I Sverige har den regionala planeringsnivån traditionellt sett varit svag till fördel för den kommunala. Sedan 1990-talet har mandaten för regional planering ökat inom såväl EU som i Sverige vilket indikerar att planeringen i allt större utsträckning regionaliseras. Policybegrepp som territoriell sammanhållning och konkurrens har i denna kontext kommit att bli centrala. För planerare innebär det att kommunala perspektiv behöver jämkas med regionala. Att öka kännedomen om dessa förhållanden är särskilt relevant i regioner där det råder stora inomregionala skillnader och där möjligheten att påverka varierar sinsemellan aktörerna. Denna studie syftar till att skapa en ökad förståelse av hur regional planering kan förstås som ett instrument för territoriell sammanhållning. Det görs genom att dels undersöka hur olika planeringskalor förhåller sig till territorialitet och territoriell sammanhållning, dels genom att undersöka hur arbetsformer och samverkan för regional planering tar sig uttryck mellan centrum och periferi samt i gränslandet mellan hårda och mjuka rum. Uppsatsen antar en kvalitativ teori- och metodansats i form av en fallstudie där Region Örebro län utgör det studerade caset. Centrala begrepp i studien är regional institutionalisering, hårda, mjuka och penumbrala rum, regional identitet samt centrum och periferi. Dessa begrepp utgör tillsammans studiens teoretiska ramverk vilket bidrar till begreppsliggörandet av hur regional planering kan förstås som ett instrument för territoriell sammanhållning i den regionala sammanhållningsdiskursen. Grundläggande i studiens teoretiska ansats är förståelsen av regioner som socio-spatiala konstruktioner som skapas och omskapas i samspelet mellan människor och genom olika nätverk, aktörer och samhällsprocesser. För insamling och bearbetning av empiri används en kombination av dokumentstudie och semistrukturerade intervjuer. Empirin består dels av regionala och kommunala dokument i form av regional utvecklingsstrategi (RUS) och kommunala översiktsplaner (ÖP), dels av tjänstepersoners upplevda erfarenheter av regional planering inom kommunal och regional verksamhet. Analys av empiri genomförs med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Utifrån analysen dras slutsatsen att det inom Region Örebro län finns varierade beskrivningar och upplevelser av territorialitet, territoriell sammanhållning och regional identitet. I såväl dokumenten som i intervjuerna framgår det att arbetsformer och samverkan för regional planering antar olika former mellan olika aktörer. Det kan i sin tur delvis härledas till nivån av upplevd inkludering och inflytande samt det behov av utbyte som aktören anser sig ha i en viss fråga. Aspekter som regional identitet, funktionella regioner, geografisk lokalisering, befolkningsutveckling samt resurser tycks i sammanhanget ha betydelse för såväl behovet av sammanhållning som möjligheten att delta i den regionala planeringen. Trots detta är samtliga tjänstepersoner eniga om att regional planering är ett viktigt instrument för att uppnå territoriell såväl som relationell sammanhållning, bland annat genom att fungera som en gemensam plattform för dialog, där möjligheter att påverka den regionala utvecklingen ges.

Är det offentliga rummet lika välkomnande för alla? De senaste åren har svensk dagspress uppmärksammat flera exempel där fysisk miljö agerar exkluderande— alltså bidrar till att utesluta vissa grupper av människor från offentliga platser. En trend som kan skönjas är bland annat att denna “exkluderande design” blir allt vanligare i städer, nationellt som internationellt. I denna uppsats ställer vi frågan hur denna exklusion tar sig form i en svensk kontext genom olika praktiker. Vi har tagit oss an denna fråga med hjälp av aktör-nätverksteori, ett vetenskapligt förhållningssätt som intresserar sig för att beskriva sociomateriella relationer, alltså förhållanden mellan människor och ting. En analys utifrån ett aktör- nätverksteoretiskt perspektiv har gjorts på tre större transportnoder i Malmö och Stockholm genom deltagande observationer. Fenomenet exklusion i offentliga rum är på många sätt en relativt ny företeelse i Sverige. Utifrån ett angloamerikanskt perspektiv är emellertid fenomenet ingen nyhet. Det denna studie visar på är att utformningen av offentliga rum i Sverige idag kanske ligger närmare den angloamerikanska än vad som beskrivits i tidigare forskning. På transportnoderna har vi upptäckt tillsynes målmedvetna strategier som möjliggör exklusion av oönskade grupper. I en nordamerikansk kontext har detta under era decennier beskrivits som ett demokratiproblem. Frågan vi avslutningsvis ställer oss är om detta problem kanske ska börja tas på allvar även i Sverige?

Många skulle nog mena att det är självklart att vi ska arbeta för jämställdhet, både inom politiken och inom den fysiska planeringen. Det “självklara jämställdhetsprojektet” är omöjligt att tacka nej till eftersom det utgår från grundprincipen om alla människors lika värde. När jämställdhet uttrycks som “jämlikhet mellan könen” klargörs att det krävs en idé om kön för att arbeta med jämställdhet. Men inom ramen för begreppen jämställdhet och kön ryms många alternativa tolkningar. Med anledning av tolkningsutrymmet som finns intresserar vi oss för att undersöka vilka idéer om kön som reproduceras inom planering och vad eller vilka som dessa idéer exkluderar respektive inkluderar. Med utgångspunkt i att tjej är ett socialt konstruerat begrepp som får sin betydelse genom språket tar vi oss an frågan “hur konstrueras tjejen i jämställdhetsprojekt inom planering?”. Uppsatsens forskningsöversikt utgörs av ett diskursivt fält där fyra diskurser, olika sätt att se på kön och tjejer, presenteras. Dessa diskurser är den biologiska, den psykoanalytiska, den socialkonstruktivistiska och queer-diskursen. Det diskursiva fältet utgör uppsatsens kontext, mot vilken undersökningen kan relateras till för att skapa en större förståelse för hur planeringen konstruerar tjejer. Det analyserade materialet utgjordes av fyra intervjuer, informanterna var tjänstemän på kommuner som arbetat med jämställdhetsprojekt inom planering. Under intervjuerna berördes exempelvis vilka intentioner de haft med projekten och vilka problemområden som identifierats. Syftet med intervjuerna var att låta informanterna tala fritt om sina respektive projekt så att underliggande tankar om tjejer kunde komma fram. Materialet analyserades sedan diskursivt för att synliggöra hur planeringen konstruerar tjejer. Analysen visar att planeringen främst talar om tjejer utifrån tre diskurser som vi kallar tjejer som grupp, tjejer är inte som killar och tjejer ska vara. Det visade sig finnas få motstridiga sätt att tala om tjejer inom dessa diskurser. Det fanns i princip inga ansatser att frångå eller ifrågasätta den binära könsuppdelningen till förmån för ett mer individualistiskt synsätt, något som vi riktar viss kritik mot. Vi problematiserar också Boverkets roll som medskapare av planeringens konstruktion av tjejer i dessa jämställdhetsprojekt. Slutligen ser vi att det finns en exkluderingsproblematik med den konstruktion av tjejen som idag reproduceras inom planeringen. Vi efterfrågar ett synsätt som medger att andra beteenden än “det typiskt killiga” anses önskvärt i det offentliga rummet och som inte eftersträvar en förändring av kvinnliga beteenden.

<p>The essential thing about breaks has been in relation to time, body, movement, force and room during my examination. Through conversations high-school students from two schools have taken part in this study. The examination is based on conversations with the students and has focused on students’ experiences of breaks, and is also carried through by the method of phenomenology. The results of my studie show that students - during their breaks - experience a feeling of allways heading for something and also that time seem to exist in three levels: filled time, non-filled time and flow regarding of time. Since time has such important influence in my examination, there is also results that show that a break of 20 minutes is the optimal break; the essence of the phenomen.</p>

Inledning: Arbetsrummet är något som psykodynamiskt skolade psykoterapeuter medvetet förhåller sig till och använder sig av på olika sätt i professionen. Syftet med den här studien var att belysa några psykoterapeuters tankar om betydelsen av arbetsrummets funktion och utformning. Frågeställningarna utgår ifrån vad utformningen på arbetsrummet har för betydelse för den enskilde terapeuten och den psykoterapeutiska processen. Metod: I studien användes en kvalitativ metod och fem legitimerade psykoterapeuter med psykodynamisk inriktning intervjuades. Resultatet visar att de intervjuade psykoterapeuterna har mycket kunskap kring betydelsen av det terapeutiska rummet och dess utformning. De anpassar sig efter rummets arkitektur och försöker få till inredningen på bästa sätt för sig och patienten. De är måna om att patienten har det bra. Möblerna och framförallt fåtöljerna är viktiga i arbetet. De använder sig medvetet av textilier, konst, belysning och naturligt insläpp av ljus samt utsikt genom fönster. Ostördheten anses vara det viktigaste och de byter ogärna rum. Psykoterapeuterna ser sig som en del av rummet de arbetar i och rummet är en del av helheten. Den psykoterapeutiska processen påverkas alltså av arbetsrummet. Diskussion: Den enskilde psykoterapeuten använder mycket tid till att fundera ut vad som fungerar bäst i ett arbetsrum inför mötet med patienten och det krävs en flexibilitet för att kunna möta olika patientgrupper och olika typer av verksamheter. Trots det är det något som man inte pratar så mycket om eller lyfter fram i det psykoterapeutiska arbetet. Det är inte ovanligt att man är flera som delar på samma rum, såväl terapeuter som andra verksamheter och att man därför tillfälligt behöver byta rum. Det finns forskning kring vårdmiljö och vårdrummets påverkan på läkningsprocess, men ingen aktuell forskning på det psykoterapeutiska arbetsrummets utformning. Det kan finnas en risk att rummet glöms eller prioriteras bort i samband med inrättandet av olika verksamheter inom kommuner och landsting. / Introduction: Primarily psychodynamic trained psychotherapists relate to and use the workroom in various ways in their profession. The aim of the study was to highlight some psychotherapists thoughts about the importance of function and design in a workroom. The questions are focused on how the room’s interior design is of significance to the individual therapist and the psychotherapeutic process. Method: The study is based on a qualitative approach and five certified psychotherapists with a psychodynamic orientation were interviewed. The result shows that the interviewed psychotherapists have much knowledge on the importance of the therapeutic space and its’ design. They adapt the architecture and try to arrange the interior of the room in the best way for themselves and the patient. Making sure the patient is comfortable. The furniture and especially the armchairs are important in the process. They use textiles, art, lighting and the natural light and different views provided by windows. To be undisturbed is considered most important and they are reluctant to change rooms. The psychotherapists see themselves as part of the room they work in and the room as part of the whole. The room thus affects the psychotherapeutic process. Discussion: The individual psychotherapist uses a lot of time to figure out what works best in an office before meeting the patient and he or she requires a flexibility to meet different patient groups and different types of activities. Nevertheless, it is something that one does not talk so much about or highlight in psychotherapeutic work. It has become common to share rooms with other therapists as well as other activities, leading to a need for temporarily changing rooms. There is research on environmental health and care room influence on the healing process, but no current research on the psychotherapeutic workroom design. There may be a risk that the workroom is forgotten or is not prioritized when establishing various health care-businesses in the county and municipalities.

Den mediala bilden av Norra Parkgatan i Malmö visar på motstridiga aktiviteter som trots allt samexisterar tillsammans med olika grupper i gaturummet. Den här motsättningen väckte intresset för att förstå hur aktiviteterna kunde samexistera. Tidigare forskning kring hur platser tas i anspråk och hur rum skapas tenderar att undersöka hur makt från offentliga aktörer har format platser och hur organisationer och invånare samverkar med offentliga aktörer. För att istället skapa en förståelse hur aktiviteterna på Norra Parkgatan samexisterar undersöker uppsatsen hur invånare skapar platser och egna rum genom aktivitet. Undersökningen av Norra Parkgatan går också längre och undersöker hur de offentliga aktörerna omformar platser genom att möjliggöra för invånarnas aktiviteter.  För att besvara de här frågorna introducerades teorier om begreppet appropriering, som beskriver individers handlingslogiker som genom aktiviteter formar och omformar platser och skapa rum. Förståelsen om appropriering utökades för att introducera en teori om hur offentliga aktörer själva agerar för att forma och möjliggöra för invånare att ta platser i anspråk. Data för undersökningen samlades in genom observationer i en fallstudiedesign av Norra Parkgatan. Under fyra tillfällen uppdelat på två dagar genomfördes observationerna och insamlade data redogjordes i form av observationsberättelser som sedan analyserades utifrån teorierna om appropriering.    Undersökningen av Norra Parkgatan visar på att det sker och finns många former av appropriering av gaturummet och att både enskilda invånare och grupper är delaktiga i approprieringen. Den främsta formen av appropriering är tillfälliga rum och saknar förmåga att skapa beständiga platser. Istället visade det sig att en dominering, en maktrelation, är närvarande och begränsar möjligheterna för invånarna att appropriera. Studien visade att offentliga aktörer som Malmö Stad medvetet utformar platser och initierar aktiviteter för att möjliggöra att invånare approprierar platser.

I det här kandidatexamensprojektet har jag valt att undersöka lustfyllda och lekfulla miljöer och hur man som inredningsarkitekt kan arbeta som lustfyllare istället för problemlösare.     Jag har parallellt i mitt arbete undersökt hur en lustdriven arbetsprocess skulle kunna te sig och försökt hittat verktyg för att hålla en process prestigelös.  Med hjälp av min arbetsprocess har jag hittat metoder för att analysera rum. Via analyserna har jag kommit fram till några designprinciper som förklarar vad lustfyllda och lekfulla rum bör innehålla. Avslutningsvis presenterar jag ett förslag på ett litet rum/en stor möbel som med sin form och uttryck skall locka till lek både för barn och vuxna.  Syftet med projektet har varit att förstå något mer om människors interaktion med arkitekturen och vad som skapar upplevelser.

This work is a thesis in Information Design with a focus on Spatial Design. The purpose of the work is to investigate the needs and functions that a larger food store’s foyer boutique has to fill, with increasing digitalization and the changing habits of shoppers using more online services instead of shopping in physical stores. Digitalization means that people do not have to shop at a physical location, with a result in people no longer meeting face-to-face in the same manner as before. The work also examines how the store’s foyer area spatially can make visible and communicate a solution to meet these needs and functions. Questionnaires have been developed to find out what needs and functions a food store’s foyer boutique needs to fill. A focus group has been carried out with participants who are knowledgeable in the area of shop fittings. Also, a site analysis of ICA Maxi Eurostop in Örebro has been carried out in order to be able to communicate and make visible a solution to the needs and functions to be found in a grocery store's foyer boutique.  Based on theory and empirical evidence, a design proposal has been developed that shows how larger food stores' foyer boutiques can be used as meeting places. Instead of only placing a bench, this work has produced a modular booth with several types of seating possibilities. The module booth also has electrical outlets to be able to charge digital devices and has ceilings and fabric-covered walls to reduce the transition of sound, thus forming a kind of sound-damping room within the room. By placing out different types of seating opportunities, more people can stop and meet, which can facilitate social interactions between people (Gehl 2011).  Keywords: Digitization, shop fittings, meeting place, spatial design, public spaces. / Det här arbetetär ett examensarbete inom Informationsdesign med inriktning mot Rumslig gestaltning.Syftet med arbetet är att undersökavilka behov och funktioner som en större matbutiks förbutik har anledningatt fylla,i och med den ökade digitaliseringen och de förändrade handelsvanorna med att handla onlineistället för i fysiska butiker, där resultatet att människor som är olik varandra inte möts på samma sätt som tidigare. Arbetet undersöker även hur förbutiksområdet rumsligt kan kommunicera och synliggöra en lösning för att mötadessabehov och funktioner. Frågeenkäter har tagits fram för att ta reda på vilka behov och funktioner som en matbutiks förbutik behöver fylla. En fokusgrupp har utförts med kunniga inom butiksinredningoch en platsanalys av ICA Maxi Eurostop i Örebro har utförts för att kunna kommunicera och synliggöra en lösning på de behov och funktioner som kan finnas i en matbutiks förbutik. Utifrån teori och empiri har ett designförslag tagits fram som visar hur större matbutikers förbutiksområden kan användas som mötesplatser. Istället för att endast placera ut en bänk på ytan så har det i detta arbete tagits fram ett modulbås med flera typer av sittmöjligheter. Modulbåsen har äveneluttag för att kunna ladda digitala enheter, och har tak och tygbeklädda väggar för att minska övergången av ljud, vilket därmed bildar ett slags ljuddämpande rum i rummet. Genom att placera ut flertyper avsittmöjligheter kan fler människor stanna upp ochmötas, vilket kan underlätta för sociala interaktioner olika människor emellan(Gehl 2011).

Handeln har spelat en stor roll för stadens utveckling och har länge ansetts väsentligt för den sociala dimension som det offentliga livet utgör. Det senaste decenniet har handeln genomgått markanta förändringar, då näthandeln har ökat kraftigt. Detta anses vara en bidragande faktor i det minskade utbudet av butikslokaler i staden. Därför skulle detta kunna leda till att handeln plats i staden och därmed det offentliga livet påverkas av näthandelns framväxt. Därför syftar detta arbete att undersöka hur svenska kommuner arbetar med frågor om näthandel och olika handelsplatser samt vilken koppling kommunerna anser att de har till det offentliga livet. Dessutom har arbetet för avsikt att ta fram några punkter som anses viktiga att förhålla sig till inför arbetet med dessa frågor.   Vi har använt oss av dokumentär forskning för att samla in empiri till undersökningen och områdesöversikten därefter har kvalitativ textanalys använts för att undersöka empirin från fyra olika kommuner. Perspektiven från såväl områdesöversikten som teorin om governance har använts för att analysera vår empiri. I slutsatsen ligger analysen till grund för besvarandet av problemformuleringen. Därefter besvaras även uppsatsens frågeställning om kommunernas ställningstagande angående handelsplatser och dess korrelation till näthandel och sambandet mellan handel och offentligt liv samt hur fysisk planering bör verka för att bibehålla offentligt liv i centrumkärnan.

The aim of this thesis is to investigate and increase the understanding of a present function of today´s public library, namely the function of meeting place; here called the social function or social space. Two small town libraries are included in the study, and the questions examined are:How is this function described at the two libraries and what similarities and differences are there between the two? How can one describe the relation between how the library as social space is described in research and at the libraries? The theoretical framework used in examining these questions, consists of three different discourses in culture policy (the discourse of state, market and civil society) and theories on civil society and the public library. A summary of current research makes visible eight different aspects of the public library as a social space. These aspects functions as parts of the theoretical framework as well. When put in relation to the material from the two small town libraries, the following aspects emerge as dominant: the library as a ”third place”, the library as a low-intensive meetingplace, the library as a space for inclusiveness and belongingness – and in a perhaps slightly more indirect way also the library as a space for civic librarianship (in a Swedish sense) and learning aspects. The ways in which the library as social space is described can to a relatively large extent be related to a communicative discourse or civil society, although in some aspects also to the state and market discourses.