I vår undersökning Skönlitteratur som en kunskapskälla i so-ämnen kommer vi att beskriva hur pedagoger ställer sig till användandet av skönlitteratur som en kunskapskälla i deras so-undervisning. Vidare beskriver vi hur pedagogerna tar tillvara de möjligheter och dessutom överkommer de svårigheter som kan uppkomma vid användandet av skönlitteratur i undervisningen. Syftet med vår undersökning är att ta del av hur skönlitteratur kan fungera som en källa för att utveckla elevers kunskaper inom so-ämnen. För att få svar på syftet med vår undersökning valde vi att använda oss av kvalitativa intervjuer med 10 stycken pedagoger, verksamma i grundskolans tidiga år. För att få en variation i vårt resultat har vi medvetet valt pedagoger med varierande användningsgrad av skönlitteratur i sin so-undervisning. För att förstå vilka kunskaper eleverna kan utveckla med hjälp av skönlitteraturen i so- undervisningen har vi analyserat vårt empiriska material utifrån Aristoteles kunskapssyn. Resultatet visar att eleverna utvecklar förståelse för historiska händelser, geografiska platser, levnadsvillkor och etiska ställningstaganden, vilket skedde i tematiska former. Slutsatsen av vår undersökning är att förståelse för andra, som en kunskap, genomsyrar det arbete som har skönlitteratur som en utgångspunkt, då det ger eleverna möjlighet till inlevelse och identifiering med andra. Vidare skapar skönlitteraturen även kunskap i ett sammanhang, som i sin tur gör att eleverna får en fördjupad förståelse för arbetsområdet.

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka hur och om pedagogerna använder sig av estetiska lärprocesser i undervisningen. Det finns endast vid ett tillfälle inom so-ämnena som estetik tas upp och det är inom religionen. Detta kan ge en skev uppfattning om hur estetiken ska integreras inom de samhällsorienterade ämnena. Dessvärre är även den teoretiska kunskapen mer överordnad framför den praktiskt-estetiska kunskapen. För att genomföra denna undersökning har vi använt oss av kvalitativa intervjuer där vi har intervjuat sex pedagoger som har minst fem år av arbetslivserfarenhet inom skolverksamheten. Vi har valt att lyfta fram tre övergripande områden i vårt resultat och de är: läroplanen, estetik i klassrummet och estetiska arbetsmetoder. Dessa övergripande områden har vi sedan analyserat utifrån tidigare forskning och teori. Det sociokulturella perspektivet, att man lär sig i sociala sammanhang ligger som grund i detta arbete. Vi kan konstatera utifrån vårt resultat att pedagogerna är positivt inställda till att använda sig av estetiska lärprocesser i undervisningen. Pedagogerna ser mer än gärna att estetik är en del av undervisningen. Det finns dock faktorer som bidrar till att estetiken väljs bort. Dessa faktorer är: tid för planering, brist på lokaler och större utrymmen samt brist på kompetens inom de estetiska arbetsmetoderna. Vi anser att om det kan avsättas tid för planering där lärare får möjlighet att hjälpa varandra så är något som borde prioriteras. I verksamheten borde det även göras en översikt på vilka estetiska kompetenser de olika lärarna besitter. På så sätt kan pedagogerna utnyttja varandras kunskaper vilket kan bidra till att mer estetik integreras i undervisningen.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur lärare arbetar med differentierad undervisning för andraspråkselevers begreppsförståelse i so, samt vad deras definition av begreppet differentierad undervisning innebär. Varför definition av begreppet är viktigt och relevant är för att få en översikt kring lärarnas kunskaper och tillvägagångssätt i undervisningen, då alla elever har rätt till likvärdig utbildning enligt Lgr 22 (Skolverket, 2022). Att fokusera på lärares definition av differentierad undervisning kan också bidra till att öka lärarnas professionalisering och kompetens inom området. I studien om lärarnas arbete har socialkonstruktivismens syn använts för att tolka och förstå lärarnas uppfattningar samt deras arbete. Enligt detta perspektiv är det viktigt att ta hänsyn till elevernas bakgrund, erfarenheter och språkkunskaper för att skapa en inkluderande och givande undervisningsmiljö.  Genom att arbeta med differentierad undervisning kan lärare hjälpa eleverna att utveckla en djupare förståelse för ämnet och främja deras inlärning på ett effektivt sätt. Denna studie är av relevans då den lyfter fram vikten av att förstå hur lärare arbetar med differentierad undervisning för att främja andraspråkselevers begreppsförståelse i so-ämnena. Genom att undersöka lärarnas definition och tillvägagångssätt inom detta område kan vi få insikt i hur undervisningen kan anpassas för att möta elevernas behov på ett effektivt sätt. Utifrån kvalitativ metod har vi med hjälp av semistrukturerade intervjuer fått fram resultat som besvarar våra forskningsfrågor.  Lärarna som deltog i vår studie är lågstadielärare som arbetar med so-ämnena. Resultatet visar att lärares definition och inställning till begreppet differentierad undervisning liknar varandra. Det visar sig att alla intervjuade lärare arbetar differentierat utifrån olika metoder och strategier för att kunna nå ut till alla elever. Deras definition och inställning till differentierad undervisning tyder på att begreppet är viktigt men svårtolkat på grund av dess vaghet. Dessutom visar resultaten att lärarna anser att alla elever oavsett bakgrund behöver stöttning och vägledning gällande begreppsförståelse i so.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka F-3 lärares förhållningssätt till kulturell mångfald som del av innehållet i SO-undervisningen. Den kvalitativa datainsamlingsmetoden i denna studie är semistrukturerade intervjuer. Vi har analyserat insamlad data med utgångspunkt i ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. F-3 lärarna som intervjuats beskriver olika möjligheter och hinder som de upplever kan uppstå i undervisning. Slutsatsen som presenteras i studien är att lärarna ser positivt på kulturell mångfald som en del av innehållet i SO-undervisningen, och att de samtidigt anser att undervisning om kulturell mångfald kan ge upphov till utmaningar som behöver hanteras.

Andraspråkselever ökar avsevärt i det svenska samhället och inte minst i de svenska skolorna. Ökning av andraspråkselever kan ställa skolor, men framförallt lärare för stora utmaningar eftersom det krävs resurser och flera metoder för att kunna främja deras lärande. De samhällsorienterande ämnena innefattar ett ämnesspecifikt språk som andraspråkselever kan betrakta som svårt, därför är det väsentligt att lärarna kan arbeta språkutvecklande för att utveckla elevernas språkliga förmågor, men även för att bidra till en inkluderande klassrumsmiljö. Detta arbete grundar sig i en undersökning som genomförts på två skolor söder om Malmö, för att se hur lärare och modersmålslärare arbetar för att hjälpa andraspråkselever att uppnå en framgångsrik skolgång och vilka effekter detta ger till deras lärande. Arbetet grundar sig även till det sociokulturella perspektivet och hur stor påverkan det har för elevernas lärandeprocess.

Studien syftade till att undersöka vilka semiotiska modaliteter som förekom och hur de samspelade i SO- och NO-läromedel för elever i årskurs 1-3, samt om det skiljde sig mellan läromedlen. Utifrån syftet formulerades tre forskningsfrågor, vilka var: Vilka semiotiska modaliteter förekommer i läromedlen? Hur samspelar de semiotiska modaliteterna med varandra? Vilka likheter och skillnader finns mellan läromedlen, med avseende på förekomst av och samspelet mellan semiotiska modaliteter? De teoretiska perspektiv som studien utgick från var det sociosemiotiska perspektivet samt det designteoretiska och multimodala perspektivet. För att besvara forskningsfrågorna genomfördes en kvalitativ textanalys på fyra läromedel för elever i årskurs 1-3, Boken om SO, SO-boken, Boken om NO och NO-boken. Utifrån Danielsson och Selanders (2014) analysmodell utarbetades fyra analyskategorier som låg till grund för analysarbetet. Samtliga analyskategorier kopplades till samspel mellan textens delar. Resultatet visade att de analyserade läromedlen innehöll flera olika semiotiska modaliteter, bland annat rubrik, brödtext, bildtext, faktarutor, fotografier, teckningar och symboler. Vidare visade resultatet att det överlag var samspel mellan de semiotiska modaliteterna. Det var nästan alltid samspel mellan brödtext och rubrik, bild och bildtext samt bild och brödtext. Resultatet visade även att det var varierande samspel mellan brödtext och bildtext och brödtext och faktarutor. Samtliga läromedel visade på rumslig närhet mellan verbal text och bild, vilket bidrar till samspel. Vad gäller likheter och skillnader visade resultatet att läromedlen överlag liknade varandra vad gäller samspelet, men det fanns vissa skillnader som kunde relateras till om det var SO- eller NO-läromedel. Bland annat skiljde sig användningen av faktarutor.

Studiens mål är att utforska hur låg- och mellanstadielärare arbetar för att förebygga språkchock i övergången till mellanstadiet inom de samhällsorienterande ämnena. Studiens mål var även att bidra till ökade ämnesdidaktiska kunskaper inom SO-ämnena. Målet med studien är också bidra till den pågående diskussionen om bästa praxis för språkutveckling och ämnesundervisning inom samhällsorientering.För att fokusera på studiens syfte valde vi två frågeställningar: “Hur reflekterar verksamma lärare över sina arbetssätt för att främja språk- och kunskapsutveckling och undvika eller lindra en språkchock inom SO-ämnena?” och “Vilka språkliga utmaningar upplever SO-lärare när elever går från lågstadiet till mellanstadiet?“. För att besvara våra frågeställningar valde vi att utgå utifrån en kvalitativ metod genom att intervjua totalt sju grundskollärare varav tre var lågstadie- och fyra var mellanstadielärare. För att ge studien ett fylligare underlag intervjuade vi lärarna utifrån semistrukturerade intervjuer. Därefter sammanställde vi resultatet av undersökningen i olika teman, vilket gör att intervjusvaren blir enklare att organisera och tolka. Studien framhäver att samtliga intervjuade lärare använder sig av olika strategier och metoder för att lindra eller förebygga språkchock. Studien framhäver att undervisningen kring språkutveckling är kontextbunden och innehåller rikliga interaktionsmöjligheter, samtidigt som den bekräftar lärarens centrala betydelse för att stödja elevernas kunskapstillväxt. I diskussionsdelen presenteras tankar och slutsatser baserade på studiens resultat, vilket behandlar forskningsfrågorna. Dessutom diskuteras hur studien kan påverka den framtida yrkespraktiken och pekar på möjliga vägar för fortsatt forskning inom ämnet.

Vår forskning har utgångspunkt i ett kunskapsbehov för hur lärmiljön kan utformas för att inkludera samtliga elever, oavsett individuella behov och bakgrund i SO-undervisning. Syftet med studien är att utforska hur yrkesverksamma 4-6 lärare definierar begreppet inkludering och hur det påverkar deras undervisningspraxis för att främja inkludering i SO-undervisningen. För att samla in data som svarar på våra frågeställningar har vi genomfört sju intervjuer med erfarna (minst tre år) lärare i grundskolans årskurs 4-6. Den insamlade datan har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv, vilket resulterade i tre framträdande teman. Resultaten visar att inkludering är en viktig aspekt inom lärarprofessionen där lärarna genom olika undervisningsstrategier och anpassningar strävar efter att skapa en gynnsam miljö där alla elever kan delta och nå sin fulla potential. Anpassningar utifrån elevens lärande, samarbeten och diskussioner är en del faktorer som bidrar till en inkluderande lärmiljö i SO. Dessutom visar resultaten att det inte finns en märkbar skillnad mellan SO och andra ämnen i skolan. Genom att visa att inkludering är en viktig aspekt inom SO-undervisningen och sträcker sig över flera ämnen, ger studien insikter som kan påverka utformningen av undervisningsmetoder.

I dagens samhälle är behovet av digitala kompetenser allt mer påtagligt och utbildningssektorn är inget undantag. Bristen på enhetlig digital kompetens i lärarkåren leder till oklarheter om hur de digitala verktygen används på mest effektivt sätt för att bedriva undervisning i de samhällsorienterade ämnena. Det krävs en mer enhetlig grund för att främja lärarnas digitala färdigheter och förståelse för hur digitala verktyg kan användas i SO-undervisningen och uppfylla läroplanens mål. Denna studie undersöker hur lärares digitala självsäkerhet påverkar deras användning av digitala verktyg i undervisningen av samhällsorienterande ämnen för elever i årskurserna 1-3. Syftet med studien är att undersöka potentiella samband mellan lärares användning av digitala verktyg i grundskolans tidigare år i SO-undervisning och deras självsäkerhet för att kunna bedriva en kunskapsfrämjande undervisning med dessa verktyg. Totalt har en enkät och fyra intervjuer genomförts med verksamma och legitimerade lärare i Skåne i årskurserna 1-3 med en slutlig blandad metodanalys. Empirin har analyserats med hjälp av Punya Mishra och Matthew Koehlers teoretiska ramverk TPCK och Albert Banduras teori om självförmåga. Vårt resultat belyser ett samband kring att de lärare som känner självsäkerhet och en upplevd användbarhet och tillfredsställelse gällande användningen av digitala verktyg, är även de lärare som använder verktygen som mest. Tidigare forskning visar på en avsaknad av fortbildning och stöd för lärare i deras professionella utveckling av digital kompetens. Denna avsaknad är även något som framkommer i vårt resultat. Det är tydligt att lärarna har en drivkraft att bedriva undervisning i de samhällsorienterade ämnena med digitala verktyg, men att det finns ett behov av att effektivisera och uppdatera verktygen.

Läromedelsgranskingen som förr var obligatorisk är nu helt avskaffad och lärare får inta rollen som läromedelsgranskare själva. Tiden som lärare lägger på granskning av läroböcker är dock relativt begränsad. Därför kan läromedelsanalyser av aktuella läroböcker bidra till att lärare får insikt i vad böckerna har att erbjuda. Denna studie syftar till att synliggöra de fyra SO-ämnenas utrymme, hur deras syften kommer till uttryck samt hur djupgående ämnesområden behandlas i SO-läroböcker för årskurs 1-3. För att besvara våra frågor har vi genomfört en jämförande läromedelsanalys av läroböcker i de samhällsorienterande ämnena för lågstadiet. Studien har synliggjort att historieämnet tilldelas störst utrymme i SO- läroböcker och att läroböckerna behandlar innehållsområden med olika mycket djup.Resultatet visar även att geografiämnet får minst utrymme i böckerna och att de sammanfattande punkterna i syftet, ur kursplanen för geografi, behandlas i olika stor utsträckning.