<p>Syftet med denna uppsats är att genomföra en studie av pedagogers attityder till mobiltelefonen som ett pedagogiskt redskap. Fokus i denna uppsats ligger på att identifiera några vanligt förekommande attityder och diskutera dem mot bakgrund av teorier kring maktutövning, motståndet mot den tekniska implementeringen och generationers specifika användarmönster. I forskningsbakgrunden behandlas även mobiltelefonens framväxt och funktion i dagens samhälle, m-learning och mobiltelefonens för- och nackdelar i den pedagogiska undervisningen. Undersökningen genomfördes dels med hjälp av enkäter, dels med hjälp av fokusgruppsintervjuer i både årskurs fyra och årskurs åtta. Med hjälp av forskning inom området har sedan resultatet analyserats och diskuterats. Resultatet åskådliggör att mobiltelefonen idag till stor grad ses som ett störningsmoment i klassrummen av både pedagoger och elever. Skolorna som medverkar i denna studie har därtill en policy som förkunnar nolltolerans mot mobiltelefoner i skolan. Yngre pedagoger (under 35 år) ser dock betydligt positivare på mobiltelefonens framtid som pedagogiskt redskap än deras äldre kollegor (över 35 år), även om inte alla pedagoger över 35 år ser negativt på mobiltelefonens framtid. De framhåller enhälligt att rektorn är den person som bär det största ansvaret för en lyckad teknologisk implementering i deras undervisning eftersom de själva till mycket stor del saknar tid för att kunna genomföra det själva.</p>

Inspired by the Bologna Process and other globalising influences from modern higher education, and driven by policy reform for national development after the ravages of the 1994 conflict and genocide, Rwanda’s tertiary education has embarked on a number of policy reform for national development after the ravages of the 1994 conflict and genocide, Rwanda’s tertiary education has embarked on a number of policy reforms that have ushered in expectations, requirements and demands that call for both reinvigorated and new academic literacies in undergraduate study since 2007. With its aim of producing a highly skilled human resource as a panacea for Rwanda’s social and economic development deficits, the tertiary education curriculum is more than never before focused on outcomes that are linked to further education and the labour market. However, one of the problems to contend with is academic and professional under- preparedness of students entering and exiting undergraduate study, respectively. Theoretically these developments involve distancing oneself from a previous pedagogy whereby the teacher imparts knowledge to the student but instead places greater responsibility on the student to search for knowledge either individually or in a group, as well as critically examine and be able to argue a point of view in writing and through other modes of communication. Therefore, this study has been informed especially by the New Literacy Studies and the Academic Literacies Approach to understanding the development of tertiary academic literacies. The study has also been inspired by the concept of educational scaffolding. It is against this backdrop that my study set out to investigate the academic literacies requested in undergraduate study, and to explore approaches adopted by tertiary learning institutions in the country to embed academic literacies acquisition into the mainstream curriculum over the last decade. Furthermore, the study sought to explore how technology is integrated at different levels to support the acquisition of academic literacies, including technological and information literacies. In order to achieve the aforementioned, the study embarked on a qualitative blend of cross-sectional and longitudinal research designs. Principal data were gathered from official documents obtained from the government and tertiary learning institutions. Drawing on the synergies of qualitative content analysis and intertextual analysis, the documentary data were analysed and then qualitatively interpreted. The data were supplemented by a couple of questionnaire mini-surveys which were also subjected to qualitative analysis. The findings indicate that a new and expanded definition of literacy in the 21st century implies  students’ development of a set of interrelated and transferable academic competences which are elaborated in the thesis. Curriculum discourses show that there is a shift of curricular and pedagogical  emphasis from general linguistic competence as a vehicle for developing academic literacies to a more integrated embedment of a number of literacies including English for Specific Purposes (ESP), study skills, as well as information, communication and technological literacies. Regarding the use of ICT as a scaffolding tool for learning, findings show that the use of technologies has the potential to support students’ processes of academic literacies development from a highly dependent level to a more autonomous level, given that the ICT integration policies and strategies could fully materialise. / Inspirerad av Bologna Processen och andra globala strömningar inom modern högskolepedagogik har man i Rwanda inlett en mängd policy reformer inom högre utbildning för att skapa nationell utveckling efter den förödande konflikten och folkmordet 1994. Sedan 2007 ställs nya förväntningar och krav på studenter inom den grundläggande högskoleutbildningen som skapar behov av att förstärka det som i forskningen benämns som ’new literacies’. Teoretiskt tar denna strömning avstånd från en tidigare pedagogik där läraren ger studenten kunskap och lägger i stället ett allt större ansvar på studenten att enskilt eller i grupp kunna söka kunskap, kritiskt granska och kunna argumentera för en ståndpunkt i skrift. Utbildning, och särskilt högre utbildning, ses som ett universalmedel för att råda bot för Rwandas sociala och ekonomiska underutveckling. Nya krav ställs också på att utbildningen både ska ha ett relevant akademiskt ämnesinnehåll som kan leda till fortsatt utbildning och vara anpassad till en kommande  yrkespraktik. Detta ställer i sin tur krav på att blivande studenter är väl förberedda när de går in i utbildningen och att de vid genomförda studier har både akademisk kunskap och är förberedda för en yrkesprofession. Mot denna bakgrund är syftet med denna studie att undersöka vilka krav på ’academic literacy’ som har ställts på studenter i Rwanda över tid. Det sätt på vilket stöd för sådana kunskapskrav integreras i den allmänna kursplanen under det senaste årtiondet och hur kunskap i och om IKT kan integreras för att ge stöd i att uppnå kursplanens mål har också undersökts. Data består huvudsakligen av insamlade officiella dokument från regeringen samt ett tvärsnitt av institutioner för högre utbildning. Med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys och intertextuell analys har dokumenten tolkats för att se vilka centrala förändringar vad gäller ’academic literacy’ som skett över tid. Datainsamlingen kompletterades med mindre enkätstudier som också analyserats kvalitativt. Studien visar att en ny och utvidgad definition av ’academic literacy’ vuxit fram under 2000-talet som innebär att studenter behöver utveckla ny akademisk kompetens som är relaterad till och kan överföras mellan olika områden. Diskursen i de dokument som studerats visar att det skett en förändring som innebär att allmän språklig kompetens inte räcker som medel för att utveckla ’academic literacies’ utan den har utvidgats till att även integrera ämnesspecifik språkkunskap, olika former av studieteknik och IKT. När det gäller IKT som stödjande redskap för lärande visar studien att givet att politiska beslut och strategier för IKT-användning kan genomföras, förväntas användningen av dessa redskap ha en potential att stödja studenterna i den process som det innebär att gå från att vara helt beroende av lärarens undervisning till att mera självständigt söka och utveckla kunskap. Sammanfattningsvis understryks i studien att den kritik som framförts om  högskolestudenters bristande förberedelse både för akademiska studier och för arbetslivet är utanför deras kontroll. Kritiken ska snarare ses som ett imperativ för institutioner inom högre utbildning att skapa lämpliga kurser och pedagogiska miljöer för att ge studenterna förutsättningar att kunna utveckla en ’academic literacy’ som alla studenter har rätt att tillägna sig.

This essay is about what considerations foster home secretary may face in their profession and how they use themselves as a tool. We were interested in the family home secretaries as a profession and we found that this area is relatively unexplored. The essay is based on semi-structured interviews with ten family home secretaries from seven different municipalities. To interpret our results, we used Mead's theory of "Mind, Self and Society". Our paper shows that family secretaries are faced with a variety of considerations in the selection of foster homes. We have also presented several different criteria that foster secretaries put on families to enable them to become current foster home. All the family home secretary saw themselves as tools in the process to match children with foster homes, but it proved to be difficult for them to put this into words and describe how they used themselves. One of our research questions concern how experience affects their work. It turned out that the experience also gave answers to our other questions.

Syftet med denna uppsats är att genomföra en studie av pedagogers attityder till mobiltelefonen som ett pedagogiskt redskap. Fokus i denna uppsats ligger på att identifiera några vanligt förekommande attityder och diskutera dem mot bakgrund av teorier kring maktutövning, motståndet mot den tekniska implementeringen och generationers specifika användarmönster. I forskningsbakgrunden behandlas även mobiltelefonens framväxt och funktion i dagens samhälle, m-learning och mobiltelefonens för- och nackdelar i den pedagogiska undervisningen. Undersökningen genomfördes dels med hjälp av enkäter, dels med hjälp av fokusgruppsintervjuer i både årskurs fyra och årskurs åtta. Med hjälp av forskning inom området har sedan resultatet analyserats och diskuterats. Resultatet åskådliggör att mobiltelefonen idag till stor grad ses som ett störningsmoment i klassrummen av både pedagoger och elever. Skolorna som medverkar i denna studie har därtill en policy som förkunnar nolltolerans mot mobiltelefoner i skolan. Yngre pedagoger (under 35 år) ser dock betydligt positivare på mobiltelefonens framtid som pedagogiskt redskap än deras äldre kollegor (över 35 år), även om inte alla pedagoger över 35 år ser negativt på mobiltelefonens framtid. De framhåller enhälligt att rektorn är den person som bär det största ansvaret för en lyckad teknologisk implementering i deras undervisning eftersom de själva till mycket stor del saknar tid för att kunna genomföra det själva.

Studiens syfte är att undersöka vad verksamma pianopedagoger har för erfarenheter av gruppundervisning och samspelsmöjligheter för nybörjarpianoelever. I bakgrundskapitlet ges en överblick vad som finns skrivit om samspel, pianogruppundervisning, traditioner inom pianoundervisning och material för grupper. Därefter följer en presentation av tidigare forskning inom ämnesområdet. Den teoretiska utgångspunkten för studien utgörs av det sociokulturella perspektivet på lärarande och kommunikation. Det insamlade datamaterialet består av kvalitativa intervjuer med fyra verksamma pianopedagoger som har erfarenheter av samspel och gruppundervisning för piano. I resultatkapitlet beskrivs informanternas erfarenheter av gruppundervisning, samspel, förutsättningar och material. Resultatet berättar att yttre ramfaktorer (som instrument och tjänst) liksom inre ramfaktorer (som pedagogens intresse och motivation) har stor betydelse för hur undervisningen blir. Andra aspekter som tas upp av informanterna är bland annat gruppdynamik, vikten av puls och lyssnande i samspelssituationer samt tillvägagångssätt för att hitta passande material. I det avslutande diskussionskapitlet lyfts delar av studiens resultat till diskussion i relation till det sociokulturella perspektivet på lärande samt till tidigare litteratur och forskning. En slutsats är att pianoeleven i grupp får möjlighet att tillägna sig andra kunskaper än den individuella eleven. En annan slutsats är att om inte gruppdynamiken fungerar så fungerar inte heller det musikaliska samspelet eller något annat moment. / The purpose of this study is to investigate active piano teachers’ experiences of group teaching and interaction opportunities for new beginner in piano. The background chapter provides an overview of what's written about the interplay, piano tutorials, traditions in piano teaching and materials for groups, followed by a presentation of previous research in the field. The theoretical starting point for the study consists of the socio-cultural perspective on learning and communication. The collected data material consists of qualitative interviews with four active piano teachers who have experience of interaction and group lessons for piano. The results chapter describes the informants' experiences of group work, interaction, conditions and materials. The result tells that external frame factors (such as instruments and services) as well as internal frame factors (as educator interest and motivation) have important implications for how the teaching will be. Other issues raised by informants are group dynamics, the importance of pulse and listening in interaction situations and approaches to find suitable materials. The concluding discussion chapter highlights parts of the study’s results discussed in relation to the socio-cultural perspective on learning, and the previous literature and research. One conclusion is that piano students in a group have the opportunity to learn other skills than the individual student. Another conclusion is that if the group dynamic doesn’t function, so does not the musical interaction, or any other elements.

I en skola som i hög grad är utrustad med digital teknik utnyttjas ändå inte tekniken till alla de möjligheter som IT erbjuder. Pedagogikens utveckling i förhållande till tekniken diskuteras i det här arbetet utifrån ett lärarperspektiv. Syftet med det här arbetet är att undersöka hur lärare på gymnasiet använder och integrerar digitala redskap i undervisningen, samt hur de beskriver möjligheter och förutsättningar att utveckla undervisningen med hjälp av digitala redskap. För att få svar på våra frågor har vi gjort en enkätundersökning på fyra kommunala skolor. Våra resultat visar att lärarna använder och integrerar digitala redskap i ganska stor utsträckning, men det finns fortfarande många som inte utnyttjar redskapen fullt ut. Digitala redskap och internet ses som en tillgång för att kunna utveckla undervisningen men kan också skapa problem i form av teknikkrångel och distraktion för eleverna. Kompetensutvecklingsplaner uppfattas inte som genomtänkta vilket kan vara ett hinder för utveckling.

Syftet är att studera instrumentallärares syn på hantering av elevers internalisering av musikaliska uttryck. Det sociokulturella perspektivet med fokus på hur redskap påverkar internaliseringen är utgångspunkt för studien. Metoden utgörs av semistrukturerad intervju där fyra formellt och reellt utbildade instrumentallärare som arbetar på musik- eller kulturskola har intervjuats om vilka musikaliska uttryck de har i fokus i undervisningen och deras syn på hur elever lär sig musikaliska uttryck. Resultatet visar att det finns flertalet olika redskap för att nå musikaliska uttryck, bland annat eleven själv, musiken som sådan och den sociala omgivningen. Det viktigaste musikaliska uttrycksmedlet är rytm i förhållande till tempo. Resultatdiskussionen fokuserar på redskapens möjligheter och hinder för att internalisera musikaliska uttryck. Det sociala samspelet på lektionstid och i orkester samt fantasi, kreativitet och bilder framhålls som möjligheter för att internalisera musikaliska uttryck. Notläsning och musikaliska uttryck som sekundärt mål framhålls som hinder för att internalisera musikaliska uttryck. Det finns också varierande metoder att ta sig förbi hindren. / The purpose of the study is to gain an understanding of instrumental teachers’ view on the management of internalization of musical expressions by pupils. The theoretical starting point of the study is the sociocultural perspective, with a focus on how tools influence the internalization. The method used was semi-structured interview. Four formally educated and experienced instrumental teachers who work in music or culture schools were interviewed about which expressions they focused on in teaching, and their view on how pupils internalize musical expressions. The results indicate that there are many tools to learn musical expressions; the pupil, the music itself and the social interaction, among others. The most important expression is rhythm related to tempo. The discussion focus on the possibilities and obstacles of tools to internalize musical expressions. The social interaction during the music lesson and in the orchestra, and fantasy, creativity and images are emphasized as possibilities to internalize musical expressions. Reading music and musical expressions as a secondary goal are emphasized as obstacles which can avert internalization of musical expressions. However, there are also a variety of methods to get pupils past such obstacles.

Denna studie undersöker erfarenhetens betydelse för lärande utifrån ett pedagogiskt perspektiv. Detta för att det i Sverige råder en ”poliskris” då erfarna och kompetenta poliser lämnar sin tjänst av andra skäl än pension. Svenska polisförbundet (2017) menar att förlusten av erfarna poliser medför konsekvenser för ett effektivt utfört polisarbete. Vad betyder då förlusten av erfarna kollegor utifrån ett lärandeperspektiv? Föreliggande examensarbetes syfte är att undersöka polisers upplevelser av yrkeserfarenhetens betydelse för lärande i arbetet. Studien är genomförd med en kvalitativ metod och använde sig av intervjuformen fokusgruppintervju för att samla in data. Analysmetod var en kvalitativ innehållsanalys och bearbetad data tolkades genom ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Resultatet visar att yrkeserfarenhet inom yrkesutövningen är betydelsefull för lärande, både för egenupplevda erfarenheter och genom att kollegors erfarenheter och yrkeskunskaper bidrar till eget lärande. Studiens slutsats är att erfarna poliser behövs i tjänst; om de slutar är det en förlust för verksamheten utifrån ett pedagogiskt lärandeperspektiv.

Studiens syfte är att undersöka min lärandeprocess när jag på det melodiska slagverksinstrumentet vibrafon studerar in tre folkmusiklåtar på gehör utifrån ljudinspelningar. Den teoretiska utgångspunkten för studien är det sociokulturella perspektivet och den decentrerade mästarläran. Studiens frågeställningar berör tillvägagångssätt, vilka kulturella redskap som används samt hur lärandet visar sig. I resultatet framkommer att många olika materiella och intellektuella redskap används i inlärningsprocessen och att lärandet visar sig genom exempelvis ökat tempo och tillägnande av fler och fler detaljer i musiken. I diskussionen ställs dessa resultat i relation till presenterad litteratur och forskning och aspekter som diskuteras är bland annat hur olika kulturella redskap samspelar och tillsammans främjar lärandet, hur den musikkulturella inramningen sätts utifrån den utövandes tidigare erfarenheter och kunskaper samt hur samspel och kommunikation kan visa sig i enskild övning utan tydlig praxisgemenskap. / The purpose of this studie is to analyse my learningprocess when learning three swedish folkmusic tunes by ear on the vibraphone, with the help of audio recordings. The theoretical basis of the studie is the sociocultural theory and a decentered view of master-learning. The issues of the studie has been to examine the ways in which I structure my practice to reach my goals, the use of different cultural tools and how the development can be seen. The result reveals that a lot of different tools, both material and intellectual, are being used in the learningprocess and that the development can be seen in increasing of tempo and appropriation of more and more details in the musical perfomance. In the discussion the results are put in relation to the litterature and theory which has been presented. Some aspects that is discussed is how the use of different cultural tools together can have a positive effect, how a musicians previous experience and knowledge affects the learningprocess and how interaction and communication can be seen in individual practice without a clear social context.

Digitala redskap är nu för tiden en vanlig strategi inom marknadskommunikation och destinationsutveckling. Trots detta är litteratur i ämnet begränsad. Därför har denna studie strävat mot en fördjupad förståelse för Göteborg &amp; Co:s digitala redskap Evenemangskalendern. Det är en digital förteckning där turister kan hitta de aktuella evenemang som erbjuds i Göteborg. Frågorna som har tagits fram rör relevanta styrmedel förkalendern och Göteborg &amp; Co:s syn på användningen av kalendern som ett redskap förmarknadskommunikation. Med bakgrund i destinationsmarknadsföring har en induktiv fallstudie tagit form medintervjuer, observationer och dokumentanalys. Studien är begränsad till fyra kvalitativa intervjuer, fyra observationsobjekt och sex dokument. Alla med fokus på Göteborg &amp; Co:s egna material och anställda. Resultatet från dessa källor har sedan i en diskussion kopplats samman med teori inom destinationsutveckling, marknadskommunikation och organisationsteori. Studien visar att Evenemangskalendern inte är inbegripen i den gedigna marknadskommunikations-analys som resten av goteborg.com undergår. Kalendern har inga fasta processer gällande omvärldsbevakning eller besöksstatistik. Detta kan bero på att det operativa arbetet utförs på annan fysisk plats än det strategiska arbetet. Det ligger även en begränsning i hur Göteborg &amp; Co definierar en turist. / Digital devices are nowadays a common strategy in marketing communication and destination development. Despite this, we find the literature on the subject limited. Therefore, this study has strived towards an immersed understanding of Göteborg &amp; Co:s digital device Evenemangskalendern (Event Calendar). It is a digital listing where tourists can find the current events offered in Gothenburg. The questions produced revolves around relevant control documents for the calendar and Göteborg &amp; Co:s view at the use of the calendar as a device for marketing communication. With a background in destination marketing, an inductive case study has taken form with interviews, observations and document analysis. The study is limited to four qualitative interviews, four observation objects and six documents. All with focus on Göteborg &amp; Co:s own material and employees. The result from these sources has in a discussion been merged with theory within destination development, marketing communication, and organization theory. The study shows that the Event Calendar is not included in the solid marketing communication analysis that the rest of goteborg.com go through. The calendar has no fixed processes regarding benchmarking or visitor statistics. This could be due to the fact that the operative work is being executed at another physical place than the strategic work. There is also a limitation in how Göteborg &amp; Co defines a tourist.