Denna undersökning beskriver hur mediebilden av Migrationsverket, Polisen och Malmö stad sett ut i rapporteringen om flyktingkrisen i tidningen Sydsvenskan under hösten 2015. Syftet med undersökningen är att beskriva hur respektive myndighet framställs i Sydsvenskans rapportering samt att lämna ett bidrag till forskningen om mediernas rapportering vid kriser.Undersökningens metod är kvanitativ innehållsanalys i kombination med kritisk diskursanalys. I urvalet ingår 100 artiklar om flyktingkrisen under perioden september till december 2015. Artiklarna som analyserats handlar huvudsakligen om tre händelser; Malmömässan som tillfällig ankomsthall för flyktingar, ID-kontrollerna vid Danmarksgränsen och ensamkommande flyktingbarn.Myndigheternas framställning i medieinnehållet är fragmenterad; samtliga anges ett positivt aktörsbehandlingsindex men de utsätts också för negativ kritik, både internt och externt. Migrationsverket behandlas övervägande neutralt i rapporteringen och fick stort utrymme att själva komma till tals, och beskrivs som en myndighet som påverkats av externa faktorer och som en problemlösande kraft i situationen på Malmömässan.Polisen behandlas också till största delen neutralt och beskrivs som en myndighet som på grund av externa faktorer och bristande resurser inte kan utföra sitt uppdrag med ID-kontroller vid Danmarksgränsen, och blir snarare en del av problemet än dess lösning.Malmö stad kritiserar externa aktörer i större utsträckning än de andra myndigheterna, framförallt för den ojämna ansvarsfördelningen i mottagandet av ensamkommande barn. Rapporteringen ger mer utrymme för tolkningen att Malmö stad är ansvariga för barnen och framställs som den viktigaste aktören för problemets lösning. Problemen som utmålas i rapporteringen om respektive myndighet utmanar bland annat idéer om det svenska välfärdsystemet, myndigheternas makt och strävan efter kontroll samt föreställningar om sociala skyddsnät.

Polisen är en central samhällsfunktion, och för att erhålla ett fungerande och tryggt samhällekrävs medborgarnas förtroende. Polisens tillförlitlighet måste därför ständigt upprätthållas ochskyddas. Polisens kännetecken återfinns bland annat på polisens uniformer, utrustning samtutryckningsfordon. Syftet med kännetecknen är att stärka trovärdigheten i mötet med medborgaresamt bidra till känslan av samhörighet inom polismyndigheten. Det ska vara lätt attkänna igen polisen oavsett plats, och det ska aldrig råda någon tvekan om att polisen verkligenär polisen. Trots detta finns det inget generellt skydd för polisens kännetecken.I lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar finns skydd föranvändning av polisvapnet, som är en del av polisens logotyp och kännetecken, i näringsverksamhet.Något förbud mot att använda polisens kännetecken för privat bruk existerar inte, omanvändandet inte faller under bestämmelsen i 17 kap. 15 § BrB om föregivande av allmänställning. Det har i rättspraxis inte ansetts vara föregivande av allmän ställning att på väg elleri terräng framföra ett fordon som är försedd med polisens kännetecken. Det är även tillåtet attför vem som helst förse fordon med sådana kännetecken. Polisens uniformspersedlar och annanutrustning finns att köpa på den öppna marknaden, trots att polisens föreskrifter om uniformeroch utrustning fastställer att Polismyndigheten äger all uniformspersedel med tillbehöroch utdelar detta endast som lån. Det föreligger emellertid inget förbud för andra än Polismyndighetenatt äga sådan utrustning.Det finns ingen reglering vad gäller användningen av polisens kännetecken i konstnärlig verksamhet.Inte heller finns det någon reglering för de företag som tillhandahåller polisfordonoch annan polisiär rekvisita.Att vem som helst kan köpa och äga uniformer och fordon försedda med polisens kännetecken,och använda helt fritt i konstnärlig verksamhet, kan leda till stora skador i relationen mellanmedborgare och polisen. Trots att det finns de som endast har ett genuint intresse för polisiäraobjekt måste hänsyn tas till vilka oönskade konsekvenser som kan uppkomma om sådanaobjekt hamnar i fel händer.

Denna studie fokuserar på hur medier framställer omorganisationen av den svenska polismyndigheten under september månad 2016. Mer specifikt är det nyhetsartiklar från Sveriges två största dagstidningar, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, som har analyserats. Syftet med studien är att undersöka hur dagspressens medierapportering av den svenska polisens omorganisation gestaltas samt att få utökad kunskap för hur medierna väljer att framställa den svenska polismyndigheten.   Studiens tillvägagångssätt grundar sig i analysbegrepp hämtade från kritisk diskursanalys (CDA). Det teoretiska ramverket som ligger till grund för studien är gestaltningsteorin, teorin om nyhetsvärdering samt medielogik. Med hjälp av metoden har nio teman identifierats utifrån artiklarna. Analysen har genomförts tillsammans med analysverktygen aktörer, metaforer, implikationer, ordval samt de nio temana.   Utifrån analysen kan flera slutsatser dras, bland annat att samtliga analyserade artiklar innehåller kritik av omorganisationen och att det är generellt ett tydligt negativt vinklat förhållningssätt till ombildningen av dagstidningarna. De främsta aktörerna är politiker och rikspolischefen som i artiklarna anklagar eller går till attack mot varandra. I många av uttalanden försöker de förklara de försämrade resultaten eller förnekar att de har påverkats av omorganiseringen. Artiklarna innehåller tidiga inslag av utlovande om framtida ageranden. Inga av de analyserade artiklarna klassades som positiva, utan alla 12 stycken var negativt betonade till omorganiseringen. / This study is focusing on how the media feature the reorganization of the Swedish police authority during September 2016. More specifically, we have analyzed articles obtained from the two biggest daily newspapers in Sweden, namely Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet. The purpose of this study is to examine how the media coverage portray the rearrangements within the Swedish police authority and broaden our knowledge about how the media choose to represent the Swedish police authority.   The approach of this study is based on analysis concepts from the critical discourse analysis (CDA). The theoretical frameworks of this study are the framing theory, the theory of news evaluation, and also media logic theory. With help from the method (CDA) nine themes were developed and used while analyzing the material. The analyze was completed with different tools such as operators, metaphors, implications, choice of words and the nine themes.   Based on the results from the analyze several conclusions can be made, for instance all of the articles include the theme criticism of the reorganization and there is in general a clear negative tone when reporting about the reorganization. The most visible operators were politicians and the national police chief that in several of the articles attack or accuse each other. In a lot of their statements they try to explain the reason for the worsening results or deny that the results has been affected by the reorganization. The articles contain several promises about future actions. None of the analyzed articles were classified as positive, but all 12 of them had a negative tone when writing about the reorganization.

No description available.

Vår studie handlar om unga mäns förtroende för polisen som tidigare har varit i kontakt med polisen och som är bosatta i ett segregerat område. Vi utgick ifrån fem stycken teman som vi kunde hämta från vårt resultat. Dessa fem teman använde vi som grund när vi analyserade vårt empiriska resultat med vår tidigare forskning och teori. Från tidigare forskning kunde vi urskilja att tidigare forskare hade kommit fram till att förtroendet för polisen i segregerade områden var lågt och att kriminalitet kan vara en faktor som påverkar förtroendet för polisen hos unga män. Både vår tidigare forskning och teori säger att uppväxten kan vara påverkande för hur förtroendet hos en person kommer att se ut, såväl för statliga myndigheter men även tilliten till andra människor. Vårt syfte var att få djupare förståelse för hur unga mäns tillit till polisen ser ut och hur uppväxten kan påverka förtroendet, samt om det bostadsområde som personerna bor i kan vara en faktor som påverkar tilliten. Vi valde att använda oss av en kvalitativ metod för att vi skulle kunna uppfylla de villkor som vi hade i vår studie. Vi ville att våra intervjupersoner skulle kunna återge en detaljerad berättelse om deras upplevelser för att vi skulle kunna få den djupare förståelsen som vi sökte efter i vår studie. Vi intervjuade sex stycken unga män som uppfyllde våra villkor. Från dessa intervjuer fick vi fram vårt empiriska resultat och våra fem teman. Utifrån vår teori, tidigare forskning och resultat diskuterade vi sedan att våra respondenter hade ett lågt förtroende för polisen baserat på egna erfarenheter och på vänners erfarenheter av polisen. Vi drog slutsatsen från vårt resultat att kriminaliteten är en påverkande faktor för förtroendet för polisen och även att uppväxten om personen växte upp i ett segregerat bostadsområde kan påverka förtroendet.

Regeringens styrning av sin förvaltning är en fråga som över tid varit i fokus för den förvaltningspolitiska forskningen. Uppsatsen har för avsikt att närmare undersöka en eventuell variation i regeringens styrning av Polisen under 2012-2018 genom att studera politiska dokument; förordning med instruktion, regleringsbrev och tillkommande regeringsbeslut. 2015 ombildades Polisen där regeringen valde en fortsatt styrning med ny ledningsform, enrådsmyndighet. Med grund i det teoretiska ramverket med fokus på New Public Management och governance undersöks även på vilket sätt styrningen kan sättas i relation till den valda ledningsformen och om det går att iaktta en förflyttning mot en mindre detaljerad styrning under den period regeringen har valt att styra Polismyndigheten genom enrådsmyndighet. Undersökningen präglas av en textanalytisk metod där genomförandet med utgångspunkt i analysverktyget kombineras dels med en kvantitativ utformning dels med en mer fördjupad kvalitativ inriktning. Med grund i empirin och den valda teorin visar undersökningen att regeringens styrning av Polisen under 2012-2018 i större utsträckning speglar en rik variation än kontinuitet över tid och att det därför inte går att iaktta några varaktiga tendenser. Vidare går det inte utläsa några styrningstendenser som specifikt kan återknytas till regeringens val av ledningsform, vare sig för Rikspolisstyrelsen eller för Polismyndigheten. Avslutningsvis genererar undersökningen även slutsatsen att det inte går iaktta en förflyttning mot en mindre detaljerad styrning under den period regeringen har valt att styra Polismyndigheten genom ledningsformen en-rådsmyndighet. I sammanhanget bör särskild uppmärksamhet riktas mot den utmaning som finns att tolka detaljeringsgraden, det vill säga styrningens precision, och den avslutande slutsatsen bör därför iakttas med viss försiktighet.

<p>Genom att studera IKEA:s respektive Polisens strategier, är uppsatsens primära syfte att jämföra hur de båda aktörerna framställer sig själva. Genom att förankra materialet i teorin, analyseras därefter om några delar av deras var för sig presenterade strategier, kan leda till att inge förtroende hos svenska folket. Studiens resultat uppenbarar vissa likheter i IKEA:s och Polisens strategier. Bland annat står hos båda aktörerna många exempel på en välvillig attityd att finna och de bygger genom sin framställning upp en identifikation med sina respektive målgrupper. Skillnaderna dem emellan är emellertid större än likheterna. IKEA framställer en tydlig och till stor del klart definierad förtroendeingivande diskurs. Dessutom uppfyller företaget de allra flesta kriterierna för att framstå som trovärdigt. Även Polisen uppfyller flera av kriterierna för att framstå som trovärdiga. Samtidigt är Polisen på flera punkter tvetydig i sin framställning. IKEA har genom sin till stor del entydigt presenterade diskurs goda möjligheter att erhålla högt förtroende medan Polisen genom sin till stor del tvetydiga diskurs har svårare att komma i besittning av detsamma. IKEA kan därtill i större utsträckning än Polisen sägas ha makt över sin målgrupp och därmed ha bättre förutsättningar för att kunna fungera ändamålsenligt.</p>

<p>Undersökningen behandlar hur kriminella personer och polisen använder sig av geografiska förutsättningar i sina respektive verksamheter. Hur de först kartlägger objekt i sin omgivning för att sedan välja hur de ska agera. Kriminella personer och polisen undersöks för att visa hur aktörer, på olika sida om lagen, möter liknande geografiska förutsättningar fast upplever dem på olika sätt. Avslutningsvis återges deras inställning till att först kartlägga objekt i sin omgivning innan de agerar. Undersökningen skildrar hur aktörer subjektivt upplever objektiva föremål i sin omgivning på olika sätt, beroende på deras avsikter. </p><p>Kriminella personer planerar ett brott genom att först kartlägga sin omgivning. Det leder till att de sedan kan avgöra hur de ska agera på brottsplatsen. De beger sig till brottsplatsen en tid innan brottet ska utföras. På brottsplatsen undersöker de människors dagliga rutiner och hur objekt som exempelvis byggnader är placerade, för att kunna underlätta deras brott.  De kriminella har angett vilken tid på dygnet ett brott är som mest gynnsamt för dem. Om de inte kan utföra ett brott under en särskild tid ökar risken för att gripas. Objekt i en omgivning kan skapa tillfällen och försvåra för kriminella att genomföra brott. Deras erfarenhet bidrar till att hitta tillfällen som lämpar sig för brott i en omgivning. Svårigheter anser de vara andra människor som befinner sig på en brottsplats och väderförhållanden.</p><p>I polisens arbete kartläggs objekt i omgivningen utförligt, eftersom de inte vill riskera att skada andra poliser, misstänkta eller allmänheten, när de ska agera i arbetet. På en brottsplats försöker de säkra bevismaterial beroende på brottsplatsens förutsättningar. Polisen vill göra ett gripande på säkrast möjliga sätt, i annat fall kan en polisaktion komma att avbrytas. Det kan handla om att gripa en misstänkt under en särskild tid på dygnet. Under ett spaningsarbete ska enskilda poliser själva kartlägga sin omgivning och avgöra hur en förflyttning ska ske. Polisspanare måste ständigt förnya och omvärdera sin omgivning. Både polisen och kriminella anser att de inte kan utföra respektive arbete utan att först ta hänsyn åt de objekt som finns i en omgivning. De resonerar om varandras agerande och uppfattar liknande objekt i omgivningen. Dessa upplever de sedan på olika sätt, till följd av deras avsikter i arbetet.</p>

Undersökningen behandlar hur kriminella personer och polisen använder sig av geografiska förutsättningar i sina respektive verksamheter. Hur de först kartlägger objekt i sin omgivning för att sedan välja hur de ska agera. Kriminella personer och polisen undersöks för att visa hur aktörer, på olika sida om lagen, möter liknande geografiska förutsättningar fast upplever dem på olika sätt. Avslutningsvis återges deras inställning till att först kartlägga objekt i sin omgivning innan de agerar. Undersökningen skildrar hur aktörer subjektivt upplever objektiva föremål i sin omgivning på olika sätt, beroende på deras avsikter.  Kriminella personer planerar ett brott genom att först kartlägga sin omgivning. Det leder till att de sedan kan avgöra hur de ska agera på brottsplatsen. De beger sig till brottsplatsen en tid innan brottet ska utföras. På brottsplatsen undersöker de människors dagliga rutiner och hur objekt som exempelvis byggnader är placerade, för att kunna underlätta deras brott.  De kriminella har angett vilken tid på dygnet ett brott är som mest gynnsamt för dem. Om de inte kan utföra ett brott under en särskild tid ökar risken för att gripas. Objekt i en omgivning kan skapa tillfällen och försvåra för kriminella att genomföra brott. Deras erfarenhet bidrar till att hitta tillfällen som lämpar sig för brott i en omgivning. Svårigheter anser de vara andra människor som befinner sig på en brottsplats och väderförhållanden. I polisens arbete kartläggs objekt i omgivningen utförligt, eftersom de inte vill riskera att skada andra poliser, misstänkta eller allmänheten, när de ska agera i arbetet. På en brottsplats försöker de säkra bevismaterial beroende på brottsplatsens förutsättningar. Polisen vill göra ett gripande på säkrast möjliga sätt, i annat fall kan en polisaktion komma att avbrytas. Det kan handla om att gripa en misstänkt under en särskild tid på dygnet. Under ett spaningsarbete ska enskilda poliser själva kartlägga sin omgivning och avgöra hur en förflyttning ska ske. Polisspanare måste ständigt förnya och omvärdera sin omgivning. Både polisen och kriminella anser att de inte kan utföra respektive arbete utan att först ta hänsyn åt de objekt som finns i en omgivning. De resonerar om varandras agerande och uppfattar liknande objekt i omgivningen. Dessa upplever de sedan på olika sätt, till följd av deras avsikter i arbetet.

Denna uppsats handlar om stress och dess upplevda orsaker hos den svenska polisen. Uppsatsen utgår från en enkätundersökning som behandlar olika bakgrundsfaktorer till upplevd stress bland anställda vid de svenska polismyndigheterna. Både poliser och civilanställda deltog i undersökningen. Bland annat undersöks organisatoriska och individuella orsaksfaktorer. I undersökningen deltog 107 personer som genomfördes med en internetbaserad enkät. Undersökningen visade på skillnader i upplevd stress mellan de som hade inre respektive yttre tjänst både vad gäller de organisationsinriktade och de individinriktade orsaksfaktorerna. Det var här de som arbetade i yttre tjänst som visade på högst stressnivå. Undersökningen visade också på en moderat total upplevd stressnivå bland respondenterna. Den var inte alarmerande hög men ej heller så låg att den helt kan förkastas.