<p>My study focuses on how heterosexuality became, and still is, the norm for sexuality in Namibia. My aim is to through interviewing young academics from University of Namibia and by using discourse analysis, queer- and postcolonial theory, try to find out how these young academics perceive sexuality. My findings are that my respondents perceive heterosexuality to be natural, normal and given by god, and that they perceive homosexuality to be ”a big no-no”. There are certain institutions in the Namibian society that regulates how the Namibian people thinks about sexuality, and my findings are that these are Christianity, culture, family, government, and the traditional picture of a good man and a good woman. The heteronormativity is present in many spheres of the Namibian society, and this study shows how.</p>

Thesis (Ph.D.)-- Royal Institute of Technology, Sweden, 2007. / Includes bibliographical references.

Sweden’s most trusted news distributor, Sveriges Radio (Swedish Public Service radio broadcaster), has high ambitions with the journalism it broadcasts – especially when it comes to gender equality and diversity. This thesis examines how gender is constructed in Dagens Eko (Today’s Echo) to find if and how power structures are expressed language-wise. Queer theory is used to look at how gender is constructed and how one can look at, and question, gender and gender hierarchies. Intersectionality is used to find how different power structures work together, combined with theories about how journalism constructs truth. At the same time the thesis is also evaluating different choices of theories and methods, to find strengths and weaknesses for future research purposes.  The analysis is based on materials from domestic news segments from Dagens Eko, consisting of one week’s broadcasts in January 2015. Critical linguistics is used as a method, with emphasis on Halliday’s functional grammar, as a part of Fairclough’s three-layer model. Through the eye of critical discourse analysis, this study shows that gender is constructed through language, more specifically via categorization and stereotyping. The thesis conducts that the use of so called cases, people who are in the news segments to give a more human perspective on the subject, is problematic because this is as also a way of efficiently constructing stereotypes. The thesis also concludes that while using statistics to present more equal representation in the news, this is not enough.

Sammanfattning Syftet i föreliggande studie är att belysa HBTQ-individers upplevelser och bemötande inom motionsanläggningar och på vilket sätt detta får betydelse för upprätthållandet av fysisk hälsa och välmående. Hur upplever HBTQ-individer motionsanläggningars normer och hur påverkar heteronormativiteten om hur de uppfattas inom fysisk aktivitet och idrott? Vad influerar HBTQ-individers egna fysiska hälsa? Finns det specifika parametrar som påverkar HBTQ-individers användning av motionsanläggningar? Metod För att kunna granska hur heteronormativiteten präglat motionsidrotten i samhället har queerteorin samt genusteorin dels använts som utgångspunkt för studien som helhet och dels som studiens teoretiska förståelseverktyg i databearbetningarna. För att besvara syftet och frågeställningarna genomfördes en kvalitativ intervjustudie där tio individer som klassificerade sig själva som HBTQ ingick. Varje enskild intervju spelades in och transkriberades. Det är individernas egna upplevelser som varit i fokus för undersökningens analyser och tolkningar och dessa bearbetningar utgör därmed studiens resultat. Resultat Resultatet i studien visar att HBTQ-individer påverkas av de oskrivna heteronormativa ideal och normer som finns vid motionsanläggningar runt om i Stockholmsområdet. Ett tydligt problemområde, omklädningsrummet, lyftes fram av ett flertal respondenter. Här var det främst de individer som klassificerade sig som transsexuella som kände så pass stora obehag av omklädningsrummen att träningen helt kunde utebli. Alla respondenter var för HBT-certifiering, även om det fanns åsikter om att något sådant inte borde behövas. En motionsanläggning för endast HBTQ-individer var något respondenterna tyckte vore bra. Slutsats Resultaten från denna studie visar på en allmän upplevd svårighet att vara HBTQ vid en motionsanläggning. Detta visar sig främst i upplevda normer och ideal som i sin tur grundar sig i heteronormativiteten som oskriven regel.

This study aims to analyse textbooks used in the course Religious Education 1 in Swedish upper secondary schools. The textbooks were analysed by using qualitative content analysis. By using queer theory and the theory about “homo religiosus”, the study examined which norms concerning sex, gender, sexuality and relationships the textbooks convey.             The study shows that the textbooks convey norms about sex and gender by portraying the men’s perspective when educating about the different religions. The women perspective is being discussed in a specific part of the chapters and is therefore being portrayed as different. The analysis about norms concerning sexuality and relationships shows a similar pattern where the heterosexual twosomeness perspective is being portrayed as the general perspective, while the homosexual, bisexual and polygamist perspectives are being portrayed as abnormal.             When the results were compared to the curriculum it showed that although the textbooks follow the regulations in what the teaching about religion should include, the textbooks could be breaking the core values of the Swedish school. By portraying some groups as abnormal the textbooks does not promote understanding towards people and that may also be perceived as degrading.

Den här uppsatsen har till syfte att belysa hur heteronormativitet kan ta sig uttryck i förskolan, och vad några femåringar säger om hur de ser på familjebildning och kärleksrelationer. Undersökningen bygger på intervjuer om familjeformer med åtta femåringar. Intervjuerna genomfördes med utgångspunkt i ett antal bilder föreställande människor i olika familjekonstellationer. Den teoretiska utgångspunkten för uppsatsen är en normkritisk pedagogik, med rötter i feministisk poststrukturalism och queerteori. Resultatet av undersökningen visar att barnen i studien hade ett starkt heteronormativt sätt att prata om familjebildning. I ljuset av den tidigare forskning som redovisas i uppsatsen, blir det tydligt att förskolans sätt att arbeta med frågor om sexuell läggning inte lever upp till de krav som läroplanen ställer.

Med utgångspunkt i diskrimineringslagen som trädde i kraft 2009 samt rapporter som visat på stor ohälsa hos homo- och bisexuella ungdomar och unga transpersoner, syftar denna studie till att undersöka hur yrkesverksamma lärare uppfattar den nyaste diskrimineringsgrunden könsöverskridande identitet eller uttryck samt hur de uppfattar och talar om kön och sexualitet utifrån sina skolkontexter. Åtta informanter arbetande i grundskolans senare år och i gymnasiet intervjuas utifrån en kvalitativ metod och deras berättelser och upplevelser analyseras utifrån ett queerteoretiskt perspektiv, där normer rörande kön och sexualitet sätts i fokus. Resultatet visar en mycket heteronormativ skolkontext, där normerna kring manligt och kvinnligt är starka och där andra sexuella läggningar än heterosexuell och andra könsidentiteter än man och kvinna osynliggörs. Diskrimineringsgrunden könsöverskridande identitet eller uttryck har diskuterats i liten utsträckning, och frågor rörande homo- och bisexualitet har överlag en mycket liten plats i skolvardagen, om inte enskilda lärare har ett personligt intresse i frågorna. I diskussionen belyses den nya lagens egentliga betydelse utifrån det faktum att transpersoner och till viss del homo- och bisexuella personer är osynliga i skolkontexterna. Här diskuteras även hur olika likabehandlande strategier, såsom ett neutralt eller ett normkritiskt förhållningssätt, kan bidra till ökad synlighet av och minskad ohälsa hos HBT-personer.

Startpunkten för denna masteruppsats var mina egna erfarenheter av att ha försökt arbeta med normkritisk pedagogik i förskolan och de funderingar, möjligheter och hinder jag då mötte. Det tycks som att det är lättare att skriva om och tänka kring dessa frågor än att faktiskt själv genomföra dem i praktiskt pedagogiskt arbete. Jag beslöt mig därför att i denna uppsats undersöka vilka möjligheter och problem som finns när pedagoger försöker arbeta normkritiskt i förskolan. I uppsatsen har jag intervjuat och tagit emot dagböcker från tre pedagoger som har uppgivit att de försöker arbeta med dessa frågor. I min undersökning har jag anlagt ett diskursanalytiskt och queerteoretiskt perspektiv. Jag har frågat pedagogerna om vilka normer som görs centrala i arbetet, hur de försöker arbeta med normkritisk pedagogik samt vilka förutsättningar, möjligheter och hinder de möter i det normkritiska arbetet. I pedagogernas tal om sitt normkritiska pedagogiska arbete har jag identifierat vissa normer som speciellt viktiga och framträdande; normer kring kön, sexualitet, hudfärg och etnicitet samt ålder. Ett gemensamt mönster som jag har identifierat handlar om en övergripande normkritisk motståndsdiskurs mot att tala i termer av binära kategorier. Det innebär att de intervjuade ofta definierar sitt normkritiska arbete som att det handlar om att utmana dikotoma kategorier som skapats via uteslutningar och motsatsförhållanden, såsom flicka är inte pojke, heterosexuell är inte homosexuell etc. I detta blir alltså språket tydligt en nyckel och ett redskap, dvs det är genom att undvika sådana benämningar och kategorier samt att hitta nya benämningar som mycket av det normkritiska arbetet utförs. Detta bildar en diskurs om språket som nyckeln i det normkritiska pedagogiska arbetet. Ur ett queerteoretiskt perspektiv kan en förstå detta språkliga motstånd mot dikotoma kategorier som en kamp för att göra fler liv begripliga. Genom förflyttningar av gränser för inneslutning och uteslutning deltar pedagogerna i en omförhandling av erkännande och därmed också, med filosofen Judith Butlers ord, av levbara liv. Dessutom placerar de intervjuade stort ansvar för arbetet hos sig själva. Det är de som pedagoger som själva ska utmana normer i en diskurs om ansvar. Detta arbete sker, menar de, i en förskola med stora barngrupper och för lite personal där det normkritiska pedagogiska arbetet ofta ligger på enskilda engagerade pedagoger som kämpar med bristande resurser för något de tror på. De förutsättningar för arbetet som pedagogerna beskriver har jag formulerat som en diskurs om en ansträngd förskola. Pedagogernas tal om normer och strategier har i hög grad fokus på de vuxnas förhållningssätt gentemot barnen, de vuxnas utmanande av normer och vuxnas språk. En av de utmaningar som jag ser att normkritiskt pedagogiskt arbete i förskola står inför är att fortsätta utforska och formulera vad normkritisk pedagogik kan vara tillsammans med barnen.

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2005.

Diss. Stockholm : Kungl. Tekniska högskolan, 2007.