Mäns våld mot kvinnor är ett omfattande folkhälsoproblem. Våldet innefattar inte enbart fysiskt våld mot kvinnans kropp utan även att kvinnan skadas psykiskt genom exempelvis kränkningar, isolering och skuldbeläggning. Syftet med studien är att beskriva hur kvinnor som utsatts för våld i nära relation upplever bemötandet inom hälso- och sjukvården. Både forskning och rapporter visar att vårdpersonal ofta upplever svårigheter eller osäkerhet i detta möte. Ökad kunskap hos vårdpersonalen gällande våld i nära relation kan i sin tur bidra till ett bättre bemötande. Studien grundar sig på en litteraturstudie enligt Fribergs analysmodell med grund i kvalitativ forskning. Nio artiklar har analyserats för att beskriva kvinnans upplevelse av bemötandet inom hälso- och sjukvården. Resultatet delades upp i tre huvudteman: “Vårdpersonal skapar känslor”, “Att samtala om våldet” samt “Vårdpersonalens vårdande” med tillhörande tio underteman. Resultatet visar att våldsutsatta kvinnor upplever olika känslor i mötet med vårdpersonal. Det kan vara känslan av att bli bekräftad, känslan av att känna sig trygg. Det kan även vara negativa känslor som att känna sig förminskad och ifrågasatt vilket förstärker kvinnans lidande. Många kvinnor önskar att bli tillfrågade om våld i nära relation då det ofta upplevs genant att ta första steget och berätta om sin utsatthet. Resultatet visar också att kvinnorna upplever att sjuksköterskans fokus låg på att vårda de fysiska skadorna medan de psykiska skadorna försummades. Vårdpersonal inom hälso- och sjukvården upplever att det är svårt att tala om våld i nära relation med en patient, vilket gör att vårdpersonalen ofta undviker att ställa frågan om våld. Av den orsaken kan det vara av stor betydelse att vårdpersonal får utbildning i ämnet för att utsatta kvinnor ska få ett så bra bemötande som möjligt.

I Sverige betraktas stroke som en folksjukdom och är den tredje vanligaste orsaken till funktionshinder och för tidig död efter cancer och hjärtinfarkt. Personer som insjuknar i stroke har goda chanser att tillfriskna om de kommer in till sjukhus, dock är tidsfördröjningen den största faktorn för att få en adekvat behandling. Studiens syfte var att ur ett genusperspektiv beskriva symtom och upplevelser som leder till att patienten söka vård vid misstanke om stroke. Det är en kvantitativ studie som redovisar en patientenkät med fasta svarsalternativ. Patienterna ingick i det övergripande projektet Hjärnvägen 2. Det var 493 patienter som samtyckte till att delta i denna delstudie. Resultatet visar att endast 28 % upplevde någon form av förvarning. Det vanligaste symtomet var övergående svaghet i arm eller ben (42 %) av de som angav förvarningssymtom. Symtomen på stroke karaktäriserades som ”obehagliga”, ”oroande” och ”tröttande”. Inte mindre än 59 % trodde själva att de fått stroke. Den vanligaste orsaken till detta var att man kände någon som haft stroke. Den vanligaste anledningen till att uppsöka vård var ”när min familj uppmanat till det” följt av ”omedelbart efter de första symtomen”. Den sistnämnda var vanligast bland män. Det vanligaste var att patienten blev ”uppmanad av make/maka”. Detta var dubbelt så vanligt bland manliga patienter. Därefter kom ”blev uppmanad av mitt, mina barn”, vilket var två gånger så vanligt bland kvinnliga patienter med stroke. En tredjedel angav att de fattade beslut att söka sjukvård inom 15 min och lika många väntade mer än fyra timmar. Kvinnorna fattade sitt beslut senare än männen. Slutsatsen är att insjuknandet i stroke skiljer sig mellan kvinnor och män. Kvinnorna upplever mer domningar/känselbortfall än männen. Det förefaller även som att kvinnorna oftare insjuknar på eftermiddagen än männen. Kvinnorna sökte vård ”när inte symtomen ville gå över” medan männen sökte vård ”när strokesymtomen var av allvarlig karaktär”. Männen sökte vård ”när de blev uppmanad av att söka vård”. Kvinnorna sökte vård ”när barnen, vänner och släktingar uppmanade dem till att söka vård”. Resultatet understryker de närståendes betydelse för att påskynda tiden till vård och behandling. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

<p>I Sverige begår ca 1500 personer suicid per år, och 90 % av dessa har visat tecken på psykisk sjukdom. Av de som har gjort suicidförsök kommer ungefär hälften i kontakt med vården. Psykiatrisk omvårdnad syftar till att främja hälsa och lindra lidande och det behövs många olika färdigheter i arbetet med den suicidnära patienten, för att genom den terapeutiska relationen kunna ge en empatisk, säker och professionell omvårdnad. Syftet med litteraturstudien var att beskriva vilka faktorer som var viktiga i omvårdnadsarbetet med suicidnära patienter, ur ett patientperspektiv. Metoden som användes var en litteraturstudie. Den bestod av 13 vetenskapliga artiklar, 12 kvalitativa och en både kvalitativ och kvantitativ, publicerade mellan 1999-2008, som granskats, analyserats och bearbetats enligt Polit och Becks arbetsmodell. Resultatet visade på tre huvudkategorier och åtta subkategorier. Huvudkategorin <em>Relation </em>bestod i subkategorierna <em>bemötande, bekräftelse </em>och<em> kommunikation</em>. Huvudkategorin <em>Aktivitet </em>bestod i subkategorierna <em>avledande sysselsättning </em>och <em>sömn/vila</em>. Huvudkategorin <em>Säkerhet</em> bestod i subkategorierna <em>personligt övervak, fysisk miljö </em>och <em>visitation</em>. Dessa kategorier visade vilka faktorer som suicidnära patienter upplevde som värdefulla för att minska deras suicidala tankar/handlingar och hur de önskade bli omhändertagna av omvårdnadspersonal.</p>

No description available.

I Sverige begår ca 1500 personer suicid per år, och 90 % av dessa har visat tecken på psykisk sjukdom. Av de som har gjort suicidförsök kommer ungefär hälften i kontakt med vården. Psykiatrisk omvårdnad syftar till att främja hälsa och lindra lidande och det behövs många olika färdigheter i arbetet med den suicidnära patienten, för att genom den terapeutiska relationen kunna ge en empatisk, säker och professionell omvårdnad. Syftet med litteraturstudien var att beskriva vilka faktorer som var viktiga i omvårdnadsarbetet med suicidnära patienter, ur ett patientperspektiv. Metoden som användes var en litteraturstudie. Den bestod av 13 vetenskapliga artiklar, 12 kvalitativa och en både kvalitativ och kvantitativ, publicerade mellan 1999-2008, som granskats, analyserats och bearbetats enligt Polit och Becks arbetsmodell. Resultatet visade på tre huvudkategorier och åtta subkategorier. Huvudkategorin Relation bestod i subkategorierna bemötande, bekräftelse och kommunikation. Huvudkategorin Aktivitet bestod i subkategorierna avledande sysselsättning och sömn/vila. Huvudkategorin Säkerhet bestod i subkategorierna personligt övervak, fysisk miljö och visitation. Dessa kategorier visade vilka faktorer som suicidnära patienter upplevde som värdefulla för att minska deras suicidala tankar/handlingar och hur de önskade bli omhändertagna av omvårdnadspersonal.

Patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning (IVA) är allvarligt sjuka och behöver specialiserad vård. En del av den vården är ofta ventilatorbehandlingen som kan uppfattas som en mycket mentalt påfrestande upplevelse. Syftet med denna litteraturbaserade studie var att beskriva patienters upplevelser av att vårdas i ventilator på en intensivvårdsavdelning. Datamaterialet har utgjorts av kvalitativa studier med ett patientperspektiv, vilka har analyserats kvalitativt. I resultatet framkom två huvudteman; Verkliga upplevelser och Overkliga upplevelser. Subteman som framkom till Verkliga upplevelser var upplevelser av Kommunikation, Självbestämmande och kontroll samt Miljön. Overkliga upplevelser fick subteman om IVA-syndrom och upplevelser av Sedering. Patienterna upplevde ofta en brist på kontroll där den mest dominanta orsaken var svårigheten att kunna kommunicera vilket bidrog till mental ohälsa. Denna mentala ohälsa manifesterades ofta i IVA–syndrom eller liknande tillstånd där en bidragande orsak var en orolig och förvirrande miljö samt påverkan av sedering. Positiva upplevelser beskrevs och då gärna i samband med fysisk kontakt och anhörigas närvaro. Författarna diskuterar om de olika temans faktorer och sätter dessa i samband med hälsa enligt det salutogena synsättet. / Patients in need of intensive care treatment are seriously ill and require specialized care. This includes ventilator support, which can potentially be perceived as a mentally stressful experience. The aim of this literature-based study is to describe patients' experiences of ventilatory care in an intensive care setting. The collected data contains qualitative studies from a patient perspective, which have undergone qualitative analysis. The result revealed two main themes; actual experiences and perceived experiences. Subthemes for actual experiences were; Experiences of communication, Experiences of autonomy and control as well as Experiences of the environment. Subthemes for Perceived experiences were; Experiences of ICU-syndrome and Experiences of sedation. Patients frequently perceived loss of control, which was primarily associated with difficulty to communicate. This contributed to mental ill health, and often manifested as the ICU-syndrome or a similar condition. Contributing factors included the stressful and confusing environment, as well as the effects of sedation. Conversely, the positive experiences described included physical contact and the presence of relatives. The authors discuss the aforementioned categories and their contributors whilst associating these with health according to the salutogenic model.

Problemformulering: Varje år avlider ett stort antal personer till följt av en cancerdiagnos. Patienter med en obotlig cancer vårdas palliativt och målet med den palliativavården är att uppnå bästa möjliga livskvalitet. Upplevelser så som rädslor och ångest är vanliga problem och har en speciell innebörd för varje patient. Det är därför betydelsefullt att belysa upplevelser av att stå inför döden för att ökaförståelsen och kunskapen hos sjuksköterskor. Syftet: var att belysa upplevelser av att stå inför döden hos patienter med cancer iden palliativa fasen.  Metod: En litteraturstudie som utgörs av 12 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ochkvantitativ ansats. Resultat och konklusion: Resultatet visar att existentiella upplevelser, upplevelsen av ångest och oro, förlust, hopp samt acceptans infann sig hos merparten av patienterna som stod inför döden. Implikation: Patienternas upplevelser vid livets slut är varierande och är viktiga att uppmärksammaav sjuksköterskor för att tillgodose patienternas behov. Utbildning och ytterligare forskning utifrån ett patientperspektiv krävs för att optimera denpalliativa vården för patienter med obotlig cancer. / Problem: Every year a large number of people with a cancer diagnosis die. In the palliative care of patients with cancer the goal is to achieve the best possible quality of life. Experiences such as fear and anxiety are common problems and have a special meaning for each individual. It is therefore important to highlight the experiences of being at the end of lifeto increase understanding and knowledge to nurses. The aim: was to illuminate the experience of being in the end of life for patients with cancer inthe palliative phase. Method: A literature review which consist of 12 scientific papers with a qualitative and quantitative approach. Results and conclusion: The results show that existential experiences, a sense of worry and anxiety, loss, hope and acceptance were the most common experiences for patients who were facing death. Implication: Patients' experiences at the end of life are varied and are relevant for nurses to understand to meet patient the patient’s needs. Therefore education and further research from a patient perspective is necessary to optimize palliative care for patients with terminal cancer

Bakgrund: Telefonrådgivning är en växande verksamhet och utgör en stor del av distriktssköterskans arbete på vårdcentral. För vårdsökande innebär det att få råd, information och stöd för att öka tryggheten i vardagslivet. Det behövs ökad kunskap om äldres erfarenheter av telefonrådgivning för att bättre kunna förstå de vårdsökandes behov och för att vidare utveckla verksamheten. Syfte: Syftet är att beskriva äldre vårdsökandes erfarenheter av telefonrådgivning på vårdcentral. Metod: I studien har en kvalitativ deskriptiv design med induktiv ansats använts. Datainsamling har skett via tio intervjuer med äldre vårdsökare som har fått telefonrådgivning via vårdcentral och materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I analysen framträdde två teman Få kontakt och Kommunikation.  I Få kontakt presenteras kategorierna: Telefonsystemet och Strategier för kontakt med tillhörande underkategorier. I Kommunikation presenteras kategorierna: Bemötande och Förutsättningar med tillhörande underkategorier. Slutsats: Telefonsystemet som används för att få kontakt kan ses både som en tillgång och ett hinder för kontakt. Äldre vårdsökande använder olika strategier för att underlätta kontakt med vårdcentral. Kommunikation mellan telefonsjuksköterskan och den äldre vårdsökanden kräver att det finns bra förutsättningar. Om kommunikationen dem emellan är god och den vårdsökande får vara i centrum blir vårdmötet tillfredsställande och den vårdsökande känner sig hjälpt. Om kommunikationen brister och den vårdsökande inte får vara i centrum kan vårdmötet bli otillfredsställande och leda till att vårdsökanden istället känner sig stjälpt. Slutsatsen är att telefonrådgivning på vårdcentralen kan både hjälpa och stjälpa den äldre vårdsökande. / Background: Telephone nursing is a large part of the nurse's work at the health center. The caller wants to get advice, information and support in everyday life. With this work we want to enhance the understanding of older people's experiences of telephone nursing at health center to further develop the telephone nursing from elderlies perspective. Aim: The aim is to describe the elderly caller’s experiences of telephone nursing at health center. Method: The study has a qualitative descriptive design with an inductive approach. Data was collected through 10 interviews with elderly callers who had received telephone nursing and the data was analyzed by a qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in to two themes Get Contact and Communication. In Get Contact the following categories appeared: Phone system and Strategies for Contact with related subcategories. In term Communication the following categories appeared: Treatment and Conditions with related subcategories. Conclusion: The telephone system that is used for contact with the health center can be seen both as an asset and obstacle. Elderly callers use different strategies to facilitate the contact. It is important that there are good preconditions for the communication. If the communication between the nurse and elderly caller is good and the caller is in focus, the caller will feel helped and satisfied with the telephone meeting. If there is lack of communication and the caller is not in focus, the telephone meeting can be unsatisfied and lead to a feeling of being overturned.

Bakgrund: Det finns tidigare forskning inom området vårdande relation. Dock är den begränsad inom rättspsykiatrisk vård. I synnerhet forskning som integrerar patienter och sjuksköterskors erfarenheter av det undersökta fenomenet. Syfte: Att beskriva patienter och sjuksköterskors erfarenheter om vad som möjliggör respektive försvårar en vårdande relation inom rättspsykiatrisk vård. Metod: Studiens resultat bygger på intervjuer av fem patienter som är inneliggande på en rättspsykiatrisk klinik respektive fem sjuksköterskor som arbetar på samma klinik. Studien genomfördes med en induktiv ansats. Insamlade data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat visar att patienterna upplever det viktigt att de blir sedda som människor, att vårdare gör det lilla extra och att vårdare samt patient drar åt samma håll för att vårdande relation ska kunna etableras. Sjuksköterskorna tyckte det var viktigt att sätta sig in i patienten, att ha en fungerande arbetsgrupp, att göra något utöver det vanliga och får förtroende att samspela. Slutsatser: Resultatet svarar an till studiens syfte. Såväl patienterna som sjuksköterskorna ansåg att vårdarna hade det yttersta ansvaret för att en vårdande relation skulle kunna etableras. I båda grupperna sågs flera gemensamma nämnare såsom tidsaspekt, närvaro och att vårdaren har ett genuint intresse.      NYCKELORD:, bemötande, erfarenheter, patientperspektiv, rättspsykiatrisk vård, sjuksköterskeperspektiv, vårdande relation / Background: Previous research in the field caring relationship is available. However, it is limited in forensic psychiatric care. Especially studies that integrate patients and nurses experiences of the investigated phenomenon. Aim: The aim of this study was to describe patients and nurses experiences of what enables and aggravate a caring relationship in forensic psychiatry care. Methods: The results of the study are based on interviews of five patient in a forensic clinic and five nurses who works on the clinic. The study was performed with an inductive approach. Data were analyzed based on a qualitative content analysis. Results: In order for a caring relationship to be established the results indicates that the patients find it important to be seen as humans, that the carers do ”that little extra” and that the carers and patients works at the same direction. The nurses found it important to familiarize themselves in the patient, to have a stabilized work with the team, to do “the little extra” and get the trust to cooperate. Conclusion: The results corresponds to the aim of the study. Both patients and nurses agreed that the nurse had the responsibility of the caring relationship. A similarity were shown between both of the groups such as time aspect, presence and a genuin interest from the carrier. Keywords: caring relationship, encounter, experiences, forensic psychiatric care, nurse, patient.

Bakgrund: Fysisk inaktivitet är ett världsomspännande problem. Tidigare forskning omhur mödrars möjligheter till fysisk aktivitet förändras efter en graviditet visar att de ärbegränsade på flera plan. Distriktssköterskor har till uppgift att arbeta hälsofrämjandeutifrån individens möjligheter och resurser.Syfte: Att undersöka mödrars erfarenheter av möjligheter till fysisk aktivitet före ochefter graviditet, samt vilka informationskanaler mödrarna använder och vilkeninformation de fått från mödrahälsovården.Metod: 50 mödrar från de två största ”mammagrupperna” på Facebook svarade på denwebbaserade enkäten. Mixad metod användes, kvantitativa data analyserades numerisktoch kvalitativa data analyserades med kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Mödrar som är fysiskt aktiva i 30 minuter 5-7 dagar i veckan minskar till närahälften efter graviditet. Underlättande omständigheter till fysisk aktivitet efter graviditetvar: fysisk aktivitet med barn, träning hemma, stöttande anhörig samt att bli förälder.Försvårande omständigheter till fysisk aktivitet var tidsbrist, bristande ekonomiskaförutsättningar och förändrade prioriteringar. Information och stöd frånmödrahälsovården varierade från ingen information till information om knipövningareller annat stöd såsom fysioterapi. Mödrar söker information exempelvis via personligatränare, certifierade ”mammamage tränare”, ”mammaträningsprofiler” och 1177vårdguiden.Slutsats: Mödrarskapet påverkar negativt den fysiska aktivitetsnivån hos mödrar samtderas möjligheter till fysisk aktivitet. Information om vikten av fysisk aktivitet frånmödra- och barnhälsovården skulle kunna bidra till ökad kunskap hos mödrarna. Entydligare information om hur fysisk aktivitet kan tillämpas och var information kaninhämtas skulle kunna underlätta för mödrar att bli mer fysiskt aktiva. Vetskap omproblem och möjlighet kan mödrahälsovård, barnhälsovård och hälsocentral använda imötet med mödrar som utgångspunkt i arbetet för att öka fysisk aktivitet. / Background: Physical inactivity is a worldwide phenomenon. Former research showsthat mother´s possibilities for physical activity change after childbirth on differentlevels. District Nurses shall work on health promotion based on the possibilities andresources of the individual.Aim: To investigate mothers´ experiences of opportunities for physical activity beforeand after pregnancy, which information channels they use and which information theyreceive from maternity care.Method: 50 mothers from the two biggest ”mother groups” on Facebook answered tothe internet survey. Mixed method approach was used, quantitative data was analyzednumerical and qualitative data through qualitative content text analyses.Results: Mothers who perform physical activity 30 minutes 5-7 days a week decreaseafter pregnancy. The facilitating circumstances of physical activity after pregnancywere: physical activity with children, exercise at home, supportive family and parenting.Aggravating circumstances for physical activity were shortage of time, lack of financialconditions and changed priorities. Information from maternity care variated from noinformation to information about pelvic floor exercise and other types of informationand support such as physical therapy. Mothers seek information and support related tophysical activity for example through gym personal trainers, certified ”maternitystomachtrainer”, ”maternity training profiles” and 1177 care guide.Conclusion: Motherhood negatively affects the physical activity level of mothers andtheir possibilities to physical activity. If information regarding physical activity frommaternity care enhances the mothers views of their possibilities might change. Mothersknowledge about physical activity can give new motivation and advice surrounding howphysical activity can be fitted in to the everyday life. The knowledge about problemsand possibilities can be used by maternity care, child care centers and healthcare centersas a starting point in the work to enhance physical activity.