Areas where a tender procedure has turned out with good results are mostly, in areas where competition has been used for a long time. Our conclusion is that time is needed to develop knowledge of good practice and examples. The size of the tender specifications is important, to increase the number of tender and thus competition. This in turn reduces the risk of monopoly. The number of tenders also provides a downward pressure in prices which can mean greater “efficiency gains”.

År 2002 startades ett gemensamt harmoniseringsprojekt, Norwalk-agreement, mellan IASB och FASB. Projektet bottnade i ett behov av att lättare kunna jämföra internationella företag samt att bemöta komplexiteten kring intäktsredovisning. Av Norwalk-agreement framställdes IFRS 15 vilken är den nya internationella redovisningsstandarden för intäkter. IFRS 15 kommer träda i kraft 1:e januari 2018 och ersätter alla tidigare standarder vad gäller intäkter från försäljning av varor och tjänster.Syftet med denna studie är att kartlägga eventuella skillnader som kan uppstå i och med att en ny standard för intäkter implementeras. Studien kommer fokusera på intäkter som härrör från försäljning av varor och tjänster och undersöka vilka konsekvenser detta kan få på företagsbeskattning, intressenter och särskilda nyckeltal. Studien kommer även undersöka om den goda redovisningsseden i Sverige påverkas. För att uppnå studiens syfte har fyra typfall konstruerats vilka blivit inspirerade av svenska rättskällor. Dessa typfall har i sin tur analyserats genom att tillämpa standarderna IFRS 15 och IAS 18. Metoden för studien är en kvalitativ innehållsanalys med abduktiv ansats och studien är av förutsägande karaktär.Studiens typfall och resultat visar på att implementeringen av IFRS 15 kommer ge förändringar vid vilken tidpunkt redovisning ska ske av varor och tjänster vilket föranleds av en förändring av kriterierna för recognition. Detta ger upphov till att företagsbeskattning, nyckeltal samt utdelningsmöjligheter förändras vilka i sin tur påverkar intressenternas relation till företag. Vidare visar resultatet att en möjlig förändring av god redovisningssed föreligger.Slutligen visar studien på att IFRS 15 är en mindre principbaserad standard där den så kallade femstegsmodellen erbjuder en mer omfattande vägledning än nuvarande intäktsstandard IAS 18. / In 2002, a joint harmonization project, the Norwalk Agreement, was initiated by the IASB and FASB. The project was based on the need to more easily compare international companies and to address the complexity of revenue recognition. The Norwalk Agreement resulted in IFRS 15, which is the new international accounting standard for revenue. The new standard, IFRS 15, will come into effect on January 1 2018 and supersedes all previous standards regarding revenue from sales of goods and services.The purpose of this study is to identify possible differences that may arise as a new standard of revenue is implemented. The study will focus on revenue derived from sales of goods and services and investigate the impact this may have on corporate taxation, stakeholders and selected key performance indicators. The study will also investigate whether generally accepted accounting principles in Sweden is affected. In order to achieve the purpose of the study, four theoretical example cases have been constructed that have been inspired by Swedish sources of law. These example cases have been analysed by applying IFRS 15 and IAS 18. The methodology of the study is a qualitative content analysis with abductive character and is a predictive study.The empirical findings of the study indicate that the implementation of IFRS 15 will give rise to changes in the reporting of goods and services resulting from a change of recognition. This impacts corporate taxation, key ratios and dividend opportunities, which in turn affects stakeholder relationships with companies. Furthermore, the findings show that a possiblechange in generally accepted accounting principles in Sweden is at hand.Finally, the study shows that IFRS 15 is a less principle-based standard where the so-called five-step model offers more comprehensive guidance than the current revenue standard IAS 18.This paper is written in Swedish.

Intäktsredovisning har länge varit ett omdebatterat problemområde inom redovisning. Under 1990- och 2000-talet utspelades redovisningsskandaler inom intäktsredovisning vilket startade utvecklingen av en ny internationell intäktsstandard. Den nya intäktsstandarden, IFRS 15 Intäkter från avtal med kunder, antogs år 2014 av både IASB och FASB. Syftet med IFRS 15 var att skapa en allt mer jämförbar och transparent finansiell rapportering. Företag har därmed möjlighet att tillämpa regelverket K3 alternativ intäktsstandarden IFRS 15 genom Rådet för finansiell rapporterings rekommendation RFR 2. Standarden IFRS 15 trädde i kraft den 1 januari 2018.Syftet med studien är att undersöka ifall det förekommer skillnader mellan regelverken RFR2/IFRS 15 och K3 vid intäktsredovisning avseende informationsvärde, särskilda nyckeltal och utdelningsmöjligheter. Vidare utreds vilket regelverk som är mest fördelaktigt utifrån ett intressentperspektiv och borgenärsperspektiv. För att uppnå studiens syfte har tre typfall konstruerats som berör entreprenadbranschen, fastighetsbranschen och IT branschen. Metoden som tillämpas i studien är en kvalitativ innehållsanalys med en abduktivforskningsansats. Resultatet av typfallen visar att det förekommer en viss skillnad mellan regelverken RFR 2/IFRS 15 och K3 men att i majoriteten av våra typfall sker redovisningen av intäkterna på samma sätt. I typfall 1 uppstår det skillnader i tidpunkten och fördelningen vid redovisning av intäkter vilket får effekter på nyckeltal och utdelning. Syftet med studien är att jämföra regelverken och se om något av dessa är mer fördelaktigt än det andra. Slutsatsen är att det finns för och nackdelar med båda regelverken och det är svårt att utifrån dessa typfall konstatera att det ena regelverket skulle vara mer fördelaktigt än det andra, det är helt situationsbaserat. Utifrån ett borgenärsperspektiv kan vi inte heller dra någon slutsats att något av regelverken skulle vara mer gynnsamt för denna intressentgrupp utifrån våra typfall. För att kunna dra ännu mer betydelsefulla slutsatser behöver man jämföra dessa regelverk över fler typfall av en större variation. / Revenue accounting has long been a debated issue in accounting. During the 1990s and 2000s accounting scandals in revenue accounting were played out, this led to the development of anew international revenue recognition standard. This new revenue recognition standard called IFRS 15 Revenue from contracts with customers was approved in 2014 by both IASB and FASB Board. The purpose of IFRS 15 is to create an increasingly comparable and transparent financial reporting. Companies can choose between the regulation K3 alternative the standard IFRS 15 by applying the recommendation RFR 2. The revenue standard IFRS 15 entered into force on January 1, 2018.The purpose of this study is to investigate if there are differences between RFR 2/ IFRS 15 and K3 in revenue recognition relating to information value, special key figures and dividend opportunities. Furthermore, this study will investigate and show which regulation is most beneficial from a stakeholder and creditor perspective. To achieve the purpose of this study, three hypothetical cases have been designed based on three different industries. The methodology for this study is a qualitative content analysis with a abductive approach. The result from our three hypothetical cases indicate that there are some difference between the standards RFR 2/ IFRS 15 and K3 but in the majority of our cases they recognize the revenue in the same way. In hypothetical case 1 there are a difference in when and how the revenue is allocated, which has an effect on financial ratios and dividens. The purpose of the study is to compare the two different standards and examine if one is more beneficial than the other. The conclusion is that there are both pros and cons with both regulations, therefore it is difficult to conclude which regulation is the most beneficial. Neither from a creditors perspective can we make the conclusion that one of the standards are more favorable based on our hypothetical cases for these group of interests. To be able to draw more precise conclusions we have to compare more cases with greater variation.

Sustainability is not a new concept to the financial markets, but its popularity and wider use have increased as people have grown more concerned about the future of this planet. However, the relationship between sustainable investments and financial performance is not clear. One of the most used measures of sustainability is the concept of ESG score, where E, S and G stand for environmental, social and governance. In this study, we investigate the relationship between ESG score and financial performance, both market and accounting based. We also separate the score into its individual parts E, S, and G, and try to distinguish which factor has the strongest relation to financial performance. To evaluate the relationship, a regression analysis was performed on a sample of Nordic stocks and the Sustainalytics ESG rank. Our findings concluded no significant relationship between ESG score and financial performance, neither market nor accounting based. The environmental factor (E) showed the strongest relation to financial performance, however slightly negative and only significant to one dependent variable out of three. Our results indicate that based on the ESG score used in this study, no conclusions can be drawn about financial performance. Since our research does not indicate a significant relationship, our recommendation is to invest in the highest ESG ranked stock in case of choosing between two otherwise similar stocks. / Hållbarhet är inget nytt koncept inom finans, men dess popularitet och användning har ökat kraftigt. Dock är det fortfarande oklart hur hållbara investeringar förhåller sig till lönsamhet och avkastning. En av de mest använda hållbarhetsmåtten är ESG, som står för environmental, social and governance. I denna studie undersöker vi relationen mellan ESG-mått och lönsamhet, både marknads- och resultatbaserad. Vi delar också upp ESG i sina tre komponenter E, S, och G för att undersöka vilken faktor som har den starkaste relationen till lönsamhet. Detta görs genom en regressionsanalys med paneldata från ett urval av nordiska aktier och Sustainalytics ESG-mått. Vårt resultat visar ingen signifikant relation mellan ESG-mått och lönsamhet. Komponenten E visar den starkaste relationen till lönsamhet, ett signifikant och något negativt samband, men endast till en av tre responsvariabler. Vårt resultat indikerar således att inget samband verkar finnas mellan lönsamhet och dessa ESG-mått. Eftersom vår studie inte visar på något signifikant samband, blir vår rekommendation att investera i den aktien med högst ESG-mått, om man skulle välja mellan två annars lika aktier.

<p>År 2005 infördes IASBs redovisningsstandarder i EU-länderna. IASBs föreställningsram innehåller kvalitativa egenskaper vars ändamål är att öka de externa användarnas använd-barhet av informationen i företagens finansiella rapporter. De ökade kravet på användbarhet har lett till att fokus på immateriella tillgångar ökat och en sådan immateriell tillgång är varumärken. Idag får internt upparbetade varumärken inte redovisas i de finansiella rapporterna enligt IAS 38. Åsikterna går isär huruvida avsaknaden av internt upparbetade varumärken i balansräkningen har betydelse för investerare eller ej när de fattar investeringsbeslut.</p><p>Syftet med denna uppsats är att ge läsaren en fördjupad förståelse för investerarnas intresse angående att internt upparbetade varumärken inte får redovisas i de finansiella rapporterna och om detta har någon betydelse för deras investeringsbeslut. Syftet är även att utreda om investerare i samband med investeringsbeslut, anser att de kvalitativa egenskaperna i de finansiella rapporterna uppfylls.</p><p>Den teoretiska referensramen mynnar ut i en analysmodell som beskriver två nivåer mellan företag och investerare, dels utbytesnivån och dels beslutsnivån där den senare är av större vikt för uppsatsen. Metoden vi använt är en kvalitativ metod med deduktiv ansats där empirin består av fyra intervjuer, vilka representerar privata och institutionella investerare.</p><p>Slutsatserna vi kommit fram till i uppsatsen är att institutionella investerare inte efterfrågar något värde på internt upparbetade varumärken i de finansiella rapporterna medan de privata investerarna önskar icke-monetär information om varumärkets värde. Alla investerare anser att de finansiella rapporterna uppfyller de kvalitativa egenskaperna, med undantag för begripligheten som privata investerare anser kan förbättras.</p>

År 2005 infördes IASBs redovisningsstandarder i EU-länderna. IASBs föreställningsram innehåller kvalitativa egenskaper vars ändamål är att öka de externa användarnas använd-barhet av informationen i företagens finansiella rapporter. De ökade kravet på användbarhet har lett till att fokus på immateriella tillgångar ökat och en sådan immateriell tillgång är varumärken. Idag får internt upparbetade varumärken inte redovisas i de finansiella rapporterna enligt IAS 38. Åsikterna går isär huruvida avsaknaden av internt upparbetade varumärken i balansräkningen har betydelse för investerare eller ej när de fattar investeringsbeslut. Syftet med denna uppsats är att ge läsaren en fördjupad förståelse för investerarnas intresse angående att internt upparbetade varumärken inte får redovisas i de finansiella rapporterna och om detta har någon betydelse för deras investeringsbeslut. Syftet är även att utreda om investerare i samband med investeringsbeslut, anser att de kvalitativa egenskaperna i de finansiella rapporterna uppfylls. Den teoretiska referensramen mynnar ut i en analysmodell som beskriver två nivåer mellan företag och investerare, dels utbytesnivån och dels beslutsnivån där den senare är av större vikt för uppsatsen. Metoden vi använt är en kvalitativ metod med deduktiv ansats där empirin består av fyra intervjuer, vilka representerar privata och institutionella investerare. Slutsatserna vi kommit fram till i uppsatsen är att institutionella investerare inte efterfrågar något värde på internt upparbetade varumärken i de finansiella rapporterna medan de privata investerarna önskar icke-monetär information om varumärkets värde. Alla investerare anser att de finansiella rapporterna uppfyller de kvalitativa egenskaperna, med undantag för begripligheten som privata investerare anser kan förbättras.