Förskolan har vuxit sig allt större de senaste åren och majoriteten av alla barn går i förskolan. 1998 skedde en stor förändring då ansvaret för förskolan överfördes från Socialdepartementet till Utbildningsdepartementet och förskolan blev en del av skolväsendet. Vi har i denna studie undersökt hur pedagogens roll i förhållande till barnen skrivs fram i Det pedagogiska programmet för förskolan från 1987 och i Läroplanen för förskolan från 1998/2010 samt vilken barnsyn som ligger till grund för detta. Vi har utgått från Faircloughs kritiska diskursanalys som teori och metod. Teorin bygger på en uppfattning om att diskursen påverkar och påverkas av den diskursiva och sociala praktiken den är en del av (och även andra). Vi har genom en kvalitativ textanalys och med hjälp av analysverktyg hämtat från Fairclough analyserat texterna för att söka svar på våra frågeställningar. Resultat och analys struktureras genom att vi redovisat de olika roller vi funnit i texterna. Där är också citat uttaget från de båda styrdokumenten. Efter varje roll följer en analysdel. Resultatet visar att pedagogens roll i förhållande till barnen är att inspirera, vårda, lyssna på barnen, fostra, stödja/hjälpa, främja lärande samt stimulera och utmana. Dessa roller skrivs fram i båda styrdokumenten. Vi kan dock se att rollerna skrivs fram på olika sätt och där betoningen av omsorg och trygghet läggs vid i det Pedagogiska programmet för förskolan medan barns kognitiva utveckling fokuseras i Läroplanen för förskolan. I det Pedagogiska programmet för förskolan utgår man också från utvecklingspsykologiska teorier om barn där kunskap om barn är framträdande för att kunna möta barn på ett bra sätt och är till stor vikt i utformandet av förskolan. Vi har också sett en förskjutning från fokus på gruppen som helhet i det Pedagogiska programmet för förskolan till fokus på individen i Läroplanen för förskolan när det gäller kunskap och lärande. Resultatet visar vidare att det inte framträder någon entydig barnsyn i de olika texterna. Vi kan i de båda tyda en barnsyn med utgångspunkt i barns behov av vägledning och omsorg och en barnsyn med utgångspunkt i det aktiva barnet. Dock är barnsynen med utgångspunkt i det aktiva barnet mer framträdande i Läroplanen för förskolan och barnsynen med utgångspunkt i barns behov av vägledning och omsorg mer framträdande i det Pedagogiska programmet för förskolan.

Syftet med studien var att undersöka pedagogers erfarenheter av sociala medier som verktyg i samverkan med vårdnadshavare. Då det var pedagogernas upplevelser och erfarenheter som eftersöktes i studien utgick studien ifrån hermeneutisk fenomenologi där vår egen förförståelse om fenomenet ingått. Studien grundade sig i en kvalitativ metod, där samtal fördes med elva pedagoger i norra Sverige, för att få ta del av deras upplevelser. Resultatet visade på att sociala medier som samverkansform främst användes som informationsväg av pedagogerna. Vårdnadshavarna lämnade inte digital respons på det publicerade innehållet och det skapade en aningslös trygghet för pedagogerna eftersom de inte kunde veta vilka som tagit del av innehållet. Pedagogerna uttryckte dock erfarenheter av att använda kompletterande samverkansformer där vårdnadshavarna återkopplade till vad de har kunnat se på de sociala medierna. Det möjliggjorde en vidgad delaktighet. Pedagogernas kompetens och verktygens egenskaper påverkade förskolans användning av den digitala samverkansformen, när det gäller i vilken utsträckning det publicerades såväl som kvalitén på det publicerade innehållet. Därför blev det en spiral där olika aspekter påverkade varandra. Det fanns en oklarhet ifråga om tillgång och samtycke vid exponering. I resultatet framkom det även att det är av betydelse för hur pedagoger väljer att informera vårdnadshavare om plattformen, för att möjliggöra sociala mediers användning som samverkansform.

Studiens syfte har varit att titta på pedagogens bemötande av barn i förskolan ur ett genusperspektiv vilket innebär att ta reda på om, när och hur skillnader görs utifrån barnets kön. Den teoretiska ansatsen har även haft det socialkonstruktivistiska perspektivet som grund där fokus ligger på att människor i samspel med varandra konstruerar samhället och innebörden av begrepp såsom könsroller, genus, femininitet och maskulinitet. Studien grundar sig på en kvalitativ ansats där både observationer och intervjuer har använts och våra forskningsfrågor har varit: På vilka sätt syns det skillnader i pedagogens bemötande av flickor och pojkar? Hur erbjuder samt uppmuntrar pedagogerna barnen olika utifrån förutbestämda könsmönster? Tyder pedagogers utsagor kring sitt bemötande av flickor och pojkar på medvetenhet? Resultatet från observationerna påvisade att pedagogerna bemötte flickor och pojkar på olika sätt främst när det kommer till tonläge, kroppsspråk, samtalets innehåll, att ställa olika krav samt genom att tillskriva barn könsroller. Resultatet från intervjuerna synliggjorde att pedagogerna till stor del var medvetna om begreppet genus samt om sitt individanpassade agerande men att där fanns en viss omedvetenhet kring sitt agerande utifrån ett genusperspektiv. För att få svar på syftet med studien utfördes först observationerna av verksamma pedagoger och därefter intervjuer för att synliggöra pedagogernas reflektion kring sitt agerande.

Syftet med detta arbete har varit att undersöka hur pedagoger i förskolan ser på ledarskap i förhållande till barngruppen. Hur de definierar ledarskap i förskolan och hur de upplever och hanterar sin ledarroll. Detta har skett genom en intervjustudie och i förhållande till fenomenologisk teori. Ett av de mest centrala resultaten som framkom utgjordes av vikten av att barnen känner sig trygga i förskolan. Det framkom att det är viktigt att pedagogen är lyhörd och utvecklar en trygg och tillitsfull relation till barnen samt finns där för att hjälpa dem. Även betydelsen av att pedagogerna känner trygghet i sin ledarroll togs upp, vilken visat sig utvecklas med åren och påverkas av samarbetet i arbetslaget. Denna trygghet visade sig vara en förutsättning för att barnen ska känna sig trygga. Två andra viktiga aspekter av ledarskapet var dels att ge barnen inflytande och dels att de samtidigt behöver gränser och struktur. Min slutsats är att trygghet inom arbetslaget, hos de enskilda pedagogerna och genom detta även hos barnen, är det centrala för att ledarskapet och verksamheten ska fungera på ett bra sätt.

Denna studie handlar om pedagogers arbete med små barns tidiga littracitetsutveckling. Vårt syfte med studien var att undersöka hur verksamma pedagoger arbetar och tänker gällande miljöns erbjudanden likväl som den egna rollen för att väcka och fånga upp barns intresse och lärande i litteracitetsaktiviteter i spontana situationer. För att uppnå detta har datainsamlingen innefattat såväl observationer av pedagogers arbete med barn under icke styrda aktiviteter, samt efterföljande intervjuer med pedagogerna. Resultatet har visat att pedagogernas individuella kunskapsnivå i området varierar och verksamhetens utformning har varit mer fördelaktig på de avdelningar där pedagogerna besitter en större kunskap. Detta kan antas påverka i vilken utsträckning de tar sig an rollen som stöttande och inspirerande pedagog i och till litteracitets-aktiviteter. Genom analys av observationer och intervjuer synliggjordes det kopplingar mellan miljöns erbjudanden och pedagogernas kunskap för området.Vi upplever att pedagogernas intresse och vilja att arbeta på ett litteracitetsfrämjande sätt finns men att detta inte synliggjorts under studien. / <p>Godkännande datum: 2018-06-10</p>

Syftet med studien är att bidra med kunskap om pedagogers föreställningar om förskolebarns utomhuslek i relation till lärande. Det empiriska materialet har samlats in med hjälp av semistrukturerad intervju. Fyra pedagoger på två olika förskolor i södra Sverige har intervjuats och pedagogerna har på olika sätt berättat om hur de anser lärande samt deras roll i förskolebarns utomhuslek. Resultatet har tolkats eller analyserats genom att använda sociokulturell teori. Resultatet visar att alla fyra pedagogerna i studien kopplar lärande till pedagogiskt planerade lekaktiviteter men inte till förskolebarns fria lek under utomhusleken. Pedagogerna anser att deras kompetens och deltagande i förskolebarns utomhuslek ger stöd till barns kunskapsutveckling samt lärande. Pedagogerna ser sin roll som deltagande eller medforskande i planerade lekaktiviteter men ser sin roll som observerade eller iakttagande i förskolebarns fria lek under utomhusleken. Pedagogerna anser att utomhusleken erbjuder utrymme och naturliga material för förskolebarns lek samt utforskning av sin närmiljö. Pedagogerna menar att utomhusmiljön utmanar förskolebarns motoriska rörelser och bidrar till en bra hälsa.

Syftet med undersökningen är att se hur pedagoger synliggör och arbetar interkulturellt på mångkulturella förskolor. Första frågeställningen handlar om hur pedagoger utformar sin verksamhet för att utveckla interkulturaliteten. Den andra frågeställningen utgår från pedagogernas syn på sitt ansvar att se varje barns rätt till sin kultur. För att få svar på undersökningens frågor valdes intervjuer som redskap. Som analysredskap och teorianknytning har Bronfenbrenners system använts. Undersökningens har genomförts på två mångkulturella förskolor och sex pedagoger med yrkestitlarna barnskötare och förskollärare har intervjuats. Resultat visar att pedagogerna anser att förskolans ansvar är att lyfta världens kulturer och inte barns enskilda kultur. Arbetar man som pedagog på en mångkulturell förskola krävs mer kunskap och ett intresse kring kulturer visar resultatet. Flerspråkighet är en del av den mångkulturella förskolan och skapar kulturmöten med vårdnadshavare.

Syftet med studien är att synliggöra några förskollärares uppfattningar kring huruvida barns inflytande vid lunchsituationen kan främja barns förståelse för mat och den egna kroppen. Vi utgår från tre frågeställningar: Hur organiserar de intervjuade förskollärare lunchsituationen? Vilka pedagogiska utmaningar innebär barns inflytande vid lunchsituationen, enligt de intervjuade förskollärarna? Hur ser förskollärarna på det lärande som sker vid lunchsituationen (genom barns inflytande) med avseende på förhållandet mellan mat och den egna kroppen? Resultatet tolkades i relation till det sociokulturella perspektivet. För att besvara frågeställningarna har vi valt att använda oss av kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer. Kvalitativ metod syftar till att skapa förståelse genom att se värden och handlingar ur någon annans perspektiv. I studien intervjuades sex förskollärare från olika förskolor. Resultatet visar att förskollärares medvetna närvaro och barnsyn spelar en viktig roll för att barn ska få inflytande vid den pedagogiska måltiden. Inflytandet beskrivs av förskollärare med begrepp som valfrihet, självständighet och förmåga att uttrycka egna behov. Inflytandet sker när förskollärare i lärandesituationen tar tillvara barns uttryck och tankesätt för att utveckla innehållet i den pedagogiska måltiden. I resultatet lyfts självkännedom som ett lärande. Genom att barn får inflytande vid måltiden kan de skapa en förståelse för sin kropp genom att utforska maten. Resultatet visar samtidigt att måltiden ramas in med hjälp av regler och rutiner. Förskollärarnas olika uppfattningar huruvida regler och ramar behövs speglar i detta sammanhang en balansgång mellan att skapa kommunikationsfrämjande ramar utan att samtidigt hämma barnens initiativtagande.

Syfte med denna studie är att undersöka hur estetiska uttryckssätt används för att främja och utveckla de yngsta förskolebarnens (1–3 år) kommunikativa förmåga i samspel med andra. För att få svar på detta använde vi kvalitativ metod i form av fokusgrupper och deltagande observationer. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv med fokus på den sociala kontext som förskolan erbjuder med ett multimodalt perspektiv på hur barns icke-verbala kommunikation kan ses som multimodal. Resultaten som visas lyfter hur estetiska uttryckssätt kan fungera som utgångspunkt för barns gemensamma meningsskapande. Estetiska uttryck som dans, sång, drama och bild, skapar en gemensam utgångspunkt som underlättar för barns samspel och kommunikation i den fria leken. Pedagogen skapar förutsättningar i miljön och dess artefakter för att bjuda in barnen till att utforska, samspela och kommunicera genom estetiska uttryck. Pedagogens didaktiska förhållningssätt lyfts som viktig i att se, stötta och utmana barnen vidare i sina lärprocesser. Pedagogen deltar inte alltid aktiv i barns fria lek men då är det viktigt att miljön och dess artefakter möjliggör och bjuder in barnen till att utforska, samspela och kommunicera. Den sociala kontexten byggs upp genom estetiska uttryck och på det sättet kan barnen även samspela i den fria leken och skapa meningsfulla sammanhang.

I vår studie har vi haft som syfte att undersöka hur pedagogernas kunskaper om anknytning påverkar deras närvaro och förhållningssätt i den fria leken. Tidigare forskning har visat att pedagogernas närvaro i den fria leken påverkar barnets anknytning till sekundära omsorgspersoner, som till exempel i förskolan. Det har framkommit från studier att den kunskap som erbjuds pedagogerna används i bemötandet av barnen i den fria leken. Vår studie utgick från en kvalitativ metod där vi intervjuade tre förskollärare och en barnskötare. Den insamlade empirin har synliggjort pedagogernas tankar kring närvaro med syfte att fungera stöttande och utforskande inom vissa ramar. Resultatet av vår studie har visat att goda kunskaper om anknytning är en förutsättning för att skapa trygga relationer till barnen i den fria leken. I läroplan för förskolan (2018) står det beskrivet hur förskolan ska präglas av omsorg om barnets välbefinnande och trygghet. Det står vidare hur förskolan ska stimulera barnens samspel och ta hänsyn till barnens behov, erfarenheter och det de visar intresse för. Pedagogernas förhållningssätt ska präglas av ett synsätt som uppmuntrar till lek och ge barnen tid, rum och ro att leka de lekar som de själva tar initiativ till (Lpfö, 2018). Lpfö (2018) skriver vidare hur alla barn ska ges möjlighet att delta i gemensamma lekar utifrån sina förutsättningar och att när pedagogerna deltar i leken på ett lämpligt sätt kan det uppmärksamma faktorer som begränsar eller främjar lekens utveckling. För att undersöka hur dessa faktorer påverkar pedagogernas förhållningssätt i den fria leken utefter deras kunskaper om anknytning har vi valt att centrera vår studie inom detta spänningsfält.