Kosmetika är något som används i stor utsträckning i dagens samhälle. Läkemedelsverket är den ansvariga myndigheten för kosmetika och är de som definierar vad begreppet kosmetika innefattar. På EU-nivå är det Kosmetikaförordningen som reglerar vilka ingredienser som får förekomma i kosmetika. För miljöskadliga ämnen ska EU:s kemikalielagstiftning REACH säkerställa att dessa inte får användas. Dock finns det brister i både REACH och Kosmetikaförordningen. Det är därför möjligt att det idag används kosmetiska produkter med ingredienser som är belastande eller till och med farliga för miljön. För att få en tydligare bild av huruvida detta är ett problem, har i detta projekt undersökts ca 1440 kosmetiska ingredienser. Undersökningen har skett med avseende på ingrediensernas persistens, bioackumuleringsförmåga och toxicitet. Projektet har utförts i samarbete med Naturskyddsföreningen. Syftet var att fylla på Naturskyddsföreningens egna kosmetikadatabas med information om vilka ämnen som är klassade som persistenta, bioackumulerande och/eller toxiska. De klassade ingredienserna togs även vidare för att ta reda på om de förekommer ute i svenska vatten. Projektet genomfördes genom att söka upp ingredienserna i ECHA, som är EU:s kemikaliemyndighets databas, där information om ingrediensernas PBT-utredningar fanns att hämta. Ett ämne klassas som PBT om det uppfyller kraven för både persistent, bioackumulerande och toxisk. Ett ämne kan också vara mycket persistent och mycket bioackumulerande, vPvB. De ingredienser som var P, B, T, vP och/eller vB, togs sedan vidare att jämföras med vattenanalysresultat från IVL:s screeningdatabas. En sammanställning gjordes av vilka ämnen som förekom även där, och i vilka halter de uppmätts. Under projektets gång påträffades svårigheter såsom att ganska många ämnen saknade en registrerad PBT-utredning i ECHA. Ämnen som idag inte har någon registrerad PBT-utredning är troligtvis de ämnen som produceras eller importeras i mängder om 1-100 ton/år. Detta eftersom dessa ämnen fått en tidsfrist till år 2018 innan registreringen i ECHA måste göras. Resultatet av projektet blev att av 1440 ämnen kunde endast 880 stycken som hittas i ECHA:s databas. Av dessa hade 300 ämnen en registrerad PBT-utredning, och 270 stycken av dem var inte klassade som persistenta, bioackumulerande eller toxiska. De kvarvarande 30 ämnena var - eller kunde inte uteslutas vara - persistenta, bioackumulerande eller toxiska. Då de 30 ämnena jämfördes mot IVL:s databas, återfanns nio av dem även där. Ämnena förekom i dessa analyser i koncentrationer om upp till 32 μg/l. Zinc pyrithione var det ämne som hade det högst detekterade värdet. Resultatet har också jämförts med tidigare arbeten inom området, och där kan framförallt konstateras att ett ämne som kommit på fråga i flera av dem är Cetrimonium chloride. Under projektets gång har konstaterats att vi i dagens läge inte har riktigt koll på alla de ämnen vi tillåter släpps ut i vår miljö. Kanske man i framtiden borde följa och analysera samtliga ämnen som klassas som persistenta, bioackumulerande och/eller toxiska. Inte bara de som redan är känt miljöfarliga och som importeras/produceras i mängder större än ett ton per år. Slutsatsen blev att av 1440 undersökta ämnen återfanns 30 stycken som är klassade som - eller inte kan uteslutas att vara - persistenta, bioackumulerande eller toxiska. Av dem återfanns nio stycken i IVL:s vattenanalyser. En intressant aspekt är att hela fyra av dessa ämnen, är sådana som används för UV-skydd i kosmetiska produkter. Man bör därför utreda dessa ingredienstyper närmare och försöka hitta bättre alternativ till dem. Särskilt då vi under sommaren smörjer in en stor del av kroppen med produkter innehållandes UV-skydd och sedan badar med det. Det innebär antagligen att det varje år läcker ut relativt stora mängder av dessa miljöbelastande ämnen i våra sjöar och hav, utan att de passerar några reningsverk som skulle kunna rena bort dem. / The use of cosmetics is widely spread in today’s society. In Sweden, the Medical Products Agency (Läkemedelsverket) is the authority responsible for cosmetic products, and they define which products belongs in that category. When it comes to which ingredients a cosmetic product may contain, it is in the European Union defined in the Cosmetics Regulation. For environmentally harmful substances, the REACH Regulation shall make sure these are not used. There are however some shortages in both the REACH and Cosmetics Regulation. Therefore, there may today still be products in use on the market containing ingredients that are harmful to the environment. To get a better picture of whether this is a problem or not, this project has consisted in examining the environmental harmfulness of approximately 1440 cosmetic ingredients. The project was done in cooperation with the Swedish Society for Nature Conservation (Naturskyddsföreningen). The purpose of the project was to supply their database of cosmetic ingredients with another bit of information - if the ingredients are classified as persistent, bioaccumulating and/or toxic. The ingredients that had a classification were then compared to results from analyzes done on Swedish waters. The information of whether the substances were persistent, bioaccumulating and/or toxic, was found in the database of the European Chemicals Agency, ECHA. The results from the water analyzes were found in the database of IVL. An issue that occurred during the project, was that some substances did not have a registered PBT-assessment in ECHA. PBT stands for persistent, bioaccumulating and toxic, and if a substance fulfills the criteria of all these three, it is classified as PBT. A substance can also be vPvB, very persistent and very bioaccumulating. The substances that today are missing a registered PBT-assessment in ECHA, are most likely those that are produced or imported in quantities of 1 000 – 100 000 kilograms per year. This is because these substances have been given time until year 2018 before they have to be registered. The result of the project is that out of 1440 substances, only 880 were found in ECHA. Out of these, 300 substances had a registered PBT-assessment. Among them, 270 were not classified as persistent, bioaccumulating or toxic. The remaining 30 substances had a classification - or could not be entirely excluded. Nine of the remaining 30 substances were found in IVL’s database. These substances turned out to occur in Swedish waters in concentrations of up to 32 μg/liter. The substance with the highest concentration value was Zinc pyrithione. When comparing the result of the project with earlier studies done within this subject, it can be concluded that the substance Cetrimonium chloride occurred in several of them. From the project it can be concluded that we are not fully aware of which substances we let out into our environment today. In the future it would perhaps be better to do water analyzes for all substances that are classified as persistent, bioaccumulating and/or toxic. Not just for the substances that are already known to be environmentally harmful, and imported or produced in amounts of over 1 000 kilograms per year. The overall conclusion of the project was that out of 1440 examined substances, 30 had – or were suspected to may have – a classification as persistent, bioaccumulating or toxic. Nine of these substances were also found in water analysis results from IVL. An interesting fact is, that four out of these substances are used in cosmetic products as UV-protection. Therefore, products containing UV-protection, such as sunscreen, should definitely be examined further, and maybe even the ingredients should be exchanged for better alternate ones in the future. Especially since most of us cover ourselves in sunscreen products during sunny days, and then go swimming in our seas and oceans. This probably causes the release of a large amount of these environmentally harmful ingredients into our waters. Water that does not pass any water treatment plant that could possibly purify it from the substances.

This study investigated how the age of an environmental movement organisation and its degree of institutionalisation impacted the usage of threat-related framing and blame attribution in regards to environmental issues. Environmental discourse has lately developed a rhetoric that embraces urgency and severity, but how different types of environmental movement organisations have approached this, historically and today, has not been widely studied. A mixed-methods approach was therefore employed that thematically examined texts from the Swedish branch of Extinction Rebellion and The Swedish Society for Nature Conservation at several points in time. The analysis indicated that the degree of institutionalisation had an influence on the organisation’s blame attribution, whilst age did not. Furthermore, no conclusive implications followed the analysis of the organisation’s framings. The study concluded that the degree of institutionalisation is an important factor behind how environmental movement organisations choose their blame attribution. The study provided insights into how institutionalisation affects strategic choices of movement organisations, possibly providing a foundation for future research in the field.

Syftet med uppsatsen är att undersöka nyttjande- och överlåtelserätten av utsläppsrätter samt om dessa kan inskränkas under åberopande av Parisavtalet. Parisavtalet är ett internationellt klimatavtal som trädde i kraft år 2016. Avtalet innebär huvudsakligen att ingående parter ska uppnå målet att begränsa den globala temperaturökningen till 1,5 grader Celsius, genom att minska utsläpp av växthusgaser. Avtalets målsättningar innebär inga skyldigheter för parterna, men trots det lades avtalet till grund för en nederländsk dom mot energikoncernen Shell år 2021. Domen innebär för Shell att minska utsläppen med 45 % fram till år 2030 i syfte att uppfylla Parisavtalet, vilket inskränker Shells utsläppsrättigheter. I artikel 3 utsläppshandelsdirektivet uttrycks att innehavaren av en utsläppsrätt har en rätt att släppa ut ett ton koldioxidekvivalenter. I artikel 12 utsläppshandelsdirektivet uttrycks att innehavaren har en rätt att överlåta utsläppsrätter till fysiska och juridiska personer inom unionen. När domen mot Shell inskränker nämnda artiklar, väcks intresset för dels hur exklusivt utsläppsrätter ägs, dels hur rätten att överlåta kan inskränkas. I Sverige regleras utsläppsrätter i lag (2020:1173) om vissa utsläpp av växthusgaser. Sverige har under lång tid framstått som en förebild i att visa resten av världen att man kan föra en offensiv klimat- och miljöpolitik och att fortsätta vara ett välfärdsland. Trots det, kommer Sverige under år 2022 inte lyckas uppfylla sin del av Parisavtalet om inte kraftigare minskningar genomförs, varför rättigheter om utsläpp kan komma att inskränkas även här. Kortfattat framgår följande av uppsatsen. Endast innehavandet av en utsläppsrätt innebär inte en juridisk rätt att släppa ut. För det erfordras tillstånd. Tillståndet är villkorat och utsläppsrätten måste nyttjas inom den tilldelade handelsperioden, vilket innebär att ett exklusivt ägande inte kan anses föreligga. Således uppfyller inte en utsläppsrätt Elgebrants villkor för begreppet egendom. Överlåtelserätten, som innebär en oinskränkt rätt att överlåta utsläppsrätter, faller emellertid under ett undantag vid tillämpning av Parisavtalet. Vidare har överlåtelserätten betydelse för statliga intäkter och företags överlevnad. En successiv minskning av växthusgaser är nödvändig för ett hållbart samhälle. Parisavtalet visar sig kunna inskränka nyttjande- och överlåtelserätten i Sverige under vissa förutsättningar. Försiktighetsprincipen, i 2 kap. 3 § miljöbalken, får även betydelse i frågan.

Denna uppsats är en fenomenologisk studie som utreder hur visualiseringen av händer påverkar hur filmbetraktare upplever världen i filmen Avatar.  Analysen utreder tre scener från Avatar, som visar händer som interagerar med föremål som är okända för både filmkaraktärens och betraktarens del. Undersökningen applicerar teorier inom fenomenologi, perception, kognitionsteorier, och science fiction som narrativ form, i syfte att utreda hur människor påverkas av att betrakta händers interaktion i ett filmsammanhang. Resultatet i analysen landar i att visualiseringen av händers interaktion kan ha flera olika effekter för hur filmåskådaren upplever scenerna som har utretts. Interaktionerna har bland annat en narrativ funktion då de förmedlar information om hur den fiktiva filmvärlden är uppbyggd, vilket i sin tur fångar åskådarens intresse och skapar spänning. Vidare styrker fenomenologiska teorier att interaktionerna kan trigga sensoriska upplevelser hos betraktaren i form av exempelvis taktila förnimmelser. Analysen landar även i att åskådare kan triggas till att vilja interagera med filmmiljön på egen hand, eftersom teorier inom kognition styrker att händers närvaro gör att vi tolkar omgivningen som interaktiv. Samtidigt påvisar även resultatet att upplevelser är svåra att mäta, och att våra tolkningar skiljer sig åt eftersom de formas av våra tidigare erfarenheter och intressen. Analysen avslutas med en kritisk reflektion kring resultatet och öppnar sedan upp för hur ovannämnda aspekter kan bana väg för forskning inom filmberättande, medicin, interaktionsdesign, UX-design, och visuell kommunikation, samt hur analysen i uppsatsen hade kunnat breddas till en större studie.     Denna uppsats inkluderar även en designdokumentation efter sida 44 vid namn ”Arg på vargen?”, som är en del av examensarbetet som denna uppsats ingick i vid programmet Visuell kommunikation på Malmö Universitet. ”Arg på vargen?” är en animerad teater som belyser varför vargar behövs i den svenska naturen. / This essay is a phenomenological study that explores how the visualisation of hands affects the viewer’s perception of the world in the movie Avatar. The essay analyses three scenes from Avatar, consisting of hands that interact with objects that are unknown to both the movie character and the viewer. The analysis applies theories within phenomenology, perception, cognition, and science fiction as a narrative form, as it aims to explore how viewers perceive the interaction of hands in the context of watching a movie. The results suggest that the visualisation of hands can have several outcomes, regarding how the viewer reacts while watching the scenes that were involved in this study. The interactions serve a narrative function, as they convey information about the construction of the fictional film world. This in turn, engages the viewer’s interest and creates anticipation. Theories within phenomenology support that viewers can experience sensory perceptions, such as tactile sensations, while watching the scenes. The analysis also concludes that viewers may wish to interact with the film world by using their own hands, as cognition theories support that the presence of hands in our field of vision, prompts us to interpret our surroundings as being interactive. The findings in this study also conclude that experiences are difficult to measure and interpret, since our perceptions are shaped by our previous experiences and interests. The essay closes with a critical reflection on the results and elaborates on how the findings can be applied to different research fields, such as film narration, medicine, interaction design, UX design, and visual communication, followed by how the analysis in this essay could be expanded into a larger study.