Denna studie berör fem förskollärares syn på och tankar kring miljöns betydelse för barn med stora koncentrationssvårigheter i förskolan. Syftet är att bidra med kunskap om förskollärares erfarenheter av och synsätt på miljöns betydelse för utveckling och lärande hos dessa barn. Den metod som användes för insamling av data var kvalitativa intervjuer där vi besökte fyra förskolor totalt. De frågeställningar som ligger till grund för arbetet är om de tillfrågade förskollärarna menar att den kunskap de har om barn med stora koncentrationssvårigheter är tillräcklig. Vad de anser om de olika miljöernas roll för utveckling och lärande hos barn med stora koncentrationssvårigheter samt hur de strukturerar den fysiska miljön utifrån barnens olika behov. Detta material analyseras sedan utifrån ett sociokulturellt perspektiv där begreppen kulturella redskap, mediering, appropriering, scaffolding samt den proximala utvecklingszonen blir viktiga. Resultatet visar att samtliga förskollärare menar att barn med stora koncentrationssvårigheter har en bristande uppmärksamhetsförmåga samt att de störs lätt av yttre förhållanden. Vidare visar det att förskollärarna ofta har barn med koncentrationssvårigheter i sina barngrupper. De menar att de därför har ett medvetet tänk kring miljöns uppbyggnad samt val av material för att skapa stillsamma miljöer samt ett begränsat urval av material för att få bättre arbetsro och begränsade valsituationer för barnen. Arbetet visar också att samtliga förskollärare väljer att dela barngruppen i smågrupper, även här för att skapa ett fokus i undervisningen och att de på ett eller annat sätt förstärker kommunikationen via olika stödformer såsom bildstöd eller tecken som stöd (TAKK). Slutligen visar resultatet att alla pedagoger, mer eller mindre, anser sig ha måttliga kunskaper kring barn med stora koncentrationssvårigheter. En av slutsatserna vi har dragit är att utan lämpligt stöd och en stimulerande miljö kan barn med stora koncentrationssvårigheter får problem med exempelvis sociala relationer, depression, motgångar, missbruk eller kriminalitet.

I denna studie undersöker vi vilka faktorer som påverkar varför barn inte får leken att fungera samt hur pedagoger i förskolan stöttar barn i leken. Syftet med studien är att synliggöra olika orsaker som leder till att barn inte får leken att fungera samt hur pedagoger går tillväga för att stötta dessa barn i leken. Forskningsfrågorna som vi utgår från är vilka faktorer som påverkar att barn inte får leken att fungera samt vilken roll förskollärare behöver inta för att stödja barn i lek. I bakgrunden presenteras en historisk tillbakablick där vi vill belysa vilket utrymme lek över tid tillskrivits i förskolan. Den tidigare forskningen berör betydande faktorer som kan komma att ha påverkan på barns lek. För att erhålla svar på våra forskningsfrågor genomfördes en kvalitativ metod i form intervjuer med 6 legitimerade förskollärare samt 2 specialpedagoger. Resultatet av studien visar anknytningens betydelse för att barn ska kunna leka, resultatet visar också att barns sociala kompetens måste tränas för att utvecklas och vikten av pedagogers kompetens och lyhördhet framträder som viktiga hörnstenar för barns lek. Slutligen i arbetet presenteras med hjälp av den tidigare forskningen samt resultatet av studien våra egna slutsatser samt tankar kring vidare forskning av ämnet.

Syftet med detta arbete var att undersöka, analysera och synliggöra hur intervjuade pedagoger använder projekterande arbetssätt när de utmanar barns språkutveckling, samt hur de använder undervisningstillfällen och miljön för att utveckla språket hos flerspråkiga respektive enspråkiga barn. Studien har innefattat två förskoleområden med barn i 4 - 6 års ålder. Projekterande arbetssätt definieras som en målstyrd process som utgår utifrån barns intresse. Vår undersökning baseras på tre frågeställningar - hur pedagogerna förstår sin roll i det projekterande arbetssättet, hur pedagoger använder miljöutformning i barns språkutveckling och vilka metoder pedagoger använder för att utmana och främja barns språkutveckling. I vår undersökning har vi använt semistrukturerade intervjuer som vi har gjort på två olika förskoleområden. De båda förskoleområden påstår att de är inspirerade av Reggio Emilia pedagogik och att de arbetar med projekterande arbetssätt. Vi har lyft upp pedagogernas tankar, åsikter och ståndpunkter, vilket vi har analyserat med hjälp av fyra teoretiska begrepp, ur Reggio Emilia-pedagogik och utvecklingspedagogisk perspektiv.Vårt resultat visar att projekterande arbetssätt kräver en bred kunskap och olika färdigheter hos pedagogerna. Hur pedagoger bemöter barn i undervisning beror på deras barnsyn. Att bemöta barnen som kompetenta individer är en av de grundläggande tankarna inom Reggio Emilia-pedagogiken och det projekterande arbetssättet. Alla intervjuade pedagoger på båda förskoleområden skapar en tillåtande och tillgänglig miljön utifrån barns intresse och behov, där barns trygghet och språk lyfts upp. I det enspråkiga förskoleområdet har pedagogerna fokus på barns kommunikation, till skillnad från det flerspråkiga förskoleområde där vi lade märke till att pedagogerna har fokus på ordförråd. Alla pedagoger på båda förskoleområden lyfter upp multimodal metod, TAKK och högläsning som viktiga verktyg i att stödja och främja barnens språk. Pedagogerna använder bilder som stöd från två olika källor och använder sällan digitala verktyg. Vårt resultat visar att de intervjuade pedagogerna på det flerspråkiga förskoleområde bemöter barnen som oerfarna för att de barn pratar lite, eller ingen svenska alls. I sin planering av undervisning och miljön utgår de från deras brister, snarare än att följa 4barnens nyfikenhet. Pedagogen utgår från hur barn ska lära sig och vad barn vill lära sig, som är en utvecklingspedagogisk tanke.

Syftet med studien är att beskriva pedagogers förhållningsätt till regeln, alla får vara med, utifrån hur pedagoger tolkar barns inflytande i arbetet med demokrati och demokratifostran. I studien genomförs tre semistrukturerade intervjuer med tre aktiva förskollärare, för att ta del av olika perspektiv som rör arbetet med demokrati och demokratifostran. Resultatet presenteras genom citat från intervjuerna med informanterna som vidare förklaras och kopplas till teoretiska perspektiv och tidigare forskning i diskussionsdelen. Slutsatsen presenteras utifrån citaten och visar på ett gemensamt resultat av vad informanterna fann viktigt för att skapa en miljö som speglar barnens inflytande och intresse. Genom att pedagogen aktivt arbetar med att vara närvarande, engagerad och lyhörd kunde barnens inflytande och delaktighet påverka det demokratiska lärandet i verksamheten. Dessa tre begrepp blir också relevanta i analysen av teorin som visa på olika ansatser av att arbeta med demokrati och demokratifostran. Genom demokrati, här och nu med demokrati och om och för demokrati.

Hur kan verksamma pedagoger i förskolan arbeta för att synliggöra och bemöta varje barns individuella behov samtidigt som man ska förhålla sig till barngruppen som helhet? Och hur säkerställer vi att varje barns individuella behov tillgodoses? Syftet med studien är att undersöka vilka förutsättningar det finns i förskolan för att se varje barn och möta deras individuella behov för att verksamma pedagoger ska kunna ge alla barn lika möjligheter till utveckling och lärande. Förskolans uppdrag har historiskt sett ändrats från ett fokus på omsorg till ett fokus på lärande och utveckling i samband med införandet av Läroplanen för förskolan: lpfö 18 (2018). Ett begrepp som försöker förena dessa två uppdrag är educare, som syftar till förskolans helhetssyn, att trygghet och omsorg i relation till utveckling och lärande ska tillsammans göra att barnet uppnår sin fulla utvecklingspotential. Vår studie utgår från en kvalitativ metod som genom intervjuer med verksamma pedagoger i förskolan försöker synliggöra och diskutera tryggheten och omsorgen som förutsättningar för ett barns utveckling och lärande. Utifrån ett omsorgsetiskt och anknytningsteoretiskt perspektiv analyseras den empiri som samlats in för studien. Diskussionen visar på hur pedagogernas barnsyn och gemensamma förhållningssätt kan skapa de förutsättningar som krävs för barnens trygghet och lärande och att utvecklas i en förskolemiljö som genom medvetenhet kan bidra till att alla barns individuella behov tillgodoses och möts i en gemensam förskola för alla.

Den forskning som hittills bedrivits gällande fritidshemmet har ofta fokuserat på fritidslärarens profession. I och med införandet av kapitel 4 i läroplanen har behovet av forskning kring pedagogernas syn på sin egen roll ökat (Falkner & Ludvigsson, 2016). Syftet med arbetet har varit att ta reda på hur fem pedagoger som jobbar på fritidshemmet ser på leken, på sin egen roll i leken och elevers sociala utveckling med leken som verktyg. Vår teoretiska anknytning bygger på texter skrivna av Lev Vygotskij gällande lek och barns utvecklingsprocesser. Vi har intervjuat fem fritidspedagoger som arbetar på tre olika skolor i två olika kommuner i Sverige. Tidigt i arbetet valde vi att arbeta kvalitativt och har genomfört semistrukturerade, individuella intervjuer med varje deltagare. Vi har använt tre kategorier kontinuerligt genom arbetet som utgår från vårt syfte; syn på lek, pedagogens roll och barnets utveckling. Vårt resultat visar på att pedagogernas syn på lek skiljde sig något, men i stora drag fanns många likheter. Exempel på gemensamma perspektiv var att leken bör vara lustfylld och baserad på barnens intresse. Vi fick också en bild av vad pedagogerna ansåg var en “god lekare” och vad denne skulle ha för egenskaper. Baserat på pedagogernas svar kan vi se att den “goda lekaren” enligt pedagogerna har en tydlig koppling till god social kompetens. Pedagogernas syn på sin egen roll i leken varierade, men vår tolkning var att majoriteten av deltagarna såg på sig själva som något av en handledare, som stöttar barnen i situationer som upplevs som svåra för barnet. Pedagogerna var ense om att de upplever att ett flertal förmågor utvecklas i leken. De lyfte fram elevens kommunikativa förmåga samt det sociala samspelet som förmågor som eleverna kan tänkas utveckla. Under intervjuerna framkom det att pedagogerna inte förde samtal om det som fungerade i barngruppen utan fokus hamnade mestadels på det som inte fungerade. I sista delen av analyskapitlet ställer vi oss frågande till hur pedagoger kan utmana varje individuellt barn utan att föra kontinuerliga samtal inom arbetslaget.

Abstract  Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur pedagogerna tar tillvara på lärmiljöerna som de har på sin förskola, inriktat på utomhusmiljön. I analysen används Vygotskijs teori, sociokulturella perspektivet. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex olika pedagoger: fem förskollärare och en förste förskollärare. Av empirin framkom tre teman: Uppfattning om utomhusmiljön, dilemmat om pedagogernas roll utomhus och till sist barns anpassning till miljön.  Fokuspunkterna under intevjuerna låg på hur pedagogerna såg på deras lärmiljöer utomhus och vad pedagogens roll var när de befann sig i utomhusmiljön. Det undersöktes även om hur barns utveckling och lärande är kopplat till förskolans utegård. Studieresultatet indikerar på att respondenterna inte är helt nöjda med hur deras utegård ser ut, samt hur den pedagogiska verksamheten åsidosätts på utegården därav är dessa teman dominerande i analysen. Genom vår teori sociokulturella perspektivet och dess analytiska begrepp har de förtydligat om hur materialet och pedagogernas engagemang påverkar barns utveckling och lärande på utegården. Resultatet indikerar på att en aktiv pedagog, miljö och elev behövs för att undervising ska äga rum. Undervisningen utomhus ligger både på pedagogernas intresse för att undervisa samt materialet som finns tillgängligt på utegården. Materialet kan påverka barns undervising vilket gör det betydande att det finns tillgängligt material och en aktiv pedagog på utegården. Det som finns på utegården är en central del för barns utveckling och lärande, både i den fria leken och i de planerade aktiviterna.

Syftet med detta arbete är att bidra med en ökad förståelse för barns perspektiv på vuxnas deltagande i sociodramatisk lek. Forskare inom området menar att det finns skilda åsikter angående huruvida pedagoger bör interagera med barnen inom denna typ av lek. Eftersom majoriteten av denna forskning utgår från ett vuxenperspektiv vill vi komplettera detta perspektiv med en undersökning av barnens egna upplevelser och uppfattningar. Studien är kvalitativ med kvantitativa inslag och har utförts genom strukturerade observationer och semistrukturerade intervjuer. I observationerna har sammanlagt sex förskollärare och 17 barn deltagit. I intervjuerna har 13 barn agerat respondenter. Studien är fördelad på sex stycken kommunala förskolor. Uppsatsen utgår från ett flertal lekteorier och teoretiska begrepp inom sociodramatisk lek, där vi relaterar dessa med empiriska studier på området. I resultatet framträdde ett antal gemensamma faktorer som sammankopplade de genomförda observationerna och intervjuerna, vilka presenteras genom en jämförande beskrivning och en tematisk analys. Vidare lyfts i diskussionen hur pedagogens roll påverkat den observerade leken, samt hur vi tolkat att barnen upplevt de vuxnas närvaro i leken. I uppsatsens slutsats uppdagas att pedagoger för det mesta är välkomna att delta i barns sociodramatiska lek, men att detta kräver lyhördhet för leken, ett anpassat förhållningssätt, samt att man som pedagog har förmågan att pendla mellan att styra och att följa i leknarrativet. / <p>Betyg i Ladok 220118.</p>

Syftet med studien var att belysa pedagogernas upplevda roll i arbetet med de blyga och tysta barnens verbala kommunikation i förskolan. Utifrån en fenomenografisk ansats har intervjuer genomförts med tre pedagoger. I studien beskrivs tidigare forskning kring uppfattningen av blyga och tysta barn, barns verbala kommunikation, relation mellan pedagog-barn samt pedagogens roll. Informanternas utsagor är sammanställda utifrån en fenomenografisk analysmetod där olika beskrivningskategorier framkommit. Resultatet består av tre huvudkategorier. Den första huvudkategorin benämns möjligheter och handlar om olika uttrycksformer i arbetet samt en nära samverkan med hemmet. Den andra huvudkategorin benämns utmaningar och behandlar brist på kunskap samt arbetslaget samsyn. Den tredje och sista huvudkategorin avser pedagogens roll och benämns som den trygga pedagogen. Den teoretiska kopplingen i studien berör fenomenografins uppfattningar samt förste och andra ordningens perspektiv. Studiens slutsatser belyser pedagogens roll som det centrala för arbetet med blyga och tysta barns verbala kommunikation. Slutsatserna indikerar att pedagoger måste vara medvetna om både sitt förhållningssätt såväl som hur deras egna perspektiv kan begränsa dem från att uppfylla förskolans uppdrag om en trygg omsorg där alla barn ska stöttas, utvecklas och uppmuntras.

I varje klass går cirka fyra barn som lever under dysfunktionella förhållanden och det är upp till oss pedagoger att se dessa barn. Syftet med denna uppsats är att efter intervjuer med fyra personer som vuxit upp med en eller två missbrukande föräldrar få en inblick i hur deras skolgång sett ut. Vilken hjälp, råd och stöd fick de från sina pedagoger? Hur vill de att en pedagog ska förhålla sig gentemot dessa barn? Vi valde Antonovskys´s KASAM som teori för att analysera vårt resultat som efter analys visade på följande slutsats, ingen av våra informanter upplevde att de fick någon hjälp eller något stöd i skolan och deras viktigaste råd till pedagoger idag är att VÅGA FRÅGA! Den forskning vi valde ”Se de tidiga tecknen ”och ”Barn från utsatta livssituationer” var relevant så tillvida att vi fick bekräftat att som pedagog måste du se alla barnen och du måste skaffa dig verktyg för att hjälpa dem. Vi känner att under utbildningen har vi inte fått så mycket kunskap om barn från dysfunktionella familjeförhållanden och vill med denna uppsats ta reda på hur barnen själv vill bli bemötta. Vi kom fram till att vår uppsats fyller en stor funktion eftersom det inte finns mycket om hur barnen själv har upplevt sin skolgång och hur de vill att pedagogerna ska förhålla sig till dem.