Nilsson, M. & Nilsson, T. (2023). Extra anpassningar för elever i språklig sårbarhet. Speciallärarprogrammet språk-, skriv- och läsutveckling, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Området extra anpassningar, som belyses i arbetet, är inte enbart av vikt för huvudman, rektor och lärare utan även intressant för speciallärare inom språk-, skriv- och läsutveckling, vars kompetens kan nyttjas för att stötta lärare i att utveckla stöd för elever i språklig sårbarhet inom bredden och komplexiteten med extra anpassningar. Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur några lärare och elever i språklig sårbarhet upplever arbetet med extra anpassningar samt vilka extra anpassningar som upplevs mest betydelsefulla för elevernas språk-, skriv- och läsutveckling. Arbetet utgår från sociokulturell och relationell teori. Inom sociokulturell teori beskrivs sambandet mellan lärares stöttning och elevers möjligheter att utvecklas i en inkluderande lärmiljö. Relationell teori lyfter betydelsen av de relationer som skapas i skolan samt vikten av relationer för att kunna anpassa undervisningen utefter elevers specifika behov. Metoden grundar sig i kvalitativ metod och bygger på semistrukturerade intervjuer med lärare och elever på en mindre lågstadieskola i en sydsvensk kommun. Empirin transkriberades, kategoriserades och delades in i teman. Resultaten visar att begreppet extra anpassningar fortfarande är ett otydligt och diffust begrepp för lärare, vilka i stort påverkas av avsaknad av utbildning och fortbildning. Majoriteten av de intervjuade lärarna använde inte extra anpassningar för elever utan föredrog generella anpassningar för gruppen på grund av att extra anpassningar upplevs som tidskrävande. Emellertid synliggjordes lärarnas arbete med att skapa en tillgänglig lärmiljö och inkluderande undervisning samt ett värdefullt samarbete med speciallärare. Utifrån elevernas resultat uppmärksammades att de inte deltog i beslut eller utvärderingar kring sina extra anpassningar men beskrev att de uppskattade sina anpassningar. Både lärare och elever var eniga i upplevelsen att den extra anpassning som upplevdes mest fördelaktig var när elever gick iväg med specialläraren för enskild undervisning eller undervisning i mindre grupp. Specialpedagogiskt stöd upplevdes som centralt både av lärare och elever, såväl i form av enskilt stöd till elever som stöd till lärare i arbetet med extra anpassningar.

Den här studien syftar till att undersöka hur mellanstadielärare arbetar med högläsning av skönlitteratur i svenskundervisningen. Studiens syfte berörs genom att synliggöra vilka undervisningsfaktorer som används i praktiken samt hur mellanstadielärare möjliggör ett lärande genom scaffolding och interaktion i ett högläsande klassrum. Utifrån forskningsläget framgår det att lärarens förhållningssätt och planering samt arbetet kring högläsningen lyfts fram som betydelsefulla för att främja elevers läsförståelse. Studiens empiri har samlats in genom en kvalitativ metod där åtta verksamma mellanstadielärare på fem olika skolor observerats samt intervjuats genom både frågeformulär och semistrukturerade intervjuer. Empirin har därefter analyserats utifrån hur lärarna möjliggör ett lärande genom scaffolding och interaktion för att sedan genomgå en tematisk analys. Genom den tematiska analysen har studiens resultat mynnat ut i olika huvudteman, vilka representerar de mest framträdande undervisningsfaktorerna. De fem huvudteman som har visat sig är följande: Lärarens medvetna val, Arbetet inför läsningen, Pauser - att möjliggöra samtal, Arbetet efter läsningen och Läraren som läsare. Studiens resultat pekar dessutom på att de deltagande lärarna möjliggjorde ett lärande präglat av scaffolding och interaktion i samband med högläsning.

Syftet med denna empiriska studie är att undersöka hur 21 verksamma svensklärare på gymnasiet ser på relationen mellan mängden skönlitterär läsning och utveckling av läsförmågan hos gymnasielever. Mot bakgrund av larm om att unga läser allt mindre samtidigt som läs- och kunskapsresultat i svensk skola sjunker har verksamma svensklärare tillfrågats för att nå syftet. Empirin har samlats in genom en webbaserad enkätundersökning och fördjupande enskilda intervjuer med sex svensklärare. Materialet har bearbetats och analyserats utifrån en fenomenologisk ansats. Resultatet visar att lärarna använder läsmängd som ett medel för att utveckla elevernas läsförmåga. Vidare visar resultatet att lärarna upplever att läsmängden gällande skönlitteratur har stor betydelse för elevernas läsförmåga och deras vidare lärande. Resultatet ställs i relation till tidigare forskning och kopplas till det sociokulturella perspektivet som utgör studiens teoretiska ramverk. Resultatet diskuteras därefter utifrån hur lärarna upplever att förutsättningarna för läsning ser ut idag och relateras till aspekter som läsförmåga, tid, styrdokument och fritidsläsning. Slutsatserna vi drar är att läsning och lärande går hand i hand, samt att svenskundervisningen snarare bör tvinga eleverna att läsa än att vädja till deras läslust.

Tidigare forskning visar att lärare uppfattar många hinder i att undervisa i HBTQ samtidigt som undervisningen i större utsträckning är begränsad till skönlitteratur. HBTQ-elever är emellertid ofta måltavlor för våld och kränkningar. Syftet med studien är att undersöka vad lärare i fritidshem har för syn på de nya formuleringarna i 2022 års läroplan och hur undervisning med HBTQ-relaterat innehåll bedrivs i fritidshemmet. Studien använder sig av en kvalitativ metod och är genomförd med semistrukturerade intervjuer med fem intervjudeltagare. Resultatet visar att lärare i fritidshem är positivt inställda till de nya formuleringarna i läroplanen som rör HBTQ. Resultatet visar även att HBTQ-undervisning främst utförs i informella sammanhang eller undervisning genom olika medier som filmer och tv-serier.

Kreativt skrivande kan främja elevers kunskapsinhämtning samt utveckla elevers tankevärld och ge möjlighet till att använda sin fantasi. Olika former av skrivande utvecklar elevers språkkompetenser och möjligheter att anpassa skrivandet efter syfte och mottagare, vilket kan bidra till en välutvecklad kommunikationsförmåga. Ett viktigt inslag i den kreativa skrivprocessen är att elever får möjlighet till vägledning av läraren för att främja det kreativa skrivandet. Syftet med denna studie är att undersöka lärares syn på skolans övergripande mål med skrivundervisningen och synen på kreativt skrivande, samt hur lärare arbetar med och bedömer elevers kreativa skrivförmåga i ämnet svenska. Studien har även som syfte att undersöka potentiella utmaningar och motivatorer kopplat till kreativt skrivande.Denna studies teoretiska utgångspunkt och analysverktyg är Ivanič (2004) ramverk förskrivdiskurser. Datainsamlingen har skett via semistrukturerad intervjumetod där deltagarna består av fem svensklärare som har behörighet att undervisa i årskurs 4–6 i ämnet svenska.Resultatet visar att lärares syn på det övergripande målet med skolans skrivundervisning är att elever ska kunna uttrycka sig i text på olika sätt samt lära sig att skriva olika texttyper, där lärarnas utsagor härleds till Ivanič (2004) genrediskurs, kreativitetsdiskurs, färdighetsdiskurs och den socialpraktiska diskursen. Vidare visar resultatet att lärares definitioner av begreppet kreativt skrivande är att kunna skriva berättelser med hjälp av sin fantasi. I resultatet åskådliggörs även att multimodala och digitala inslag i undervisningen kan stödja elever i framställandet av texter och även hjälpa elever att skapa uttrycksfulla texter. Gällande mål och bedömning av kreativa texter visar resultatet att en del lärare bedömer hur väl eleverna kan strukturera och bygga upp en text, språkriktighet och språkliga drag, medan andra lägger större vikt vid textens innehåll samt att eleverna ska kunna tillämpa sin fantasi i textframställandet. Resultatet visar även att det är av stor betydelse hur lärare själva tänker kring skrivandet för att kunna nå eleverna. Vidare framkommer det i lärarnas tolkningar av läroplanen i relation till kreativt skrivande att elever ska lära sig skriva olika texttyper, i synnerhet berättande texter. Vidare visar resultatet på att det finns utmaningar inom det kreativa skrivandet, däribland att barn idag läser färre böcker, elever har olika förutsättningar samt brist på fantasi. Skrivande som sker gentemot en verklig kontext kan fungera som motivator för elever i skrivprocessen. I resultatet varierar det i vilka av Ivanič (2004) skrivdiskurser som återses samt i vilken grad. I lärarnas utsagor är genrediskusrsen, kreativitetsdiskursen samt den socialpraktiska diskursen, de diskurser som förekommer mest och tar störst plats i lärarnas kreativa skrivundervisning. Slutligen diskuteras hur lärarnas utsagor förhåller sig till tidigare forskning, Ivanič (2004) skrivdiskurser, hur lärare kan förhålla sig till skrivdiskurserna i undervisningen samt nya fynd i form av verkliga mottagare som motivator i skrivandet.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare använder sig av kooperativt lärande för attutveckla elevernas problemlösnings- och resonemangsförmåga inom matematik imellanstadiet. Kvalitativ metod är det som användes i studien för att samla empiri i syfte attsvara på frågeställningen. Olika studier med liknande frågeställning har studerats för att få enbättre överblick av kooperativt lärande inom matematik. Resultatet visar att kooperativtlärande gynnar elevernas problemlösnings- och resonemangsförmåga. Elevernas delaktighethänger ihop med hur mycket eleverna i gruppen får ut av kooperativt lärande.Gruppkonstellationers betydelse är något som också framgår av resultatet.

Covid-19 chockade världen i slutet av 2019 och för att minska smittspridningen tvingades skolorna att övergå till distansundervisning. Undervisning i idrottsämnet, precis som många andra ämnen, fick ändrade förutsättningar och lärarna behövde ställa om från en undervisningsform som till naturen innehåller fysisk kontakt och fysisk närvaro, till att möta sina elever genom en datorskärm. Denna studies syfte var att undersöka hur lärare i ämnet idrott och hälsa på gymnasienivå har hanterat att undervisa sina elever under pandemin. För att besvara syftet ställdes följande frågeställning: Hur beskriver gymnasielärare skiftet från ordinarie undervisning till distansundervisning i ämnet idrott och hälsa, vilka svårigheter har lärarna mött under idrottsundervisningen på distans samt vilka insikter från pandemin tar lärarna med sig för att implementera i ordinarie undervisning? Studien genomfördes som en kvalitativ undersökning där fyra semistrukturerade intervjuer utfördes.Resultatet indikerar att lärarna lyckats hantera att undervisa sina elever i idrott och hälsa trots den hastiga omställningen till distansstudier, avsaknaden av adekvata tekniska hjälpmedel samt utan riktlinjer från skolledning eller Skolverket. Undervisningen skedde emellertid till bekostnad av att innehållet inte uppnådde kursmålen. Resultatet från studien indikerade även att respondenterna hade en känsla av att inte nått upp till den kvalitet på utbildning som de normalt håller när de har eleverna på plats.

Abstract: Syftet med studien var att få kunskap om hur NO-lärare i årskurs 4–6 beskriver att de arbetar med HBTQi i undervisningen inom området sexualitet, samtycke och relationer. Studien syftade även till att få kunskap om vilka former av stöd lärare uttrycker som viktiga för att utveckla undervisningen samt vilka möjligheter och utmaningar det finns med att inkludera HBTQi i undervisningen. Tidigare forskning och Skolinspektionens granskning av den svenska skolan har visat att HBTQi är ett område som lärare inte känner sig säkra med att inkluderar i undervisningen. En av anledningarna till detta beror på att lärarna saknar kunskap inom området. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har fokusgruppsintervjuer använts för att samla in empirin. Resultatet av denna studie visar att HBTQi är ett område som lärarna inkluderar i sin undervisning, däremot visar resultatet att lärarna önskar fortbildning och stöd för att känna sig säkrare med att undervisa om området HBTQi. Resultatet visar också att HBTQi inte är ett område som eleverna enbart får möta inom området sexualitet, samtycke och relationer, utan att lärarna ofta undervisar om HBTQi i samband med värdegrundsfrågor. / <p>Pedagogiskt arbete, inriktning NO-teknik</p>

Denna uppsats är menat ska ge svar på om läsläxan är till för att fungera som avlastning för lärare i syfte om att lära elever läsa. Om så är fallet, får hemmen den stöttning och redskap från skolhåll för att kunna göra det faktiska arbetet skolan i praktiken lägger i famnen på vårdnadshavare? Uppsatsen ska även försöka svara på om elever som läser läsläxan hemma får en större progression än de som inte gör det. Arbetet är uppdelat så att det ska ge ett lärarperspektiv, ett elevperspektiv samt ett föräldraperspektiv. Gynnar läsläxan läsutvecklingen hos elever? Eleverna har följts i deras progression gällande läsutveckling under 6 veckor. Ett antal elever har fått läsa en annan bok än deras klasskamrater, med samma svårighetsgrad, i syfte om att detta arbete ska kunna ge ett svar på läsläxans egentliga behov. Studien är en kvalitativ undersökning där både elever och vårdnadshavare har intervjuats. Eleverna har även observerats och utvärderats. Denna uppsats kommer att visa på om samverkan mellan lärare och vårdnadshavare ger ett enligt läraren önskvärt resultat. Resultatet i denna undersökning rimmar väl med tidigare forskning i ämnet. Föräldraengagemang, kommunikationen mellan hem och skola, även svårighetsgraden på uppgiften är några exempel på att denna undersökning inte sticker ut nämnvärt från tidigare forskning. Lärarens kompetens i att kunna entusiasmera och förklara läsningens fördelar för elever och föräldrar är ett resultat som framkommer i detta arbete. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2023-04-04</p>

Inledning Kooperativt lärande är en undervisningsmetod där eleverna lär i samspel med varandra och som har sin utgångspunkt i den sociokulturella teorin. Den samhällsorienterande undervisningen gynnas av att ha en välstrukturerad undervisning, där det finns ett stödjande klimat, vilket är grunden i kooperativt lärande. Syfte och frågeställningar Studiens syfte är att bidra med kunskap kring lärares upplevelser av att använda kooperativt lärande i de samhällsorienterande ämnena i årskurs F-3 genom att intervjua åtta verksammalärare. Detta gjorde vi genom att undersöka hur lärarna använder sig av kooperativt lärande i sina klassrum samt undersökte vilka fördelar och utmaningar lärare upplever med kooperativt lärande. Metod För att besvara studiens syfte och frågeställningar genomfördes kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta verksamma lärare i årskurserna F-3. Den insamlade empirin tog sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och analyserades utifrån en fenomenografisk analysmetod. Resultat Resultatet som framkom i vår studie visar på att lärarna undervisar med kooperativt lärande med hjälp av olika strukturer. Genom dessa strukturer tränas både elevernas ämneskunskaper samt deras sociala förmågor tillsammans på ett naturligt sätt. Eleverna blir mer aktiva och delaktiga i sin undervisning och läraren kan lägga tiden där den verkligen behövs, då eleverna är varandras lärresurser. Det som lärarna upplever som utmaningar verkar vara att få de tystlåtna eleverna att våga komma till tals, att få elever att ta eget ansvar för sitt lärande samt att ljudnivån stundtals kan bli för hög. Vår slutsats är att fördelarna med kooperativt lärande väger tyngre än utmaningarna.