Denna uppsats har sin utgångpunkt i forskning som visar att läromedel ofta bestämmer vad skolmatematik definieras som samt att svenska elever presteras sämre inom matematik på de två internationella undersökningarna PISA och TIMSS. Undersökningen TIMSS visa att svenska elever presteras sämre inom området algebra samt att lärare oftast använder sig av läromedel i bokformat. Med detta vill vi undersöka om två utvalda läromedel behandlar det obligatoriska momenten i styrdokumenten för den första kursen på gymnasieskolan för skolämnet algebra. Det vill säga om läromedlen behandlar det centrala innehållet samt om eleverna får chans att träna på de sju förmågorna för att kunna nå de kunskapskrav som finns. Detta har gjorts genom en kvalitativ undersökning av två läromedel, ett läromedel i bok form och ett digitalt läromedel, där vi undersökte om vi kan se att det centrala innehållet uppfylls samt om vi kan se om det finns aspekter som ger eleverna möjlighet att träna på de sju förmågorna. Resultatet av denna undersökning visar att läromedel behandlar de obligatoriska delarna från styrdokumenten på ett likvärdigt sätt bortsätt från att ena läromedlet har genomgångar och uppgifter med en verklighetsanknytning.

Syftet med denna studie är att få en djupare förståelse kring mellanstadielärares arbete med matematisk problemlösning. Studien fokuserar lärarnas beskrivningar av identifierade utmaningar med att utveckla elevers kommunikationsförmåga och lösningsprocesser i relation till matematisk problemlösning. I studien tillämpas en kvalitativ forskningsmetod i form av semistrukturerade intervjuer. Resultaten har kategoriserats utifrån Mölleheds (2001) ramverk och analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv på matematisk undervisningspraktik (Askew 2013; Sandberg, 2006; Säljö, 2020). Slutsatserna i min studie är att mellanstadielärarna arbetar med textförståelse, visuell förståelse, logik, matematiska begrepp, räknemetoder och noggrannhet i smågrupper för att eleverna ska kunna diskutera och hjälpa varandra. Dock upplever många mellanstadielärare utmaningar med textförståelse, visuell förståelse, logik, matematiska begrepp, räknemetoder och noggrannhet, främst på grund av att det tids- och resursbrist.

Den här empiriska studien syftar till att undersöka elevernas reflektioner och frågor om språk i matematikundervisningen. Studien har utgått från klassrumsobservationer vid helklassundervisning och parintervjuer där elever fått lösa textbaserade uppgifter tillsammans. Analysen utgår från Cummins distinktion av vardagsspråk och kunskapsspråk, Realistic Mathematics Education, Deweys pragmatism och Vygotskijs språkteori. Slutsatserna av studien pekar på att det förekommer frågor om språk i matematikundervisningen som kan ha hög betydelse trots att frågornas språkinnehåll bedöms vara oviktigt. Dessutom visar studien en diskrepans mellan matematisk lösning och resonemang kring lösningen. Detta analyseras utifrån frågan om språket som kommunikativ funktion eller demonstrativ funktion. Studien bottnar i att matematiken byggs av såväl vardagsspråk som ämnesspråk. För att ha möjlighet att tillgodogöra sig matematiska problem att lösa behöver eleven förstå orden som används i exemplen, oavsett om det är matematiska eller vardagliga ord.

Studien är utförd i tre klasser där fokus har varit på att identifiera vilka matematiska kompetenser som utvecklas då de arbetar individuellt och i par med öppna problem Fokus har även varit hur ett samarbete kan påverka eleverna inom ett arbete med dessa problem. Detta har identifieras genom observationer, elevintervjuer och elevlösningar. För att analysera resultatet har studien använts sig av det danska KOM- projektets åtta kompetenser. Dessa åtta kompetenser ligger till grund för Skolverkets fem matematiska förmågor som eleverna i svenska skolan förväntas utveckla under sin skolgång. Under arbetet individuellt och i par har arbetssättet studerats och det har identifierats vilka av de åtta kompetenserna som utvecklas inom de olika arbetssätten. Resultaten påvisade en viss skillnad mellan de olika arbetssätten i hur de behandlar de åtta kompetenserna, vilket i diskussionen problematiseras och diskuteras. Vidare förs även en diskussion om hur ett samarbete kan påverka eleverna då de arbetar med öppna problem. Detta samarbete visade sig ha en viss positiv påverkan, dock marginell av elevernas utveckling av de matematiska kompetenserna.

Detta är en systematisk litteraturstudie som är uppdelad i två forskningsfrågor. Den första frågan fokuserar på hur lärare kan främja problemlösningsförmågan hos elever i årskurs 1-3. Den andra forskningsfrågan bygger på den första och fokuserar på om problemlösningsförmågan kan främja övriga matematiska kunskaper. Frågorna presenteras var för sig i litteraturbakgrunden som sedan följs av ett resultat. Studien avslutas med en gemensam diskussion kring de två forskningsfrågorna.

Syftet är att undersöka några lärares erfarenheter och iakttagelser av elever med väl utvecklade matematiska förmågor. Forskning har tidigare gjorts inom området med fokus på eleverna och hur läraren ska arbeta för att gynna elevens utveckling. Fokus i vår undersökning är dock på läraren. Hur denne arbetar med eleverna och förhåller sig till eleven med väl utvecklade matematiska förmågor och resterande elever i klassen. Undersökningen grundas på intervjuer med lärare där de beskriver eleverna och metoder som de arbetade med i klassrummet. Resultatet visar att elever med väl utvecklade matematiska förmågor utmärker sig gentemot klasskamraterna i form av den drivkraft och glädje till ämnet eleverna har. Lärarna har metoder och arbetssätt som de menar kan utmana alla elever i klassen.

I matematikundervisningen på gymnasieskolan går den mesta tiden åt till elevernasenskilda arbeten med övningsuppgifter, uppgifternas innehåll är till stor del enbartmatematiska symboler med olika svårighetsgrader. Övningsuppgifterna går ut på atteleverna ska träna upp olika färdigheter och matematiska förmågor. Syftet med minstudie är att undersöka gymnasieelevers arbete med matematiska uppgifter i textform,vad eleverna har för svårigheter/brister i arbetet med dessa uppgifter. Eleverna somdeltog i studien fick lösa fyra textuppgifter, liknande textuppgifter finns i läroboken,därefter besvarade eleverna en enkät och slutligen intervjuades några av eleverna.Resultatet visar att eleverna har begränsade räknefärdigheter och har svårt att välja utinformation ur texten. Förutom dessa brister har eleverna problem med textuppgifternaberoende på deras lässtrategier, de lägger uppmärksamheten på symboler, uttryck ochsignalord istället för helheten. Resultatet visar att eleverna i allmänhet inte har svårt attförstå den språkliga aspekten av textuppgifterna, men de har svårt att förstå innebördenav matematiska begrepp och uttryck, för att kunna välja lämplig lösningsmetod.

Syftet med studien är att belysa hur talraden kan användas i samlingar, med fokus på de yngre barnen. Talraden innebär att barn kan behärska siffrornas ordning. Observationer av samlingar i förskolan har genomförts för att få svar på studiens frågeställningar. I studien är barnen tre till fem år. Studien utgår ifrån en induktiv analys där mönster och variation i den insamlade empirin har bildat olika kategorier som är en matematisk inriktad samling, matematiska miljöer, talens användning i olika situationer, förskollärares förhållningssätt till matematiken samt talradens användningsområde. Resultatanalysen visar att förskollärare vid de valda förskolorna använder talraden på olika sätt, bland annat för att förtydliga olika matematiska begrepp. Hur förskollärare har en matematiskt inriktad samling skiljer sig också åt då syftet med samlingen avgör hur den ser ut. Diskussionen tar upp en aspekt om hur nollan inte uppmärksammas i de olika samlingarna vilket kan tyda på att förskollärare har bristande kunskap om vad talraden innebär. Utifrån studien har en övergripande slutsats dragits att det går att använda matematik i förskolan på många olika sätt och att det främst handlar om att barn ska vara delaktiga och nyfikna i samlingarna. Det är också av stor vikt att förskollärare inser att deras framförande av och förhållningssätt till matematik är en del i barns utveckling och lärande.

Den här systematiska litteraturstudien tar utgångspunkt i två frågeställningar med inriktning mot skolans lägre årskurser. Studien fokuserar på hur elever med fallenhet för matematik definieras samt hur individualisering kan komma till uttryck i matematiska uppgifter för att gynna dessa elevers fortsatta lärande. Utifrån resultatet i studien har det framkommit att elever med fallenhet definieras genom olika synsätt och förmågor. Det har även framkommit att det finns olika benämningar för begreppet fallenhet vilket den här studien belyser. Detsamma gäller definitionen av en matematisk uppgift. Utifrån studiens resultat kan det utläsas att elever med fallenhet för matematik innehar förmågor som att generalisera, vara flexibel, ha ett matematiskt minne samt ha en vetgirighet och nyfikenhet utöver det vanliga. Genom resultatet kopplat till frågeställning två konstateras det att en matematisk uppgift bör bygga på problemlösningen som grund med möjlighet för eleven att välja olika vägar för att nå ett resultat. Den här studien kan gynna professionen genom att synliggöra hur lärare kan bemöta elever med fallenhet för matematik samt vidareutveckla deras förmågor.

Elever i grundskolan stöter på problemlösning i matematikämnet och skall därför utveckla flera förmågor för att ha möjligheten att anpassa lösningsstrategier till varje problem. Syftet med studien är att ur ett elevperspektiv undersöka hur elever med hjälp av matematiska resonemang löser två problemlösningsuppgifter. Genom en semistrukturerad intervju med klassläraren justerades två uppgifter som sedan användes i studien. Därefter observerades tre grupper om tre elever från årskurs 3 innan en semistrukturerad gruppintervju tog vid med eleverna. Empirin från studien har sedan analyserats med hjälp av ett analysverktyg som baserats på Lithner (2008) samt Bergqvist, Lithner och Sumpters (2008) tidigare forskning om matematiska resonemang. Resultatet i studien visar att elever använder sig av kreativa resonemang i stor utsträckning vid lösandet av problemlösningsuppgifter och att det behövs kunskap för att avgöra vilken typ av uppgift som löses. Resultatet visar också att eleverna själva säger att de gynnas av att förklara hur de tänkt och att lyssna på andra. Utöver detta visar resultatet även att eleverna använder olika representationsformer för att lösa uppgifterna. En slutsats är att det finns vissa skillnader mellan vad som syns i observationen och i gruppintervjun. En andra slutsats är att det krävs en definition av begreppet ansträngning för att göra en precis analys. En tredje slutsats är att eleverna tycker att det är jobbigt att testa sig fram. / <p>Matematik</p>