The aim of this study is to see whether or not the so called Million Homes Programme, that was established in 1965 with the aim to build one million residencies within a ten year span, could have had alternative paths of development and outcomes and whether or not those outcomes would have affected segregation in Sweden to the same degree that many consider the programme to have done today. To study this, the theoretical framework of historical institutionalism will be used, more specifically with the help of an analytical tool within that framework that is called “path dependence” where the purpose is to identify critical junctures, at which actors, through influence from institutions, significantly limit the choice of actions by actors at a future point in the process. Furthermore, the study will be performed by means of analysing texts, specifically state public reports from 1965, 1975 and 1990. The results of the study show that there is a degree of path dependence in the Million Homes Programme, although the degree is not as great as expected. The urbanization and struggle of balance between state and municipalities in city planning are the main factors that enable a certain path dependence. However, more material must be analysed in order to establish a stronger degree of path dependence. The study is able to confirm that the Million Homes Programme could have developed alternatively and had different outcomes, but it is not possible to confirm whether or not those outcomes would have affected or significantly changed the segregation that is seen in Sweden today.

No description available.

The Million Program, buildings built between 1965 - 1974, is still a large part of the Swedish housing stock. These buildings now face a major need for renovation and energy efficiency measures. At the same time as the need for renovation is increasing, photovoltaic systems have also grown in popularity. The growing renovation need in combination with the increased popularity of photovoltaic systems has led to increased interest for whether photovoltaic systems panels can be mounted on existing buildings. The purpose of this study is to examine the potential problems when investigating the conditions for and the mounting of photovoltaic systems on existing roofs with respect to building statics. The focus is on buildings built during the million program and how the roof structure of these buildings is affected by the extra load from photovoltaic systems panels. A case study was performed where the strength of a roof with a time-typical roof construction from the million program was computed. A comparison of the characteristic loads according to European design rules and Swedish building standards was also carried out to give a perspective on differences in the standards. A number of interviews were conducted with various parties within the construction industry on the problem of photovoltaic system panel installations. The result of the case study shows that the roof does not withstand the new load in form of photovoltaic system panels according to the European design rules. When comparing the norms, it turns out that the main difference between them is that European design rules have a significantly higher characteristic snow load compared to the Swedish building norm. It can be concluded that European design rules generally have higher characteristic loads than the Swedish building norm, which can make the installation of photovoltaic system panels on houses built according to Swedish building norm more difficult due to the fact that the expansion have to be calculated according to the European design rules. Another major problem when investigating if photovoltaic system panels can be installed on typical roofs from the million program era, is lack of as-built documentation. / Miljonprogrammet, byggnader som byggdes mellan 1965 - 1974, är än idag en stor del av det svenska bostadsbeståndet. Dessa byggnader står idag inför ett stort renoverings- och energieffektiviseringsbehov. Samtidigt som behovet av renovering ökar har också solceller ökat i popularitet. Det ökande renoveringsbehovet i kombination med den ökade populariteten av solceller har lett till att efterfrågan på huruvida det går att montera solcellsmoduler på befintliga byggnader har ökat. Syftet med denna studie är att undersöka vad det finns för problematik kring utredning och montering av solcellsmoduler på befintliga tak med hänsyn till byggstatik. Fokuset ligger på byggnader uppförda under miljonprogrammet och hur byggnaders takkonstruktion blir påverkad av den extra lasten som solcellspanel innebär. En fallstudie har utförts där hållfastheten för ett tak med en tidstypisk takkonstruktion för miljonprogrammet beräknas. En jämförelse mellan de karakteristiska lasterna enligt Europeiska konstruktionsregler respektive Svensk byggnorm har även utförts för att ge en bild av skillnader och likheter mellan normerna. Ett antal intervjuer har också utförts med olika parter inom byggbranschen för att få reda på vad de ser för potentiell problematik kring installation av solcellsmoduler. Resultatet från fallstudien visar att takkonstruktionen som utsätts för den nya lasten i form av solcellspaneler inte håller enligt Europeiska konstruktionsregler. I jämförelsen av normerna visar det sig att den största skillnaden mellan dem är att Europeiska konstruktionsregler har en betydligt högre karakteristisk snölast jämfört med Svensk byggnorm. Även vindlasten skiljer sig mellan normerna. Likhet finns i nyttig last och egentyngd mellan normerna, där finns ingen nämnvärd skillnad. Det går att dra slutsatsen att Europeiska konstruktionsregler generellt har högre karakteristiska laster än Svensk byggnorm.

Purpose: In the early 20th century there was a large housing deficiency in Sweden. The housing deficiency developed into a political issue and the result was the million-program. In 1964, the decision was made that one million home should be built over a ten-year period. The million-program constitutes a large part of Sweden’s total housing stock. Many of these areas quickly became segregated and socio-economically weak. Municipalities are now faced with the decision to either phase out or develop the areas. The purpose is to investigate measures that can contribute to a better social sustainability and attractiveness in million-program areas. The aim of the study is to investigate which measures are effective in restoring a sustainable housing environment in a million- program area. Method: The study has been conducted as a qualitative study in the form of interviews. Litterateur study has contributed to an increased understanding about the million programs. Document analysis has been implemented where the information has contributed as a support but also as an eye-opener to find different solutions that are relevant in the case study. Observation in the area has been made to give the authors a perception of the area. Findings: The main result of the analysis is that a key factor in achieving a sustainable housing environment is a major focus on social sustainability. The work with the social sustainability should be focused and deliberately with long-term perspectives. There are many ways of working with social sustainability, but a big part is to promote integration into socio-economically weak residential areas. The social issues form a basis for achieving a result and answering the questions set for the study. In order for the residents to have as pleasant living environment as possible, they should be given influence in various decisions made for the area. Implications: Proposed measures must be adapted to the specific conditions of each area. In order to contribute to an increased social sustainability it is important that the environments of the areas are well managed and completely clean. Social sustainability can also be improved through active work on social issues, which also contributes to increased attractiveness. The concept of social sustainability also includes urban design. A city that is well designed, safe and pleasant and have a good and functioning living environment is something desired. Limitations: The study is limited to only two million-program area since there is neither time nor resources available to map the problem on a larger scale. Own proposals are not presented, neither from an economic nor an architectural perspective, which could affect how the questions set for the study are answered. The focus is on whether planned measures are effective and whether these measures are sufficient to make an area attractive again. / Syfte: I början av 1900-talet rådde det stor bostadsbrist i Sverige. Bostadsbristen utvecklades till en politisk fråga och resultatet blev miljonprogrammet. 1964 togs beslutet att en miljon bostäder skulle byggas under en tio-års period. Miljonprogrammet utgör en stor del av Sveriges totala bostadsbestånd. Många av dessa områden blev snabbt segregerade och socioekonomiskt svaga. Kommuner står nu inför beslutet att avveckla eller utveckla områdena. Syftet är att undersöka vilka åtgärder som kan bidra till en bättre social hållbarhet och attraktivitet i ett miljonprogramsområde. Målet med studien är att undersöka vilka åtgärder som är effektiva för att återskapa en hållbar bostadsmiljö i ett miljonprogramsområde. Metod: Studien har genomförts som en kvalitativ studie i form av intervjuer. Litteraturstudie har bidragit till en ökad förståelse kring miljonprogrammet. Dokumentanalys har genomförts där informationen har bidragit som ett stöd men också tankeställare för att finna olika lösningar som är relevanta i fallstudien. Observation på området har gjorts för att ge författarna en egen uppfattning om området. Resultat: Det huvudsakliga resultatet från analyserna är att en viktig faktor för att lyckas återskapa en hållbar bostadsmiljö är stort fokus på den sociala hållbarheten. Arbete med den sociala hållbarheten bör vara väldigt fokuserat och målmedvetet med långsiktiga perspektiv. Det finns många sätt att arbeta med den sociala hållbarheten, men en stor del är att främja integrationen i socioekonomiskt svaga och segregerade bostadsområden. De sociala frågorna ligger till grund för att få fram ett resultat och besvara frågeställningarna. För att de boende ska få en så trivsam boendemiljö som möjligt bör de ha inflytande i diverse val som görs för området. Konsekvenser: Framtagna åtgärder måste anpassas utefter varje områdes specifika förutsättningar. För att bidra till en ökad social hållbarhet är det viktigt att områdena har välskötta miljöer samt att området hålls helt, rent och snyggt. Den sociala hållbarheten kan också förbättras genom aktivt arbete med sociala frågor, vilket också bidrar till en ökad attraktivitet. Inom begreppet social hållbarhet ryms också gestaltning. En stad som är väl utformad, trygg och trivsam samt som har en god och fungerande livsmiljö är något som eftersträvas. Begränsningar: Arbetet begränsas till endast två miljonprogramsområde då tid eller resurser inte finns för att kartlägga problemet i en större skala. Inga egna förslag presenteras, varken ur ett ekonomiskt eller arkitektoniskt perspektiv, vilket kan påverka hur frågeställningarna besvaras. Fokus ligger på huruvida planerade åtgärder är effektiva och om dessa åtgärder räcker för att lyfta ett område och göra det attraktivt igen.

Klimatförändringar i världen är ett faktum och för att hejda effekterna som utsläppen av växthusgaser orsakar måste samhället agera. Byggindustrin är en stor orsak till detta och det har lett till att energikrav upprättats med mål att minska klimatpåverkan. Flerbostadshusen som byggdes 1965-74, så kallade miljonprogramhus, är många och eftersom alla föråldrats i samma takt blir deras miljöbelastning stor.   Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur fastighetsägare av miljonprogramhus kommer att agera på framtida renoveringar ur energisynpunkt. En förundersökning av relevant litteratur genomfördes för att få en ökad kunskap inom valt ämnesområde och lämpligt material till intervjuunderlaget.   Samtliga tillfrågade fastighetsägare arbetar med att energieffektivisera sitt bostadsbestånd och anser sig ha god ekonomi. Åtgärdsvalet baseras dock på huset skick och vilket avkastningskrav de arbetar efter. Fastighetsägarna ser sig uppnå målet om att minska sin energianvändning med 20 procent till år 2020 för sitt totala bostadsbestånd dock inte specifikt för deras miljonprogramhus. Detta beror på att fastighetsägarna har ett äldre bostadsbestånd som prioriteras först. För att nå visionen om en halvering av energianvändningen till år 2050 behöver majoriteten av fastighetsägarna utföra mer energieffektiviserande renoveringar. / Climate change in the world is a fact and to stop the effects that the greenhouse gas emissions causes requires the society to take action. The construction industry is a major cause of this and has led the government to establish energy requirements with the goal to reduce the carbon footprint. The large number of multi-apartment dwellings, the so called Million Homes Programme, built in 1965-74 causes severe environmental impact hence them aging at the same time.     The aim of this thesis is to, from an energy perspective, investigate how property owners of the Million Homes Programme will act on future renovations. A preliminary research of relevant literature was implemented to gain a better understanding in the chosen subject and appropriate material to perform the interviews.    All of the interviewed property owners are working on getting their houses more energy efficient and believe they have a good economy to carry through. However, the choice of action is based on the buildings condition and the required rate of return that the property owners are after. Further they are looking to achieve the goal of reducing their energy use by 20 percent by 2020 for their overall housing stock but not specifically for their Million Homes Programme. Great demands are made on the majority of the property owners to do more energy efficient renovations in order to reach the aim of a 50 percent energy use reduction by 2050.

Complete overview of energy use in a residential building is depends on many different factors. When analyzing proper and effective ways for energy reducing/conserving systems, often times only technological solutions for households appliances are considered. Human behavior has been shown to be an important factor affecting the overall energy use in the household. Many aspects of energy use are directly connected to user behavior and are affected by how the user utilizes available systems. This paper focuses on describing the mean influencing causes of human environmental psychology based on study on a Swedish suburb community, called Fårdala. User behaviors and actions affecting residential energy use are analyzed and presented in form of eleven (11) abstract triggers to households energy use. Finally an energy monitoring system based on the findings are purposed. What is found from study on human psychology, shows that human behavior is mainly controlled by three (3) key categories of behavior. Conscious/voluntary behavior, Socio-environmental/cultural based behavior and Systemic/learned behavior. Out of the three, while the last one poses as most influential on behavior related energy use, it is also the hardest to affect and change. To effectively counteract the negative effects of user behavior on residential energy use, energy saving devices should react more accordingly to the users and offer engagement. Such a system is an energy monitoring device, which allows for a “double-sided” communication with the user. The user is presented with relevant information about real-time energy use of all of the systems and is able to make changes on the fly. The system should also be able to learn and apply energy saving actions based on user behavior.

If you ask any person for his opinion about "miljonprogrammet", most would answer that it is the largest architectural failure in modern times. The housing shortage meant that numerous buildings had to be built quickly and the architecture was neglected. Today there is again a significant housing shortage, and the need to build many homes have quickly become a political priority issue. These homes should preferably be as cheap as possible. The risk is great that we in 50 years will view these buildings in a similar way that we look at the "miljonprogrammet" today. If we instead turn to the houses that were built in the 1920s these are still considered to be very beautiful and classic tastefulness. This type of house should be easy to replicate by simply building classic houses with pitched roof, simple details above windows and doors with a one-colored plaster facade. This work has been carried out in order to avoid falling into the same situation again. The aim was to prove that there is an increased willingness to pay for houses built around the 1920s. By proving that this is the case, we hope that the houses being built in the future will return to this classic tastefulness architecture which we believe will provide a more sustainable cityscape. The result has been obtained by several independent t-tests of sales in Södermalm and Östermalm, in central Stockholm, during the past five years. Interviews with architects, brokers and construction companies have also carried out to obtain a broader base and to see how professionals in the industry look at the issue. Literature has been used for further theoretical background. The conclusion has been obtained by compiling samples and interviews. The result was that there is a strong significant difference in the willingness to pay of properties built during the "miljonprogrammet" versus 1920. Where the 1920s houses sold for a much higher price. / Frågar man valfri person efter dennes åsikt angående miljonprogrammet skulle de flesta svara att det är det största arkitektoniska misslyckandet i modern tid. Bostadsbristen medförde att mycket skulle byggas fort och arkitekturen kom i skymundan. Idag råder det återigen stor bostadsbrist och behovet av att bygga många bostäder snabbt har blivit en politisk huvudfråga. Dessa bostäder ska helst också bli så billiga som möjligt. Risken är stor att vi om 50 år kommer se på dessa byggnader som man ser på miljonprogrammet idag. Ser man istället till husen som byggdes under 1920-talet anses dessa fortfarande vara väldigt vackra och klassiskt stilrena. Tjugotalshusen borde vara enkla att återskapa genom att bara bygga klassiska hus med sadeltak, få enkla detaljer över fönster och dörrar samt med en enfärgad putsfasad. Det här arbetet har genomförts för att undvika att hamna i samma situation en gång till. Syftet var att bevisa att det finns en ökad betalningsvilja för hus byggda kring 1920-talet. Genom att bevisa att så är fallet hoppas vi att de hus som byggs i framtiden kommer återgå mot denna klassiskt stilrena arkitektur. Detta tror vi kommer ge en mer långsiktigt hållbar stadsbild. Resultatet har fåtts genom en sticksprovsstudie av överlåtelser på Södermalm och Östermalm, i Stockholms innerstad, under de senaste fem åren. Intervjuer med arkitekter, mäklare och byggbolag har även genomförts för att få en bredare bas och för att se hur yrkesverksamma i branschen ser på frågan. Litteratur har använts för vidare teoretisk bakgrund. Slutsatsen har fåtts genom en sammanställning av stickproven och intervjuerna. Resultatet blev att det finns en stark signifikant skillnad i betalningsvilja mellan fastigheter byggda under miljonprogrammet kontra 1920-talet. Där 1920-talshusen såldes för ett betydligt högre pris.

Jordbromalmskolan was shut down despite protests from the citizens of Jordbro. It was going to give place for housing in an attempt to save a dying commercial centre, but it was occupied by cultural workers who managed to convince the municipality to keep the building as a culture house. This project addresses culture as an engine for public life by adapting a building to a new program, revealing existing qualities and adding new architectural layers. / Jordbromalmsskolan stängdes 2009 trots protester från Jordbros invånare. Skolan skulle ge plats åt nya bostäder i ett försök att rädda Jordbros döende centrum. 2012 flyttade några kulturorganisationer in i huset på ett rivningskontrakt och Jordbro Kulturhus skapades. Efter två års kamp lyckades kulturarbetarna övertyga kommunen att behålla huset som kulturhus. Det här projektet adresserar kultur som en motor för publikt liv genom att anpassa en byggnad till ett nytt program, lyfta fram befintliga kvaliteter och addera nya arkitektoniska lager.

Den här studien – Hur formas boendesegregation och hur motverkas den? – är en kvalitativ fallstudie angående stadsdelen Kronoparken i Karlstads kommun, och hur de bedriver en samhällsplanering som främjar social hållbar utveckling. Stadsdelen Kronoparken är ett bostadsområde i Karlstads kommun som byggdes under 1970-talets brist på bostäder i Sverige. Bostadsbyggandet under åren 1965–1975 kännetecknades av bostadsprojektet miljonprogrammet, vilket var ett stadsplaneringsprogram där ungefär 100 000 nya bostäder skulle etableras varje år runtom i landet. Många av de bostadsområden som formades under perioden kännetecknas idag som marginaliserade och utsatta områden, vilket uppfattas vara en korrelation med boendesegregations uppkomst i Sverige. Kronoparken var ett sådant nytt bostadsområde som formades under den perioden. Förutom att vara Karlstads kommuns största stadsdel utifrån invånarantal, är Kronoparken även Värmlands läns största bostadsområde. Studiens övergripande syfte är att undersöka vilka strategier och mål Karlstads kommun har format och implementerat i deras samhällsplanering avseende boendesegregation. För att undersöka detta genomförs en kvalitativ dokumentanalys av centrala dokument angående samhällsplanering från Karlstads kommun, tillsammans med kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma planerare anställda av kommunen. Studiens resultat visar på att sociala hållbarhetsproblem avseende boendesegregation finns i stadsdelen Kronoparken, något som Karlstads kommuns dokument och rapporter samt yrkesverksamma planerare uppmärksammar. Ett platsproblem som Karlstads kommun vill motverka, vilket de belyser i sina strategiska mål. Även om sociala problem finns, presenterar samhällsplanerarna en optimistisk framtidsvision angående motverkandet av segregationen. I uppsatsen förmedlar planerarna hur kommunen arbetar för att motverka samhällsproblemet i deras organisation.

Syftet med denna studie är att belysa hur platser och rum används i Brandkärr och vilken betydelse det får för socialt värdeskapande. Att studera sociala värden är ett sätt att utvärdera samhällets möjligheter att skapa positiva upplevelser för enskilda individer. För att få en mångfacetterad och representativ bild av Brandkärr är studien genomförd genom ett användarperspektiv. Inom stadsplanering är det alltid en utmaning hur invånarnas åsikter och röster ska göras hörda och få ta plats. En annan utmaning som möjligtvis är ännu svårare är att förändra stadsdelar och områden som redan finns efter nya behov. Miljonprogrammet är ett exempel på hur tidigare planeringsideal blivit ett hinder i samtida planeringskontext. Forskning om människors välbefinnande och upplevelser av fysiska platser börjar breda ut sig, men den är fortfarande begränsad och i behov av utveckling.  Vi använder oss av arkitektur- och platsteorier som resonerar kring relationen mellan den byggda miljön och människorna som använder den. Genom att diskutera användarnas åsikter och erfarenheter lyfter vi invånarnas bild av Brandkärr. Upplevelser, användningsmöjligheter och hur man värdesätter fysiska platser definierar marginalerna för socialt värdeskapande. Därför ämnar vi konkretisera hur den byggda miljön ser ut och används och hur det i sin tur påverkar hur sociala värden skapas.  I Brandkärr återspeglas de sociala värdena genom människorna vi möter och intervjuar. Den största källan till socialt värdeskapande i Brandkärr är gemenskapen. Miljonprogrammets funktionsuppdelade planering har genererat stora allmänna ytor att umgås på men separerar också funktioner från varandra, vilket resulterat i avsaknad av neutrala platser inomhus. Med neutrala platser menar vi rum som är tillgängliga för alla. Sociala värden kan skapas när det finns ett samspel mellan den byggda miljön och dess användare. Brandkärrs största tillgång är människorna och hur de upplever och använder Brandkärr som plats. / The aim of this thesis is to shed light on how places and spaces are used in Brandkärr and what significance they have for creating social value. Studying social values ​​is a way of evaluating society's opportunities to create positive experiences for individuals. In order to get a multifaceted and representative image of Brandkärr, the study was conducted through a user perspective. In urban planning it is always a challenge to get citizen’s voices and opinions heard. Another challenge that is possibly even more difficult is to change districts and areas that already exist according to new needs. The Million Homes Programme is an example of how previous planning ideals have become an obstacle in a contemporary planning context. Research on human well-being and experiences of physical places is beginning to spread, but it is still limited and in need of development. We have used architecture and site theories based on the relationship between the built environment and the people who use it. By discussing the users' opinions and experiences we show the insiders' experiences of Brandkärr. Citizen’s experiences, possibilities of use and how they value physical places define the margins for social value creation. Therefore, we intend to show what the built environment looks like, how it is used and in turn how it affects how social values ​​are created. In Brandkärr, the social values ​​are reflected through the people we met and interviewed. The largest source of social value creation in Brandkärr is through the community. The Million Homes Programme's separation of functions has generated large public areas to socialize on but also separates uses from each other, resulting in a lack of inclusive, accessible indoor spaces for everyone. Social values can be created when there is an interaction between the built environment and its users. Brandkärr's greatest attributes are both the people and how they experience and use Brandkärr as a place.