Syftet med studien är att beskriva och analysera vilka synsätt förskollärare har gentemot högläsning och hur de relaterar högläsningen till förskolebarns språkutveckling. Studiens frågeställningar är följande: Hur arbetar förskollärarna med högläsning? Vilken betydelse ger förskollärare till högläsningen för att stimulera förskolebarns språkutveckling? Vi som format denna studie har valt att använda oss av en enkät med öppna frågor i ett kvalitativt syfte som metodval. Enkäten innehöll 12 frågor kring förskollärarnas uppfattningar, förhållnings- och synsätt gentemot högläsningens funktioner till barns språkutveckling. Frågorna är utformade utefter studiens syfte och frågeställningar. Med hjälp av respondenternas tankar och åsikter kring högläsning har vi som framställt denna studie erövrat en djupare förståelse för högläsningens inflytande för barns språkliga lärande och innebörden av aktivitetens planering, utformande samt innehåll. Slutsatsen är att högläsningen är ett språkfrämjande arbetssätt för att stimulera och utveckla barnens språkliga lärande. Inom högläsningen innefattas det olika metoder såsom: digitala verktyg, QR-koder, läspåsar och varierande barnlitteraturer. Med hjälp av de olika metoderna som beskrivs i resultatkapitlet främjas både förskollärarnas arbetssätt och barnens delaktighet i deras språkliga utveckling.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om vilka arbetssätt förskollärare uppger att de använder för att främja de yngre barnens språkutveckling i förskolan. Det som ligger till grund till uppstarten av denna studie är intresset för barns språkutveckling och hur förskollärare med hjälp av olika redskap, strategier och förhållningssätt till leken kan främja språket. För att bidra med kunskap om vilka språkutvecklande arbetssätt som används, valdes metoden semistrukturerade intervjuer. Efter samtal med ansvariga rektorer, kontaktades sex förskollärare från sex förskolor i en kommun i mellersta Sverige.   I studiens resultat framkommer det betydelsefulla strategier och redskap som förskollärare uppger att de använder i språkutvecklande syfte, förskollärares förhållningssätt till barns lek som en arena för språkutveckling presenteras också i resultatet. Några förskollärare i studien betonar vikten av att aktivt närvara i barns lek för att kunna utmana och sätta ord på det som sker, medan andra beskriver den hårfina balans som bör finnas mellan att aktivt nära och närvara på håll. Även dramatisering och ett lekpedagogiskt arbetssätt lyfts fram som en användbar strategi för att främja de yngre barns språkutveckling. Resultatet visar även hur betydelsefulla redskap som bildstöd, tecken som stöd och digitala verktyg är för barns språkande. I studiens slutsats redogörs det för hur det språkutvecklande arbetssättet genomförs, samt att det inte råder några tvivel om att det finns en mångfacetterad kunskap kring barns språkutveckling och hur man kan arbeta med den. / The purpose of this study is to contribute with knowledge about which working methods preschool teachers state that they use to promote the younger children's language development in preschool. The basis for the start of this study is the interest in children's language development and how preschool teachers with the help of different tools, strategies, and approaches to play can promote the language. To contribute knowledge about which language development methods are used, the method of semi-structured interviews was chosen. After conversations with responsible principals, six preschool teachers from six preschools in a municipality in central Sweden were contacted. The results of the study show the significant strategies and tools that preschool teachers state that they use for language development purposes, preschool teachers' approach to children's play as an arena for language development is also presented in the results. Some preschool teachers in the study emphasize the importance of being actively present in children's play in order to be able to challenge and put into words what is happening, while others describe the delicate balance that should exist between actively being present and being present at a distance. Dramatization and a play pedagogical approach are also highlighted as a useful strategy for promoting younger children's language development. The results also show how important tools such as image support, signs as support and digital tools are for children's language. The study's conclusion describes how the language development approach is implemented, and that there is no doubt that there is a multifaceted knowledge about children's language development and how to work with it.

The aim of this study is to examine whether mini whiteboards can counteract the culture of silence that prevails in some classrooms. The focus is on seeing if the use of the mathematics didactic tool, mini whiteboard, can be used as part of activating the students to participate and contribute to a more dialogic teaching. The results are analyzed from the sociocultural perspective with a focus on mediating tools, dialogue and interaction. The results of this study show that teachers use the mini whiteboard in different ways. One method is to let students work in pairs to discuss issues together. Another method is to create a classroom where the students learn from each other. Teachers experience the mini whiteboard in different ways. They believe that it can contribute to learning but have a shared meaning. In a way, it can be used to create more dialogue and thus develop learning. Another technique is to use the tool to make the pupils more confident, which in a way develops learning. The results show an increased participation in the classes. Most students agree that the mini whiteboard is a positive tool that helps them to show their knowledge without feeling pressured. The students appreciate that the whiteboard contributes to them receiving direct feedback and can thus feel safe in further discussions.

Syftet med vår studie var att undersöka idrottslärare på mellanstadiet och deras uppfattningar om betydelsen av fasta lokaliteter och lösa redskap för genomförandet av idrottsundervisning. I arbetet utgick vi från tre olika teoretiska utgångspunkter, dessa teorier var ramfaktorteorin, the theory of affordance samt the theory of loose parts. I studien använde vi oss av en kvalitativ metod där vi intervjuade sex idrottslärare som var verksamma på skolor i södra Sverige. Intervjuerna var semistrukturerade, och det insamlade materialet analyserades med hjälp av en deduktiv ansats. Kategorierna vi utgick ifrån i analysen var fasta lokaliteter, lösa redskap och yttre faktorer, vilka härstammar från de teoretiska utgångspunkterna the theory of affordance, the theory of loose parts och ramfaktorteorin. Resultatet i studien visade att idrottslärarna vi intervjuade upplevde att de fasta lokaliteterna och lösa redskapen hade en stor påverkan i planeringen och genomförandet av idrottsundervisningen. Med hjälp av goda fasta lokaliteter och lösa redskap upplevde idrottslärarna att elevernas engagemang och aktivitetsnivå ökade i idrottsundervisningen. De konsekvenser som kan uppstå av att idrottslärare inte har tillgång till goda fasta lokaliteter och lösa redskap, är att kvaliteten på undervisningen sjunker. Därför är det viktigt att idrottslärarna ges bra förutsättningar i sin undervisning i form av fasta lokaliteter och lösa redskap, för att kunna främja alla elevers rörelsebehov.

Syftet med studien är hur pedagoger upplever att de arbetar samt främjar barns flerspråkighet och deras förhållningssätt till det mångkulturella. Vi har använt oss av intervjuer för att samla in data och därefter transkriberat de samt gjort mailintervjuer. Resultatet blev att alla de pedagoger vi intervjuade jobbade på olika sätt för att främja barns flerspråkighet, men många hade liknande tankar om arbetssättet. Det framgick också att det mångkulturella är värdefullt för barn som erhåller flera språk.

Studien syftar till att få djupare insikt i hur professionella musikers övning i fri improvisation kan se ut. I bakgrundsavsnittet ges en överblick av begreppen ”improvisation” och ”fri improvisation” och därefter följer en presentation av tidigare litteratur och forskning inom ämnesområdet. Studiens teoretiska utgångspunkt utgörs av det sociokulturella perspektivet på lärande och kommunikation. Studiens datamaterial består av kvalitativa intervjuer med fyra professionella musiker inom fri improvisation. I resultatavsnittet beskrivs informanternas syn på improvisation, fri improvisation och frihet, deras redskap för övning samt deras användande av tillägnade färdigheter. Det framkommer att de intervjuade musikerna ser det som viktigt att öva mycket, att ha en egen metodik, att kunna koppla bort intellektet när de improviserar och att samla erfarenheter i en metaforisk ryggsäck. I det avslutande diskussionsavsnittet lyfts studiens resultat till diskussion i relation till tidigare forskning och till det sociokulturella perspektivet på lärande. Här framkommer att ryggsäcksmetaforen är i linje med det sociokulturella perspektivet på lärande, att lärande sker ständigt. En slutsats är att en improvisation aldrig kan vara helt fri. En musikers frihet i improvisation skulle kunna beskrivas som att denne är fri till något, inte från något. / This study aims to create deeper insight in how professional musicians practice free improvisation. The background chapter provides an overview of the concepts of “improvisation” and “free improvisation” and then followed by a presentation of previous research in the field. The theoretical basis for the study is the socio-cultural perspective on learning and communication. The data consists of qualitative interviews with four professional improvising musicians. The results show the musician’s view of improvisation, free improvisation and freedom, their practicing tools and their use of acquired skills. It reveals that the interviewed musicians regard it important to practice a lot, to have a personal method, to be able to disconnect the intellect when improvising and to collect experiences in a “metaphorical backpack”. In the concluding discussion chapter the results is discussed in relation to the previous research and to the socio-cultural perspective on learning. A conclusion is that the backpack metaphor is in accordance with the socio-cultural perspective on learning and that learning happens constantly. Another conclusion is that an improvisation never can be completely free. A musician´s freedom in improvisation could be described as being free to something rather than from something.

Syftet med studien är att få ökad insikt i hur sånglärare med utgångspunkt i kursplanens mål om genrebreddning hanterar genreområdet jazzsång i sångundervisningen på gymnasieskolans estetiska program. Genom att intervjua fyra sångpedagoger verksamma på gymnasiets estetiska program har jag tagit reda på vad som enligt dem kan betecknas som ett genreenligt sound eller genrespecifika egenskaper speciellt viktiga för jazzsång, hur dessa kunskaper kan förmedlas till eleverna samt hur sångpedagoger använder sig av jazzsångens genrespecifika element i sångundervisningen. Studien har som sin teoretiska utgångspunkt ett sociokulturellt perspektiv med fokus på hur pedagoger använder olika redskap för att kommunicera och lära ut. För att få svar på mina frågor har använt mig av en halvstrukturerad intervjuform. Informanterna är alla yrkesaktiva sångpedagoger, två med en mer klassisk inriktning och två med afroinfriktning. Resultatet visar att jazz som genreområde är svårt för pedagogerna att definiera och ingår i undervisningen i den mån pedagogen styr det därhän. Informanterna beskriver hur jazzen inte bara används för att uppfylla målen om genrebredd, utan också som ett redskap för att mediera kunskap om olika sångtekniska moment som inte är genrebundna. Det framgår också att texten och det talade ordet återkommer som redskap i flera olika moment i jazzsångsundervisningen där jazz undervisas utan att vara ett redskap för att mediera något annat än just jazz i sångundervisningen. De intervjuade pedagogerna anser improvisation vara tyngdpunkten i jazzsångens genretypiska element, men att det varierar beroende på lärarens ämnessyn hur mycket eleverna får arbeta med detta moment. / This study will investigate how to attain a fuller and more versatile insight in how vocal teachers, with the syllabus requirements of genre width in mind, communicate the genre of jazz in their singing classes to learners from the upper secondary school, especially students attending the designed aesthetical programme. By interviewing four vocal coaches, all active teachers at different advanced Schools of Music, I have examined not only what, according to their specific knowledge, is to be considered the sound specific to jazz and the specific properties required for singing jazz, but also how this knowledge is imparted to learners. This is followed by how these aforementioned specific elements of jazz are used in a didactic capacity. The theoretical basis of this study, applying a socio-cultural perspective, focuses on how teachers use different tools to communicate and teach. To answer my questions I have worked with a semi-structured interview method. The informants are all professionally active, two with a classical approach towards singing and two with more of a jazz approach, which also includes their former training and education. The result demonstrates that jazz, as a genre, is difficult for the teachers to define, and is taught only when the teacher includes it in the lesson. The informants describe how jazz is used not only to fulfill the objectives of genre width, but also to mediate technical singing elements that are not genre linked. It also indicates that the text and spoken word recur as tools in various facets of learning jazz, especially when the didactic goal is to solely mediate the art of jazz singing. When interviewed, the educators emphasize the opinion that improvisation is the most important typical element in singing jazz, but to what degree students become acquainted with vocal improvisation is dependent upon how the teacher views the subject.

Syftet med denna studie är att observera mitt lärande i studerande av irländsk musik. Studiens metod är att genom en mästare, lära repertoar som förmedlar stiltypiska drag. Som teoretisk utgångspunkt för studien har det sociokulturella perspektivet med fokus på mästarläran valts. Frågeställningarna som ligger till grund för studien undersöker vilka redskap som används för att appropriera den irländska musiken och vilka insikter och framsteg som gjorts i den irländska spelstilen under studiens gång. Efter analys av det under processen inhämtade material framkommer i resultatet användning av både materiella och teoretiska redskap som ofta samverkar. Vidare visar resultatet tecken på lärande inom områdena tempo, stråk och förståelse kring musiken. I diskussionen tas några av de slutsatser som framkommit i resultatet upp och kopplas till den litteratur och forskning som presenteras i arbetets bakgrundskapitel. Några av de punkter som tas upp i diskussionen är hur min musikaliska identitet utvecklas, lärande i sessions, vilken stil jag utvecklar under detta arbete och vad redskapen har för betydelse. / This study’s purpose is to observe the learning process of studying Irish traditional music. The method used in the study, is to learn repertoire mediating the Irish style from a master in the tradition. As a theoretical basis for the study a socio-cultural perspective with a focus on master-learning is used.  The study is based on research questions investigating how tools are used to learn the Irish style and how learning becomes visible and changes during the process. After analysing the material, collected during the process, the results show the use of both material and theoretical tools which often cooperate. Furthermore, the results show, how learning is achieved in the categories: tempo, bowing and understanding of the music. In the discussion some of the conclusions, appearing in the result, are brought up and connected to literature and research presented in the studies background chapter. Some of the topics discussed are how my musical identity develops, how learning takes place in sessions, how my style is affected during the study and what impact the tools have on learning.

Syftet med denna självobservationsstudie är att utforska tillvägagångssätt vid instudering av sång utifrån ett textfokus. I detta arbete beskrivs huvudsakligen tre metoder för sig och när de används kombinerat. Metoderna till instudering är lyssna, rösten och skriva.  Studien är baserat på sociokulturellt perspektivet samt annan relevant information om instudering. Metoden som används i arbetet är videor från övningstillfällen samt loggbok som antecknats efter varje övningstillfälle. Studien är baserad på mig själv där jag under två veckor fört 14 loggboksinlägg och två videoinspelningar när jag aktivt arbetar i 20 minuter per inlägg under hösten 2017. I resultatet visas hur jag använt de tre metoder som är min röst, skrift och hörseln som användes vid instudering av två olika sånger. Slutligen diskuteras resultatet i förhållande till bakrundskapitlet. / This self-observation purpose is to find new ways to learn song with text focus. The study presents three different methods for them self and when they are integrated in each other. The methods that been used is listening, The voice and writing. The study is based on Sociocultural perspective and other relevant research when it comes to studding songs. the method I’ve used for this study is video recording when I practise and notes from practise sessions. For two weeks, I gathered information and 14 practice sessions with two films. One session was 20 minutes each and was gather autumn 2017. Later on, in the result I will present how I used these three methods which are voice, writing and listening which I used to learn the two-different song. At the end the result will be discussed to the earlier research.

Syfte och forskningsfrågor Uppsatsens syfte är att undersöka hur kvinnliga musikartister går tillväga för att lansera sitt artisteri oberoende av de större skivbolagen. Eftersom musikindustrin till större delen är dominerad av män samt beroende av de större skivbolagen riktar sig denna forskning in på det kvinnliga entreprenörskapet inom musikindustrin. De framtagna forskningsfrågorna handlar om hur kvinnliga musikartister tar sig fram när det kommer till lansering av sitt artisteri oberoende av de större skivbolagen. Alltifrån hur lanseringen ser ut, vilka redskap som kan användas samt vilka möjligheter och begränsningar som existerar för kvinnliga artister i musikbranschen. Metod Denna studie innehar en kvalitativ metodundersökning med en induktiv ansats. Det empiriska materialet har samlats in via fem stycken intervjuer genomförda med kvinnliga självständiga artister som alla är aktiva i dagens musikbransch. Därefter har en framtagen analys tydliggjort svaren av forskningsfrågorna. Slutsatser Det som gör att en kvinnlig artist i musikbranschen kan klara sig oberoende av de större bolagen handlar om att ta hjälp av det kvinnliga musiknätverket. Med en noggrann utveckling av det personliga varumärket och en utförlig lansering kan man genom det kvinnliga musiknätverket som redskap ta sig fram i musikbranschen oberoende av de större bolagen. / Purpose and research questions The purpose of this essay is to examine the way that female musicians work to launch their artistry independent of larger record labels. Since the music industry is prominently dominated by men and dependent on the larger record companies this research will focus on the entrepreneurship of women in said industry. The research questions will therefore focus on how female music artists make their way when it comes to launching their artistry independent of larger records companies. How does the launch work, what tools are used and what possibilities and limitations do the women of the music industry face? Method This study features a qualitative method research with an inductive approach. By gathering the empiric material through five interviews with female independent artists that are currently active in the music business. Thereafter an analysis produced has made the answers to the research questions clear. Conclusion The conclusion of what makes a female artist successful in the music business, independent of the larger record labels, is the social network between female musicians. With a thorough development of the personal brand and a detailed launch you can use the social network between female musicians to make their way in the music business.