This study is based on a theatre project which was carried through in spring 2020. The purpose of the study is to examine the role of the pedagogue in making the children co-creators in the production of the performance. The study is made in a drama pedagogical context, based on the art pedagogical perspective. The background answers to the inquiry about what a drama teacher is and does. Previous research describes various role functions that pedagogues, teachers and adults can take on in an artistic process together with children. The theoretical framework is based on Hart's theory of participation. The researcher in this study was also the pedagogue in the project being investigated and therefore conducts the study as a reflective practitioner. The analysis is performed according to the method of grounded theory. The result presents three parallel creative processes; Create for the group + Creative with the help of techniques/tools and Receptive listening + Creative through experience and Create with consideration + Indirect creating. It appears that the pedagogue works to create conditions for the children to become co-creators. She reflects on being transparent and on her own role. The children become particularly co-creative through the play that they themselves initiate in gaps that arise when the pedagogue backs away. Through play, they were able to develop their characters and stories. It was also through play that the children made a selection of the material that then became the basis for the show. In the last part of the project, the pedagogue stages the play with two professional actors without the children that in the end receives the performance as an actualization of their own work. The pedagogue and the actors create with consideration and the children become involved through an indirect creation. The study discusses pedagogy as an offer as well as new ways of working further with and highlighting the drama teacher's competence in creative processes.

Syftet med denna uppsats är att undersöka pedagogers syn på barns lek i relation till lärande i förskolan samt vilken roll de anser sig ha för barns lärande genom lek. Vi vill även skapa en uppfattning om varför de anser att leken är betydelsefull för barn och barns lärande. Vi har använt oss av det sociokulturella perspektivet för att analysera vårt empiriska material. Perspektivet belyser att lärandet sker i lekfulla situationer och genom sociala processer - pedagogen anses ha en viktig roll för barns lärande och utveckling. Vi har genomfört kvalitativa semistrukturerade intervjuer med 6 förskollärare. Materialet från intervjuerna ledde till en indelning i fyra teman: Fantasi och lustfylldhet, Genom leken bearbetar barnen omvärlden, Lekens betydelse för barns lärande och Pedagogens roll. Resultatet av studien visar att respondenterna beskriver leken som fantasifull och att leken i första hand är en lustfylld aktivitet. Fantasin utvecklas i leken, mer än i andra aktiviteter. Leken är betydelsefull för att den fungerar som en brygga till andra aktiviteter och nya relationer. I leken kan även barn kommunicera på ett icke-verbalt sätt och de bearbetar upplevelser, erfarenheter och intryck. Leken är betydelsefull för barns lärande eftersom den utvecklar barnens sociala förmågor. Barn lär sig av varandras olikheter och de lär sig hur andra barn tänker. Slutligen visar studien att respondenterna anser att pedagoger ska skapa möjligheter för barn att leka. Miljön ska vara stimulerande för barns utveckling men de måste även låta barnen ta egna initiativ. Leken kan fungera som ett hjälpmedel för att stötta barn som inte kan eller har lärt sig att leka.

Alla barn har rätt till att få vara delaktiga i förskolan enligt förskolans styrdokument. Vi har uppmärksammat att nivån av delaktighet i måltidssituationen varierar mellan olika förskolor, pedagoger och barn. Den här studien har som syfte att få en ökad förståelse för barnens delaktighet i måltidssituationen i förskolan utifrån pedagogens förhållningssätt. Vi har utgått från en kvalitativ forskningsmetod där insamlandet av empirin utfördes genom ostrukturerade observationer av barn och pedagoger i måltidssituationen. Genomförandet av studien skedde under en veckas tid vid fem observationstillfällen i en storstad i Sverige. Det insamlade materialet analyserades utifrån begreppen delaktighet och barns aktörskap, samt Shiers delaktighetsmodell.  Vårt resultat visade att pedagogerna har olika förhållningssätt och strategier för att möjliggöra delaktighet för barnen i måltidssituationen, där framförallt två strategier blev synliga - att ställa frågor och att ge uppmaningar till barnen. Resultatet visade även att dessa förhållningssätt inte alltid ledde till delaktighet för barnen. Det framgick också att barnens uttryckta önskemål bemöttes av pedagogerna genom att svara ja, nej eller att ge ett nytt erbjudande. Det blev tydligt att måltidssituationen präglades av regler och rutiner, som barnen vid vissa tillfällen försökte förhandla kring med pedagogerna. Vissa av dessa regler visade sig vara förhandlingsbara, medan andra inte var det.

<p>Sammanfattning</p><p>Syftet med den här undersökningen är att ta reda på hur barns tankar kring ekologiska processer kan utvecklas, samt att ta reda på vad i undervisningen som anses vara avgörande för att förmå barn att utveckla sina ekologiska reflektioner. Kvalitativa intervjuer och ett undervisningstillfälle ligger till grund för undersökningen. Därefter sammanställdes och kategoriserades barnens ekologiska processtankar. Resultatet av undersökningen visar att förutsättningen för utvecklande undervisning, är pedagogens kännedom om barnets individuella erfarenheter. Det är utifrån dessa som barnet tar emot ny kunskap och sedan kopplar ihop den med tidigare upplevelser. Ett kort undervisningstillfälle resulterade i att sju av åtta barn kompletterade sina kunskaper och deras tankar om processen utvecklades i flera steg.</p><p>Min slutsats utifrån denna granskning är att ålder och mognad inte är avgörande för ett barns förmåga att utveckla kunskap. Då barnets erfarenheter förvaltas och betraktas som tillgångar, kan tankarna utmanas och en utveckling ske.</p> / <p>Abstract</p><p>The intention of this investigation is to find out how to develop children’s way of thinking about ecological processes and to pinpoint decisive steps to develop an ecological mind. The concluded material is based on qualitative interviews and one lesson with a class. The material is assembled and categorized based on the children’s ecological process logic. The result of this investigation shows that the prerequisite for developing tuition is the teacher’s knowledge of the children’s individual experience. Based on these the child will be able to take in new knowledge and relate it to earlier experiences. A short lesson based on the above showed that seven out of eight children increased their knowledge with improved ecological thoughts in several steps as a result.</p><p>My conclusion from this investigation is that age and maturity alone is not of crucial importance to children’s ability to develope their knowledge. With the use of the child’s experiences as assets the mind can be challenged and development can take place.</p>

Vår tanke med att skriva en essä är att reflektera över oss själva i vår roll som fritidslärare. Vi har varsin egenupplevd berättelse där vi båda forskar i bägges berättelser parallellt i essän. Syftet är att undersöka hur sättet vi pratar om elever påverkar sättet vi pratar med elever och om detta då även påverkar hur vi pratar om och med kollegor. Vi har en föreställning om att en negativ samtalskultur om elever skapar en negativ bild av elever, vilket i sin tur skapar negativa elever som leder till en negativ verksamhet. Undersökningens temaområden är språk, ansvar och reflektionen som verktyg. Vi lyfter upp hur språket skapar och formar bilder, uppfattningar och innebörder som påverkar hur vi ser på det vi benämnt. Vi tar upp metaforens betydelse, fördomens positiva sida och hur kulturen kring positivt och negativt kan påverka våra handlingar. Ansvaret vi fritidslärare ständigt har, ser vi som en viktig del i den värld vi är med och skapar. Många av våra val kräver vårt ansvarstagande. Vi kan inte skylla på någon annan. Vi alla har ansvaret. Hur vi gör påverkar, oavsett hur vi gör. Hela essän tar upp och problematiserar våra tankar genom reflektionen som verktyg. Reflektion anser vi ger oss bredare syn, insikter och förståelse av hur vi tillsammans kommer vidare i vår utveckling som fritidslärare. / Our intention with this essay is to reflect on our role as leisure-time pedagogues. Our research has its starting points in two separate but similar stories from our workplaces. The purpose of this research is to investigate how the manner in which we talk about pupils effects the manner in which we talk with pupils. We believe a negative culture of talking about pupils creates a negative picture of pupils. This creates negatively minded pupils which leads to a negative work environment. The theme of this essay contains concepts such as speech, responsibility and reflection as a tool. We show how speech manufactures images, views and meanings of things which effects how we perceive them. We write about the use and abuse of metaphor, the negative side but also the neglected positive side of prejudice as well as the negative aspects of a positive conversation-culture and the positive aspects of a negative conversation-culture. We see the constant responsibility we as leisure-time pedagogues have as a crucial part in the world we are a part of and at the same time create. We can not blame anyone else for our actions. We are all accountable. What we do effects, always. The essay has an undertone of the urge and need for reflection. We feel reflection gives a wider view and greater understanding of how we can progress in our development as leisure-time pedagogues.

Sammanfattning Syftet med den här undersökningen är att ta reda på hur barns tankar kring ekologiska processer kan utvecklas, samt att ta reda på vad i undervisningen som anses vara avgörande för att förmå barn att utveckla sina ekologiska reflektioner. Kvalitativa intervjuer och ett undervisningstillfälle ligger till grund för undersökningen. Därefter sammanställdes och kategoriserades barnens ekologiska processtankar. Resultatet av undersökningen visar att förutsättningen för utvecklande undervisning, är pedagogens kännedom om barnets individuella erfarenheter. Det är utifrån dessa som barnet tar emot ny kunskap och sedan kopplar ihop den med tidigare upplevelser. Ett kort undervisningstillfälle resulterade i att sju av åtta barn kompletterade sina kunskaper och deras tankar om processen utvecklades i flera steg. Min slutsats utifrån denna granskning är att ålder och mognad inte är avgörande för ett barns förmåga att utveckla kunskap. Då barnets erfarenheter förvaltas och betraktas som tillgångar, kan tankarna utmanas och en utveckling ske. / Abstract The intention of this investigation is to find out how to develop children’s way of thinking about ecological processes and to pinpoint decisive steps to develop an ecological mind. The concluded material is based on qualitative interviews and one lesson with a class. The material is assembled and categorized based on the children’s ecological process logic. The result of this investigation shows that the prerequisite for developing tuition is the teacher’s knowledge of the children’s individual experience. Based on these the child will be able to take in new knowledge and relate it to earlier experiences. A short lesson based on the above showed that seven out of eight children increased their knowledge with improved ecological thoughts in several steps as a result. My conclusion from this investigation is that age and maturity alone is not of crucial importance to children’s ability to develope their knowledge. With the use of the child’s experiences as assets the mind can be challenged and development can take place.

Syftet med arbetet är att undersöka om IKT implementeras på förskolorna, på vilket sätt verktygen används och om läroplansmålen som berör IKT området följs. Fokus i undersökningen är pedagogernas syn på användandet av IKT i förskolans verksamhet. För att få svar på syfte och frågeställningar utfördes en enkätundersökning på fyra förskolor. Av 53 utdelade enkäter kom 22 besvarade tillbaka. Dessutom har en litteraturstudie gjorts för att se vad det står i litteraturen om implementering av IKT i förskola och skola. Undersökningens resultat visar på att pedagogerna anser att vår moderna livsstil kräver att även små barn introduceras i teknikens värld. Pedagogerna visar på många aktiviteter som de använder IKT till i den dagliga verksamheten. Dock visar pedagogerna oro över att IKT ska ta över så att pedagogens närvaro inte blir så betydelsefull längre för barnens kunskapsinhämtning. Pedagogerna anser att de har för lite teknisk kunskap för att kunna vägleda barnen på rätt sätt. Dessutom funderar de över om barnen får tillräckligt med datortid i hemmet och bör få andra aktiviteter att sysselsätta sig med i förskolan. / The purpose of this work is to examine whether ICT is implemented in preschools, how the tools are used and if the curriculum goals that affect ICT area is followed. The focus of the study is pedagogues’ views on the use of ICT in preschool. To get answers to the purpose and my questions was performed a questionnaire survey in four preschools. Out of 53 questionnaires distributed, 22 came back. In addition, a literature review has been made on the implementation of ICT in preschool and school. The results show that pedagogues believe that our modern lifestyle demands that even young children should be introduced to the world of technology. Pedagogues show many activities there they use ICT in the daily activities. However, shows pedagogues concern, that ICT will take over so the pedagogue presence is not so important anymore, for children's knowledge acquisition. Pedagogues consider that they have too little technical knowledge to be able to guide children in the right way. Moreover, considering the over if the kids get enough computer time at home and should have other activities to occupy themselves with in preschool.

Free play is a term that often common in educational activities. The definition of the term is difficult, but it is about the children themselves decides the scope, content and process in their play. On an after-school, this may mean that it is the children are given the opportunity to freely choose their own activity in the leisure constraints. Free play can be an alternative to other, more controlled activities where adults control framework. The purpose of this study is to investigate the variations in how some children perceive and experience the phenomenon of free play in the after-school and how the children perceive the teacher´s role in the free game. The study empirical data is limited to a class, in a department in an after-school center in the inner suburbs of Stockholm. School centers and schools are integrated with each other and operations are in close cordinations and cooperation in common areas. Study based in two qualitative semi-structured focus group interviews with three children in each other group. To analyze the material used a phenomenographic analysis model. The result show that children feel that it is imortant to have free play in the school center. The children experience a degree of freedom, because you yourself may determine the content of their play. Pedagogue role in the free game perceive children as a role, where the adults keep order and ensure that the children needs are met and to avoid conflict. Educators will alto be assisting with activities to inspire creativity. Free play is also linked to emotions such as desire and curiosity and to friends enriches free play greatly.

Syftet med denna studie har varit att undersöka vilka erfarenheter pedagoger i förskolan har om “ barn somfar illa ”, och hur de hanterar denna problematik. Detta har utförts genom en kvalitativ metod i form avsemistrukturerade intervjuer, med fokus på pedagogerna i förskolans verksamhet. Metoden har vuxit framur en hermeneutisk ansats vilket har yttrat sig i en tolkade aspekt av pedagogernas perspektiv på barn somfar illa. Studien innefattar sammanlagt tio verksamma pedagoger och det har besökts sex förskolor i tvåolika kommuner. Den insamlade empirin har noggrant analyseras, tolkas och sorterats, vilket har bidragittill resultatets fyra huvudområden; Relationen mellan pedagog och barn , Pedagogernas erfarenheter kring barnsom far illa , Pedagogernas roll och ansvar gentemot barn som far illa och Anmälningsplikten med dess hinder.Resultatet i studien belyser vikten av att skapa en positiv relation till barnen som grundas i trygghet, därde får bekräftelse och uppmuntran. Pedagogernas erfarenheter kring barn som far illa var inte stor, utanresultatet visade på en bristande kunskap hos dem kring att uppfatta signaler som barn kan uppvisa om defar illa. I intervjuerna framkommer det att pedagogerna i studien upplevde anmälningsprocessen ochbegreppet barn som far illa, som problematiskt. Studien visade på att begreppet innefattade olikadefinitioner utifrån varje enskild pedagog. Pedagogerna upplevde sig ändå ha en del kunskaper angåendebemötandet och hanteringen av barn som far illa. Studiens resultat visade att pedagoger främst behövermer kompetens och utbildning för att öka kunskapen och se signaler hos barn som indikerar ett rop påhjälp. / <p>Betygsdatum 2018-01-05 i Ladok.</p>

Syftet för denna studie är att uppmärksamma betydelsen av pedagogers syn och erfarenheter om hur det verbala språket kan få betydelse för barns delaktighet i förskolan. Studiens resultat visar att barn med hjälp av det verbala språket kan lättare samspela med andra barn i lek. Barnen kan med hjälp av språket förklara och kommunicera så att de andra barnen inte missförstår. Det har visat sig att barnen använder sig av andra kommunikationssätt för att kommunicera och samspela med andra barn, exempelvis kroppsspråket. Pedagogens roll är att hjälpa barnen som en mellanhand, hjälpa barnen att tolka vad kompisarna säger men också tolka vad det barnet som inte använder sig av det verbala språket vill förmedla till sin omgivning. Den verbala språkutvecklingen ger barnen större möjlighet för delaktighet i lek. I läroplanen för förskolan definieras det att det är förskollärarens ansvar att ge barnen möjlighet till att utvecklas inom språk för att kunna kommunicera med omvärlden. / The purpose of this study is to draw attention to the importance of educators' views and experiences of how the verbal language may be important for children's participation in interaction. The result of the study shows that children who uses the verbal language easier can interact with other children in play. The children will be able to communicate and explain things to the one other with the language as a help so that there would be less misunderstandings. In the study it has been found that the children use other ways to communicate to interact with other children, such as body language. The educators roll is to help the children as an intermediary, to help the children to interpret what the child who does not use the verbal language wants to convey to the surrounding. The development of the verbal language gives the children greater opportunities for participation in play. In the preschool curriculum it is defined that the responsibility of the preschool teacher is to enable children to develop on language so that they can communicate with the world.