Syftet med den föreliggande undersökningen är att utifrån ett psykologiskt perspektiv försöka påvisa att dvärgen i sig inte är ond samt undersöka var den ondskan i romanen härstammar ifrån. För att syftet ska uppnås har tre frågor utformats för att analysera Dvärgen: om dvärgen är ond, var i romanen den ondskan kommer ifrån och om det kan förklaras med hjälp av djuppsykologi. Resultatet visar att det finns argument som påvisar att dvärgen inte är ond. I fem väsentliga scener genom romanen kan dvärgens beteende förklaras med psykoanalys och främst med försvarsmekanismer. Vidare finns det argument som talar för att fursten och dvärgen i själva verket är en och samma person. Dvärgen antyder på det mänskliga undermedvetandet och fursten på överjaget. Det överjaget inte kan eller vill göra skjuts på detet som i detta fall blir dvärgen. Därför är han också den som utför handlingar som kan ses som onda. Slutsatsen är således att dvärgen inte kan ses som en ond individ och att fursten och dvärgen i själva verket är två entiteter i en och samma person.

Jag har gjort en visuell analys ur ett psykoanalytiskt perspektiv av grisen som semiotiskt tecken i filmen I'm Thinking of Ending Things. Jag har valt att titta närmare på just grisen som semiotisk symbol eftersom den är starkt närvarande i filmen samt djupt integrerad i nordamerikansk kultur. Jag har framför allt tittat på hur grisens semiotiska betydelse står i relation till huvudkaraktären Jake som person. För att på bästa sätt kunna genomföra analysen har jag gjort en visuell analys. För att kunna sätta grisen i relation till Jake som karaktär har jag gjort en psykoanalytisk läsning av honom som karaktär. Det jag kom fram till var att grisen som semiotisk symbol och huvudkaraktären Jake i princip är speglingar av varandra. Jag har även kommit fram till att grisen har funnits med Jake, på ett eller annat sätt, från att han var barn till att han dör. Grisen är en spegling av Jakes liv och i viss mån nordamerikansk kultur.

Syftet med arbetet är att undersöka filmiska skildringar av kvinnor och deras sexualitet samt att analysera och diskutera skildringarna utifrån teorier om genus, makt och film. Arbetet görs utifrån ett feministiskt perspektiv där premissen är att kvinnor underordnas män på grund av sitt kön och att filmens narrativa struktur är utformad efter patriarkala språkstrukturer. Uppsatsens syfte är att i studier av fyra amerikanska långfilmer hitta strukturer och variationer för att utifrån ett poststrukturalistiskt perspektiv kunna föra resonemang kring hur karaktärer positioneras och agerar; en viktig utgångspunkt är att strukturer är instabila och formas av de agenter som verkar inom dem. Poststrukturalistiska tankegångar har även format arbetets gestaltande del där diskuterade strukturer lyfts fram i fyra bilder som skildrar ett sexuellt möte. Gestaltningen har inspirerats bland annat av de filmiska skildringarna och har utformats i samband med resonemangen i uppsatsen. Resultatet ska förtydliga diskuterade mönster men då dessa mönster kan upplevas som självklara har karaktärerna intagit varandras positioner för att förtydliga resonemanget. Som stöd för uppsatsen har filmanalytiska texter använts och kopplats samman med psykoanalytiska resonemang för att forma en metod. Texten mynnar ut i resonemang kring hur en film både kan utmana och reproducera strukturer, och att samtliga analysobjekt kan läsas som uttryck för detta. Examensarbetet visar hur själva språket som formar skildringarna måste förändras för att skildringarna skall kunna utmana befästa mönster.

Studien undersöker hur kvinnliga karaktärer representeras i relation till skräcktematiken i tv-serien Penny Dreadful (2014-). Syftet har varit att studera huruvida det som är typiska kännetecken för skräck kan kopplas till kvinnlighet, femininitet och feminism (det senare då man kan uppfatta ett genuskritiskt samtal i serien). Med hjälp av psykoanalytiska teorier kring abjektion visar analysen hur det som är skrämmande med kvinnor, är skrämmande på andra sätt än vad som är skrämmande med män. Det som är abjekt med kvinnan definieras ofta utifrån hennes sexualitet och biologiska egenskaper, och skapar därmed en feminin monstrositet och således är helt olik den manliga. Detta har till stor del växt fram genom historiska myter, religioner och konst, som har bidragit till könsspecifika monster utifrån stereotyp femininitet, så som häxor, sirener eller Medusa. Genom att utforska tv-seriens karaktärer med hjälp av semiotiska och psykoanalytiska verktyg avslöjas möjliga tolkningar som visar hur nämnda feminina monster tycks grunda sig i manlig rädsla och kvinnan som hot. Kastrationskomplexet som bidragande faktor och den manliga blicken tycks därför kväsa uttryck för kvinnlig frigörelse i serien, genom att sexualisera, plåga och göra kvinnan abjekt och monstruös i direkt genmäle till dessa. Serien tycks därför trots sin genuskritiska diskurs kontrolleras av en manlig blick och ett skoptofiliskt seende, något som möjligtvis bidrar till att kvinnlighet och femininitet kodas som abjekt, och i värsta fall stigmatiserar den feministiska kvinnan. / <p>Reviderad upplaga</p>

There are differences today amongst psychoanalysts regarding if psychoanalysis should limit itself to being exclusively a hermeneutic discipline or if psychoanalysis should find points of contact with neurobiology. The purpose of this essay is to touch upon the larger issue that creates the different points of view: Can psychoanalysis become enriched by finding points of contact with neurobiology, and should psychoanalysis be regarded as belonging to a broader scientific field than being exclusively a human science? The question at issue is: Can modern neurobiology contribute to a development of the psychoanalytic concepts; compulsion to repeat, transference/countertransference and talking cure? The method used is a literature study. The result shows that: Freud’s theories regarding traumatic compulsion to repeat can be linked with LeDoux’s theory of "emotional memory". Freud’s theory of the death instinct as an explanation to the compulsion to repeat can be replaced by a modern neurobiological theory of "emotional memory". The part of the countertransference that is an emotion transferred from the patient to the analyst can happen with the assistance of mirror neurons through "embodied simulation". This suggests that the phenomenon of the analyst being able to experience the patients emotion in himself does not have to imply that projection or intersubjective pressure have played a part in it. To be able to include this phenomenon in the concepts of transference and countertransference these need to be broadened or revised. It is possible to link and develop Freud’s theory of the talking cure with Deacon’s theory about symbolic communication. The results clinical implications are: Understanding of the traumatic compulsion to repeat as an expression of "emotional memory" demands work with this as an expression of memory processes. Understanding of the transference of emotion in transference/countertransference as possible through reflexive simulation processes, implies that projection or interpersonal pressure should not be preconceived in an emotion transference situation. It also implies that the emotional activation in the analyst should not by necessity be seen as an activation of the analyst’s internal objects together with emotions towards these. Deacon’s theory of symbolic communication implies that the talking cure should be used with awareness of its negative tendencies, visual thinking should not necessarily be considered non-symbolic and focus should be put on multiple ways of communication in the clinical situation.

<p>The starting point of this essay was the frustration I felt after having read the novel Nadja (1928) written by the French surrealist André Breton. The title promises the story of someone called Nadja but the promise stays unfulfilled. Recognition of this phenomenon, where a man writes a book about a woman, but the woman hardly is seen, made me want to examine it further.</p><p>Using the theories of the French psychoanalyst Jacques Lacan I analyze the relation between the male narrator and his female object. I also compare Nadja to a precursor: the novel Bruges-la-morte (1892) of the Belgian symbolist writer Georges Rodenbach. Their stories are, to a large degree, similar. The male main character meets a woman who becomes the center of his world for a short period of time, before he in Nadja rejects her, and in Bruges-la-morte kills her. What differentiates the two books mainly is, that whereas Breton uses Nadja as a tool to emancipate his unconscious in order to be able to create, Hugues tries to replace his dead wife with Jane in order to be able to desire a living object.</p><p>The setting for both stories is the City, which seems to be analogous to the Woman. I examine the possible interpretations of the notion of the City as it appears in the two novels.</p><p>The Lacanian notions of the Thing and objet petit a are essential for the understanding of the function of the Woman in these stories, I argue. Nadja is a femme-enfant, a muse, and the objet petit a for the male poet, i.e. the narrator of Nadja. Jane, the woman in Bruges-la-morte, is a femme fatale, and the Thing for the main character Hugues.</p>

<p>I den här uppsatsen analyseras Nawal El Saadawis roman <em>Den stulna romanen</em> ur ett psykoanalytiskt perspektiv, inspirerat av Sigmund Freuds psykoanalys. Syftet med analysen är att nå djupare förståelse för romanen genom att analysera huvudkaraktärerna Bodour och Zakariyas personligheter. Genom detta perspektiv försöker vi fastställa huruvida Bodour och Zakariya lider av neuroser eller inte, och vad dessa i så fall kan bero på. Som inspiration inför analysarbetet har vi även tagit del av Diana Royers och Georges Tarabishis omfattande analyser av El Saadawis tidigare verk. Genom hermeneutisk metod och närläsning har vi läst och tolkat innehållet i <em>Den stulna romanen</em> med freudianskt inspirerade ögon. Av denna läsning drar vi slutsatserna att både Bodour och Zakariya lider av neuroser. Orsakerna finner vi i personliga trauman, men den huvudsakliga orsaken verkar vara en religiöst betingad samhällsnorm som förtrycker både kvinnan och mannens sexualitet.</p>

I den här uppsatsen analyseras Nawal El Saadawis roman Den stulna romanen ur ett psykoanalytiskt perspektiv, inspirerat av Sigmund Freuds psykoanalys. Syftet med analysen är att nå djupare förståelse för romanen genom att analysera huvudkaraktärerna Bodour och Zakariyas personligheter. Genom detta perspektiv försöker vi fastställa huruvida Bodour och Zakariya lider av neuroser eller inte, och vad dessa i så fall kan bero på. Som inspiration inför analysarbetet har vi även tagit del av Diana Royers och Georges Tarabishis omfattande analyser av El Saadawis tidigare verk. Genom hermeneutisk metod och närläsning har vi läst och tolkat innehållet i Den stulna romanen med freudianskt inspirerade ögon. Av denna läsning drar vi slutsatserna att både Bodour och Zakariya lider av neuroser. Orsakerna finner vi i personliga trauman, men den huvudsakliga orsaken verkar vara en religiöst betingad samhällsnorm som förtrycker både kvinnan och mannens sexualitet.

The starting point of this essay was the frustration I felt after having read the novel Nadja (1928) written by the French surrealist André Breton. The title promises the story of someone called Nadja but the promise stays unfulfilled. Recognition of this phenomenon, where a man writes a book about a woman, but the woman hardly is seen, made me want to examine it further. Using the theories of the French psychoanalyst Jacques Lacan I analyze the relation between the male narrator and his female object. I also compare Nadja to a precursor: the novel Bruges-la-morte (1892) of the Belgian symbolist writer Georges Rodenbach. Their stories are, to a large degree, similar. The male main character meets a woman who becomes the center of his world for a short period of time, before he in Nadja rejects her, and in Bruges-la-morte kills her. What differentiates the two books mainly is, that whereas Breton uses Nadja as a tool to emancipate his unconscious in order to be able to create, Hugues tries to replace his dead wife with Jane in order to be able to desire a living object. The setting for both stories is the City, which seems to be analogous to the Woman. I examine the possible interpretations of the notion of the City as it appears in the two novels. The Lacanian notions of the Thing and objet petit a are essential for the understanding of the function of the Woman in these stories, I argue. Nadja is a femme-enfant, a muse, and the objet petit a for the male poet, i.e. the narrator of Nadja. Jane, the woman in Bruges-la-morte, is a femme fatale, and the Thing for the main character Hugues.

Inna Sevelius: Bristande självhävdelse och självständighet: En studie av neurosbegreppet hos Tora Sandström. Uppsala universitet: Inst. för idé- och lärdomshistoria, magisteruppsats, vårtermin, 2010.   Uppsatsens syfte är att bidra till historiseringen av neurosbegreppet genom en analys av begreppet hos en kvinnlig pionjär inom psykoanalysen i Sverige. Studien inbegriper en diskussion av Sandströms neurosbegrepp i relation till annan samtida psykoanalytisk teori och andra samtida tankeströmningar samt en analys av begreppets konsekvenser för Sandströms syn på barnuppfostran och på den terapeutiska praktiken. Enligt Sandström uppstår neuroser pga bristande självhävdelse under uppväxten. Hon betonar särskilt aggressionshämningens betydelse. En bristande självhävdelse leder enligt Sandström till osjälvständighet, men min analys visar på en könsskillnad i detta avseende. I linje med samtidens essentialistiska och komplementära syn på kön beskriver Sandström författaren Ernst Ahlgrens strävan efter självständighet som neurotisk. I senare skrifter antyds däremot könsskillnader baserade på uppfostran. Sandströms neurosbegrepp är vidare förankrat i biologin. Hon diskuterar såväl människans medfödda förutsättningar för psykisk utveckling med koppling till samtida evolutionsteori som neurosens kroppsliga symtom och visar här ett tidstypiskt intresse för psykosomatik. I sin syn på barnuppfostran ligger hon i linje med den samtida s.k. frihetspedagogiken. Sandström invänder mot Freud i flera avseenden, men framför allt när det gäller hans fokus på sexual-hämning som den väsentliga orsaken till neurotiska besvär. Min analys visar – till skillnad från tidigare forskning – att hennes relation till Alfred Adler är ambivalent. Förmodade influenser från Wilhelm Reich samt den norske psykoanalytikern Harald Schjelderup hör också till sådant som inte uppmärksammats av tidigare forskning.