Under tidsperioden 1965-1974 byggdes i Sverige omkring en miljon nya bostäder, även kallat för Miljonprogrammet. Idag utgörs närmare en tredjedel av det svenska bostadsbeståndet av bostäder från denna period och många byggnader börjar uppnå sin tekniska livslängd. Sverige har efter EU-direktiv tagit fram nationella mål om en effektivare energianvändning. För att snabbare nå dessa mål kan renovering och upprustning av miljonprogrammet kombineras med våningspåbyggnad.   Sverige står också inför växande bostadsbrist, likt under miljonprogrammet, samtidigt som samhället har begränsade ytor såväl i stadskärnor som i tätorter. Genom att rusta upp bostäder från miljonprogrammet i samband med en våningspåbyggnad kan nya bostäder skapas på ett resurseffektivt sätt och energiprestandan för den befintliga byggnaden förbättras.   I det här projektet har energiprestandan för ett tidstypiskt flerbostadshus utvärderats och därefter jämförts mot då flerbostadshuset utrustats med en våningspåbyggnad. Projektet tilldelades ett referenshus i Nacka som efter uppbyggnad och simulering i programvaran IDA ICE resulterade i en årlig energianvändning på 197,1 kWh/m2. En våningspåbyggnad lades till på referenshuset och visade efter simulering i programvaran IDA ICE en ny årlig energianvändning på bland annat 169,7 kWh/m2.   Efter projektet stod det klart att med en våningspåbyggnad kan energiprestanda för ett miljonprogramshus förbättras och i bästa fall kan en byggnad likt referenshuset gå från en energiklass G till E. Bostadsförtätning med hjälp av våningspåbyggnad är gynnsam ur många aspekter. Förutom att det sänker den totala byggnadens energianvändning skapar det också nya bostäder på ett resurseffektivt sätt. Samhället måste försöka skapa incitament för fastighetsägare till att renovera och hitta energieffektiva åtgärder för sina fastigheter. Ett sådant exempel skulle kunna vara tredimensionell fastighetsbildning vilket även är en alternativ form till att finansiera investeringar som exempelvis renoveringar. / During the years 1965-1974 around one million new housing were built in Sweden, this was also known as the “miljonprogrammet”. Today, nearly a third of the Swedish housing stock is from this particular period, and many buildings are reaching the end of their technical lifetime. After the new EU directives Sweden have decided on developing it's on national goals to achieve smart energy consumption. To speed up this development can the renovations of the existing "miljonprogrammet" executed in combination with storey extension.   Sweden is also facing growing housing shortage, much like during construction of the “miljonprogrammet” as well as limited areas both in urban and densely populated areas. By refurbishing buildings from the “miljonprogrammet” in conjunction with a storey extension, new housing can be built in a resource and energy efficient way. This should also improve the energy performance of the existing building.   In this project, the energy performance of an apartment building, typical from this time, was evaluated and then compared to a modified building with a storey extension. A reference house located in Nacka, Sweden was used to simulate the annual energy usage in the software IDA ICE. The simulation yielded an energy usage of 197.1 kWh/m2 for the reference building and 167.1 kWh/m2 for the building with a storey extension.   After the project it became clear that a storey extension on a building from the “miljonprogrammet” improved the existing building's energy consumption. At best, a building like the reference house can improve the energy classification from energy class G to E. Residential densification using storey extension is beneficial in many aspects. In addition to lowering the total energy consumption of the building it also creates new homes in a resource efficient manner. Society must seek to create enticements for property owners to renovate and execute energy efficient measures on their properties. One such example would be three-dimensional property formation which is also an alternative form of financing investment such as a renovation. / <p>Denna studentuppsats, som inte är ett examensarbete, är genomförd i projektkursen 5EN040 under hösten 2015. Studentarbetet har bedrivits i sammarbete med Tyréns Umeå.</p> / Uppsatsen ingår som ett kursmoment i projektkursen 5EN040 i energiteknik

I takt med att äldre byggnader i vårt bostadsbestånd blir i allt större behov av omfattande renoveringar, skärps även våra samhällskrav ytterligare. Då gäller det i samband med renovering att finna hela åtgärdspaket som både ger energibesparing men samtidigt är ekonomiskt lönsam.   I den här rapporten undersöks möjlig energibesparing men också lönsamheten av energisparåtgärder i samband med påbyggnad av nya bostäder i ett redan befintligt flerbostadshus. Byggnadens befintliga värmesystem byts ut mot bergvärme, som också verkar genom ventilationssystemet, och därefter förlängs byggnaden med tre nya våningsplan. Rapporten utvärderar även om påbyggnad av nya bostäder i det enskilda fallet ska betraktas som tillbyggnad eller ombyggnad, samt vilka krav som därefter ställs vid ändring av byggnad enligt PBL och BBR.   Med hjälp av energiberäkningsprogrammet IDA ICE, kunde effekten från de olika energisparåtgärderna studeras. Värdet för den årliga energibesparingen jämfördes därefter med åtgärdernas investeringskostnad. Åtgärder ansågs lönsamma om värdet av den årliga besparingen var tillräckligt stor i förhållande till investeringskostnaden.   För det enskilda fallet ger energibesparande åtgärder i samband med påbyggnad en avsevärd förbättring både ur energisynpunkt men också ekonomiskt perspektiv. Påbyggnaden beräknas initialt återbetalda i och med försäljning av bostadsrätter samtidigt som återbetalningstiden för ingreppen i den befintliga byggnaden troligen betalar sig inom 10-15 år. För det enskilda fallet var möjlig energibesparing efter genomförda åtgärder 74 procent, vilket motsvarar är en minskning med närmare 130 kWh/m2 och år jämfört med referensfallet. Rapporten fastslår att påbyggnaden ska betraktas som tillbyggnad och att fyra bergvärmepumpar är fullt tillräckliga för att både uppnå energibesparing samt uppfylla ekonomisk lönsamhet. / As older buildings in our housing stock are in increasing need of extensive renovations, it further enhances our social requirements. It is then needed alongside with renovations to find whole measures that yields energy savings which also is financially profitable.   In this report, we examine the possible energy savings alongside with the profitability of the energy measures connected with extensions of new housing on top of an existing housing. The current heating system of the building is replaced with geothermal heating, which is also working through to the ventilation system. Thereafter the building is extended with three new floors. The report also evaluates if an extension of new housing in the individual case is to be seen as an extension or a reconstruction, together with the demands of which are put on an altered building in accordance to PBL and BBR.   With the help of the computational energy software IDA ICE, the affect from the different energy measures could be studied. The yearly economical savings was then compared to the cost of the different measures. The measures were deemed profitable if the value of the yearly savings exceeded the initial cost.   For the specific case, the measures of energy savings gave an considerable improvement for the extension, both in energy but also in the economical sense. The investment of the extensions is to be seen payed via sales of apartments, and the payback on the actions taken on the existing building is estimated to within 10 to 15 years. for the individual case the possible yearly energy savings, after completed measures, is upwards of 74 percent, which translates to 130 kWh/m2 per year. This report also states that, in specific case, extensions of new housing is to be seen as an extensions and that four geothermal heating pumps are enough to reach sufficient energy savings together with economical profitability.

Det har länge hävdats att bostadsbristen i Stockholm i stora delar beror på att Sveriges sedan 1968 rådande hyreslagstiftning har inneburit ett pristak på marknaden, vilket motverkat en tillfredsställande nybyggnation av hyreslägenheter. Syftet med denna uppsats är undersöka om så är fallet. Hyreslagens grundläggande intentioner och antaganden har utifrån grundläggande teori noggrant synats. Dessutom har den utveckling som skett på marknaden jämförts med de symptom som ett efterfrågeöverskott och ett pristak skulle innebära. Lagstiftningen har visat sig bestå av vad som i förlängningen kan argumenteras ha inneburit en icke-adekvat prisbildningsmekanism. Rimligtvis kan detta ha inneburit ett pristak vilket i sin tur det uppenbara efterfrågeöverskottet i teorin kan härledas till. De symptomatiska tillstånd som visat sig gällande i Stockholm kan därmed på många punkter förklaras av att lagen i praktiken har inneburit ett pristak.

Today’s buildings are responsible for 40% of the world’s energy use and also a substantial share of the Global Warming Potential (GWP). In Sweden, about 21% of the energy use can be related to the heat losses through the climatic envelope. The “Million Program” (Swedish: Miljonprogrammet) is a common name for about one million housing units, erected between 1965 and 1974 and many of these buildings suffer from poor energy performance. An important aim of this study was to access the possibilities of using Vacuum Insulation Panels (VIPs) in buildings with emphasis on the use of VIPs for improving the thermal efficiency of the “Million Program” buildings. The VIPs have a thermal resistance of about 8-10 times better than conventional insulations and offer unique opportunities to reduce the thickness of the thermal insulation. This thesis is divided into three main subjects. The first subject aims to investigate new alternative VIP cores that may reduce the market price of VIPs. Three newly developed nanoporous silica were tested using different steady-state and transient methods. A new self-designed device, connected to a Transient Plane Source (TPS) instrument was used to determine the thermal conductivity of granular powders at different gaseous pressure combined with different mechanical loads. The conclusion was that the TPS technique is less suitable for conducting thermal conductivity measurements on low-density nanoporous silica powders. However, deviations in the results are minimal for densities above a limit at which the pure conduction becomes dominant compared to heat transfer by radiation. The second subject of this work was to propose a new and robust VIP mounting system, with minimized thermal bridges, for improving the thermal efficiency of the “Million Program” buildings. On the basis of the parametric analysis and dynamic simulations, a new VIP mounting system was proposed and evaluated through full scale measurements in a climatic chamber. The in situ measurements showed that the suggested new VIP technical solution, consisting of 20mm thick VIPs, can improve the thermal transmittance of the wall, up to a level of 56%. An improved thermal transmittance of the wall at centre-of-panel coordinate of 0.118 to 0.132 W m-2K-1 and a measured centre-of-panel thermal conductivity (λcentre-of-panel) of 7 mW m-1K-1 were reached. Furthermore, this thesis includes a new approach to measure the thermal bridge impacts due to the VIP joints and laminates, through conducting infrared thermography investigations. An effective thermal conductivity of 10.9 mW m-1K-1 was measured. The higher measured centre-of-panel and effective thermal conductivities than the published centre-of-panel thermal conductivity of 4.2 mW m-1K-1 from the VIP manufacturer, suggest that the real thermal performance of VIPs, when are mounted in construction, is comparatively worse than of the measured performance in the laboratory. An effective thermal conductivity of 10.9 mW m-1K-1 will, however, provide an excellent thermal performance to the construction. The third subject of this thesis aims to assess the environmental impacts of production and operation of VIP-insulated buildings, since there is a lack of life cycle analysis of whole buildings with vacuum panels. It was concluded that VIPs have a greater environmental impact than conventional insulation, in all categories except Ozone Depilation Potential. The VIPs have a measurable influence on the total Global Warming Potential and Primary Energy use of the buildings when both production and operation are taken into account. However, the environmental effect of using VIPs is positive when compared to the GWP of a standard building (a reduction of 6%) while the PE is increased by 20%. It was concluded that further promotion of VIPs will benefit from reduced energy use or alternative energy sources in the production of VIP cores while the use of alternative cores and recycling of VIP cores may also help reduce the environmental impact. Also, a sensitivity analysis of this study showed that the choice of VIPs has a significant effect on the environmental impacts, allowing for a reduction of the total PE of a building by 12% and the GWP can be reduced as much as 11% when considering both production and operation of 50 yes. Finally, it’s possible to conclude that the VIPs are very competitive alternative for insulating buildings from the Swedish “Million Program”. Nevertheless, further investigations require for minimizing the measurable environmental impacts that acquired in this LCA study for the VIP-insulated buildings. / Dagens byggnader ansvarar för omkring 40% av världens energianvändning och  står också för en väsentlig del av utsläppen av växthusgaser. I Sverige kan ca 21 % av energianvändningen relateras till förluster genom klimatskalet. Miljonprogrammet är ett namn för omkring en miljon bostäder som byggdes mellan 1965 och 1974, och många av dessa byggnader har en dålig energiprestanda efter dagens mått. Huvudsyftet med denna studie har varit att utforska möjligheterna att använda vakuumisoleringspaneler (VIP:ar) i byggnader med viss fokus på tillämpning i Miljonprogrammets byggnader. Med en värmeledningsförmåga som är ca 8 - 10 gånger bättre än för traditionell isolering erbjuder VIP:arna unika möjligheter till förbättrad termisk prestanda med minimal isolerings tjocklek. Denna avhandling hade tre huvudsyften. Det första var att undersöka nya alternativ för kärnmaterial som bland annat kan reducera kostnaden vid produktion av VIP:ar. Tre nyutvecklade nanoporösa kiselpulver har testats med olika stationära och transienta metoder. En inom projektet utvecklad testbädd som kan anslutas till TPS instrument (Transient Plane Source sensor), har använts för att mäta värmeledningsförmågan hos kärnmaterial för VIP:ar, vid varierande gastryck och olika mekaniska laster. Slutsatsen blev att transienta metoder är mindre lämpliga för utföra mätningar av värmeledningsförmåga för nanoporösa kiselpulver låg densitet. Avvikelsen i resultaten är dock minimal för densiteter ovan en gräns då värmeledningen genom fasta material blir dominerande jämfört med värmeöverföring genom strålning. Det andra syftet har varit att föreslå ett nytt monteringssystem för VIP:ar som kan användas för att förbättra energieffektiviteten i byggnader som är typiska för Miljonprogrammet. Genom parametrisk analys och dynamiska simuleringar har vi kommit fram till ett förslag på ett nytt monteringssystem för VIP:ar som har utvärderats genom fullskaleförsök i klimatkammare. Resultaten från fullskaleförsöken visar att den nya tekniska lösningen förbättrar väggens U-värde med upp till 56 %. En förbättrad värmegenomgångskoefficienten för väggen i mitten av en VIP blev mellan 0.118 till 0,132 W m-2K-1 och värmeledningstalet centre-av-panel 7 mW m-1K-1 uppnåddes. Detta arbete innehåller dessutom en ny metod för att mäta köldbryggor i anslutningar med hjälp av infraröd termografi. En effektiv värmeledningsförmåga för 10.9 mW m-1K-1 uppnåddes. Resultaten tyder även på att den verkliga termiska prestandan av VIP:ar i konstruktioner är något sämre än mätvärden för paneler i laboratorium. En effektiv värmeledningsförmåga av 10.9 mW m-1K-1 ger dock väggkonstruktionen en utmärkt termisk prestanda. Det tredje syftet har varit att bedöma miljöpåverkan av en VIP-isolerad byggnad, från produktion till drift, eftersom en livscykelanalys av hela byggnader som är isolerade med vakuumisoleringspaneler inte har gjorts tidigare. Slutsatsen var att VIP:ar har en större miljöpåverkan än traditionell isolering, i alla kategorier förutom ozonnedbrytande potential. VIP:ar har en mätbar påverkan på de totala utsläppen av växthusgaser och primärenergianvändningen i byggnader när både produktion och drift beaktas. Miljöpåverkan av de använda VIP:arna är dock positiv jämfört med GWP av en standardbyggnad (en minskning med 6 %) medan primärenergianvändningen ökade med 20 %. Slutsatsen var att ytterligare användning av VIP:ar gynnas av reducerad energiförbrukning och alternativa energikällor i produktionen av nanoporösa kiselpulver medan användningen av alternativa kärnmaterial och återvinning av VIP kärnor kan hjälpa till att minska miljöpåverkan. En känslighetsanalys visade att valet av VIP:ar har en betydande inverkan på miljöpåverkan, vilket ger möjlighet att reducera den totala användningen av primärenergi i en byggnad med 12 % och utsläppen av växthusgaser kan vara minska, så mycket som 11 % när det gäller både produktion och drift under 50 år. Avslutningsvis är det möjligt att dra slutsatsen att VIP:ar är ett mycket konkurrenskraftigt alternativ för att isolera byggnader som är typiska för Miljonprogrammet. Dock krävs ytterligare undersökningar för att minimera de mätbara miljöeffekter som förvärvats i denna LCA-studie för VIP-isolerade byggnader. / <p>QC 20151109</p> / Simulations of heat and moisture conditions in a retrofit wall construction with Vacuum Insulation Panels / Textural and thermal conductivity properties of a low density mesoporous silica material / A study of the thermal conductivity of granular silica materials for VIPs at different levels of gaseous pressure and external loads / Evaluation of the thermal conductivity of a new nanoporous silica material for VIPs – trends of thermal conductivity versus density / A comparative study of the environmental impact of Swedish residential buildings with vacuum insulation panels / ETICS with VIPs for improving buildings from the Swedish million unit program “Miljonprogrammet”

Bostadsbristen som rådde i Sverige efter andra världskriget löstes genom ett bostadsprojekt som kom att kallas miljonprogrammet. Bostäderna som byggdes höll vid den tiden en hög standard invändigt medan utemiljön ofta bortprioriterades. Idag råder det än en gång ett stort behov av bostäder i Sverige, dock bör inte problemet lösas med samma metod som under miljonprogrammet. Syftet med arbetet är att ta fram ett förslag på hur ett område i ett mindre samhälle kan gestaltas. Målet är att besvara arbetets två frågeställningar som ska utreda hur en nybebyggelse på en tomt intill ett miljonprogramsområde skulle kunna utformas med hänsyn till platsens förutsättningar, omkringliggande bebyggelse samt upplevd trygghet och trivsel. Den metod som användes för studien är kvalitativa intervjuer, litteraturstudier och skissarbete. Ett förslag av flerbostadshus och en situationsplan för en tomt på en mindre ort har utformats med avseende på trivsel, trygghet och anpassning till kringliggande bebyggelse. Undersökningarna resulterade i åsikter kring vad som skulle prioriteras vid utformning av bostäder på tomten, men även vilka kvalitéer som önskades för övrigt i området. Dessa analyserades och kopplades till den teoretiska bakgrunden. Det analyserade resultatet applicerades sedan i studiens förslag. Studien resulterade i ett förslag som mottogs väl av beställaren, som förhoppningsvis kommer inspireras till vidare arbete med tomten.   Nyckelord: utformningsförslag, moderna planlösningar, situationsplan, flerbostadshus, nybyggnation, miljonprogrammet, trygghet, trivsel, visualisering, byggnadsutformning, bostadsanpassning, trygg miljö, bostäder, bygglovshandlingar, utemiljö. / The housing shortage from which occurred in Sweden after the second world war was solved through a housing project that later became known as The Million Homes Programme (miljonprogrammet). The houses were built with high standards according to the contemporary indoor standards, while the outside environment was often somewhat dull and non-prioritized. At this moment, Sweden is facing a similar type of housing shortage, a problem that should not be solved with the same methods used during The Million Homes Programme. The main purpose of this thesis is to develop a suggestion of a building design and a site layout plan in a small town, in collaboration with a Swedish municipality in Kronoberg county. The goal is to explore the different possibilities of how an estate owned by the municipality of Uppvidinge could be designed with multi-family houses which pays respect to safety and comfort and also is adapted to the surrounding built environment. The surrounding built environment consists of multi-family houses from The Million Homes Programme and one-family villas. The methods used for this thesis are pointed interviews, studies of prior published research and computer aided drawing. A suggestion of a building design accompanied with a site layout plan is presented in the report. The building design and the site layout plan pays respect to safety besides comfort and is also adapted to the surrounding built environment. The completed studies resulted in opinions about what should be a priority when designing multi-family houses on the site, but also what kind of qualities that were desired in the surrounding area. These results were analyzed and thence linked to the theoretical background. The analyzed result was thereafter applied in a suggestion. The study resulted in a suggestion that was well received by the client, which hopefully will be inspired for further work on site.   Key words: design plans, modern planning arrangement, site plan, apartment building, new housing estate, the million homes programme, safety, comfort, visualization, building design, housing adaptation, safe environment, residences, building permit documents, outdoor environment.

I detta arbete undersöks huruvida planering och resultat angående infrastruktur och expansion av bebyggelse kan ha en påverkan på dagens socioekonomiska förhållanden. Arbetet ska genom dokumentstudier av äldre general-, trafik-, översikts- och detaljplaner från 1920- till 1990-talet samt litteraturstudier angående stadsbyggnadsprinciper besvara detta. Dessutom granskas resvaneundersökningar för respektive stad samt dagens utbud, tidtabeller och restider. De valda förorterna är Saltsjöbaden, Vällingby, Skärholmen och Rinkeby i Storstockholm samt Långedrag, Kortedala, Länsmansgården och Rannebergen i Storgöteborg. Alla förorter är etablerade under 1900-talet och ligger geografiskt sett ungefär lika långt från deras respektive stadskärna.  Arbetets frågeställning är vilka stadsbyggnadsprinciper som påverkar infrastrukturen i förorter, i vilken utsträckning planeringen av infrastrukturen skiljer sig jämfört med dagens läge och om det finns ett samband mellan socioekonomiska skillnader och ej genomförda planer. Tidigare forskning visar på många faktorer till varför olika förorter blivit socioekonomiskt utsatta, exempelvis bidrar den monotona och storskaliga arkitekturen till sämre attraktivitet.   Resultatet för detta arbete tyder på att även planer som inte fullständigt genomförts skulle kunna ha en negativ effekt på det socioekonomiska indexet och därmed varför vissa förorter blivit utsatta och mindre attraktiva. Detta eftersom det finns skillnad i planeringen av ABC- och sovstäder då det finns ett större behov av fungerande infrastruktur där det inte finns möjlighet att arbeta där man bor. I Rannebergen fullföljdes aldrig planerna om varken en spårväg, centrum eller arbetsmöjligheter i närområdet och detta område har även ett av de lägre socioekonomiska indexen idag. I både Rannebergen och Rinkeby färdigställdes kollektivtrafiken först flera år efter att de första invånarna flyttade till platserna och liksom Rannebergen har Rinkeby ett lägre socioekonomiskt index idag. Däremot finns inga tydliga mönster vad gäller frekvenser och restider mellan stadsdelarna och deras socioekonomiska situationer. Slutsatsen av detta arbete är att planer angående exempelvis centrum, arbetsplatser och infrastruktur bör fullföljas enligt planerna och färdigställas så snabbt som möjligt för stadsdelar som inte är självförsörjande gällande exempelvis centrum och arbetsplatser. / In this paper it is investigated whether planning and the results regarding infrastructure and expansion of settlements of some suburbs have an impact on today’s socioeconomic situation. This paper will answer this by doing document studies of the older plans, general plans, traffic plans, overview plans, detail plans, between the 1920s and the 1990s, as well as making literature studies regarding principles in urban planning. In addition to this, habit surveys for traveling for each city as well as today’s situation, timetables and travel times are analyzed. The chosen suburbs are Saltsjöbaden, Vällingby, Skärholmen and Rinkeby in Stockholm and Långedrag, Kortedala, Länsmansgården and Rannebergen in Gothenburg. All of the chosen suburbs were established during the 19th century and are located at the same distance from the city center.  The question in this paper is which principle in the urban planning affects the infrastructure in the suburb and to what extent the planning of the infrastructure differs in comparison to today’s situation and lastly if there is a pattern between socioeconomic index and unimplemented plans. Previous research points towards different factors to why various suburbs are socioeconomic vulnerable, for example the monotonous and large-scale architecture contribute to poorer attractiveness.  The result of this paper points towards that plans which not fully are implemented also could have a negative impact on the socioeconomic situation and could be a reason why different suburbs are vulnerable and not as attractive as others. This is because there are differences in the planning of ABC-cities and dormitory suburbs as there is a greater need for functioning infrastructure where it is not possible to work where you live. In Rannebergen the plans were not completed concerning neither the tramway, the city center or work opportunities in the immediate area and this area also has a lower socioeconomic situation today. In both Rannebergen and Rinkeby the public transport were completed several years after the first inhabitants moved to the areas and like Rannebergen, Rinkeby also has a lower socioeconomic situation today. However, there are no clear patterns in terms of frequencies and journey times between the areas and their socioeconomic situations. The conclusion of this paper is that the plans concerning for example city centers, working opportunities and infrastructure should be completed as quickly as possible for districts that are not self-sustaining concerning for example city centers and working opportunities.

Det pågår många brottsförebyggande arbeten idag i Sverige och dessa sker oftast genom sociala insatser, men det är allt för få satsningar som avser den fysiska miljön. Den påverkar oss människor mer än vad vi tror. Syftet med denna studie är att göra en systematisk analys av den fysiska miljön i tre särskilt utsatta områden och undersöka hur dessa miljöer kan skapa brottsmöjligheter. Områdena Bergsjön, Rinkeby och Vivalla undersöks i denna rapport, dessa är valda till särskilt utsatta områden och där finns en rådande problematik och även en högre koncentration av kriminella (Polisen, 2017). Fakta och teorier som bland annat rutinaktivitetsteorin, CPTED och Jane Jacobs stadsplaneringsidéer behandlas i studiens bakgrund. Likheterna mellan områdenas fysiska miljöer sammanställs genom kartjämförelser, platsanalyser och intervjuer.    Metoden visade att trafiksepareringen hade skapat många mörka gångtunnlar in till områdena som skapade oattraktiva och otrygga inträden. Att områdena var bilfria ledde ytterligare till att många ställen blev ödsliga, obevakade och otrygga. Områdenas byggnader var vidare inte varierade och det kunde förekomma flera likadana hus bredvid varandra, till och med över hela områden. För en brottsling är det enklare att begå brott i en enkel detaljfattig miljö, eftersom det då är färre saker att hålla koll på och det blir mycket enklare att begå brottet när övriga människor inte ser sig omkring sig. En annan likhet var gatustrukturen, till exempel hade de tre områdena återvändsgator som inte sammanvävde vägarna med varandra. Detta bidrog till segregerade områden och svårigheter för polisen att komma fram och utföra sina insatser på ett effektivt sätt. Även byggnadernas placering mot gatan påverkade huruvida det skapades naturlig övervakning som kunde motverka brottslighet. Därmed blev slutsatsen att likheterna i den fysiska miljön mellan de tre områdena kan underlätta möjligheterna för att begå brott. / There is many jobs today in Sweden for crime prevention and these happen often through social efforts, but there is way too few of these for the physical environment that actually affects us more than we think they do. The purpose with this study is to make a systematical analysis of the physical environment in three deprives areas and examine if these environments can create crime opportunities. The chosen places are Bergsjön, Rinkeby and Vivalla with current problematic and high crime concentration (Polisen, 2017). Fact and theories such as the Routine Activity Theory, CPTED and Jane Jacobs’s urban ideas is treated in the study’s background. Similarities between the areas physical environment is compiled through map comparisons, place analysis and interviews.   The methods result showed that the traffic separation created many dark tunnels into the areas, which caused unattractive and insecure entries. The buildings in the areas were also not varied and there could be a several of similar houses next to each other or over the whole field. It can be easier for a criminal to commit crimes in a simple surrounding without details, because it is fewer things to keep track of and it becomes much easier to commit the crime when people doesn’t look around themselves. Another similarity was the street structures, for example the three areas had blind alleys that didn't interweave the streets with each other. This contributed to segregated areas and difficulties for the police to arrive and perform their efforts effectively. Even the buildings placement to the street affected whether they had a natural surveillance that could prevent crime. This concluded that the physical environment in these three deprived areas can affect the emergence of crime.

Som del av Miljonprogrammet uppfördes under 1960–70-taleten del bostadsområden med anpassbara bostäder byggda med byggsystemet Skarne66. Detta innebar att flyttbara väggelement möjliggjorde förändring av bostädernas planlösningar. Denna inbyggda möjlighet till förändring skapar idag ett dilemma för kulturvårdens bevarandepraktiker som traditionellt sätt ägnat sig åt att bevara ett originalskick. Studiens syfte är därav att undersöka vilka tankar som låg till grund för uppförandet av 1960–70-talets anpassbara bostäder. Och arbetet ämnar besvara frågeställningen om dagens bevarandepraktiker står i motsättning till 1960–70- talens arkitekturteorier? Metoderna som tillämpas för att ta reda på detta är litteraturstudier, intervjuer samt en fallstudie av bostadsområdet Västra Orminge i Nacka. Resultaten visar att tongivande tankar vid uppförandet var rationalisering, funktionalitet och boendeinflytande. Anpassbarheten visade sig utnyttjas främst vid förändring i familjekonstellationer, och funktionen att montera ner väggelement finns kvar och brukas i viss utsträckning än idag. Utifrån tankarna bakom uppförandet diskuteras hur ett bevarande av de anpassbara bostäderna bör utföras. För att utröna detta analyseras hur Dean Sullys förklaringsmodell gällande materialfokuserat, värdefokuserat respektive människofokuserat förhållningssätt står i relation till bevarande av anpassbara bostäder. Slutsatser som dras är att ett traditionellt materialfokuserat förhållningssätt till bevarande inte är kompatibelt med 1960–70-talets anpassbara bostäder. Ett förslag som grundas i det undersökta materialet är att ett ”funktionalistiskt förhållningssätt” skulle vara ett alternativ för denna typ av bostäder. / As a part of the Swedish Million Programme during the 1960-70s some residential areas were constructed with movable inner walls using a construction system called Skarne 66. In other words, they built flexible housing. The built-in function of change brings a dilemma to the conservation/cultural heritage field who ́s priorities for a long time has been to conserve objects in their original state. The purpose of this study is therefore to examine which thoughts laid the foundation to the 1960-70s flexible housing. The study aims to answer the question if today’s conservation practices stand in opposition to the 1960-70s architectural theories. The methods used to answer this question is literature study, interviews and a case study of the residential area called Västra Orminge in Nacka. The results show that influential theories during the time period was rationalization, functionality and residential influence. The flexibility was shown to mainly be used when family constellations changed. The function to dismantle the movable walls is still functional and used to some extent to this day. Then there is a discussion about how flexible housing should be conserved, with the influential theories from the 1960-70s as a backdrop. To find out how it should be done Dean Sully ́s explanatory model about materials-based, values-based, and peoples-based approach to conservation stands in relation to conservation of flexible housing. Conclusions drawn from this is that the more traditional approach to conservation, material-based, is not compatible with the flexible housing of the 1960-70s. A suggestion based on the examined literature is that a “functionalistic approach” could be an option when dealing with flexible housing.