Denna essä syftar till att belysa och problematisera rådande ekonomiska och management-baserade styrningsformer och dess effekter inom hälso- och sjukvårdssystemet genom att undersöka hur läkekonsten och allmänläkares praktiska kunskap påverkas i en marknadsstyrd vård. Utgångspunkten är en gestaltning av en allmänläkares arbetsdag på en vårdcentral i Stockholm. Med avstamp i en hermeneutisk och politisk filosofisk tanketradition utforskar essän frågor kring patientens narrativ, läkares utmattning, samvete och empati, reflektion och motstånd, arbete och alienation samt konflikten mellan olika rationaliteter och kunskapsparadigm. Essän visar hur den nyliberala rationaliteten och nuvarande naturvetenskapliga och biotekniska paradigmen förstärker varandra och en reduktionistisk och ekonomisk människosyn. Essän förespråkar förändring genom en mer balanserad kunskapssyn och medicinsk praktik med en mobilisering av kollektiv och individuell fronesis hos läkare för att upphöja värdet av det mellanmänskliga mötet, den praktiska kunskapen och läkekonsten. / This essay aims to highlight and problematize current economic and management-based forms of governance and its effects in the healthcare system by exploring how the art of medicine and general practitioners' practical knowledge are influenced in market-based health care. The starting point is a narrative of a general practitioner's working day at a healthcare centre in Stockholm. The theoretical framework is mainly within the fields of philosophical hermeneutics and political philosophy. The essay explores questions about the patient's narrative, physician burnout, conscience and empathy, reflection and resistance, work and alienation, and the conflict between different rationalities and knowledge paradigms. The essay shows how neoliberal rationality and current paradigms of natural sciences and biotechnology reinforce each other and a reductionist and economic view of human being. The essay advocates change through a more balanced understanding of knowledge and medical practice with a mobilization of collective and individual phronesis in physicians in order to elevate the value of the interpersonal meeting, the practical knowledge and the art of medicine.

Skam förlamar och förminskar. Den fördärvar och fördämmer. Men kan man också utvecklas genom skam? Det tar denna vetenskapliga essä upp på ett tvärvetenskapligt sätt. Som logonom och pedagog har jag uppmärksammat min och mina studenters kommunikation i rummet under påverkan av skam eller i situationer då skam kan uppkomma. En yrkesrelaterad händelse som utlöste ett kraftigt skamtillstånd i mig startade en process som ledde vidare till ett utforskande av två pedagogiska situationer där jag detekterade och förebyggde skam under inlärningssituationerna. I dessa situationer visade sig att kommunikationen bortom orden blev avgörande för om inlärningsprocessen skulle gå vidare på ett konstruktivt sätt. Syftet är att undersöka betydelsen av den ickeverbala kommunikationen i rummet, de kroppsliga och röstliga signalerna, att läsa mellan raderna för att medvetandegöra denna kommunikation hos studenter och pedagoger. I sökandet efter det skamfria rummet fann jag att olika förändringar i min pedagogik kunde förebygga skam för mig och mina studenter och på så sätt kunde skapa en bättre lärandemiljö. Med hjälp av bland annat fenomenologin, Nathanson, Cullberg Weston, Dreyfus & Dreyfus och en förståelse för olika skammekanismers påverkan på det ickeverbala mötet ledde det till en insikt om preventiva åtgärder för att undvika skam och skuld under inlärning. Det går att utvecklas genom skam, den möjliggjorde en förändring för mig som pedagog. / Shame and nonverbal communication in learning processes Shame, dishonour, disgrace. However described, it is often paralysing and diminishing. It is crippling and destructive. But is it possible to develop through shame? This research paper takes an interdisciplinary look at this subject. As an aesthetic voice and speech pedagogue I have observed how shame has affected communication between my students and myself in situations where shame could and/or has occurred. One particular vocational event invoked a powerful sense of shame within me and launched a process which led to the investigation of two pedagogical situations where I detected and prevented shame in the learning process. These situations revealed that communication beyond words were crucial for the learning process to continue in a constructive manner. The purpose of this study is to explore the importance of nonverbal communication, the wordless cues of paralanguage, in body language and voice in the learning process, increasing the awareness of the students and pedagogues to this type of communication. In this quest for a shame free workspace, I found that changes in my pedagogy had the ability to prevent shame for both my students and myself, whilst doing so shaping an improved learning environment. A phenomenological approach by way of Nathanson, Cullberg Weston, Dreyfus & Dreyfus along with an understanding of the different mechanisms of shame and its influence on nonverbal interaction has led to the realisation of the preventive measures that can be taken to avoid shame and guilt in learning situations. It is possible to develop through shame, it enabled a change within myself as a pedagogue.

Denna vetenskapliga essä utgår från författarens personliga erfarenhet som boendestödjare i form av en gestaltning. Syftet med essän är att formulera boendestödjarens praktik utifrån gestaltningen samt med hjälp av Aristoteles Den Nikomachiska etiken samt Donald A. Schöns Educating the Reflective Practitioner reflektera över vilken kunskap som boendestödjare använder samt hur det är möjligt att lära sig densamma. Metoderna består av skrivande, fenomenologiskt tillvägagångssätt gällande gestaltningen och hermeneutiskt utforskande. I essän presenteras en personlig och historisk bakgrund samt ett forskningsurval rörande boendestöd. Därefter diskuterar författaren, utifrån Aristoteles teorier, kring syftet med boendestöd och de kunskapsformer som återfinns i den inledande gestaltningen. Författaren diskuterar vidare hur boendestödjaren lär sig dessa kunskaper med utgångspunkt ur Schöns teorier. Därefter diskuteras instruktioner i ett annat sammanhang, utifrån den konceptuella konstnären Sol LeWitt. Essän avslutas med att författaren bland annat konstaterar att den praktiska kunskapen är centrala inom boendestödsarbetet även om instruktioner kan uppmärksamma författaren om medelvägen. / This scientific essay starts with a literary composition from the author’s personal experience as a community mental health worker. The purpose of the essay is to articulate the practice of the community mental health worker starting with the literary composition and by utilizing Aristotle The Nicomachean Ethics and Donald A. Schön Educating the Reflective Practitioner reflect over what type of knowledge the mental health worker uses and how it is possible to attain that knowledge. The methods consist of writing in addition to a phenomenological procedure regarding the literary composition and hermeneutic exploring. A personal and historical background is presented, along with a selection of research regarding community mental health work. This is followed by the authors discussion, starting with the theory of Aristotle, regarding the purpose of community mental health work and the type of knowledge that is located in the literary composition. The author continues to discuss how the community mental health worker learns this knowledge with starting from the theory of Schön. After that instructions are discussed in another context, from the conceptual artist Sol LeWitt. The essay ends with a conclusion by the author that the practical knowledge is central within the community mental health work even if instructions can make the author attentive on the middle way.

I denna essä undersöker jag blickarnas betydelse i förskolan i relation till de yngsta barnen. För att få en kontrast som förtydligar och tillför mer komplexitet får mitt umgänge med hästar och ridning vara med. I min undersökning av blickarna utgår jag från en glidande skala mellan en varm mjuk blick och en kall hård blick. En klok erfaren pedagog vet vilken blick som passar när och kan snabbt läsa av olika situationer. Metoden för undersökandet blir egna erfarenheter, reflektioner över deltagande observationer där också barns teckningar blir ett medel för att få fatt på deras blickar på pedagogerna samt essäskrivandet. Essäskrivandet blir en undersökande metod som låter de egna reflektionerna, de deltagande observationerna och teorin bilda en väv av reflektioner och skapar nya tankar.  Det finns inte mycket forskning om blickens betydelse i förskolan, mer om hur vi använder blicken i olika sammanhang, både barn och pedagoger. Det finns studier om hur barn med funktionsnedsättningar som berör ögonkontakt agerar och om hur man använder blicken i olika situationer. Inom den praktiska kunskapens teori finns det forskning om blickar inom sjukvården som kan kallas kliniska men där de kombinerar faktakunskap med erfarenhet för att fatta kloka beslut. De teoretiska perspektiv som jag använder i min analys är filosofen Hannah Arendt och då främst hennes tankar om politiskt handlande och hur vi binds samman av en väv av relationer samt filosofen Maurice Merleau-Ponty och hans tankar om att jaget/subjektet och kroppen inte kan skiljas åt, vi är en kropp och vi har en kropp. Att kategorisera blickar är svårt och redan idén om den mjuka och den kalla blicken färgar tankarna. Med utgångspunkt i mitt material har jag valt ut några olika typer av blickar som man kan resonera runt, som också blir olika beroende på vilken som tar initiativet, barnet eller pedagogen. Jag låter blickarna speglas i omständigheter och mina valda filosofiska perspektiv samt mina erfarenheter med barnen men ibland också med hästar.  Blickar har betydelse både som de är direkt öga mot öga och som metaforer för ett sätt att förhålla sig till världen. Den här essän hoppas att kunna lyfta betydelsen av att diskutera hur vi använder våra blickar. / In this essay I examine the importance of the eyes in preschool in relation to the youngest children. To get a contrast that clarifies and adds more complexity, my interaction with horses and riding is included. In my examination of the gazes, I start from a sliding scale between a warm soft gaze and a cold hard gaze. A wise, experienced educator knows which gaze is suitable when and can quickly read different situations. The method of investigation becomes own experiences, reflections on participatory observations where children's drawings also become a means of catching their eyes on the educators and essay writing. Essay writing becomes an investigative method that allows one's own reflections, participatory observations and theory to form a web of reflections and create new thoughts. There is not much research on the importance of the gaze in preschool, more on how we use the gaze in different contexts, both children and educators. There are studies on how children with disabilities that concern eye contact act and on how to use the gaze in different situations. Within the theory of practical knowledge, there is research on gazes in healthcare that can be called clinical but where they combine factual knowledge with experience to make wise decisions. The theoretical perspectives that I use in my analysis are the philosopher Hannah Arendt and then mainly her thoughts on political action and how we are bound together by a web of relationships and the philosopher Maurice Merleau-Ponty and his thoughts that the self/subject and the body cannot be separated, we are a body, and we have a body. Categorizing glances is difficult and the very idea of the soft and the cold gaze colors the thoughts. Based on my material, I have selected a few different types of glances that you can reason around, which also become different depending on who takes the initiative, the child, or the educator. I let my eyes be reflected in circumstances and my chosen philosophical perspectives as well as my experiences with the children but sometimes also with horses. Glances are important both as they are directly face to face and as metaphors for a way of relating to the world. This essay hopes to highlight the importance of discussing how we use our gazes.

Detta är en studie som utforskar fritidspedagogers uppfattning om samtal med barn i deras verksamhet. Vår utgångspunkt var sokratiska och filosofiska samtal som vi stötte på under en kurs i ”barns existentiella frågor”. Vi blev då nyfikna över hur detta såg ut i verkligheten, om det fanns överhuvudtaget. Vi använder oss av ett fenomenologiskt perspektiv kombinerat med kunskapsbegrepp från Aristoteles för att få goda verktyg i en analys utifrån kvalitativa intervjuer. Vi använder även Skolinspektionens kvalitetsgranskning av fritidshemmen från 2010 för att få ett bollplank att jämföra de mönster vi hittat och de mönster de identifierat. I arbetet kom vi fram till att pedagoger ofta strävar efter mål som de inte alltid kan uppnå av olika orsaker samt att de i samtal med elever vill ha det resultat som ett Sokratiskt eller filosofiska samtal har möjlighet att bidra till. Dock upptäckte vi att man genom samtal försöker lära elever praktisk klokhet men med samma metoder man använder för att lära ut teoretisk kunskap. / In this study, we will be exploring the extended school teacher’s perception of dialogue with children in their work environment. The starting point for this study happened when we encountered Philosophical and Socratic dialogues as a didactic tool in our course “the child's existential questions”. This sparked our interest, trying to figure out how these would look like in the real world, if they were present at all. This study is using a phenomenological perspective, combined with Aristotle's theory of knowledge with the purpose of giving us the tools required for analyzing our qualitative interviews. We will also be using a report from Skolinspektionen regarding the quality of extended school teacher’s work environment from 2010 with the purpose of comparing the results we find in our study against the results they identified. The results of this study concluded that pedagogues often strive for goals that may be difficult to reach, for a couple of different reasons. Also in their dialogues with children they strive for results that philosophical and Socratic dialogues can contribute to. We also learned that the extended school teachers try to teach practical wisdom but with the tools of teaching theoretical knowledge.

I denna vetenskapliga essä undersöker jag begreppet helhetssyn som ord, dess historiska utveckling inom hälso- och sjukvård, hur det uppfattas inom aktuell forskning samt ur ett filosofiskt perspektiv. Fenomenologi, hermeneutik och existentialism utgör det filosofiska ramverket och jag låter dessa teorier gå i dialog med gestaltade berättelser från mitt yrkesutövande som fysioterapeut men också med mina reflektioner och tidigare erfarenheter. Hälsa är ett annat begrepp som undersöks eftersom det är nära besläktat med helhet och också något som människan strävar mot genom hela livet. Eftersom mitt arbete huvudsakligen utförs i möte med åldrade patienter ger jag extra mycket utrymme åt just åldrandet och kroniska sjukdom som fenomen. Den praktiska klokheten, kunskapsformen fronesis, växer fram som en grundläggande förutsättning för att kunna sträva mot helhetssyn med en etiskt grundad kvalitet. Även om jag kommer fram till att helhetssyn förmodligen är en utopi så är det fortfarande ytterst viktigt att sträva mot den. Den essentiella delaspekt av helhetssyn som vuxit fram vid sidan av fronesis väljer jag att benämna situasyn. Utmaningen kallas NPM. / In this scientific essay, I examine the concept of the holistic view — as a notion, its historical development in health and medical care, how it is perceived within current research, and from a philosophical perspective. Phenomenology, hermeneutics and existentialism constitute the philosophical framework and I let these theories go into dialogue with depicted stories from my professional practice as a physiotherapist, and also with my own reflections and past experiences. Health is another concept that I investigate because of its close relationship with wholeness, and also because it is something that man strives towards throughout his life. Since my work is mainly done in meetings with elderly patients, I give extra space to aging and chronic illness as phenomena. The practical wisdom, phronesis, as a form of knowledge, emerges as a basic prerequisite for being able to strive towards a holistic view of an ethically founded quality. Although I will argue that a holistic view is a utopic vision, I conclude that it is still important to strive towards it. The essential part of the holistic approach that emerged, alongside phronesis, I've chosen to call situasyn. The challenge is called NPM.

<p>This thesis is a human geography study of how local planners prepared, implemented and followed up a dialogue with the inhabitants in Alby, a multicultural community. The planners based their work on the ambition that everything that is done to develop Alby should be anchored among the residents in a democratic manner. This thesis analyses this double interpretation and how it appears in the planners’ work.</p><p>The study uses a combination of different action-theoretic approaches for analysing what the planners did. A normative approach is used together with genealogic approaches on power and rhetoric. To make use of these action theories in a multicultural community the thesis explores radical feminism (situated knowledge) and postcolonial theory.</p><p>Methodologically, the study is based on participatory observation. It analyses how the planners anchor decisions using a subject–object approach. The approach steered the planners into a situation in which their administrative system-world grew at the expense of both a sustainable democratic development and losing contact with the life-world of the local inhabitants. During the meetings the planners came in contact with some local activists. From their situated knowledge, the activists gave practical examples on how to make the planners’ system-world more sensitive to the reality of the inhabitants. The thesis stresses the importance of a life-world perspective on local planning and the potential of local meetings, situated knowledge and phronesis to make the planners’ work sensitive to the reality of the inhabitants.</p>

This thesis is a human geography study of how local planners prepared, implemented and followed up a dialogue with the inhabitants in Alby, a multicultural community. The planners based their work on the ambition that everything that is done to develop Alby should be anchored among the residents in a democratic manner. This thesis analyses this double interpretation and how it appears in the planners’ work. The study uses a combination of different action-theoretic approaches for analysing what the planners did. A normative approach is used together with genealogic approaches on power and rhetoric. To make use of these action theories in a multicultural community the thesis explores radical feminism (situated knowledge) and postcolonial theory. Methodologically, the study is based on participatory observation. It analyses how the planners anchor decisions using a subject–object approach. The approach steered the planners into a situation in which their administrative system-world grew at the expense of both a sustainable democratic development and losing contact with the life-world of the local inhabitants. During the meetings the planners came in contact with some local activists. From their situated knowledge, the activists gave practical examples on how to make the planners’ system-world more sensitive to the reality of the inhabitants. The thesis stresses the importance of a life-world perspective on local planning and the potential of local meetings, situated knowledge and phronesis to make the planners’ work sensitive to the reality of the inhabitants. / <p>Avhandlingen är skriven på svenska [sv] med sammanfattning på Engelska [en]. Den är resultat av forskningsprojektet Kraftspelet om platserna: samverkansprojekt i våra städer Beviljade medel: 1 444 000 kr, forskningsfond: FORMAS Kontraktsnummer: 25.0/2001-1596 Kontraktstid: 010101-041231 Bakgrund och syfte Etnisk segregation i Sverige återfinns i bebyggelse som har en igenkännbar struktur. Sådan segregation har stått i fokus för kritik och varit mål för diverse åtgärder. Trots olika stora insatser har segregationen bestod genom åren. I takt med det har skepticismen mot att ta emot nya invandrade tilltagit. Syftet med projektet var att studera huruvida tjänstemännens arbete påverkar denna utveckling genom att inom ramen för den så kallade storstadssatsningen följa hur en lokal tjänstemannagrupp agerade för att möta medborgarna. De viktigaste frågor som vägledde undersökningen var bland andra hur tjänstemännen behandlade den mångkulturella befolkningen under mötena, hur de organiserade de urbana samverkansprojekten samt hur de påverkade den lokala demokratiska utvecklingen med sitt arbete. Teori och metod Projektet utgjorde en kvalitativ studie som genomfördes med hjälp av deltagande observation bland en lokal planeringsgrupp, en så kallad områdesgrupp. Observationerna fördes mellan 2001 till 2003 och avgränsades till tjänstemännens officiella möten. Inför avhandlingens slutrapport analyserades ett särskilt urval av mötena. De handlade om en medborgarpanel med vilken tjänstemännen tänkte införa brukarnas inflytande i alla verksamheter. Genom avgränsningen gjordes en djupare analys kring hur tjänstemännen tänkte, planerade, genomförde och utvärderade själva aktiviteten. Projektets teoretiska ram lyfte fram möten som utgångspunkt i arbetet för att behandla ideal och praktik, politik och planering eller förankring och dialog. Å ena sidan analyserades normativa handlingsteorier som lägger tungvikten på vad som bör göras och som anses stå för den så kallade deliberativa eller kommunikativa vändningen. Den vill exempelvis lyfta fram mötet för att göra förvaltningar känsligare för medborgarnas vardag och föreslår olika procedurer för ett dialogbetonat handlande. Procedurerna strävar efter ideala talsituationer som bortser makt och konflikter för att oavsett tid och sammanhang göra procedurerna universell gällande. Å andra sidan analyserades genealogiska handlingsteorier som utgår från studier av det som görs. Dessa vill uppmärksamma tid och kontext genom att dels synliggöra konflikter och maktrelationer som den mest effektiva startpunkten vid analys av möten. Och dels genom att medvetandegöra tid och kontext med retoriska analyser. Dessa utvärderar, överväger och bedömer hur verkliga dialogakter genomförs utifrån vad som sägs, vem som säger vad och till vem det sägs, när mötena ägde rum. Genom att belysa hur tjänstemännen förde dialog analyserades även huruvida de skulle uppmärksamma såväl invånarnas "situerade kunskaper" som vad dessa bestod av i form av praktiska handlingssätt. Huvudresultat Undersökningen visade hur en kombination av faktorer hindrade tjänstemännen från att möta medborgarna och från att deras arbete skulle främja en hållbar demokratisk utveckling. Den första aspekten handlade om ett kraftspel om platsens utveckling som uppstod mellan lokala och regionala perspektiv. Det lokala perspektivet fördes av lokala tjänstemän som arbetade för att främja den lokala integrationen med hjälp av lokala föreningar. Det regionala perspektivet fördes av tjänstemän på regerings- och kommunnivå som ville integrera platsen i regionen med hjälp av en tillväxtkoalition med föreningar som fanns utanför platsen. När den regionala politikens utifrånperspektiv inte utgick från lokala behov och heller inte från lokala förmågor präglades den av internkolonialistiska inslag som försvårade den lokala integrationen. Den regionala politikens utifrånperspektiv tvingade i sin tur lokala tjänstemän att överge ett dialogbetonat arbete för att istället ägna sig åt att förankra en upplevelsesatsning. Undersökningen exemplifierar hur tjänstemännens förankringskultur vilade på ett subjekt-objekt förhållningssätt för att möta medborgarna. Det som skulle kunna bli en dialog övergick i en mycket utstuderad och noggrant planerat förankringsspel. Med spelet filtrerade tjänstemän bort de frågor om integration, jämställdhet, jämlikhet och hållbar utveckling som gav upphov till insatserna. Tjänstemännens egna försök att skapa möten, så som procedurer för medborgarnas delaktighet vilade på subjekt-objektiva antaganden som blev kontraproduktiva för den lokala integrationen, för platsens utveckling och för framväxten av ett starkt civilt samhälle. Tjänstemännens subjektcentrerad förankringsansats vilade i sin tur på en normativ vetenskaplig diskurs som hindrade tjänstemännen från att reda ut hur dialogen uteblev. Undersökningen exemplifierar hur denna diskurs kom till uttryck i tjänstemännens överväganden samt hur den föredrar rationella överväganden före demokratiska värden. Konklusion Under tiden med storstadssatsningen lanserades ett stort antal lokala projekt som skulle utgå från dialog med medborgarna för att byta segregationen. Tjänstemännens arbete fördes med en stor förtrogenhet till rationella och normativa lösningar samt utifråntänkande. Förvaltningarnas lokala strukturer växte sig större utan att förmå möta befolkningen. På grund av förankringsansatsen underminerades medborgarnas delaktighet i många lokala projekt och demokratiprocesser. Förvaltningarna växte medan demokratin krympte. Tjänstemännens resultat påverkade kommunen att avvisa tanken på att nya invandrade flyttade till kommunen. Liknande utveckling i andra storstadskommuner tvingade i praktiken en återvändsgränd i invandringspolitiken. Den uteblivna dialogen stärkte trenderna till ett alltmer fragmenterat samhälle och vidgade grogrunden för strukturell diskriminering, främlingsfientlighet och rasism.</p>

I den vetenskapliga essäns form undersöker jag hur dagens styrningsideal och metoder påverkar vårdarens möjligheter att utveckla och praktisera fronesis. Fronesis är den benämning som filosofen Aristoteles använder om praktisk kunskap och klokt omdöme. Jag undersöker också hur styrningsidealen påverkar människosyn och bildningens villkor i ett vidare samhällsperspektiv. Jag ger utrymme åt begreppsutredning av fronesis eftersom det är en kunskapsform som har stor giltighet i sjukvården liksom i de flesta yrken där fokus ligger på det mellanmänskliga mötet och dess möjligheter men även utmaningar. Jag diskuterar mellanrummens betydelse och vikten av att ta ansvar för det som finns där. Det visar sig att i mellanrummen finns humanvetenskapen och vårdkonsten. Utan dessa riskerar det mellanmänskliga mötets underverk att utebli och det etiska vetandet att ersättas av ren rationalism. I min undersökning kommer jag fram till att hermeneutiken är en möjlighetsfilosofi i mötet med New Public Management. Alternativet som växer fram kan bli New Public Phronesis. / By using the scientific essay as a method, I investigate how today's governing ideals and methods affect the healthcare provider's ability to develop and practice fronesis. Fronesis is the term used by philosopher Aristotle on practical knowledge and wise judgment. I also investigate how the governance ideals affects view of man and the conditions of cultivation in a broader social perspective. I devote myself to the concept of fronesis because it is a form of knowledge which is of great value in health care, as well as in most professions with focus on interpersonal meetings with opportunities but also challenges. I discuss the importance of spaces and the importance of taking responsibility for what´s in there. It turns out that the spaces are where human science and art of care is practiced. Without these, the miracle of interpersonal meeting risks losing out and ethical knowledge to be replaced by pure rationalism. In my survey, I conclude that Hermeneutics is a philosophy of opportunities in meeting New Public Management. The emerging alternative might be New Public Phronesis.

Denna essä syftar till att ur filosofiska och idéhistoriska perspektiv belysa utmaningar och möjligheter med artificiell intelligens (AI) och digitalisering inom hälso- och sjukvården, med fokus på läkekonst, kropp, hälsa och ovisshet. Essän undersöker hur automatisering och digitala vårdformer omformar läkekonstens grund, nämligen mötet mellan patienten och läkaren. Genom en fenomenologisk kritik av AI och teknikens väsen, belyses skillnaden mellan människan och maskinen och hur den levda erfarenheten är situerad, förkroppsligad, fylld av mening och delad med andra. Essän utforskar hur situationsunik kunskap som praktisk klokhet, fronesis, samt ett reflekterande förnuft, intellectus,kan hantera den ovisshet som är inbäddad i det allmänmedicinska mötet. Essän belyser även hur digitalisering och AI passar väl med pågående marknadsanpassning av sjukvården, där homo economicus och homo digitalis båda omformar kropp och hälsa till mätbara resurser och data. Avslutningsvis lyfts etiska dilemman kring AI och digitalisering, samt vikten av praktisk och existentiell kunskap som förutsättningar för utvecklandet och designen av en teknik som syftar främja det mänskligt goda. / This essay aims to illuminate challenges and opportunities with artificial intelligence (AI) and digitalization in health care, focusing on the art of medicine, body, health and uncertainty. The theoretical framework is mainly within the fields of phenomenology and philosophical hermeneutics. The essay explores how automatization and digital health care are transforming the essence of medicine: the patient – physician encounter. By a phenomenological critique of AI and the essence of technology, the essay highlights the difference between machines and humans and how lived experience is situated, embodied, filled with meaning and shared with others. The essay explores how situational knowledge such as practical wisdom, phronesis, and reflective understanding, intellectus, can deal with the uncertainty that is embedded in the medical encounter in primary health care. The essay also highlights how digitalization and AI fit well with current market adaptation of health care, where homo economicus and homo digitalis both transform body and health into measurable resources and data. Finally, ethical dilemmas of AI and digitalization are highlighted, as well as the importance of practical and existential knowledge as preconditions for the development and design of a technology that aims to promote the human good.