Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka den forskning som finns kring högläsning och dess betydelse för elevers litteracitetsutveckling i årskurs F-3. I kunskapsöversikten presenteras en sammanställning av forskningsområdet kring lärares högläsning i klassrummet. Översikten tar sin utgångspunkt i tre frågeställningar: Vad kännetecknar forskningen kring högläsning som metod i undervisningen? Vilken betydelse har valet av litteratur för lågstadieelevers litteracitet? Vilka didaktiska metoder lyfter forskningen som framgångsrika för att utveckla lågstadieelevers litteracitet i samband med högläsning och hur påverkar högläsningen elevernas litteracitet? För att besvara frågeställningarna har vi valt tio vetenskapliga artiklar. Artiklarna är systematiskt framtagna genom två olika databaser och kartlagda utifrån land, årtal, urval, metod och resultat. Majoriteten av studierna har genomförts i USA men även studier från Turkiet, Italien och Norge har inkluderats. Övervägande har studierna haft en kvantitativ ansats, men ett fåtal studier har haft en kvalitativ ansats eller en kombination av båda. Genom kartläggningen identifierades en begränsad tillgång på relevant och ny forskning med publiceringsår efter 2012. I resultatet framkommer det att högläsning är ett effektivt sätt att utveckla elevers litteracitet. Med planering och förberedelse blir högläsningen mer undervisning och mindre utfyllnad mellan aktiviteter. Lärare måste betänka sina val av litteratur och läsa mer sakprosa, mer nyutkommen litteratur och litteratur med mer mångfald och olikheter. Dessutom visar forskningen att elever behöver samtala om det de lyssnar till eller läser. Lärare måste i sin tur stötta eleverna i hur de ska använda olika strategier för att förstå innehållet i texten, hur de ska analysera och göra inferenser. Högläsningen är viktig för att träna de kognitiva förmågor som används vid litteracitetsutveckling såväl som vid annat lärande i skolan. Högläsning är en betydelsefull del av undervisningen. Lärare som högläser bidrar till att kompensera för elevers olika förutsättningar genom att ge alla elever möjlighet att ta del av ett utökat kulturellt kapital, oavsett hemförhållanden, socioekonomisk bakgrund och läsförmåga.

Abstract Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka elevers upplevelse av demokratiundervisningen i samhällskunskap? Problem: Effekten det kan ha på hur man blir en delaktig demokratisk medborgare i framtiden. Metod: De ämnesrelaterade sökorden genererade via olika databaser tillförlitliga vetenskapliga artiklar, avhandling med mera för att sammanställa ett resultat. Resultatet: Elever upplevde att demokratiundervisningen hade positiva samt negativa upplevelser, där mycket berodde på lärarna sätt att undervisa, att undervisningen påverkade deras upplevelse av skolans värdegrund. Slutsats: Elever upplevde positiva och negativa upplevelser i deras demokratiundervisning i samhällskunskap. Vidare forskning behövs för att utvecklas och undersöka hur elever upplever demokratiundervisningen i samhällskunskap, för att kunna granska utvecklingen samt vidare arbeta med att utveckla om det inte blivit förbättringar.

Denna studie utforskar potentialen för historieundervisning med interkulturella perspektiv i grundskolans lägsta årskurser, genom intervjuer med åtta verksamma lärare. Syftet är att genom undersökning och tolkning av vad som framträder i empirin, identifiera vad interkulturella perspektiv innebär för lärarna i deras undervisning. Frågeställningarna behandlar vad lärare anser gör historieämnet relevant, relaterbart och tillgängligt för eleverna, hur och i vilken utsträckning lärarna möjliggör perspektivskiften i undervisningen samt vilken förståelse av interkulturella perspektiv som lärarna ger uttryck för. Tidigare forskning visar både utmaningar och potential för interkulturellt historiskt lärande. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med lärarna, varefter transkriberingarna har analyserats i en metodkombination av tolkningsfenomenologisk analys och kvalitativ textanalys. Teoretiska utgångspunkter har tagits i tidigare etablerade idéer om interkulturellt historiskt lärande.  Resultaten visar stor potential för interkulturella perspektiv i undervisningen, men också att det finns outnyttjad potential och utvecklingsmöjligheter. Lärarna ger uttryck för en ambition att undervisa med interkulturella perspektiv, men synsätt, förekomst och tillvägagångssätt varierar. Studien sammanfattas med förslag på vägledande principer. Där framhålls vikten av att inte se interkulturella perspektiv kvantitativt utan som ett förhållningssätt, att se förhållningssättet som så pass inkluderande att det inte innebär konflikt med lärarens objektivitet, samt att omsätta perspektiven i konkret utveckling av förmågor hos eleverna.

Studiens syfte är att få insikt i hur lärare på lågstadiet möjliggör att elever i särskilda undervisningsbehov i matematik (SUM) ska kunna utvecklas så långt som möjligt inom den ordinarie klassrumsundervisningen. Frågeställningarna innefattade vilken ledning och stimulans lärare beskriver att de erbjuder elever i SUM samt hur lärare resonerar kring den ledning och stimulans de erbjuder dessa elever. Studien utgår från skollagstiftningen om att ge alla elever ledning och stimulans. Metoden grundade sig i semistrukturerade kvalitativa intervjuer med 9 lågstadielärare. Det insamlade datamaterialet analyserades utifrån Roos inkluderingsdefinitioner och resulterade i följande teman; skolans nyttjande av resurser, organisation av klassrummet, arbetslagets organisation och planering, differentiering, förankring till verkligheten, mindset och inställning till matematik samt elever som lärresurser för varandra. Trots att alla elever enligt skollagen har rätt till både ledning och stimulans tenderar flera lärare att separera begreppen och rikta ledning mot de lågpresterande eleverna och stimulans mot de högpresterande eleverna.

Syftet med studien är att beskriva hur specialpedagoger och klasslärare uppfattar kunskapskraven när det kommer till svagt teoretiskt begåvade elever som inte har rätt till anpassad grundskola (IK inom området 70-85). Syftet är också att beskriva hur specialpedagoger och klasslärare arbetar med dessa elever för att de ska ges möjlighet att uppnå kunskapskraven på lågstadiet. Avsikten är att försöka tydliggöra vilka upplevda konsekvenser kunskapskraven har i verkligheten för elever med svag teoretisk begåvning, med fokus på lågstadiet, och utgå från följande frågeställningar:● Hur uppfattar specialpedagoger och klasslärare kunskapskraven i anslutning till elever med svag teoretisk begåvning?● Vilka för- och nackdelar med kunskapskraven i skolan uttrycks av specialpedagoger och klasslärare i anslutning till elever med svag teoretisk begåvning?● Hur beskrivs specialpedagogers och klasslärares arbete för att svagt teoretiskt begåvade elever ska få möjligheten att uppnå kunskapskraven?Förhoppningen är att denna studie ska bidra till en bättre förståelse för skolsituationen för elever med svag teoretisk begåvning och öka kunskap om kunskapskravens tillämpning i verkligheten. Den teoretiska utgångspunkten för studien är läroplansteori med fokus på Lindes tre arenor om läroplanens påverkan på undervisningen, Läroplansteori kommer även att kompletteras med de specialpedagogiska perspektiven, dilemmaperspektivet och bristperspektivet. Studien är kvalitativ, med en induktiv ansats och har ett tydligt fokus mot tolkning av andra människors upplevelser. Metoden är semistrukturerade intervjuer som har analyserats utifrån en tematisk innehållsanalys med inspiration från Ritchies ”framework”. Resultatet i studien visar att specialpedagoger och klasslärare främst upplever kunskapskraven som något som begränsar elever med svag teoretisk begåvning, men att kraven samtidigt ses som en guide för lärarna. Det framgår också att det kräver mycket kunskap och engagemang från lärarna och specialpedagogerna för att tillämpa kunskapskraven i undervisningen vilket också kräver samarbete mellan specialpedagogen och klassläraren genom till exempel handledarsamtal och kontinuerliga uppföljningar av eleven.

No description available.

Sammanfattning Denna kvalitativa studie har en fenomenografisk ansats där vi avser att beskriva hur lärare och speciallärare uppfattar de centrala begreppen i Läsa, skriva, räkna garantin samt deras uppfattningar kring hur implementeringen genomförts. Samarbetet mellan lärare och speciallärare vid särskild bedömning av resultaten av de nationella proven i svenska i årskurs 3 har studerats. Datainsamlingen genomfördes med semistrukturerade intervjuer med fyra lärare och fyra speciallärare på fyra skolor. För att förstå skolornas arbete med implementering tar studien stöd i Ball et al´s (2012) teoretiska ramverk policy enactment. Detta ramverk har till syfte att synliggöra vad som krävs för att förverkliga implementering av policy. Vi har även använt oss av en kommunikationsteori (Fiske, 1997) för att studera vad som krävs för att muntlig och skriftlig kommunikation ska få ett bra utfall. Det blev synligt att det råder en otydlighet i vad som förväntas av lärare och speciallärare i verkställandet av garantin. Lärarna och speciallärarna som deltog i denna studie har alla erfarenhet av att ha deltagit i genomförande av de nationella proven i årskurs 3. Detta för att säkerställa att de hade erfarenhet av att hantera minst en del av garantin. Denna studie visar att implementeringen i dessa skolor inte fullt lyckats, dels råder det osäkerhet kring garantins innehåll dels att centrala begrepp inte är befästa. Det blir även synligt att den del i Läsa, skriva, räkna – garantin som handlar om särskild bedömning och samråd där specialpedagogisk kompetens är en central del, inte fått fäste i skolorna som det var tänkt.

Syftet med studien är att öka kunskap om hur lärare uppfattar och beskriver tillvägagångssätt för att stärka matematikundervisningen för elever med begränsad läs-, skriv- och språkförmåga. Det är ett viktigt ämne att undersöka eftersom språket, det vill säga tal-, läs- och skrivförmågan, används inom alla ämnen i skolan. Arbete i matematikböckerna ställer höga krav på elevernas läs- och skrivförmåga, något som kan skapa eventuella hinder för elever med begränsningar inom förmågorna. För att ge eleverna förutsättningar att nå målen inom matematikämnet är det av stor betydelse att läraren är medveten om läs- och skrivförmågans påverkan på matematikinlärningen. Resultatet grundade sig i intervjuer som konstruerades med syfte att besvara frågeställningarna. Intervjuerna genomfördes med sju lärare, som arbetade på lågstadiet mellan årskurs 1–3. I resultatet synliggjordes det att majoriteten av lärarna inte nödvändigtvis såg ett samband mellan läs- och skrivförmågan och matematikinlärningen. Däremot användes flertalet arbetsformer med syfte att underlätta för en begränsad läs- och skrivförmåga i matematikundervisningen. Lärarna valde bland annat att utesluta språkutmaningen från matematiken, genom att tillämpa uppläsning för att underlätta uppvisandet av matematikkunskaperna.

No description available.

Syftet med studien är att bidra till en fördjupad förståelse kring lärares förhållningssätt till digitala verktyg i undervisningen och huruvida externa faktorer påverkar lärarens användning, och i så fall vilka dessa faktorer är.  Studiens forskningsfrågor handlar om hur digitala verktyg används i undervisningen, vilka utmaningar och möjligheter som finns med användningen av digitala verktyg och hur lärarnas ståndpunkt kring digitaliseringen ser ut för att därigenom undersöka externa faktorer som påverkar användningen av digitala verktyg i skolan. Studiens tillvägagångssätt består av kvalitativa semistrukturerade intervjuer och strukturerade observationer på fyra lågstadielärare som undervisar för årskurs två i Uppsala kommun och Huddinge kommun. Observationerna genomförs för att ge svar på hur lärarna använder digitala verktyg i sin undervisning. Intervjuerna genomförs för att få en förståelse och få svar gällande deras åsikter kring digitaliseringen. Studien utgår från analysverktygen ramfaktorteori för att undersöka bakomliggande faktorer som möjliggör och begränsar undervisningsprocessen, såsom tid, elevgrupper, ekonomi, lokal och etcetera.  Resultatet visar att lärarna hade delade åsikter kring användningen av digitala verktyg i skolan. Lärarnas syn på digitaliseringen var att det är dels väsentligt, underlättande och bra om det finns ett välgrundat syfte till användandet i undervisningen. Dels kan det tillföra ett stressande moment för både läraren och eleverna, som behovet av en ständig uppkoppling till internet och ökade arbetsuppgifter. Resultatet visar även att användningen av läsplattor såg olika ut i olika klassrum. Två lärare använde läsplattan Ipad under arbetsgången för att uppnå ett interaktivt, engagerande lärande, men i ett klassrum används Ipaden mer som ett tidsfördriv, och i ett klassrum används inte Ipad alls. Under observationerna använde lärarna sig av bärbara datorer för att hålla i genomgångar via projektorer, Smartboards och Cleverboard. Lärarna berättade också om andra ibland förekommande digitala verktyg, som skärm-och dokumentkamera och Apple TV. Vid intervjuerna berättade lärarna om möjligheterna och utmaningarna med användandet av digitala verktyg i undervisningen. Sammantaget kunde vi se olika externa faktorer i olika nivåer som påverkade användningen av digitala verktyg i undervisningen. Ramfaktorer i utbildningsnivå var elevgruppens olika konstellationer. Problem med nätverksuppkopplingen var en ramfaktor i skolnivå och läroplanens direktiv var en ramfaktor i samhällsnivå. Begränsningar i antalet digitala verktyg som fanns att tillgå var en ramfaktor på skolnivå och digitala verktygen var en ramfaktor på globalnivå. De olika nivåerna av digital kompetens och erfarenheter bland lärarna var en ramfaktor på skolnivå. Slutligen, en ramfaktor på utbildningsnivå och skolnivå var brist på undervisningstid som inverkade på hur väl de digitala verktygen kunde användas. Studiens slutsats var att lärarna till stor del var positiva till digitala verktyg och ansågs vara ett stöd för undervisningen och för elever med särskilda behov. Med digitala verktyg fanns både möjligheter och utmaningar. Med denna studie har vi kommit fram till att i varje klassrum fanns det ramfaktorer som påverkade undervisningen och användningen av digitala verktyg.