The purpose of this paper is to find more understanding for pupils in compensatory educational situations and get an idea about how they place themselves in the social hierarchy. In my study I have interviewed four pupils with different experiences from school with the common denominator of being placed in a special class during some hours of the week. The purpose of this placement is to get them to achieve better results in various subjects depending on their grade but this also means a social separation from friends in the ordinary class and this doesn't correspond well with the democratic idea of "one school for all". What I found was that these pupils categorize themselves different from each other and while two of the pupils find themselves very included in the school's social network the remaining two had problems functioning satisfactory in a social matter according to their own liking. The feeling of exclusion though can not be connected to their participation in the special class but rather to their earlier social experiences.

Vårt examensarbete handlar om utagerande barn som har sociala svårigheter i förskolan. Syftet med arbetet var att undersöka vilket bemötande pedagogerna har gentemot utagerande barn samt vilka metoder och strategier som används i arbetet för att integrera dessa barn. I arbetet var vårt mål även att undersöka om de utagerande barnens föräldrar är med i pedagogernas arbete, svårigheter som kan uppstå i arbetet och om eventuellt andra resurser finns tillgängliga för både de utagerande barnen och pedagogerna på förskolan. Dessa presenteras i litteraturgenomgången och diskuteras sedan i samband med resultatet i diskussionsdelen. Genom en kvalitativ intervjuundersökning med sex pedagoger från olika förskolor i södra Skåne har vi fått fram svar på uppsatsens frågeställningar där enstaka verkliga fall har presenterats av de intervjuade pedagogerna.

Syftet med denna jämförande studie är att ta reda på vilka slags svårigheter elever i grundskolans tidigare år kan ha och hur undervisningen för dessa ser ut. Jag har utgått från två skolor i Stockholmsområdet: en ”invandrartät förort” samt en stadsdel i Stockholms innerstad för att även ta reda på hur elevers möjligheter att klara skolans mål påverkas av deras uppväxtmiljö, föräldrars bakgrund och social tillhörighet. Den likvärdiga skolan som beskrivs i skollagen – vad innebär den i praktiken? För att svara på detta har jag genomfört intervjuer med tre lärare och en specialpedagog samt utgått från tidigare forskning inom området och Bourdieus kapitalbegrepp. Ur resultatet framkommer att den specialpedagogiska undervisningen bedrivs utifrån två olika utgångspunkter i de två områdena. ”Innerstadsklassen” arbetar med hjälp av specialpedagog och ”förortsklassen” utan. Jag tolkar mitt resultat som att elevers skolframgång till stor del avgörs av uppväxtmiljö och social tillhörighet. Vilka krav föräldrar ställer på skolan kan också avgöra vilket stöd eleverna får. Studien visar att framför allt skolor i storstadsområdena blir allt mer segregerade, skillnaderna mellan olika skolor ökar kraftigt. Skolresultaten sjunker på de skolor som ”tappar” elever, bland annat till följd av kamrateffekten. Utifrån denna undersökning kan jag inte se att de båda elevgrupperna i studien får samma utbildning. Men studien pekar också på att den likvärdiga skolan är möjlig. Forskning visar att effektiva skolor med gott resultat, trots elever med sämre sociala förutsättningar än andra skolor, lyckas om det finns ett tydligt ledarskap samt om eleverna bemöts med höga förväntningar och respekt. Olika former av utvärderingar av elevers kunskaper är också av stor vikt.

This thesis describes and analyzes how some early childhood educators and parents perceive cooperation in educational work with 4-5 years old children who have been diagnosed with autism. The work will examine which approach preschool teachers assume, the extent to which parents are involved in the work and how parents influence looks. The Literature section provides an overview of previous research on different pedagogical approaches with autistic children, what parental cooperation can mean for autistic children, and what advantages and disadvantages there are with cooperation between preschool teachers and parents.This work has a hermeneutic perspective. The method is based on a qualitative study where we used qualitative interviews with a hermeneutics base. The theoretical starting point for this work is the variety of theoretical perspectives.The final results/summary we came up with is that preschool teachers and parents of autistic children believe that parental cooperation in preschool has a crucial role in children's development and learning. Both sides believe that it is necessary to have a partnership, but we also came to the conclusion that parental cooperation, in addition to the positive, was also perceived as problematic to some degree.

No description available.

Inledning: I den här studien har lärares tankar kring engelskundervisning i syfte att individanpassa den för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar undersökts. I Lgr11 (2011, rev. 2016, s. 8) redogörs för att undervisning ska anpassas efter varje individsbehov och förutsättningar. I denna studie ges möjlighet att ta del av lärares kunskap och verktyg som medverkande beskriver att de använder för att individanpassa undervisningen. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur lärare tänker kring engelskundervisningen i syfte att individanpassa den för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i grundskolans tidigare år. Metod: Undersökningen har genomförts genom tillämpandet av en kvalitativforskningsmetod i form av semistrukturerade intervjuer. I studien har sex verksamma lärare i engelskämnet intervjuats och deras intervjusvar har transkriberats och analyserats. Metoden har möjliggjort att ta del av lärares redogörelser gällande engelskundervisningen och i vilken mån individanpassning av denna sker. Resultat: Resultatet av studien visar att lärare beskriver att elever får arbeta varierat i engelskundervisningen med språkfrämjande inslag. Medverkande anger att de har tillräckligkunskap inom neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, men trots detta uttrycker de enönskan om att få ta del av mer forskning. Det framkommer också att lärarna på grund avtidsbrist har svårigheter med att individanpassa sin engelskundervisning.

Detta är en kvalitativ studie med syfte att analysera hur pedagoger samtalar med vårdnadshavare och elev kring utvärdering av åtgärdsprogram under uppföljningssamtal. För att tydliggöra den här studiens syfte har följande frågeställningar använts: Vad är innehållet i ett uppföljningssamtal? Hur samtalar deltagarna kring åtgärder och extra anpassningar? Hur ser elevens delaktighet i den muntliga kommunikationen ut? Metoden som används i studien är inspelade utvärderingssamtal med pedagoger, vårdnadshavare och elever i årskurs 7 och 9. Studien består av tre inspelade uppföljningssamtal kring åtgärdsprogram. Samtalen analyseras utifrån helhetsanalys, delanalys och samtalsanalys som metod. Som en teoretisk utgångspunkt har ett sociokulturellt perspektiv med inriktning på interaktion används. Resultatet av studien visar att samtalet har fokus på åtgärder och extra anpassningar som finns dokumenterade kring eleven. Specialpedagogen leder samtalet framåt och är den som håller samman deltagarna. I studien framgår att elevens möjlighet till delaktighet är stor. Dock innebär inte denna delaktighet att hänsyn tas till elevens tankar och åsikter i utvärderingen av åtgärder och extra anpassningar. I analysen framkommer även att i samtalet finns inget som visar på att åtgärderna och extra anpassningarna utvärderas utifrån hur väl de har fungerat för eleven. Under samtalet diskuteras de behov eleven har och vilken typ av stöd, åtgärder och extra anpassningar som finns, till viss del diskuteras hur de fungerar. Men inget tas bort eller läggs till i åtgärder eller extra anpassningar, trots att det är tydligt att en del av anpassningarna och åtgärderna inte alls är funktionella. / This is a qualitative study aimed at analyzing how educators talk with parents and pupils when evaluating Individual Educational Plans (IEP) during follow-up discussions. To clarify the purpose of this study, the following questions have been used: What is the content of an IEP follow-up meeting? How do the participants talk about accommodations and interventions? What does the pupil’s participation in the oral communication look like? The method used in the study is recorded evaluation discussions with educators, parents and pupils in grades 7 and 9. The study consists of three recorded IEP follow-up meetings. The conversation is analyzed based on overall analysis, part analysis and conversation analysis as a method. As a theoretical point of view, a socio-cultural perspective with a focus on interaction is used. The result of the study shows that the conversation focuses on accommodations and interventions that are documented in the IEP. The special pedagogue leads the conversation forward and is the one that brings the participants together. The study shows that the pupils have a major opportunity for participation. However, this participation does not mean that the pupils ́ thoughts and opinions are taken into account in the evaluation of accommodations and interventions. The analysis also shows that there is nothing in the conversation that shows that the accommodations and interventions are evaluated according to how well they have worked for the pupil. During the conversation, the needs of the pupil are discussed and also what types of support, accommodations and interventions there are in the IEP, although they are only partially evaluated. No changes are made to the IEPs, even though it is clear that some of the accommodations and interventions are not functional at all.

Syftet med denna studie har varit att få en bredare förståelse och en inblick i hur det socialpedagogiska arbetet för barn med särskilda behov kan se ut på en skola. Vidare har intervjuer av kvalitativ karaktär utförts för att ta reda på hur olika professioner i socialpedagogens omgivning upplever det arbetet för dessa barn. De olika intervjupersonerna är en rektor, en lärare, en kurator och en socialpedagog. För att analysera och bearbeta det insamlade har teorin om empowerment tillämpats samt Thomas Scheffs teori kring sociala band. Vidare har en tematisk analys av det empiriska materialet utifrån respektive intervju utförts där sammanlagt tre teman står i fokus. Resultatet belyser en ökning av möjligheter och förutsättningar för de eleverna med särskilda behov genom att ha en socialpedagog anställd på skolan. Det är ett kompletterande verktyg för de andra professionerna på skolan och varje elev får större chans att lära och utvecklas då socialpedagogen kan arbeta på ett mer individanpassat sätt. Vidare kompletteras de olika professionernas kunskap och expertis kring sina områden vilket respondenterna uttryckte hade visat en positiv effekt för eleverna. / The aim of the study is to get a wider understanding and an insight about the social pedagogical work in school with children who have special needs. Qualitative interviews has been conducted to find out how different professionals experience the social pedagogical work for these children. The various interviewers are a principal, a teacher, a curator and a socialpedagogue. In order to analyze and process the collected material the theory about empowerment have been applied and Thomas Scheffs theory about social bands. Furthermore, a thematic analysis of the empirical material from each interview has been conducted, in wich a total of three themes are in focus. The result of the study illustrates oppurtunities and conditions for those students with special needs by having a socialpedagogue as an employed at the school. It is a complementary tool for other professionals in the school and each student gets a better chance of learning and developing when the socialpedagogue can work in a more individually way. The various professionals knowledge and expertise about their own areas combined with eachother had shown a positive effect on the students.

No description available.

Government reports and investigations state that an increasing number of students are in need of additional support in upper secondary school. The Upper Secondary Education Inquiry from 2015 states that everyone in the school is responsible for supporting students in need of special support. School librarians therefore have a responsibility to support these students. However, the education in library and information science do not provide librarians with any knowledge about pedagogical work for students with disabilities. The purpose of this thesis is therefore to investigate which competencies are important in school librarians' pedagogical work for high school students with disabilities, how they have been acquired and which competencies they consider to be lacking and want to develop. To answer the questions, five school librarians were interviewed. The interviews were coded and then divided into themes. The results were analyzed using Ellström's definition of competence, skills development and Goleman's theories of emotional intelligence. The study concluded that important competencies in relation to pedagogical work for students with disabilities constitute: technical competencies, reading level competence, pedagogical competence and competence about how interact with students and educators. All competencies also include personal and social competencies that are interdependent. The informants have acquired their skills through both informal and formal measures. They feel that they lack diagnosis-related competence and special educational competence. They also want more practical experience.