Forskning har visat att det tycks finnas en diskrepans i samhället mellan hjälp som våldsutsatta kvinnor behöver och vad som erbjuds. Genom att utföra en diskursanalys på hemsidan till Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks, bidrar jag förhoppningsvis med ett par nya perspektiv till vad denna diskrepans skulle kunna bero på. Roks är en av de viktiga arenorna som kan antas bidra till hur diskursen om mäns våld mot kvinnor i nära relationer förs och hur det sociala arbetets stöd och hjälp bedrivs. Resultaten analyseras utifrån socialkonstruktivism, diskursteori och normaliseringsprocessen. Metoden som används för att studera diskursen är Faircloughs kritiska diskursanalys enligt den tredimensionella modellen, med hjälp av hans analysverktyg transitivitet och modalitet. Diskursen kring mäns våld mot kvinnor i nära relationer som framträder i min analys kan till viss del ifrågasättas utifrån forskning och teori, alternativt förstås utifrån forskning och teorin beroende på vilket Roks tilltänkta syfte med diskursen är. Analysen visar hur Roks beskriver mäns våld mot kvinnor i nära relationer. De mest framträdande dragen är att mannen beskrivs som förövaren, att kvinnan beskrivs som offret och gällande själva relationen läggs fokus på det fysiska våldet. Roks mål beskrivs vara att få våldsutsatta kvinnor att lämna männen, att få männen i fråga att sona sina straff samt att driva politisk opinion. De två grammatiska elementen transitivitet och modalitet kan tolkas påvisa att Roks ställer sig bakom den strukturella förklaringen till mäns våld mot kvinnor i nära relationer; könsmaktsordningen, och att Roks önskar främja sin auktoritet och professionella identitet. Resultatet visar att det inte är säkert att den diskursen som råder idag kring mäns våld mot kvinnor i nära relationer, via Roks, enbart är till gagn för de våldsutsatta kvinnorna.

Studiens syfte är att öka förståelsen för hur våldsutsatthet under barndomen kan påverka kärleksrelationer i vuxen ålder. Tidigare forskning har stort kvantitativt fokus, där individuella faktorer och upplevelser riskerar att missas, och där ett mer fördjupat perspektiv saknas. För att uppnå studiens syfte genomfördes kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med sex kvinnor i åldrarna 23–36, deras upplevelser analyserades genom tematisk analys och resulterade i följande tre teman: självförminskning, högkänslighet, och normalisering av våld. Resultatet tolkades utifrån anknytningsteori och normaliseringsprocessen. Intervjupersonerna beskrev svårigheter att tro på sina egna känslor, svårigheter att upptäcka och säga ifrån när en partner utövar våld, en ambivalens inför kärleksrelationer samt en normalisering av våld. De beskrev även hur kärleksrelationer hade en förmåga att förstärka eller motbevisa den uppfattning av världen och relationer som deras uppväxt fört med sig. Ett viktigt resultat var att intervjupersoner beskrev liknande men också olika konsekvenser av att blivit utsatta för våld som barn. Deras upplevelser av hur kärleksrelationerna påverkats var individuella – därav framkommer vikten av att som yrkesverksam socionom inte enbart göra generella antaganden, utan istället se till den enskildes upplevelser.

Tio procent av alla barn som föds i Sverige vårdas på neonatalavdelning. Där arbetar barnsjuksköterskor med särskild kompetens inom barn- och barnsjukvård med en viktig roll att stärka barns rätt till hälsa och föräldrarnas delaktighet i vården. Hud-mot-hud är en omvårdnadsmetod som har visat sig ge många fördelar för barnen. Samtidigt har utmaningar identifierats kring hur hud-mot-hud kan genomföras på bästa sätt och att barnsjuksköterskors uppfattningar och attityder kan påverka resultatet. Syftet med studien var att beskriva barnsjuksköterskors uppfattningar om och attityder till att vårda hud-mot-hud på neonatalavdelning. Sex intervjuer med sjuksköterskor har genomförts via digitala videoverktyg. Resultatet visade att barnsjuksköterskor är positivt inställda till att vårda hud-mot hud. De anser att det är det viktigaste föräldrarna kan göra för sitt barn och ser det som sitt ansvar att göra dem delaktiga i vården och stötta dem så att anknytningen främjas. Diskussion har förts utifrån hur det är att vårda de mycket för tidigt födda och svårast sjuka barnen, vad hud-mot-hud betyder för anknytningen och familjecentrerad vård. Slutsatsen blir att barnsjuksköterskor med sin unika kompetens kan stärka föräldrarna i hud-mot-hud-vården så att barnens hälsa främjas.

Med tanke på det snabbt växande antalet äldre i världen samt en ökad medellivslängd har våld mot äldre blivit ett omfattande problem i hela världen. Medvetenheten om problemet är för liten och ämnet våldsutsatthet bland äldre samt anledningen av varför äldre inte söker hjälp vid våld måste undersökas mer för att våldet ska kunna upptäckas och förebyggas. Syftet med studien var att belysa äldre människors uppfattning av våldsutsatthet. Metoden som valdes var en litteraturöversikt som inkluderade kvalitativa, vetenskapliga studier. Resultatet bygger på åtta artiklar som undersökte problemet utifrån äldres perspektiv. Resultatet visade att äldre kunde identifiera alla våldskategorier och att psykiskt våld var den mest förekommande typen av våld som upfattades av äldre. Det framkom även att beroendet av andra, kön och åldrande medför att äldre människor blir mer sårbara vilket ökar risken för våldsutsatthet. Resultatet visade även att våldet kan vara svårt att upptäcka eftersom äldre ofta är ovilliga att avslöja våldet. Ett hinder som förekom ofta enligt flera äldre våldsutsatta var familjeband, då den drabbade personen inte ville skapa problem för familjen. I resultatdiskussionen diskuteras de hinder för att söka hjälp som äldre uppfattade. Vidare diskuterades sjuksköterskans roll gentemot den våldsutsatta äldre samt vårdandeperspektiv i förhållande till hållbar utveckling.

No description available.

No description available.

Sammanfattning Studiens syfte var att undersöka hur fritidslärare arbetade för att förebygga och motverka mobbning och kränkande behandling på fritidshemmet. Studien syftade även till att få kunskap om vilka åtgärder som tas om kränkande behandling uppstår. Undersökningen avsåg till att besvara tre frågeställningar som berör vilka metoder lärarna använder sig av för att förebygga kränkningar, vilka åtgärder som tas samt i vilken grad kränkningsanmälningar används som åtgärd. En kvalitativ metod i form av intervjuer användes i studien. Undersökningen innehöll även en mindre kvantitativ frågeställning. De intervjuade var sex stycken lärare, varav tre stycken är utbildade och verksamma på tre olika fritidshem. Resultatet visade att lärarna använde sig av ett stort antal metoder för att förebygga och motverka kränkningar. Dessa metoder är bland annat god vuxennärvaro, styrda lekar och lekgrupper, ordningsregler samt att barnen får vara delaktiga i det förebyggande arbetet. Beträffande de åtgärder som sätts in om kränkande behandling uppstår nämner samtliga lärare skyldigheten att skriva en kränkningsanmälan. Undersökningen visade dock att vissa av lärarna kände en osäkerhet kring hur och när en kränkningsanmälan ska genomföras. Den mindre kvantitativa studien påvisade vidare en stor variation i antalet kräkningsanmälningar som varje fritidshem genomför per år.

Bakgrund: Mäns våld mot kvinnor är en kränkning mot mänskliga rättigheter och är ett allvarligt och stigande samhällsproblem. Enligt Nationellt centrum för kvinnofrid kommer så många som var femte kvinna någon gång under sin livstid att utsättas för våld i en parrelation. Trots ökade anmälningar är mörkertalet stort. Våldsövergreppen orsakar allvarliga konsekvenser för kvinnorna och deras vardag präglas av kränkningar och förtryck. Kvinnorna löper en högre risk att utveckla både fysiska och psykiska sjukdomar till följd av det våld de utsätts för. Syfte: Syftet var att belysa kvinnors upplevelse av att leva i en våldsutsatt parrelation. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats, baserad på fem självbiografier skrivna av kvinnor som levt i en våldsutsatt parrelation. Analysen genomfördes enligt Danielsons manifesta innehållsanalys. Resultat: I resultatet presenteras fyra kategorier: Förnekelse, rädsla, skuld och hopp. Kategorierna delades sedan i sin tur in i nio underkategorier. Slutsats: Studiens resultat visar att kvinnor som lever i en våldsutsatt parrelation upplever ett omfattande lidande och våldet orsakar flertalet konsekvenser för kvinnornas hälsa och liv. Kvinnorna blir nedbrutna, lever ett isolerat och ensamt liv. De upplever skam som hindrar dem från att berätta om sin situation. När kvinnorna söker vård, söker de ofta för differentialdiagnoser och inte för våldet i sig. Sjuksköterskor har idag en bristfällig kunskap om kvinnorna och behöver därför utveckla kunskapen kring kvinnorna, hur de upptäcks och vilken individualiserad vård och omsorg de behöver.

Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka mäns upplevelser av psykiskt våld i nära relation samt deras resonemang kring stöd och hjälp. Tidigare forskning visar på att mäns utsatthet för våld i nära relation är ett mindre utforskat område nationellt såväl som internationellt. När män utsätts för våld i nära relation, är psykiskt våld den vanligaste typen av våld som män utsätts för. I denna studie kommer vi belysa hur mäns upplevelser av psykiskt våld i nära relation har påverkat dem, genom flera olika faktorer. Vi har använt oss av teorier om normaliserande processer av våld och socialkonstruktivistiskt perspektiv på kön som teoretisk utgångspunkt. Genom att titta på männens föreställningar om könsroller, där en man anses vara stark, trygg och hård som individ, samtidigt hur de normaliserande processer av våld påverkade männens syn på sin utsatthet. Detta bidrar till att det skapas en kultur som anser att män ska kunna “ta emot” och hantera psykiskt våld. Männen i vår studie menade att de väljer således hellre att må dåligt, både fysiskt och psykisk, än att bryta kulturen gällande de könsrollsföreställningarna som de anser råder. Genom att anlägga dessa två perspektiv kan vi förstå hur männen upplever en relation där de blir utsatta för psykiskt våld. Dessa två motpoler resulterar sedermera i en ambivalens inom männen, som påverkade männens upplevelser och hur de resonerade kring stöd. Vi vill i denna studie skildra männens upplevelser av en relation fylld av ambivalenta känslor som uppstår mellan kärlek och våld.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett samhällsproblem både nationellt och globalt. I Sverige utsätts var sjätte kvinna för någon typ av våld av sin partner. Våldet har stora konsekvenser för kvinnan och hälso- och sjukvård har ett stort ansvar att identifiera dessa kvinnor. Hälso- och sjukvården har även ett stort ansvar i att samverka med andra myndigheter och aktörer så att den våldsutsatta kvinnan kan få adekvat hjälp. Syfte: Syftet är att belysa sjuksköterskors upplevelser av att möta kvinnor i vården som utsatts för våld i nära relationer. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga artiklar. Artiklarna granskas utifrån Kristenssons (2014) kvalitetsgranskningsmall för kvalitativa studier. En manifest innehållsanalys används för att analysera de vetenskapliga artiklarna. Resultat: Sjuksköterskans upplevelse av att möta våldsutsatta kvinnor sammanställdes i fyra olika kategorier. De framtagna kategorierna är ett betungande ansvar, svårigheter med att fråga och åsidosätta attityder, att känna stöd från andra och en bristfällig omgivning.   Slutsats: Sjuksköterskorna upplever att de har bristande kunskap inom problemområdet, vilket leder till att de inte vågar fråga de kvinnor de möter i vården om våld i nära relationer. Sjuksköterskorna är eniga om att ämnet bör belysas ytterligare för att kunna ge god och evidensbaserad vård.