Denna undersökning har sin utgångspunkt i två romaner: Karin Boyes Kris, och Hagar Olssons Chitambo, två verk som delar många likheter. Det första delsyftet är följaktligen att utföra en komparativ och tematisk undersökning av de båda romanerna, i vilken temat frigörelse står som primär utgångspunkt. Likheterna återfinns inte enbart i romanernas innehåll, utan även i utomtextuella faktorer: författarna har recenserat varandras respektiveromaner, omständigheter som motiverar uppsatsens andra delsyfte, att undersöka huruvida Karin Boye i sitt författande av Kris kan tänkas ha påverkats av Olssons roman. Med utgångspunkt i tre relevanta infallsvinklar påvisar jag likheterna mellan verken. Identitet framstår som ett nyckelord för förståelsen av de båda protagonisternas utveckling, och syntesen av deras utveckling mot en inre tyngdpunkt utesluter inte på något sätt behovet av det kollektiva, tvärtom utvecklar de båda ett visst mått av politisk medvetenhet. Båda verken präglas av en dualitet mellan olika motsättningar, och de inre slitningar som romanernas protagonister plågas av kan sammankopplas med psykoanalysens syn på själslivet. Protagonisternas utveckling karakteriseras även av ett rituellt mönster: död och återuppståndelse, och i verken återfinns en rad explicita hänvisningar till juståteruppståndelse, som även skildras med liknande litterära begrepp. I den avslutande intertextuella analysen påvisas utifrån tidigare analysavsnitt och utifrån recensionerna att ett intertextuellt samband mellan de båda verken i hög grad är sannolikt.

Denna undersökning har sin utgångspunkt i två romaner: Karin Boyes Kris, och Hagar Olssons Chitambo, två verk som delar många likheter. Det första delsyftet är följaktligen att utföra en komparativ och tematisk undersökning av de båda romanerna, i vilken temat frigörelse står som primär utgångspunkt. Likheterna återfinns inte enbart i romanernas innehåll, utan även i utomtextuella faktorer: författarna har recenserat varandras respektive romaner, omständigheter som motiverar uppsatsens andra delsyfte, att undersöka huruvida Karin Boye i sitt författande av Kris kan tänkas ha påverkats av Olssons roman. Med utgångspunkt i tre relevanta infallsvinklar påvisar jag likheterna mellan verken. Identitet framstår som ett nyckelord för förståelsen av de båda protagonisternas utveckling, och syntesen av deras utveckling mot en inre tyngdpunkt utesluter inte på något sätt behovet av det kollektiva, tvärtom utvecklar de båda ett visst mått av politisk medvetenhet. Båda verken präglas av en dualitet mellan olika motsättningar, och de inre slitningar som romanernas protagonister plågas av kan sammankopplas med psykoanalysens syn på själslivet. Protagonisternas utveckling karakteriseras även av ett rituellt mönster: död och återuppståndelse, och i verken återfinns en rad explicita hänvisningar till just återuppståndelse, som även skildras med liknande litterära begrepp. I den avslutande intertextuella analysen påvisas utifrån tidigare analysavsnitt och utifrån recensionerna att ett intertextuellt samband mellan de båda verken i hög grad är sannolikt.

I uppsatsen analyseras filmerna Thriller – en grym film och Exponerad utifrån feministisk teoribildning. Analysen utgår ifrån Laura Mulveys ”Visuell lust och narrativ film” och de freudianska analysverktyg vilka artikeln erbjuder. Dessa ställs vidare emot ytterligare feministisk forskning vilken möjliggör en diskussion kring den psykoanalytiska feministiska filmteorins trovärdighet. / This paper analyzed the films Thriller - a cruel picture and Diary of a rape with feminist theory. The analysis is based on Laura Mulvey Visual pleasure and narrative cinema and the Freudian way of analysis this article offers. These theories are also put up against further feminist film studies which enable a discussion of the psychoanalytic feminist film theory's credibility.

The field of video game studies has through later years shown a growing interest in game's spatialfeatures, along with their narrative implications. By introducing earlier findings of spatialmanifestations of dreams and psychological content in narrative works, with regards to their medialrepresentation into this discussion, I hope to conjoin video game research (better known asludology) with a line of psychoanalytic inquiry, which hitherto seems to have been left unexploredwithin media research.    While establishing a viewpoint through the interdisciplinary field of media research andpsychoanalysis, my intention is to broach a discussion on the possibilities of expanding itsviewpoints and theoretical frameworks unto the video game medium. In the present thesis I will forthis purpose center the discussion on the dreamlike Portal games, developed by Valve Corporation,which manages to enact a psychologically interesting narrative content largely through its spatialfeatures, as well as their game mechanics.    The psychoanalytic approach I intend to adopt for this study will, apart from taking mediaspecifications into account, also necessarily, following Gilles Deleuzes and Félix Guattaris focus onthe historical-political situation in their critique of earlier psychoanalytic inquiry, be directedtowards a societal context while addressing the individual works. I will thus, while analyzingspatial-psychological implications of works in different media, be regarding contemporary topics ofcultural phenomena and theories on human psychology as important factors for the forms ofexpression and thematic content, which contemporary cultural artifacts may take.    The term transmediality, which below will be discussed in appliance to psychoanalytic inquiry,refers in this thesis to the definition outlined by the literary scholar Irina Rajewsky, who situates itsemergence in an ongoing development in the field of the interconnected narratology and intermedialstudy, in which I hope to engage and contribute.

In Peter Weiss debut Från ö till ö (1947) the ‘I’ travels from island to island as a castaway. The island here can signify, or work as a synecdoche for exile and the feeling of isolation that exile often induces. But the movement from island to island also implies a restless state: Peter Weiss shifting from painting to writing to filmmaking and theatre, from German to Swedish and then back to German. The years during exile and the years that followed the exile until his breakthrough in Germany with Schatten des körpers des Kütchens (1960), Abschied von den Eltern (1961) and Fluchtpunkt (1962), were the formative years of Peter Weiss authorship. In Sweden he abandoned a Hesse-influenced new-romanticism – an aesthetical and political dead-end in the 1940s – and oriented towards the Swedish modernists – fyrtiotalisterna – discovered psychoanalysis and became politically “aware”. These happenings – or machines as this essay likes to view them – all influenced and produced Weiss Swedish prose which is this essay’s main focus. Following Gilles Deleuze and Félix Guattari this essay understands Weiss Swedish authorship as a minor authorship. As Franz Kafka was in the German language, Peter Weiss was a stranger in Swedish and in Sweden, a “foreign bird” as one critic calls him. As a minor writer he is a political writer, the political realities are connected to him, his half-Jewish body is intertwined in the (bio)political realities of mid-century Germany; and those realities are visible in his prose, even if he himself, or his contemporaries, see him as an unpolitical author. Therefore there is no unpolitical and political period in the œuvre of Peter Weiss. Instead there are different flows and movements, from the political, from the production of the psychoanalytic-, modernist- and romantic-machine among others. There are lines of flights, deterritorialization and reterritorialization. This essay aims to follow some of these lines in the Swedish prose of Peter Weiss.

Denna avhandling inom arbetslivspedagogik syftar till att bidra med kunskap om villkor för gemensamma lärprocesser då ny kunskap utvecklas i en traditionstung kontext. Studien handlar om en grupp psykoanalytiker som utvecklar en ny behandlingsmetod, sk. spädbarnsanalys, för att arbeta med spädbarn och deras föräldrar. Studien handlar om professionella yrkesutövare i privat praktik, där verksamheten är av sådan art att de professionella aktörerna inte kan se varandra i handling, något som tidigare studier funnit vara av betydelse för kollektivt lärande. I avhandlingen studeras villkor för lärprocesser med en konstruktivistisk och handlingsteoretisk utgångspunkt, en utgångspunkt är också att den kontext lärandet sker inom är central för de lärprocesser som uppstår. Detta är en fallstudie och det empiriska materialet har samlats in mellan 2006 och 2012 och består främst av 17 transkriberade kvalitativa intervjuer med psykoanalytiker med spädbarnsinriktning, alla tillhörande samma grupp. Starka traditioner förs vidare inom den psykoanalytiska miljön genom en lång och formande utbildning. I arbetet med att utveckla en metod för att arbeta med spädbarn uppstår en spänning mellan det traditionstunga och det nydanande som får betydelse för gemensamma lärprocesser. Gruppen genomgår fyra olika faser, i vilka villkoren för lärande skiljer sig åt. De enskilda erfarenheterna av att arbeta kliniskt med metoden skaver mot vad man till en början tänkt sig att metoden ska innebära. I ett gemensamt sammanhang diskuteras och förändras successivt synen på olika aspekter av metoden: hur man ska fokusera i den kliniska verksamheten, vilken frekvens behandlingen ska ha och hur man förhåller sig till att vara rådgivande. Förstahandsarena respektive andrahandsarena föreslås som begrepp för att förstå relationen mellan den kliniska verksamheten (förstahandsarenan) och seminariearenan (andrahandsarenan). Då metoden får olika mening och innebörd på förstahands- och andrahandsarenan leder det till att dilemman uppstår som behöver hanteras och som triggar igång lärprocesser. Kollektiva lärprocesser bidrar till att metoden och sättet att arbeta utvecklas. / This thesis on working life education aims to contribute knowledge about the conditions for shared learning processes when new knowledge is developed in a tradition-laden context. The study is about a group of psychoanalysts who are developing a new treatment method, “infant psychoanalysis”, for working with infants and their parents. It deals with professionals in private practice, where the professionals involved are unable to see one another in action, an aspect which previous studies have found to be of significance for collective learning. The thesis examines the conditions for learning processes from a constructivist and action theory perspective. The context in which the learning takes place is seen as central to the learning processes that arise. This is a case study; the empirical material has been gathered over the period 2006 to 2012 consisting primarily of 17 transcribed qualitative interviews with psychoanalysts specializing in infant psychoanalysis. Strong traditions are passed down in the psychoanalytical environment. In developing a method of working with infants there is a tension between tradition and recreation which affects shared learning processes. The group undergoes four phases, each with different conditions for learning. The individual experiences of working clinically with the method are at times dissonant with initial preconceptions of the method. In the shared context, the views of different aspects of the method are successively discussed and changed: how to focus in clinical practice, what the frequency of the treatment should be and what approach to take. “Primary arena” and “secondary arena” are proposed as concepts to understand the relationship between the clinical practice (primary arena) and the seminar arena (secondary arena). The method has different meaning in the primary and secondary arenas, which causes dilemmas that triggers learning processes. Collective learning processes enable the development of the method.

Föremålet för min undersökning är Karin Boyes roman Kris och intentionen har varit att finna en nytolkning av den ofta biografiskt lästa texten. Syftet var att redogöra för hur romanen synliggör samtidens patriarkala maktordning som genomsyrar samhällets auktoriteter och reducerar det kvinnliga subjektet. Undersökningen har också innefattat hur huvudpersonen Malin tar sig ur krisen genom att återupprätta egenviljan och erkänna driften som en naturlig del av jaget.      Med utgångspunkt i textens litterära kvaliteter och med ett kritiskt feministiskt perspektiv har jag analyserat framställningen av romanens kritiska tendens som ett uttryck för kvinnlig frigörelse. Malin genomgår en värdemässig identitetskris vilket är romanens centrala tema och samtidigt en möjlig allegori över samtidens sociala omvälvningar. Krisen utgörs av en inre splittring där uppbrottet från traditionella och religiösa förordningar är den enda räddningen undan självutplåning. Utöver ramberättelsen om Malins kris finns inslag av varierande textkaraktär som brev, dikter och dialoger som splittrar huvudberättelsen. Formens experimentella utförande polemiserar på detta sätt mot den traditionella romankonsten och förstärker temats kritiska tendens. Därav samverkar form och innehåll i ett ifrågasättande av samtidens förtryckande normer, reaktionära auktoriteter och traditionens “absoluta sanningar”.

Using psychoanalysis as a theoretical framework, this essay examines the subject of escapism in The Picture of Dorian Gray by Oscar Wilde. Defense mechanisms of the ego, first thought of by Sigmund Freud, allow for a clearer understanding of what takes place during the plot. By taking the author’s background into account, along with clues in the plot of the novel, a more realistic reading of the novel is made possible instead of a supernatural take. A psychoanalytic perspective allows the essay to explore why and how the protagonist chooses to escape in the novel. The main focus of the analysis is how the protagonist of the novel carries the theme of escapism with increased intensity as the plot progresses. The essay considers why and how Dorian chooses to escape reality and utilizes the theoretical framework for two defense mechanisms used as an aid during escapist activities. Dorian progressively uses the defense mechanisms known as repression and rationalization to support his escapist behavior and protect his ego from anxiety derived from internal and external conflicts.

Inledning: Prästens yrke är grundat i kristen tro medan psykodynamisk terapi har sin utgångspunkt i psykoanalytisk teori som inledningsvis betraktade religiösa föreställningar som kompromissbildningar. Syftet med denna studie är att fördjupa kunskapen om hur präster upplever att centrala aspekter i yrket som präst förändras av en psykodynamisk terapiutbildning. Frågeställningar: Upplever deltagarna en förändring i sin tro gällande deras gudsbild? På vilket sätt upplever deltagarna att psykodynamisk terapiutbildning påverkat deras yrkesutövande som präster? Metod: Fem semistrukturerade intervjuer med präster i Svenska kyrkan som är legitmerade psykoterapeuter, psykodynamisk inriktning, analyserades i en induktiv tematisk analys. Resultat: Studien visar att prästerna upplever att en psykodynamisk psykoterapiutbildning förändrar centrala aspekter i yrket som präst. Genom en psykodynamisk psykoterapiutbildning sker en intrapsykisk förändring och de två yrkena präst och psykoterapeut integreras.  Diskussion: Diskussionen tar fram en modell som visar att psykoterapiutbildningen ger en intrapsykisk förändring och att de två yrkena integreras med varandra. Resultatet förankas och diskuteras utifrån objektrelationsterori, anknytningsteori och empiri. / Introduction: The work of ministers in the Church of Sweden is based on Christian faith. Psychodynamic therapy is grounded in psychoanalysis which from the beginning viewed religious belief as psychic compromises. This study investigates how ministers are affected in their primary vocation by a psychotherapy training founded on psychoanalysis. Research questions: Do the ministers experience a change in their religious belief as regards the image of god? How do they describe that change? How has psychotherapy education influenced the clergy in their ministry in church? Method: Five semi-structured interviews with clergy in the Church of Sweden who are qualified psychodynamic psychotherapists were analyzed using thematic analysis. Result: The study shows that the ministers experience a change in central aspects of their ministry as well as intrapsychic changes as regards their image of god, their horizon for understanding and general approach in meeting others. The ministers describe an integration of the two professions as regards pastoral care, interpretation of texts and leadership. Discussion: A model is proposed showing that psychotherapy education brings forth an intrapsychic change and how the two professions become integrated. The results are discussed using object relation theory, attachment theory and other empirical studies.

This essay sets out to examine my own practical knowledge as a socioculturally inspired preschool teacher conditioned by a capitalist ideology. Louis Althusser’s concept of ideology,as something reproduced by daily human actions, is used and the focus rests on language, or rather language use, especially in relation to the ‘autistic child’ as met in the preschool context. The analysis is supported by two specific traditions of thought: ordinary language philosophy – represented foremostly by Ludwig Wittgenstein, Stanley Cavell and Cora Diamond – and Marxist psychoanalysis, as particularly developed by Slavoj Žižek. The overall conclusion is that the preschool’s practical treatment of the autistic child can be read as a reaction to both ideological resistance and ideological disclosure. The autistic child is interpreted as representing a certain kind of imagination which is considered a threat in the capitalist/sociocultural preschool discourse. A discourse whose conditional criteria the essay also more thoroughly aims to uncover, using said traditions of thought.