Syfte: Syftet är att se om det finns likheter och skillnader mellan Oslobodjenjes, DN:s och New York Times rapportering om massakern som inträffade den 5 februari 1994 på Markalemarknaden i centrala Sarajevo. Syftet är också att se hur journalister från de tre tidningarna förhåller sig till händelsen och de inblandade aktörerna. Avsikten är dessutom att upptäcka om vilken typ av journalistik det handlar om i rapporteringen om den utvalda krigssituationen, samt att se av vilka metoder som tidningarna använder sig av för att uppnå och förmedla ett visst budskap om situationen till sina läsare. Metod: kritisk diskursanalys Material: Oslobodjenje (11-18 februari 1994), Sarajevo/Ljubljana. Europeisk utgåva. Nr. 48 Dagens Nyheter (6-7 februari 1994) New York Times (6-7 februari 1994) Huvudresultat: Det har visats existera både likheter och skillnader mellan de utvalda tidningarnas rapportering om Markalemassakern. Tidningarna har på ett likadant sätt definierat massakern, samt offer. Dock finns det skillnader mellan tidningarnas förhållningssätt till de inblandade parterna i konflikten, samt till de internationella aktörerna. När det handlar om typen av journalistiken i rapporteringen om Markalemassakern, har det visats existera sida vid sida olika typer av journalistiken. Resultaten har också visat att tidningarna, i produceringen av en bestämd kunskap om situationen, använt sig av nästan likadana metoder. Dessa metoder har även lett till insikten om att tidningarna strävat efter att visa och bevisa existensen av den ”objektiva” nyhetsförmedlingen. Dock har enbart New York Times lyckats bekräfta sin profil som ”oberoende” och ”objektiv” förmedlare av situationen på Markalemarknaden. Hos andra två tidningar har det varit svårt att bekräfta en sådan status, då Oslobodjenjes rapportering visade följa en bosnisk politisk linje, medan det hos Dagens Nyheter uppenbarades ett NATO-perspektiv.

I uppsatsen analyseras de två karaktärerna Harry Haller och Hermine, från Hermann Hesses Der Steppenwolf, med hjälp av Judith Butlers queerteori. Karaktärernas förhållande till varandra, köns- och genusroller samt heteronormativiteten undersöks och sätts i samband med bokens maskerad- och teatermotiv. Förutom att maskerad- och teatermotivet undersöks i relation till karaktärerna, analyseras det också i sig självt med utgångspunkt i Judith Butlers teorier om det konstruerade könet och dragshowens subversiva funktion.

Den här uppsatsen är en undersökning av undervisningsmetoden storyline och den eventuella möjligheten att använda sig av rollspel i lärande och undervisning. Det jag frågar mig är • hur väl storyline står sig som läro- och undervisningsmetod • vilka eventuella pedagogiska och didaktiska kvalitéer som rollspel har och • om storyline och rollspel kan påverka jämställdheten i undervisning och skolan i en positiv riktning. Uppsatsen är helt igenom en litteraturanalys där jag studerat ett antal böcker och uppsatser om de teorier som ligger till grund för metoden, själva storylinemetoden, rollspel, berättande och lek. Jag tillför dessutom analysen en extra dimension genom min tjugoåriga erfarenhet av rollspel. Arbetet ger följande resultat: Till att börja med att storyline, vilande på vetenskaplig grund, står sig väl som metod för lärande och undervisning. Inte minst för dess fokus på bl a elevernas förkunskaper, aktivt lärande och elevernas kritiska tänkande. För det andra att rollspel absolut har pedagogiska och didaktiska kvalitéer. Bland annat visar sig detta genom att rollspelandets många positiva sidor passar för lärande och undervisning, och att berättande och lek – självklara delar av fenomenet – också har många goda lärande och undervisande kvalitéer. Vad gäller den tredje frågeställningen blir resultatet mer osäkert. Jag hittar inte några övertygande bevis för att rollspel och storyline främjar jämställdhet, även om det finns vissa tecken som pekar i den riktningen. Som det allra sista i uppsatsen lyfter jag fram olika problem och svårigheter med storyline och rollspel. Det finns flera stycken, men inga som inte går att hantera eller åtgärda, konstaterar jag.

The aim of this study is to explore if UNFPA’s work mission and methods direct for greater food security in the future. The analysis is based on one of UNFPA’s main frameworks; ICPD Programme of Action 1994. The analysis is based upon different themes that are recognized as tools for change; family planning, women’s empowerment and gender equality, education and child marriage. The theoretical frame of the analysis is liberalism which has been complemented with social constructivism, and has provided an insight to the discussion. The essay will also investigate whether the different theories can explain UNFPA’s framework, mission and methods.  The method used is a describing qualitative content analysis.    The research shows that UNFPA indirectly implement or propose a great deal that can have an impact on food security. In order to regulate population growth, which is one of the major trends threatening food security, different measures are proposed in the framework. Focus is on governments efforts and gender equality through SRH education. The liberal view put emphasis on human rights and the individuals right to freedom, as well as equality, which was obtained by a greater or lesser degree throughout the framework. Social constructivism could explain ICPD where liberalism failed to do so, such as the lack of emphasis on child marriage due to many societies identity and traditions.

The purpose of this essay was to show the pupils as presenters from their own and their teachers’ perspective. This was done regarding presentations by studying and comparing the applicability of the two structuralist theories media ecology theory and structural semiotic theory. The theories were used as model bases, aimed to correspond to opinions and experiences of Swedish upper secondary school pupils. Through a didactic approach, I intended to find out how pupils’ relations to presentations differ depending on how they regard them. Focus was on if they thought of presentations as comprehensive experiences or found similar elements in mediated and unmediated presentation contexts. An empirical field study was accomplished through qualitative interviews with pupils and teachers. The word “presentation” was treated as a discourse since data showed that respondents included diverse meanings and functions in the word. The analysis was based on the qualitatively collected empirical data that were applied on my models. Constructionism functioned as theoretical framework. My study indicated that the discourse presentation needs to be investigated further.

I denna uppsats analyseras det estniska utrikesministeriets argumentation för ett EU-medlemskap. Den empiriska basen utgörs av offentliga tal som hållits av estniska utrikesministrar mellan åren 1994-2000. Uppsatsen teoretiska ram kan härledas från den aktuella debatten mellan konstruktivistiska och rationalistiska förhållningssätt beträffande internationella relationer. Med detta som bakgrund testar jag i vilken mån Frank Schimmelfennigs internationella relationsteori om ”retoriskt handlande” kan förklara det estniska utrikesministeriets argumentation. Retoriskt handlande kan beskrivas som en syntes av rationalistiska och konstruktivistiska teorier. Tyngdpunkten är lagd på det strategiska användandet av argument i en normbaserad miljö, där rationellt handlande kombineras med inflytande från sociala normer och värderingar. Utifrån min analys kommer jag fram till att estniska utrikesministrar frekvent använder sig av normbaserade argument. Här framhålls ofta vikten av den europeiska identiteten och östutvidgningen ses som moraliskt förpliktande för EU. Det är däremot svårt att avgöra om dessa argument är strategiska eller inte. En annan slutsats som kan dras är att beträffande argumentation som rör ekonomi respektive säkerhet kan neoliberalism respektive neorealism förklara en hel del av argumentationen. I uppsatsen slutsatser kommer jag alltså fram till att även om Schimmelfennigs teori kan förklara många argument, är också neoliberalism och neorealism användbara som förklaringsmodeller.

Syftet med denna undersökning är att beskriva vilka olika kommunikativa strategier med avseende på kön en stiftelse som arbetar för jämställdhet använder i sina texter. Syftet är även att analysera hur stiftelsen använder dessa strategier, samt att tolka strategivalen för att se vilka underliggande normföreställningar som kan utläsas utifrån ett normkritiskt perspektiv. Teoretiska utgångspunkter är dels Pauwels språkplaneringsstrategi och beskrivning av könsneutraliserande och könsspecificerande benämningsstrategier, dels konstruktivistisk pragmatik och normkritik. De metoder som använts är benämningsanalys, samt en pragmatisk och normkritisk analys vari även en positioneringsanalys inkluderas.  Resultatet visar att stiftelsen använder både könsspecificerande och könsneutraliserande benämningsstrategier, men favoriserar den könsspecificerande strategin. Kvinnor specificeras i majoriteten av fallen, oftast genom könsbestämda titlar eller substantiv. Andra strategier med avseende på kön som framträder i materialet är att prata om förhållandet mellan kvinnor och män, att spela på stereotyper, skapa nya ord, använda ord med generisk syftning, samt använda ord som kan inkludera andra könskategorier än kvinna och man. Positioneringsanalysen visar att stiftelsen positionerar sig som expert i förhållande till andra aktörer. Med hjälp av värdeomdömen och negationer positionerar stiftelsen i sin tur mansdominans, traditionalitet och stagnation som negativa motpoler till jämställda styrelser, modernitet och framåtanda. En manlig dominansnorm kommer därmed i konflikt med en jämställdhetsnorm. Analysen visar även att mottagaranpassning kan hindra inkluderingen av ett intersektionellt perspektiv och att olika könsneutraliserande och könsspecificerande strategier inte alltid bidrar till ett jämställt språk.

No description available.

This essay aims to examine the manifestations of physical movement in two paintings by the Swedish modernist Otto G. Carlsund and to show aesthetic similarities to other modernist artists of the 1920s avant-garde. The method applied is Erwin Panofsky's Iconology to interpret the illusions of physical movement as expressions of the same ideas and visions that were conveyed by other artists during the same time in history. The results show that all painters included in this essay strived to communicate through motion in order to advocate for their visions of social change they believed their art could contribute to. The ambition to reform societies is interpreted as expressions of a Gesamtkunstwerk, a totalizing project aimed at all institutions of their day.

Syftet med uppsatsen är att undersöka den urbana normen i Stockholmsfokuserad nyhetsmedia. De frågeställningar som ligger till grund för studien är: Hur porträtteras landsbygd och glesbygd i en dagstidning med Stockholmsfokus? Kring vilka teman framställs landsbygd och glesbyd? Hur uttrycks relationen mellan land och stad? 41 artiklar har sorterats utifrån tema, nyhetens laddning, porträttering och utifrån om landsbygd nämns i relation till staden. Utifrån diskursanalys har artiklarna analyserats med hjälp av teorier om konstruktivism, urban norm och andrafiering. Resultatet visar att det finns en urban tidningsdiskurs som uttrycks i beskrivningen mellan land och stad. De teman som identifieras är kultur, infrastruktur, bil och bensin, avfolkning, partipolitik, nedläggning, integration/segregation, vård och omsorg, barnafödande och klimat. Valet att rapportera om just dessa nyheter är ett aktivt val och innebär att andra händelser inte lyfts fram i nyhetsrapporteringen. Rapporteringen är alltså bara ett utsnitt av alla nyheter på landsbygden varför bilden av landsbygden i Dagens Nyheters nyhetsrapportering är ofullständig. Studien visar också att landsbygden andrafieras till en plats som nästan alltid står i relation till staden, som framställs som mindre attraktiv och som framkommer i motsats till staden.