Studien syftar till att undersöka arbetssituationen för klasslärare i årskurs 4–6. Det rapporteras om bristfällig arbetsmiljö för lärare och utifrån de förändringar som skett inom yrket vill vi undersöka hur arbetssituationen ser ut i praktiken i dag. Studien är utförd med grundad teori som metod och har inga teorier eller hypoteser i grunden till en början, utan utgår från ett intresseområde. Data har samlats in med hjälp av fyra skuggningar och sju intervjuer av varierande slag. Studiens resultat bidrar med en teoretisk modell gällande studiens intresseområde. Den teori som under studiens gång växt fram innefattar lärarnas huvudfokus att göra det bästa för elevernas lärande. Detta hanteras med hjälp av kärnkategorin slå knut på sig själv. Teorin innefattar även sex underkategorier för att ytterligare förklara och fördjupa kärnkategorin. Dessa är synen på det formella uppdraget, yttre omständigheter, tillitsfulla relationer med elever och vårdnadshavare, stöttande relationer med kollegor, göra mer än det förväntade och det som visas utåt. Tidigare forskning pekar på ett liknande resultat som denna studie kommit fram till, att med hjälp av ett gott samarbete mellan kollegor minskar arbetsbördan. De teorier som diskuteras i relation till resultatet är krav-kontroll-stödmodellen samt Goffmans självframställning. / The study aims to examine the working conditions of primary school teachers in grades 4-6. Reports have indicated inadequate working environments for teachers, and based on the changes that have occurred within the profession, we want to investigate the current practical work situation. The study was conducted using grounded theory as the method and does not have any underlying theories or hypotheses to begin with, but instead, is based on an area of interest. Data was collected through four observations and seven interviews of various types. The study's results contribute to a theoretical model concerning the area of interest. The theory that emerged during the study includes the teachers' primary focus on doing their best for student learning. This is managed through the core category of "going to great lengths." The theory also includes six subcategories to further explain and deepen the core category. These subcategories are the perception of the formal assignment, external circumstances, trusting relationships with students and parents, supportive relationships with colleagues, going beyond expectations, and outward representation. Previous research supports similar findings to those of this study, indicating that a good collaboration among colleagues can reduce the workload. The theories discussed in relation to the results are the demand-control-support model and Goffman's self-presentation.

SammanfattningSyftet med studien är att belysa och bidra med kunskaper om lågstadieläraresbedömningsarbete i de naturorienterande ämnena i årskurs 1-3 (ålder 7-9). Niokvalitativa personliga semistrukturerade intervjuer har genomförts med lärareoch skolledare som är aktiva inom årskurserna 1-3. Resultat från studien tyderpå att bedömningsarbetets struktur i de naturorienterande ämnena i årskurs 1-3 är otydlig men inte obefintlig. Att lärarna får arbeta som de själva anser lämpligtkring bedömning i de naturorienterande ämnena och avsaknad av strukturbidrar delvis till otydligheten. Bedömningsformer varierar i liten utsträckningoch är främst av formativ karaktär som oftast sker muntligt i helklass. Lärarnaanvänder sig av flera olika stöd och hjälpmedel i bedömningsarbetet men framhäverfrämst arbetslag, kollegor och tidigare yrkeserfarenheter som det viktigastestödet. De uttrycker osäkerheter i bedömningsprocessen men väljer att inteanvända bedömningsstöd som hjälpmedel. Lärarna uttrycker en önskan om attta del av andras erfarenheter och rutiner då de anser att det är roligt, viktigt ochnyttigt. Studien visar att det finns möjligheter att samarbeta och utvecklas inombedömning om det anses finnas behov av det men detta är inte specifikt riktatmot bedömning i de naturorienterande ämnena. Lärarna uttrycker att möjligheternatill samarbete och utveckling är begränsade och menar vidare att detvore bra att få till men att de hellre prioriterar samtal med kollegor om bedömningi svenska och matematik eftersom det är av högre prioritet. Rekommendationerför verksamheter är att försöka skapa organiserade tillfällen där bedömningi de naturorienterande ämnena i årskurs 1-3 behandlas via det kollegialalärandet.

Syftet med studien är att utifrån ett medarbetarperspektiv undersöka uppfattningen av samarbetets betydelse för professionell utveckling samt vilken betydelse det kollegiala lärandet har för medarbetares vilja att stanna kvar i organisationen inom offentlig verksamhet. Vi som genomfört denna studie arbetar en av oss på en kriminalvårdsanstalt och den andre på en gruppbostad i en kommunal verksamhet i Södra Sverige. Då vi upplever att det finns svårigheter med att rekrytera och behålla kompetent och erfaren personal har vi intresse av att få ökad kunskap inom området. Undersökningen gjordes genom kvalitativ forskningsmetod med semistrukturerade intervjufrågor. Sex intervjuer har genomförts. Metoden inspirerades av en fenomenografisk ansats, vilket innebär att det insamlade materialet beskriver den intervjuades uppfattningar och upplevelser om det undesökta fenomenet. Resultatet visades att det kollegiala lärandet genom samarbete, delaktighet, engagemang och personlig utveckling bidrar till att det finns välbefinnande på arbetsplatsen vilket påverkar medarbetares vilja att stanna kvar i organisationen.

Utifrån vår arbetslivserfarenhet i fritidshemmet anser vi att samverkan med kollegor, planering av verksamhet och diskussion kring utvecklingsfrågor brister på grund av tidsbrist. Vår erfarenhet är att fritidshemslärare löser denna problematik genom att vara aktiva i olika nätverk på sociala medier. Med utgångspunkt i ovan fann vi området sociala medier intressant att undersöka relaterat till yrkesrollen fritidshemslärare. Studiens syfte har varit att skapa förståelse för hur fritidshemslärare använder sociala medier som arbetsverktyg samt undersöka hur fritidshemslärare menar att sociala medier möjliggör för dem att utvecklas i sin profession. För att besvara syftet har vi följande frågeställningar: Vilken roll spelar sociala medier i fritidshemslärares kollegiala lärande? och Kan fritidshemslärares användning av sociala medier möjliggöra utveckling och spridning av beprövad erfarenhet?. Empirin har samlats in genom kvalitatitva intervjuer med sex fritidshemslärare, analysen utgår från ett sociokulturellt perspektiv samt begreppen kollegialt lärande och beprövad erfarenhet. Studiens resultat visar att sociala medier kan användas som ett verktyg för att utvecklas och få tillgång till kollegialt lärande men också att dess roll för det kollegiala lärandet verkar vara olika för olika fritidshemslärare. Sociala medier förefaller vara en plats där fritidshemslärare kan utveckla och sprida beprövad erfarenhet, dock delar inte alla med sig av positiva och negativa aspekter av undervisning eller återkopplar på kollegors erfarenheter och undervisning vilket eventuellt hindrar utveckling och spridning av beprövad erfarenhet.

Studiens vetenskapliga relevans utgår ifrån saknaden av konkreta riktlinjer från Skolverket och skollagen som syftar till vikten av förskolepedagogers aktiva och nödvändiga kommunikation och samspel till varandra. Syftet med studien var att undersöka utmaningar som kan uppstå i den sociala arbetsmiljön mellan förskolans pedagoger. Detta undersöktes genom en kvantitativ metodansats, där 43 respondenter deltog i en enkätundersökning via webben. Resultatet analyserades mot den teoretiska grunden processinriktning samt kommunikationsmodellerna sändare- och mottagarmodellen och filter- och brusmodellen. Mätningarna i resultatet visade bland annat att utmaningarna var kopplade till stora barngrupper, personalfrånvaro, kollegor som inte utför sitt arbete samt rädsla för att ge konstruktiv kritik.

Syftet med denna magisteruppsats var att synliggöra och kritiskt granska lärares erfarenheter av kollegialt lärande som ett medel för att stärka lärares kompetens i att arbeta förebyggande. Studien baserade sig på intervjuer av sex lärare från en gymnasieskola som under lång tid har arbetat med kollegialt lärande och pedagogisk utveckling. Studien avsåg att ta reda på hur lärare i sin lokala kontext tolkade de två begreppen kollegialt lärande och förebyggande arbetssätt, hur de handlade för att omsätta idéerna från det kollegiala lärandet för att främja elevernas lärande samt att undersöka vad lärarna uppfattade som möjliggörande och hindrande faktorer med kollegialt lärande som medel för att utveckla undervisningen. Eftersom studien avsåg att undersöka tolkningar, översättningar och urval samt iscensättningar användes det teoretiska ramverket policy enactment. Studien visade att lärarna i varierande utsträckning gör handling av det kollegiala lärandet, men att samtliga lärarna har utvecklat sina undervisningsmetoder för att främja elevernas lärande.

Vår studie innehåller förskollärares syn på hur det kollegiala lärandet går till i förskolans verksamhet. Tidigare forskning påvisar hela arbetslagets gemensamma syn på kollegialt lärande och att detta även dokumenterats genom observationer. Avsaknad av den enskilda pedagogens åsikt kring hur det kollegiala lärandet bedrivs i förskolans verksamhet vill vi undersöka genom att låta pedagoger svara på en enkät som ger utrymme för den egna åsikten. Vi är intresserade av att få syn på hur den enskilda förskolläraren ser på hur det kollegiala lärandet implementeras i det dagliga arbetet. Vårt intresse för det kollegiala lärandet har vuxit under vår utbildningstid och vi finner det intressant och viktigt att belysa hur arbetet rent praktiskt genomförs i verksamhet. Syftet med studien är att synliggöra hur förskollärare anser att det kollegiala lärandet går till på förskolan och hur det upplevs av den enskilda pedagogen. Studien bygger på en kvalitativ metod där vi har använt oss av enkäter där det lämnas utrymme för den svarande att ge ett utförligt svar genom att svara på öppna frågor kring det kollegiala lärandet. Frågorna är utformade utifrån hur Skolverket förklarar de olika delarna idet kollegiala lärandet och frågorna är därmed formade efter de riktlinjer som är satta att följa för förskolans verksamhet. Då Läroplan för förskolan (2019) är utformad efter ett sociokulturellt synsätt har vi valt denna teori som grund då vi undersöker området. Läroplanen och Skolverket (2022) är de riktlinjer som alla som arbetar i förskolan ska följa, och innefattar vårt berörda ämne; kollegialt ärande. Resultatet visar att de flesta som besvarat vår enkät har liknande erfarenheter och uppfattningar om vad det kollegiala lärandet är, men att metoderna för att förankra det i arbetslaget kan se olika ut. Vidare påvisar resultatet att det kollegiala lärandet implementeras i förskolans verksamhet genom olika strukturerade tillvägagångssätt. I vårt resultat framgår att det insamlade datamaterialet övergripande benämner det kollegiala lärandet som en grund i att förskolan utvecklas

Sammanfattning/AbstractSyftet med denna studie har varit att undersöka om klassrumsobservationer med efterföljande diskussioner i arbetslagen kan vara en metod som leder till ett ökat kollegialt lärande. Att vi lär oss i samspel med varandra är inga nya tankar. Det hävdade den ryske utvecklingspsykologen Lev Vygotskij redan på 1920-talet då han lanserade sin teori om hur vi lär oss. I hans sociokulturella perspektiv på lärande är just interaktion en av hörnstenarna. För att få svar på mina problemformuleringar har jag använt mig av kvalitativa metoder; observationer och en enkät. Jag har genomfört och dokumenterat ett flertal klassrumsobservationer vilka sedan diskuterats i arbetslag vid de s.k. återkopplingsträffarna. De lärare som deltagit i studien har sedan, på frivillig basis, besvarat en enkät. Svaren från enkäten ligger till grund för mina slutsatser och redovisas i form av stapeldiagram.Resultatet av min studie visar att lärarna upplever att de diskussioner som tar sin utgångspunkt i klassrumsobservationer leder till ett ökat kollegialt lärande men att det kräver en kontinuitet, att det bör vara ett återkommande inslag i skolans vardag. Vidare menar lärarna att det kräver att man kan ge och ta konstruktiv kritik, att det finns en öppenhet i kollegiet

I min undersökning intervjuade jag 11 lärare i grundskolans senare år för att undersöka deras attityder till ämnesövergripande undervisning. Jag ville ta reda på om Lgr 11 förändrat något i attityden till eller i arbetet med ämnesövergripande undervisning. Vidare vill jag undersöka om det gick att finna några skillnader mellan hur lärare i teoretiska ämnen såg på ämnesövergripande undervisning och hur lärare i praktisk-estetiska ämnen gjorde det. Studien är utförd som en kvalitativ undersökning. Samtliga lärare som deltog i studien var positiva till ämnesövergripande arbete. Den största vinsten för lärare ansåg man vara det ökade kollegiala lärandet och den minskade stressen kring att hinna med sina ämnens centrala innehåll i läroplanen. För elevernas del ansåg lärarna att möjligheterna till ett helhetslärande ökade och därigenom elevernas förståelse och intresse för undervisningen. Den största nackdelen med att arbeta ämnesövergripande ansåg de undersökta lärarna vara problemet med att alla lärare inte är lika intresserade av att samarbeta eller arbeta ämnesövergripande. Det gör det svårt att lyckas med ämnesövergripande undervisning menar man. Lärarna såg inte några stora nackdelar för eleverna men menade att vissa arbetsområden upplevs som tråkiga eller jobbiga för eleverna när liknande innehåll återkommer i flera ämnen. Lärarna i praktisk-estetiska ämnen upplevde alla att den ämnesövergripande undervisningen ökat kollegernas insikt i och respekt för deras ämnen. Man ansåg att samarbetet och de pedagogiska samtalen och planeringarna lett till att ämnena inte längre ansågs ”lättare” eller ”mindre viktiga”. De intervjuade lärarna identifierade tre faktorer som särskilt viktiga när det gäller att lyckas med ämnesövergripande undervisning; Man måste få tid att samplanera och diskutera, man behöver ha ett schema som är anpassat för ämnesövergripande arbete och man måste ha ett kollegium villigt att samarbeta och diskutera. Undersökningen visar att Lgr 11:s centrala innehåll upplevs stressande och att ämnesövergripande undervisning bedöms av de undersökta lärarna lätta på denna stress genom att man kan ta fasta på att flera ämnes centrala innehåll liknar varandra och skapa undervisningssituationer där eleven kan visa kunskaper i flera ämnen samtidigt. Vidare visar undersökningen vikten av att ha fungerande arbetslag i vilket det inte finns konkurrens och revirtänk om man vill lyckas med ämnesövergripande undervisning.

Riebe, Åsa (2016). ”… det går åt rätt håll i alla fall” – En fallstudie av ett arbetslags arbete med ett lärandemål i ämnesområdet kommunikation för en tonårselev med autism och intellektuell funktionsnedsättning i träningsskolan (”… at least we make a progress” – A case study of the work with a learning goal in the subject area of Communication for an adolescent student with Intellectual Disability and Autism in a Special Education setting. Speciallärarprogrammet, Institutionen för Skolutveckling och ledarskap, Fakulteten för Lärande och samhälle, Malmö högskola.I den specialpedagogiska forskningen finns det en lucka vad gäller kunskapsutveckling och bedömning inom träningsskolan (Vetenskapsrådet, 2015). Föreliggande studie undersöker hur ett arbetslag i grundsärskolans inriktning träningsskola, som under en termin medverkar vid fyra möten i formativ bedömning, arbetar med ett lärandemål i ämnesområdet kommunikation. Lärandmålet är: ”Eleven ska öka sin förmåga att kommunicera i flera sammanhang via kommunikationskartor.”Syftet för studien är att undersöka hur arbetslaget arbetar med lärandemålet för en elev med autism och utvecklingsstörning under en termin, och de preciserade frågeställningarna är ”Hur ser processen för arbetet med ett lärandemål i ämnesområdet kommunikation ut?”, ”Vilka svårigheter och möjligheter möter arbetslaget?” och ”På vilket sätt arbetar arbetslaget med formativ bedömning?”Den teoretiska ramen innefattar tidigare forskning om autism och kommunikation samt om formativ bedömning. Som teoretisk utgångspunkt har i studien använts ett sociokulturellt perspektiv på lärande.För empirin har en hermeneutisk ansats tagits och tre samtalsintervjuer, två observationer och personalens loggbok har kritiskt analyserats.Resultatet visar att processen med den formativa bedömningen och arbetet med lärandemålet är i en inledningsfas. Lärandemålet som arbetslaget har utarbetat är relativt brett, vilket kan vara en orsak till att eleven under studiens gång inte har utvecklats mot målet. Arbetslaget har stött på svårigheter i arbetet, vilket till viss del handlar om att förutsättningarna för utvecklingsarbetet har lett till att flera i arbetslaget inte har tagit del av innehållet i utvecklingsarbetet och att loggboken nästan inte har använts. De har även mött möjligheter och upplever att utvecklingsarbetet har lett till att de numera pratar mycket mer om kommunikation. Det går att se att arbetslaget till viss del arbetar formativt, även om det inte är på ett strukturerat och planerat sätt. Studien har gett erfarenheter och kunskaper om att leda ett pedagogiskt utvecklingsarbete och om vilka implikationer det kan komma att få för den medverkande personalen. Av resultaten går att dra slutsatsen att arbetslaget antagligen skulle ha fått ut mer av utvecklingsarbetet om handledaren för utvecklingsarbetet i formativ bedömning hade haft en aktiv roll mellan de pedagogiska gemenskaperna. Detta är en viktig lärdom för andra skolor som planerar att genomföra liknande projekt.