Den digitala världen utvecklas i rask takt, och elever i dagens skola spenderar mycket tid på mediala plattformar. Trots att styrdokument fastslår att samhällskunskapsundervisningen ska utveckla de kompetenser som elever behöver för att navigera detta har undervisningen inte följt med i utvecklingen. Denna litteraturstudie har som syfte att undersöka hur undervisning i medielitteracitet kan genomföras, varför sådan undervisning är nödvändig och vilka utmaningar som behöver adresseras för att undervisningen ska vara möjlig. Empirisk data från nio forskningsartiklar analyserades utifrån pragmatisk lärandeteori. Resultatet visade att undervisningen inte sällan bedrivs med lärarcentrerad metodik, att innehållet fokuserar på de grundläggande delarna av medielitteracitet och att lärare saknar förståelse och förmåga relaterat till detta begrepp. Uppsatsen presenterar elevcentrerade aktiviteter med inslag av produktion som förslag på hur medielitteracitet kan utvecklas genom adekvat undervisning. Detta kan gestaltas i erfarenhetsbaserat lärande med inslag av inquiry. Behovet av undervisning uttrycks av såväl lärare och elever som av politiska aktörer på nationell, europeisk och global nivå, och blir uppenbart i ljuset av elevernas mediala vanor. För att lärare ska kunna undervisa i dessa frågor krävs det att de förses med möjligheter till fort- och utbildning inom ämnesområdet. Om läraren utvecklar en god medielitterär förmåga kommer eleverna lättare kunna guidas till att använda mediala plattformar på ett ändamålsenligt sätt vad gäller både konsumtion och produktion av innehåll – en förutsättning för kritiska, ansvarstagande och demokratiska samhällsmedborgare.

Barn lever i ett informationssamhälle där de redan i tidig ålder behöver ta ställning till vad de möter i olika medier, något som kan vara nog så svårt även för vuxna. I detta arbete avhandlas barns utveckling av kritiskt tänkande. Ämnets aktuella karaktär gjorde det intressant att inventera hur förskollärare resonerar om att stötta förskolebarns utveckling av kritiskt tänkande. Förskollärarnas resonemang samlades in genom intervjuer, och analyserades därefter genom en konventionell innehållsanalys med det sociokulturella perspektivet som teoretiskt ramverk. När förskollärarnas resonemang kategoriserats, framträdde ett resultat som visade hur förskolan som social arena skapar många möten som kan utmana barns kritiska tänkande och därmed gynna utvecklingen av källkritik, men att det inte är självklart hur utvecklingen ska stöttas. De intervjuade förskollärarna hade en god uppfattning om hur de stöttar barnens kritiska tänkande genom att främja deras självförtroende och självkänsla, men osäkerheten var större angående riktad undervisning i kritiskt tänkande. De pedagogiska implikationerna visar att kritiskt tänkande i förskolan behöver synliggöras ytterligare och fortsatt forskning kan med fördel undersöka praktiska exempel på riktad undervisning.

Denna avhandling utgör ett rättsvetenskapligt bidrag till historievetenskapens källkritik. Det handlar om att sätta fokus på vad som händer med förståelsen av det förflutna, när historieskrivningen hamnar i händerna på juristen och dennes juridiska metod, med andra ord, när en av dessa självskolade historiker, juristen, lämnar en avgränsad juridik för att ta sig an en i tiden, eller rummet, främmande juridik, som juristen rent faktiskt inte har studerat, i egenskap av just i tiden, och rummet, främmande, och, som man har anledning att misstänka, läses med ögon, inskolade i en av tid och rum avgränsad, och därmed betingad, juridik. Därmed aktualiseras ett juridiskt korrekt förvridningsmoment, vilket på ett principiellt plan måste ske utan hänsyn till den berörda ickejuridiska kunskapsarten, exempelvis historievetenskapen. En sådan historieskrivning väcker självklara frågor om tendens, men inte hos källan, utan hos juristen, i egenskap av självskolad historiker. När den skolade historikern därför har att förhålla sig källkritiskt till den historiskt självskolade historikerns juridiska historieskrivning, saknar han ofta källkritiskt språk för detta. Avhandlingen föreslår bruket av ordet självkritik, för att sätta namn på tendenskritiken av den oskolade och självutnämnde historikern. Det är i detta avseende, som avhandlingen utgör ett bidrag till historievetenskapens källkritik. Det rättsvetenskapliga bidraget till historievetenskapens källkritik förmedlar även en förståelse av relationen mellan juridisk och humanistisk kunskap. Den fråga som avhandlingen har måst ställa sig är, i vad mån rättshistoria kan sägas utgöra en enhetlig disciplin, givet de instanser som de facto företräds av dagens rättshistoriker. Den skillnad som utåt sett anmäler sig mellan historikerns och juristens rättshistoria måste därmed granskas, för att utröna i vad mån, om alls, det föreligger förutsättningar för ett meningsfullt vetenskapligt samtal dem emellan. Avhandlingen föreslår att juridisk och historisk rättshistoria, utåt sett sammanförda inom ämnet rättshistoria, utgår från skilda vetenskapssyner, metoder och källkritiker, varför de bör betraktas som skilda kunskapsarter samt utgåendes skilda vetenskapliga grunder.

There is a general perception amongst audiences of the documentary film being a truthful retelling of reality. The filmmaker is seen as a lens through which reality is captured in the way it presents itself to the filmmaker. Requirements and expectations are often debated within the documentary genre and the audience plays an important role in the debates. To understand how an average audience perceives the documentary genre a study of trainee teachers was undertaken in the form of a focus group with four participants. A discussion about what makes a documentary film credible or not as well as discussions about transparency and the filmmakers’ obligations towards the audience were the focal points of the focus group. The future teachers are an audience with a need to discuss this medium they might use for educational purposes later in their career. They are an audience with reflections on the subject without being too informed about the manner in which documentary films are produced. The result is a discussion about what audiences feel they can expect of a filmmaker and how much of their expectations they are willing to give up for the entertaining value of a documentary. The audiences perceive documentary films as a window into reality but are aware of their subjectivity. They expect to be told the truth, but they also see a need for creative freedom.

The importance of information literacy has become increasingly evident in the expansive information environment of social media platforms. Anyone can share information, which also leads to the spread of misinformation. For instance, many individuals share information about ADHD diagnoses, often claiming that certain behaviors are definitive signs of having ADHD. In this qualitative study we first use the walkthrough method to observe the platform’s information architecture, drawing on affordance theory and how it can affect user’s interaction and interpretations on the platform. Secondly, we conduct semi-structured interviews to examine how users interactions and interpretations are influenced by their source criticism skills, grounded in information literacy. The results from the walkthrough method show that the platform’s affordances related to interaction and interpretation, such as comments, are easy to find and use. It is also evident that there is a choice about which features are more prominent than others. It also shows that the short-form content and scrolling-function make it easy for users to consume a large amount of information in a short time. The clearest result from the interviews is that respondents interpretate information about ADHD on TikTok, to be general and primarily interact with content that is entertaining and fun. The study has led to several conclusions. Two of them are firstly, that functions on TikTok are strategically placed to affect how users interact with the content. Secondly, that users' approach to information literacy affects whether users find the information reliable, which in turn affects how they interact with it.

Syftet med denna översikt har varit att presentera aktuella metoder för den källkritiska undervisningen i högstadiet. Vår frågeställning genom arbetet har varit, “vilka metoder kan lärare undervisa om inom källkritik för att lära ut ett källkritiskt förhållningssätt?” Genom systematiska sökningar i olika databaser valde vi ut tio artiklar som kunde hjälpa oss att besvara vår frågeställning. Dessa artiklar ligger till grund för vårt arbete och vi har strävat efter att hitta svensk, Nordisk och även internationell forskning. Artiklarna vi valt har behandlat källkritik som ett eget område inom skolan och samhället, men även i relation till ämnet svenska.  För att analysera resultatet av valda artiklar har vi använt oss av en tematiskt analys. Genom analysmetoden har vi kunnat urskilja utmärkande drag i forskningen och därefter kunnat benämna det som olika tema. Med våra tema fastställda kunde vi presentera de metoder som var mest framträdande i forskningen, men även visa på att det finns vissa begränsningar inom området. I resultatet lyfter vi bland annat fram tre viktiga nyckelfrågor i en digital sökprocess och presenterar även en metod som vi benämner lateral läsning. Den laterala läsningen syftar till att bredda digitala sökningar och undersöka information på flera olika hemsidor. Vidare presenterar vi vad forskningen förespråkar om undervisning gällande källkritik där vi också drar slutsatsen att forskarna inte är överens om undervisningen ska ske explicit, eller implementeras som en del av den ordinarie undervisningen.

This is a quantitative survey of young people's news habits and trust in media. Our main points mainly concern how and how often young people consume news, and what confidence they have in different news sources. The result shows that half of the 126 respondents are consuming news every day. Social media is the respondents main source of news, and they think it's easiest to get news from there. At the same time, it appears that the surveyed people have low confidence in social media as a news source, compared to traditional media such as television, radio and newspapers, that only a few of the respondents use as main sources for news. We discuss how this outcome may affect journalism in the future, as the new generation of media- and news-consumers choose new media in front of traditional ones.

I denna litteraturstudie undersöks det vad styrdokumenten säger om källkritik och kritiskt granskande och hur det ska läras ut. Studien har svarat på vilken kritik det finns mot läroplanens intentioner och hur utfallet blivit. Studien tar upp forskning om den praxis som råder när elever i åldrarna årskurs 4 – 6 använder Internet och sociala medier. Läroplanen, kommentarmaterial, analyser av gällande läroplan samt artiklar har belyst en viss frånvaro av kunskap och tillämpning av begreppet källkritik i en skolkontext. Studiens slutsats blir att begreppen källkritik och kritiskt granskande helt borde genomsyra läroplanen och gå tvärsigenom alla ämnen.

I takt med den ökade digitaliseringen har digitala verktyg lyfts in i den svenska förskolansläroplan utifrån en ny revidering (Skolverket, 2018), vilket innebär att utvecklandet av digitalkompetens samt källkritisk förmåga blir innehåll för måluppfyllelse i förskolans verksamhet.Med hänsyn till det enorma informationsflöde som barn möter varje dag blir det väsentligt attförstå hur barn skapar mening och kunskap av multimodala texter. Studiens syfte är därför attundersöka hur källkritik konstitueras av barn i digitala aktiviteter. De frågor som studien ämnarsvara på är: “Vilka kunskaper om källkritik uttrycker barn när de samtalar om digitala bilder?”,“Vilka tecken på källkritik representeras i barns handlingar när de möter digitala bilder?” samt“Vilka kunskaper om källkritik konstitueras i aktiviteter med digitala bilder?”. Studien ärkvalitativ och utgår från socialkonstruktionistiskt perspektiv med multimodal designinriktningsom teoretisk utgångspunkt. Utifrån detta skapades aktiviteter där barn skulle studera ett antaldigitalt manipulerade bilder med utgångspunkt i källkritiska kriterier. Resultatet visade på attdialogen har stor betydelse för meningsskapande i barns utvecklande av källkritik. I dettasammanhang är barnen aktiva aktörer i meningsskapandet av de bilder som de studerar, där allaolika aktörer bidrar till att konstituera erfarenheter och kunskaper om källkritik. Utvecklandetav källkritik är väsentligt för barns livslånga lärande och är något som bör integreras redan itidig ålder.

Abstract The overarching goal of this study is to investigate whether teachers of Swedish at upper secondary schools in Sweden feel that they know how to teach critical literacy, especially on the Internet, and also if they know how it is taught. It also investigates the difficulties teachers experience in teaching critical literacy. A secondary goal is to investigate the knowledge of critical literacy among students at upper secondary schools in Sweden. The study is based on quantitative and qualitative research. The research consists of two parts. The first one is made through a digital survey-machine. The answers can be analyzed in both a quantitative and a qualitative way. The selected group for the survey consists of both students and teachers. The second one is based on interviews with three teachers. The majority of earlier research in this field focuses on the information seeking process. Not much has been written about critical competence when teaching Swedish and if teachers today have the right tools and skills to handle critical literacy on the Internet. The study points to school being an important place for learning critical competence. It is imperative that teachers teach students to navigate on the Internet, to be able to assess the impact media and technology have on their lives and also to review the information they find. One of the problems is that teachers feel insecure about how to handle critical literacy in their everyday teaching. Important tools for this work are knowledge of the different stages in the information seeking process, but also knowledge of how to integrate critical literacy in the classroom. The conclusion is that a great deal has to be done in this area, both at a political level, but also at an educational level. According to the results of this study teachers need more media competence to help students in an ever changing digitalized world.