Studiens syfte var att undersöka förskollärares arbete med att utforma förskolans fysiska inomhusmiljöer utifrån genusperspektiv. För att kunna studera förskollärares beskrivningar av arbetssätt användes kvalitativa intervjuer som forskningsmetod. Förskollärarnas beskrivningar analyserades genom det poststrukturalistiskt feministiska perspektivet. Studien visade att förskollärarna utformar fysiska inomhusmiljöer utifrån genusperspektiv genom att blanda olika material, vilket kan bidra till ett genusarbete genom att barn exempelvis kan kombinera olika lekar och leka över genusgränserna. Några av förskollärarna talade även om att de avlägsnat starkt genusrelaterat material. Samtidigt menar förskollärarna att utformandet behöver kombineras med utmanande samspel och dialog kring genus. En slutsats är att barnen därigenom ska få utökade alternativ för sina positioneringar som subjekt och kunna välja att kliva utanför genusstereotypernas gränsdragningar.

Malmö högskolaMedie- och kommunikationsvetenskap 180 pSammanfattningChamila Olofsson ”Hur görs kön”?Examensarbetets syfte är att undersöka hur kön/genus konstrueras i bild på Dagens Nyheters kultursidor. I huvudfrågan läggs särskilt fokus på intersektionalitet mellan kön/genus, klass, sexualitet, etnicitet och ålder. Undersökningen omfattar både en övergripande kvantitativ granskning och en djupgående kvalitativ analys. Utifrån ett poststrukturalistiskt feministiskt perspektiv och med hjälp av semiologisk och retorisk bildanalys har jag granskat sex fotografiska porträttbilder. Svaren visar att trots en nästintill jämn fördelning av kvinnor och män på Dagens Nyheters kultursidors framsidor, betyder inte det automatiskt att representationen är jämställd. Mina resultat visar bland annat att det är en viss typ av social klass som får komma till tals och det finns skillnader i ålder då kvinnor är mer synliga i lägre åldrar och män är mer representerade ju högre upp i åldrarna vi kommer. Det finns framträdande skillnader i den visuella retoriken vad gäller hur kvinnor respektive män framställs, kvinnorna ler och tittar in i kameran och de agerar passivt i bild medan männen är allvarliga, upptagna och agerar aktivt i bild.

Syftet med den här studien var att öka kunskaperna kring vilka kollegiala uppfattningar pedagogerhar gällande konflikter och konflikthantering i förskolan i förhållande till strukturella diskurser.Särskilt intressant har det varit att studera detta utifrån ett genusperspektiv för att ta reda på ompedagogerna uppfattar några skillnader mellan pojkar och flickors konflikter, samt i sitt egetagerande. Vi har genomfört en kvalitativ studie med tre arbetslag i samma län, där totalt åttapedagoger har deltagit i gruppintervjuer. Studiens resultat har analyserats med inspiration avpoststrukturalistisk teori. Detta för att vi ville undersöka vilka faktorer barn kan påverkas av i sinakonflikter samt med vilka strategier barn och pedagoger väljer att hantera dessa utifrån strukturelladiskurser. Resultatet visade dels att pedagogerna inte kan se några generella skillnader i pojkar ochflickors konflikter men att det, trots detta, kan finnas vissa stereotypa förväntningar på hur barnen böragera vid konflikterna. Pedagogerna använder olika strategier för att förebygga och underlättabarnens konflikter, som de menar är lika för både flickor och pojkar. Strategierna som nämns är blandannat att växeldra i arbetslaget, samtala med barn och kollegor men även rollspel och att målasituationer som kan uppstå. Det framkom att flertalet av pedagogerna arbetar kompensatoriskt, detvill säga att de blandar ”flickigt” och ”pojkigt” material och utformar miljöer som lockar alla barn.Dock har några pedagoger inslag av ett könsneutralt arbetssätt som innebär att de använder ofärdigtmaterial och könsneutrala leksaker. Det visade sig, utifrån de kollegiala uppfattningarna, finnas trevanligt förekommande strategier för barnen att använda sig av i deras konflikter, vilka är;utåtagerande, svälja gråt samt lösa konflikter direkt. / <p>Godkännande datum: 2019-06-07</p>

Syftet med studien är att undersöka om och i så fall hur pedagoger talar om genus tillsammans med barn i den vardagliga och återkommande högläsningen i förskolans verksamhet. Detta studeras genom att undersöka vilka diskurser om genus pedagoger ger uttryck för under högläsning samt hur litteraturens bilder och texter används som underlag för diskussion under högläsning. Studiens vetenskapliga utgångspunkt är Judith Butlers queerteori. För att producera data till studien användes videoinspelning. Med diskurspsykologi som metodologisk utgångspunkt har empiriska utdrag från dataproduktionen observerats och analyserats. Resultatet visar att pedagoger uttalar både normativa och icke-normativa genusnormer under högläsningen i förskolan. Slutsatsen är att barn både blir begränsade i samt får utrymme för sitt identitetsskapande då de möter normativa samt icke-normativa föreställningar om genus under högläsning.

Denna studies syfte är att undersöka hur barns könsnormer synliggörs i mötet med barnlitteratur som ifrågasätter könsstereotypa roller, samt hur förskollärare bemöter och reflekterar kring barnens frågor och funderingar om könsnormer. I studien har jag utgått ifrån att studera en förskollärare och hens sätt att arbete med könsnormer kopplat till barnlitteratur. Metoden var observation av boksamtal med bilderboken Kenta och barbisarna (2006) och en intervju med förskolläraren som höll boksamtalet. Studien grundar sig i poststrukturalistiska teorier om kön och genus och lyfter upp begrepp som könsnormer och könsidentitet. Det huvudsakliga resultatet visar att barnens könsnormer kan komma till uttryck i mötet med barnlitteratur och i en social kontext som boksamtal. Resultatet visar även att det krävs en medvetenhet och kompetens hos förskollärare vid val av, och i arbetet med barnlitteratur. Förskollärarens performativitet och medvetenhet om bokens innehåll kan bidra till formandet av barnens uttalanden, tankar och åsikter.

No description available.

Studien handlar om hur könsnormer påverkar förskollärares interaktion med barn och vilka möjligheter ges till barn med olika kön för att kunna utveckla sina språkliga kunskaper. Ett annat syfte med studien är att få kunskap om hur förskollärares förhållningssätt kan bidra till jämställdhet. Tre frågeställningar har valts:  • Hur interagerar förskollärare med barn av olika kön?  • Får förskollärares interaktion med barn av olika kön några språkliga konsekvenser? • På vilket sätt bidrar förskollärares förhållningssätt till jämställdhet i förskolan? För att uppnå syftet med studien och besvara frågeställningar valdes kvalitativ metod, i form av observation. Sociokulturellt perspektiv samt feministiskt poststrukturellt perspektiv var utgångspunkt i studien. Resultatet visar att förskollärare ställer olika krav på pojkar och flickor och därmed interagerar med dem på olika sätt. Pojkar får generellt mer hjälp av förskollärare innan de ber om det medan flickor åkallar förskollärares uppmärksamhet när de stöttar på ett problem. Detta förhållningsätt begränsar och främjar pojkars respektive flickors möjlighet till språkanvändning. Förskollärare stimulerar mer flickor till berättande medan de i första hand uppmuntrar pojkar till att stå i centrum. Dock går det inte att dra generaliserande slutsatsen att förskollärarens olika sätt att interagera med barn är beroende av barnens kön och utesluter andra implicita anledningar, bland annat barnens mognad. Könsneutralt eller kompensatoriskt arbetssätt kan användas i jämställdhetsarbete. Detta kan återspegla sig vid val av ord och rekvisita i undervisningar och i bemötande av barn. I studiens resultat framkommer att användning av könsneutralt ord för att beskriva och kommentera barns utseende och kläder såväl som för att döpa figurer i samling främjar jämställdhet. Dessutom bidrar kompensatorisk metod till att pojkar och flickor får inträda i biroll respektive huvudperson. En annan aspekt i resultatet handlar om organisation av rutiner och aktiviteter. Utifrån studiens resultat framgår att i undervisningssituationer som är välplanerade, genomtänkta och målstyrda i rimlig grad överskrider förskollärare stereotypa könsnormer medan i stressande situationer, bland annat tambursituationer eller samling som utförs i hela barngruppen, upprätthålls och förstärks traditionella könsnormer.

Flertalet motioner som berör förslag om visitationszoner i utsatta områden har överlämnats till Sveriges riksdag. Förslagen behandlar att polisen, efter åklagarbeslut, bör ges möjlighet att upprätta tidsbegränsade samt geografiskt avgränsade visitationszoner, där kroppsvisitation och husrannsakan får företas utan att någon konkret misstanke om brott föreligger. Samtliga motioner framhåller ett påtagligt behov av det utökade tillämpningsområdet. Behovet motiveras med hänvisning till en oroväckande brottsutveckling. I synnerhet bedöms ökningen av narkotika- och våldsbrottslighet utgöra ett allvarligt hot. Visitationszonernas potentiella införande har emellertid kritiserats mot bakgrund av deras ingripande i integriteten, reproduktion av fördomar samt att de riskerar undergräva förtroendet som polisen söker främja i det brottsförebyggande arbetet i utsatta områden. Uppsatsen syftar till att analysera hur legitimeringen av utökade polisiära befogenheter kan problematiseras utifrån teorin om ontologisk säkerhet, med ett fördjupande tillägg av ett perspektiv på politisk geografi, samt en postkolonial förståelse. Uppsatsen tillämpar Lene Hansens (2006) poststrukturalistiskt grundade diskursanalys med material av de till dags dato 32 framlagda motioner som förespråkar visitationszoner. Den ontologiska säkerhetsteorin kontextualiserar ett subjekts självuppfattning, vilken avses upprätthållas vid mötet med ett existentiell hot. Den postkoloniala teorin möjliggör vidare en maktorienterad förståelse som ger en historisk kontinuitet till det samtida upplevda behovet av säkerhetssökande strategier. Uppsatsen visar hur den Andra i utsatta områden konstrueras som ett hot gentemot stabiliteten i den svenska ontologiska säkerheten. Upprätthållandet av den svenska ontologiska säkerheten blir därmed avhängig utökad kontroll av den Andra genom geografiskt avgränsade visitationszoner. Genom uppsatsens teoretiska integrering möjliggörs en nyanserad förståelse kring hur visitationszoner i utsatta områden legitimeras. Genom detta tillskrivs den svenska ontologiska säkerhetens politiska geografi en historisk kontinuitet som grundas i det postkoloniala arvet samt dess samtida neokoloniala maktstrukturer.

BAKGRUND:Idén till denna undersökning väcktes under ett litteraturseminarium som behandladebedömning av elevers kunskaper i matematik. Vi blev särskilt intresserade av de nationelladiagnosmaterialen i matematik för de lägre åldrarna. Som blivande lärare ville vi ta chansenatt få mer kunskap om dessa.SYFTE:Vår avsikt är att undersöka de nationella diagnosmaterialen i matematik, som inriktar sig motgrundskolans lägre åldrar, i relation till kursplanen i matematik och i relation till aktuellmatematikdidaktisk forskning.METOD:Vi har använt oss av kvalitativ metod med inspiration av komparativ textanalys.RESULTAT:Vi kom i vår undersökning fram till att inget av diagnosmaterialen diagnostiserar hela detkunskapsinnehåll som enligt kursplanen i matematik skall ingå i grundskolansmatematikundervisning upp till år 5. Inte heller tar de hänsyn till alla de fem uttrycks- ochrepresentationsformer som utgör den matematikdidaktiska forskningen i vår undersökning. Enanvändning av dylika material kräver en medvetenhet hos användaren.

Dejtingmarknaden för ungdomar idag kan ske likaväl genom ett fysiskt möte ute på krogen som genom en spontan “gillning” via en app. Vi människor utvecklar metoder för att presentera oss på det mest attraktiva sättet för potentiella partners oavsett om det handlar om att redigera en bild eller stå framför spegeln i timmar. Med tiden har utvecklingen inom dejtingmarknaden gjort det lättare för interaktion med andra, från tidningsannonser till online-dejtingwebbsidor till en av dagens populäraste mobila app Tinder. Syftet med denna studie är att studera svenska ungdomars uppfattning om dejtingappen Tinder ur två perspektiv, dels deras uppfattningar om Tinders möjligheter och begränsningar generellt vad gäller att hitta en partner, och dels deras uppfattningar om sin egen samt andras självrepresentation. För att besvara syftet har en kvalitativ metod använts med semistrukturerade intervjuer som insamlingsmetod för det empiriska materialet. Sex intervjupersoner utgör urvalet i studien, tre män och tre kvinnor, där samtliga är i åldern 20- 25 med erfarenhet av dejting via Tinder. Analysen av materialet sker ur ett genusperspektiv huvudsakligen där utgångsteorierna är socialkonstruktionism samt poststrukturalistisk feminism. Resultatet av studien visar att Tinder som dejtingresurs upplevs som en app med enorm enkelhet där den negativa aspekten är rädslan över att individerna bakom profilerna inte ska vara den de utger sig för att vara. Resultatet visar även att de manliga intervjupersonerna kopplar självrepresentation hos kvinnliga användare till en identitet utifrån hur Tinder konstruerar kön inom “samhället” Tinder där mötet är en omstart då den inledande kontakten främst handlar om den fysiska attraktionen än den psykiska. De kvinnliga användarna ser däremot självrepresentation som ett sätt att inledningsvis framstå som mer självsäker och den fysiska relationen skapar en förutsättning för den psykiska. Detta resultat utvecklades även till en identifiering av en maktrelation mellan de manliga och kvinnliga intervjupersonerna där det finns ett samspel på Tinder mellan att ha makt över och att ha makt att vilket visar hur maktrelationer på Tinder skapas och omvandlas. / The dating market for young people today can be through a physical meeting out at the pub just as well as through a spontaneous "liking" via an app. We humans develop methods to present ourselves in the most attractive way to potential partners, whether it is about editing an image or standing in front of the mirror for hours. Over time, developments within the dating market have made it easier for interaction with others, from newspaper ads to online dating sites to one of today's most popular mobile dating app Tinder. The purpose of this paper is to study Swedish youths´ perception of the dating app Tinder from two perspectives. On the one hand, their perceptions of Tinder's possibilities and limitations in general in finding a partner and on the other hand, their perceptions of their own and others' selfrepresentations. To answer the purpose, a qualitative method has been used with semistructured interviews as the collection method for the empirical material. Six interviewees make up the sample in the study, three men and three women, all of whom are aged 20-25 with experience of dating via Tinder. The analysis of the material was conducted from a gender perspective mainly where the used theories were social constructionism and poststructural feminism. The results of the study show that Tinder as a dating resource is experienced as an app with enormous simplicity where the negative aspect is the fear that the individuals behind the profiles should not be who they claim to be. The results also showed that the male interviewees link self-representation of female users to an identity based on how Tinder constructs the gender within the “community” Tinder where the meeting is a restart as the initial contact is mainly about the physical attraction rather than the psychological. The female users, on the other hand, saw self-representation as a way of initially appearing more self-confident and the physical relationship creates a prerequisite for the psychical one. This result also developed into an identification of a power relationship between the male and female interviewees where there is an interaction on Tinder between having power over and having power to which shows how power relations on Tinder are both created and transformed.