Syftet med denna studie är att undersöka sju pedagogers uppfattningar om hur barns socioemotionella utveckling påverkas i relation till de estetiska aktiviteterna såsom berättande och drama. Vår studie utgår ifrån Vygotskijs sociokulturella perspektiv som argumenterar att kommunikation och språk spelar en central roll för barns socioemotionella utveckling, som exempelvis lek som rollspel eller berättande. Som metod så har vi använt oss av en enkät/frågeformulär med sju deltagande pedagoger.    Vårt resultat visar pedagogernas uppfattningar om hur estetik så som berättande och drama kan påverka barns socioemotionella utveckling. Men också hur deras uppfattningar om drama och berättande kan påverka barnens inlärning och upplevelser.

Kommunikation och språk utgör en stor del av människors samspel med varandra i nutidens samhälle. De barn som av olika anledningar inte besitter det verbala språket kan få stöd genom olika kommunikativa redskap. Pedagogerna i förskolan är grunden för detta. Denna studie utgår ifrån hur pedagoger använder sig av kommunikativa redskap i en samling. En samling är en social stund under dagen där alla barn och pedagoger är samlade. Syftet med studien är att undersöka, beskriva och analysera hur det ickeverbala språket och kommunikativa redskap används i en samlings-situation. Studien är kvalitativ och empirin som är insamlad med hjälp av observationer, fältanteckningar och intervjuer, analyseras utifrån olika perspektiv och begrepp. I studien används barnperspektiv, sociokulturellt perspektiv samt begreppet kommunikativa redskap. Resultatet visar att pedagoger använder sig av kommunikativa redskap som TAKK, men även kodväxling, artefakter, gester och kroppsspråk. Miljön och materialets betydelse har även varit tydlig för hur pedagoger kan skapa en meningsfull och språkutvecklande samling.

Syftet med studien är att undersöka vilken roll läraren har för att stärka elevers motivation, samt belysa hur man kan arbeta för att motivera elever i grundskolans tidigare år inom matematikämnet. Studiens frågeställningar är: Hur uppfattar lärare begreppet motivation? Hur ser lärare på sin roll för att skapa motivation hos sina elever inom matematikämnet? Hur arbetar lärare för att bibehålla eller öka elevers motivation till lärande inom matematikämnet? Studiens empiriska del utgörs av en kvalitativ metod bestående av semistrukturerade intervjuer, varpå urvalet består av fem verksamma lärare med ett gediget intresse för matematikämnet. Studiens teoretiska utgångspunkt har i resultatet tolkats utifrån ett sociokulturellt perspektiv, det vill säga att motivationsarbetet ställts i relation till en social kontext. Som grund för arbetet ligger en litteraturstudie som berör allt från vilka olika motivationsfaktorer som finns till hur läraren arbetar för att skapa en motiverande undervisning. Efter analys och tolkning av empirin framkom ett mönster, vilket tydligt visar att läraren anses vara den mest avgörande faktorn för att elever ska känna motivation gentemot matematikämnet. Utifrån studiens resultat kan det konstateras att läraryrket är en mångfasetterad profession, varav lärarens agerande har stor betydelse för att skapa goda relationer, tillhandahålla meningsfull undervisning, stärka elevens självkänsla samt få varje elev att känna sig bekräftad. Således är det viktigt att som lärare ha ett positivt förhållningssätt gentemot eleverna och att som lärare utstråla entusiasm och engagemang. Dock framkom det i studien även hinder som lärare anser hämma elevers motivation. Dessa är bland annat yttre faktorer såsom föräldrars negativa inställning till matematikämnet vilket överförs till barnet. Även för stora klasser där sämre möjlighet att tillgodose varje elevs behov påträffades, liksom svårigheten i att motivera elever som inte ser något syfte och samband i sitt lärande.

Denna studie syftar att synliggöra elevers upplevelse av lärande i digitalt skapande i bildämnet. Det talas ofta om vad och hur elever ska lära sig i undervisningen samt vilka kunskaper och förmågor de ska utveckla men vad elever själva upplever och tycker är sällan uppmärksammat. Med denna studie vill jag fördjupa min och förhoppningsvis andras insyn i elevers upplevelse av att arbeta digitalt i bildundervisningen. Detta undersöks genom forskningsfrågorna På vilka sätt beskriver elever syftet med att arbeta med digital bearbetning av bilder, digitala tekniker samt verktyg i bildämnet? samt Hur beskriver elever sitt lärande i digitalt skapande i bildämnet?Utifrån ett sociokulturellt perspektiv undersöks elevers syn och upplevelser på digital bildbearbetning, digitala tekniker, och sitt lärande i digitalt skapande i bildämnet. Studien har en kvalitativ ansats och använder två kvalitativa metoder för insamling av data. Den första metoden är två semistrukturerade intervjuer som genomförts med totalt fyra elever i årskurs åtta. Den andra metoden är deltagande observation som genomförts på en högstadieskola med de två bildlärare som eleverna haft i årskurs sju respektive åtta. Studiens insamlade data bearbetas och analyseras utifrån Wartofskys (1979) primära, sekundära och tertiära artefaktsnivåer.Resultatet i studien visar att eleverna ser bild som ett kreativt ämne där man ska använda händerna och få en paus från datorn som används i nästan alla andra ämnen. Eleverna föredrog uppgifterna som hölls med den förra bildläraren i årskurs sju, exempelvis porträtt, eftersom dessa genomfördes med analoga tekniker och material så som penna och papper. Med bildläraren i årskurs åtta har eleverna arbetat med den hittills enda digitala bilduppgiften, och trots att eleverna föredrar den förra bildlärarens uppgifter i bildundervisningen tycker eleverna bättre om undervisningen med sin nuvarande bildlärare och upplever den som roligare. Enligt resultatet beror detta på att eleverna tycker bättre om den nuvarande bildläraren samt upplever den nuvarande bildlärarens undervisning som mer strukturerad, lättare att fokusera på, och att eleverna känner att de bedöms utifrån kunskapskraven.Avslutningsvis beskrivs studiens relevans och förslag till vidare forskning.

Denna studies syfte är att skapa kunskap kring vilken betydelse förskollärare ger musiken i undervisningen idag. Genom semistrukturerade intervjuer har tio verksamma förskollärare fått ge sina svar kring vilken betydelse de ger musiken samt hur de använder den i förskolan. Till hjälp i vår analys har vi använt två begrepp, appropriering och medierande artefakter, från det sociokulturella perspektivet. Vi har bearbetat vår empiri genom en tematisk analys där vi skapat teman utifrån förskollärarnas svar. Resultatet fastställer att förskollärarna upplever att musiken används som hjälpmedel i undervisningen, som uttryck för känslor och att den skapar samspel. Förskollärarnas svar påvisar att ett engagemang från deras sida är viktigt för att musikundervisningen ska bli betydelsefull. Studien visar även olika arbetssätt samt förskollärarnas egna relationer till musik. Tidigare forskning visar bland annat att det som framstår vara av störst betydelse i förskollärarnas arbete med musik är glädje, främst i de musikstunder där fler deltagare är närvarande.

Studiens syfte är att undersöka hur pedagoger erbjöd kommunikativa redskap och artefakter som stöd i barns språkutveckling och kommunikation. Frågorna för den här studien var ”Hur skapas språkpraktiker i förskolan? Hur använder sig barnen av kommunikativa redskap som ett stöd i sin språkutveckling?”. Studiens vetenskapliga utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet, då mediering sker i interaktion mellan människor i olika konstellationer, som sker genom verbal och icke-verbal interaktion. Studien genomfördes på en förskola i södra Sverige, där videoobservationer har använts för att samla in materialet som filmats på barn i ålder ett till tre år. Materialet har därefter transkriberats och analyserats med interaktionsanalys. Studiens resultat visar att barn använder sig av kommunikativa redskap som ett stöd när de kommunicerar men även att barnen är flexibla i sin kommunikation. Studien resulterar i att barn använder sig av artefakter som stöd i sin kommunikation när de kommunicerar. Förhoppningen med den här studien är att inspirera pedagoger och förskolor till att använda kommunikativa redskap kontinuerligt i förskolans vardag.

No description available.

Detta är en systematisk litteraturstudie vars centrala utgångspunkt fokuserar på språkets roll i textbaserade problemlösningsuppgifter inom matematiken. Detta sker ur ett sociokulturellt perspektiv. Syftet med den här studien är således att synliggöra språkets roll hos elever i textbaserade problemlösningsuppgifter i mellanstadiet, samt vilka språkliga verktyg det finns. Studiens resultat baseras på 10 vetenskapliga publikationer som kategoriserats utifrån det sociokulturella perspektivet. Studiens resultat visar att språket har en betydelsefull roll i elevers förmåga och möjligheter i att förstå problemlösningsuppgifter. Det framgår även i resultatet att det finns viktiga verktyg och modeller för att hjälpa elever som stöter på språkliga barriärer i undervisningen i matematik.

Den föreliggande studien undersöker vilken roll stödstrukturer kan ha för elevers skrivande av fanfiction i form av sagor, med fokus på språkliga och litterära aspekter. Studien genomfördes på en stor högstadieskola i södra Sverige och sammanlagt deltog 81 elever från fyra klasser i årskurs sju. Endast två av de fyra klasserna exponerades för stödstrukturen i fråga under skrivandets gång. Primärmaterialet utgörs av elevernas sagor, medan sekundärmaterialet utgörs av ett frågeformulär som undersöker elevernas uppfattningar av skrivandet, upplevelser av att ha tagit del av visuella stödstrukturer samt huruvida de upplever ha utvecklat kunskaper om språkriktighet, sensmoral och bildspråk. Det är en kvantitativ studie med kvalitativa inslag i syfte att erhålla kunskap om den pedagogiska praktiken för att bättre förstå den och i sin tur försöka bidra till det vetenskapliga samtalet kring praktiken. Resultatet visar att klasserna som exponerades för stödstrukturen brukade ett rikare bildspråk än klasserna som inte exponerades för stödstrukturen, främst vad gäller gestaltande beskrivningar och liknelser. När det gäller språkriktighet visar resultatet att det förekom färre särskrivningar samt felaktiga bruk av versaler och skiljetecken i en av klasserna som exponerades för stödstrukturen. Å andra sidan förekom det flest särskrivningar samt felaktiga bruk av versaler och skiljetecken i den andra klassen som exponerades för stödstrukturen. Sammanfattningsvis visar resultatet att stödstrukturer kan spela roll för bruket av gestaltande beskrivningar och liknelser vid skrivandet av fanfiction i form av sagor, men att stödstrukturer inte nödvändigtvis spelar roll vad gäller språkriktighet. I det avslutande kapitlet förs en diskussion om metod och material samt huruvida dataunderlaget är tillräckligt omfattande för att kunna säga om stödstrukturer spelar någon roll för elevers skrivande överhuvudtaget. Slutligen ges förslag till fortsatt forskning.

Syftet med undersökningen var att undersöka hur lärare undervisar i den grafritande räknarens funktioner och hur eleverna faktiskt använder den. Detta har undersökts genom att låta lärare och deras elever besvara enkätformulär. Resultatet visar att eleverna använder räknaren som deras lärare instruerar dem att göra. Lärarens attityd till räknaren påverkar också eleverna att använda den på det sätt som läraren antyder att den borde användas. Denna undersökning knyter samman den tidigare forskning som gjorts kring, å ena sidan, hur räknaren används av eleverna och, å andra sidan, hur lärare undervisar om dess funktioner. Arbetet vilar på den sociokulturella teorin om medierande redskap.