Miljön i förskolan är en viktig del för barns förståelse för sin omvärld, därför bör miljön vara utformad för att främja dess lärande. Men också vara anpassad för alla barnen, en förskola för alla. Syftet med studien var att undersöka vad miljön och tingen i förskolan kan betyda för dess jämställdhetsuppdrag genom att belysa några förskollärares tankar om inomhusmiljön i förskolan. En kvalitativ undersökning av intervjuer och observationer av den fysiska miljön genomfördes, för att ta reda på hur förskollärare ser inomhusmiljön utifrån ett genusperspektiv men också hur förskollärare arbetar med utformningen av inomhusmiljön utifrån ett normkritiskt perspektiv. Data analyserades genom tematisk innehållsanalys. Resultatet visade att samtliga informanter var initierade i arbetet med uttänkta miljöer utifrån ett normkritiskt perspektiv och ett genusperspektiv. Samtliga informanter var eniga om att material som blir könskodat eller inte sitter i oss vuxna, inte materialet i sig, även att pedagogers förhållningssätt är av stor betydelse i förskolan. En slutsats är att genus och jämställdhet inte alltid är lätt. Informanterna menar på att det grundar sig i okunskap i samhället, vilket bidrar till en rädsla hos vårdnadshavare att deras barn kan bli utsatta om de avviker från normen. Därför bör kunskapen om genus och jämställdhet lyftas i högre utsträckning än vad det i många fall gör.

Syftet med denna studie är att synliggöra hur sju verksamma förskollärare resonerar kring den tredje pedagogen och hur den kan komma att påverka verksamheten. Vi valde att använda oss av kvalitativa intervjuer utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Vår uppsats baseras utifrån begreppen: den tredje pedagogen, miljöpsykologi samt den sociokulturella teorin och det interaktionistiska perspektivet.                                                                    I vår studie har vi kommit fram till att förskollärarna arbetar aktivt med den tredje pedagogen men att deras medvetenhet varierar. Vidare har vi uppmärksammat att även om förskollärarna arbetar olika, så besitter de ett barnperspektiv som mynnar ut i att de gör sitt bästa för barnen. En slutsats från vår studie är att den pedagogiska miljön har en stor betydelse för förskollärarnas förhållningssätt i arbetet med den tredje pedagogen. Vidare kan vi se att det beror på olika faktorer så som samspelet mellan barn, pedagoger och material som leder till hur den pedagogiska miljön kan användas och förändras.

Vårt syfte med denna uppsats har varit att undersöka barns tillgång och tillträde till förskolans pedagogiska material och lärmiljöer. Skolinspektionen utkom under 2018 med rapporten Förskolans kvalitet och måluppfyllelse (2018), vilken påvisar att nästan en femtedel av alla granskade förskolor har en mindre god kvalitet på lärandemiljön och en fjärdedel av förskolorna har inte tillräckligt bra material. De förskolor som granskats i studien är en Reggio Emilia inspirerad förskola samt en förskola utan specifik inriktning, vilket vi fortsättningsvis i den här studien kommer att beskriva som en traditionell förskola. Totalt har vi genomfört fyra intervjuer med förskollärare samt har fotodokumentation gjorts till stöd för vårt underlag. Vi har studerat bland annat hur den fysiska lärmiljön på förskolorna egentligen såg ut, både hur förskolorna har valt att placera materialet samt hur materialet presenterats för barnen. Ett annat fokusområde för denna uppsats har varit att granska vad tillgängligt och tillåtande material för förskollärare ute i verksamheten innebär samt om innebörden skiljer sig åt beroende på vilken pedagogisk inriktning förskolan har. Vi har sedan ställt informanternas svar mot varandra för att analyserat dem gentemot tidigare forskning, samt mot vårt valda teoretiska perspektiv för att se hur olika pedagogiska atmosfärer påverkar barns tillgång och tillträde till förskolans material och miljöer. I studiens resultat framkommer det både likheter och olikheter då båda förskolorna till viss del har ett gemensamt tankesätt kring hur de vill att den fysiska lärmiljön ska vara utformad. Utifrån den insamlade empirin går det relativt enkelt att se att förskolorna, trots det gemensamma tankesättet, ändå skiljer sig åt. De intervjuade förskollärarna verkar medvetna om miljöns betydelse ändå erbjuds barnen olika förutsättningar i lärmiljöerna. En identifierad orsak till detta kan vara den pedagogiska inriktningen förskolan har. När en förskola har en specifik inriktning tenderar det att bli tydligare för pedagogerna att förhålla sig till materialets tillgänglighet. En annan anledning till skillnaden mellan förskolorna som identifierats är skillnaden i hur förskollärarna uttrycker sig om hur förskolans miljö är eller ska vara.

I denna studie behandlas synliggörandet av den pedagogiska utomhusmiljö som ReggioEmiliafilosofins pedagogiska grundsyn tillskriver ett stort värde och benämner den "Den tredje pedagogen". Syftet med denna studie är att se hur barn rör sig i en skogsliknande utomhusmiljö på en förskola under sin fria lek. Att se hur barn rör sig i en välplanerad utomhusmiljö har också tillskrivits betydelse. Barnens meningsskapande och synliggörande av "Den tredje pedagogen", spelar stor roll här. Under mitt teoretiska perspektiv kopplar jag det sociokulturella perspektivet med "Grundad teori" och styrdokument för förskolan. Utgångspunkten ligger i Reggio Emilias förhållningssätt mot barn. I observationer används tekniska hjälpmedel och den metoden som används har sina grunder i "Grundad teori". Resultatet är sammanlänkat med analyserna av elva beskrivna observationer som delvis är tolkad utifrån mina tankar, belysningar, inspirationer och observationer. Resultaten visar att "Den tredje pedagogen" (utomhusmiljön) synliggör pedagogerna för barnen och barn synliggör "Den tredje pedagogen" för barn, men barn lyckas dock inte alltid synliggöra "Den tredje pedagogen" till pedagogerna på förskolan.

Idén till denna kvalitativa studie har sin utgångspunkt i våra verksamhetsförlagda utbildningar, där vi uppmärksammade hur olika förskollärare talade om hur de skapar inomhus- och utomhusmiljöer. Studiens syfte är således att undersöka innehållet i förskollärarnas berättelser om hur de skapar inomhus- och utomhusmiljöer och hur detta arbete förhåller sig till Reggio Emilia-pedagogikens idé om rummet som ”den tredje pedagogen”. Med utgångspunkt i hermeneutikens perspektiv på berättande, dialog och tolkning har vi med semistrukturerade djupintervjuer samlat in empiriskt material som sedan har analyserats med hjälp av narrativ analys. Djupintervjuerna genomfördes i ett digitalt zoom-rum med tre förskolor i tre olika kommuner. Utifrån djupintervjuerna har vi presenterat studiens resultat i tre teman: Förskollärarnas berättelser, Barn som medskapare och Varför rum och/eller hörn i resultatavsnittet. Resultaten från förskollärarnas samtal visade att barngruppernas storlek, förmågor, behov och villkor har betydelse för skapandet av inomhus- och utomhusmiljöer på förskolan. Men å andra sidan lyfter tidigare forskning att inom Reggio Emilia-pedagogiken är lärmiljöer ofta förutbestämda vilket hindrar och begränsar förskollärarnas hänsynstagande gentemot djupintervjuernas resultat. Det som identifieras i studiens slutsats är barnens behov och villkor, som enligt förskollärarnas utsagor ska komma i första hand, oavsett vilken pedagogisk inriktning förskoleverksamheterna intar. Det genom att förskollärarna ständigt utgår ifrån ett kritisk förhållningssätt där de kontinuerligt använder sig av de didaktiska frågorna: Hur, Vad och Varför, vilka har stor betydelse för skapandet av inomhus- och utomhusmiljöer, för barns samspel med miljön som tredje pedagog.

Storleken på barngrupperna väcker debatt i media. Vi har funderat på hur antalet barn i barngrupperna förändrats över tid och vi har frågat oss hur omsorgen påverkas av den utveckling som sker. Begreppet omsorg finns i läroplanen utan att det förklaras och lämnar därmed tolkningsfrihet för de som läser den. Omsorg är viktigt att lyfta fram eftersom det handlar om barnens välbefinnande. Syftet med vårt examensarbete var att ta del av några förskollärares syn på omsorgen och de stora barngrupperna samt hur de arbetar med omsorg. Vi valde därför att använda oss av en kvalitativ metod och har intervjuat fyra förskollärare från olika förskolor i Skåne. Vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer för att få så mycket information som möjligt och kunna ställa följdfrågor om vi ville fördjupa oss i någonting de sade. Som teoretisk utgångspunkt till intervjuerna har vi använt oss av Noddings omsorgsetik. Vi har också tagit del av tidigare forskning kring stora barngrupper och omsorg och gjort jämförelser med vår studie. Resultatet av våra intervjuer visar att informanterna har samma övergripande bild av vad omsorg är. Omsorg är för dem att ta hand om. Hur detta omhändertagande tar sig uttryck i praktiken skiljer sig mellan informanterna. Den här skillnaden kan bero på att förskollärarna har olika förutsättningar på sina arbetsplatser eller att de har olika erfarenheter av omsorg.

SammanfattningMaria Montessori och Loris Malaguzzi är grundare till två olika arbetssätt inom förskolansverksamhet: Montessoripedagogik och Reggio Emilia filosofi. Båda har som central punkt attarbeta med språkstimulering med hjälp av pedagogisk miljö och material. Enligt läroplanenhar pedagogerna skyldighet att utmana barnen i de olika uttrycksformer som förskolanerbjuder. Syftet med detta arbete är att se hur pedagoger arbetar med språkstimulering ochkommunikation inom deras inspirationer, hur pedagogerna planerar och utför sitt arbete samthur den pedagogiska miljön utformas. Dessutom vill vi se vilka likheter och skillnader detfanns mellan dessa inspirationer. Genom litteratur om de olika inspirationerna så har vi kunnatkoppla ihop teori och praktik med bland annat stöd ifrån teoretiker som Jean Piaget och LevVygotskij.Det empiriska materialet som vi har samlat in är består av intervjuer med pedagoger samtobservationer i barngrupper. De slutsatser som vi dragit är att inspirationerna egentligen ärväldigt lika varandra, samtidigt finns det skillnader de emellan. Både Montessoripedagogikenoch Reggio Emilia filosofin är väldigt noga med att den pedagogiska miljön är uppbyggd såatt barnen ska få inspiration till ett lärande. Skillnaden är att Montessori är en pedagogik ochhar en metod att följa medan Reggio Emilia filosofin är ett synsätt och har ett arbetssätt sompedagogerna själv får tolka och planera verksamheten efter.NyckelordMontessoripedagogik, Reggio Emilia filosofin, den tredje pedagogen, Maria Montessori,Loris Malaguzzi.

Denna studie är ett utvecklingsinriktat arbete som använder aktionsforkning som metod för att utveckla lärmijön i förskolan. Fantasilek och konstruktionslek hanteras ofta separat, men i vår studie avser vi i stället använda en kombination genom att fokusera på den tredje pedagogen, det vill säga lärmiljön. Syftet är att dokumentera och utvärdera ett aktionsforskningsprojekt med målet att förändra förutsättningarna för barnens lek på en förskola, så att avdelningens barn kan känna sig välkomna, trygga och därmed vill leka i rummet. I aktionsforskningsprojektets båda aktioner användes loggbok, observationer och reflektionsmöten för att dokumentera processen. Resultatet visar att lärmiljön i rummet Gläntan utvecklades genom de båda aktionerna. Kombinationer av konstruktions- och fantasilek kom till uttryck i barnens lek. Dessutom såg alla deltagare att barnen tycktes känna sig trygga och säkra i sina lärmiljöer. Viktigt i den här typen av aktionsforkningsprojekt är att även personalen ges tid för reflektion tillsammans med studenterna och att hänsyn tas till förskolans planering av verksamheten.

No description available.

Uppsatsen handlar om barns kreativa skapande i ateljén och hur vi kan förstå och förhålla oss till kreativitet som fenomen och begrepp i en förskolekontext. Den gestaltande delen beskriver en situation som belyser barns olika sätt att närma sig skapande verksamhet och svårigheten att välja ett pedagogiskt förhållningssätt som passar hela gruppen. Huvudfrågan handlar om hur jag hittar balansen mellan ett ledande och planerat pedagogiskt förhållningssätt och ett som är mera följsamt och spontant med hänsyn till barns olika behov och förutsättningar i kreativt skapande. Syftet med uppsatsen är att med stöd av olika teorier om kreativitet, lek, undervisning, läroplansmålen och Reggio Emilias pedagogiska filosofi undersöka kreativitet och skapande och olika pedagogiska strategier i förhållande till detta. Metoden är ett reflekterande essäskrivande utifrån berättelsens dilemma och mina egna erfarenheter. I den reflekterande delen tas olika definitioner av kreativitetsbegreppet upp och jämförs sinsemellan, samt olika sätt på vilka kreativitet bedöms och värderas på individ- och gruppnivå. Med avstamp i Reggio Emilias pedagogiska filosofi och läroplanen för förskolan diskuteras begreppen undervisning kontra lek, och miljön som den tredje pedagogen. Slutsatsen blir att barngruppens sammansättning och dynamik spelar en viktig roll tillsammans med pedagogens intentioner och miljöns utformning, och att ett ledande pedagogiskt förhållningssätt i vissa fall kan vara nödvändigt för barns kreativa skapande men att utrymme måste ges för barnens lek och egna idéer.