Syftet med studien är att undersöka hur ett antal verksamma lärare i den svenska grundskolan upplever att deras sätt att undervisa inom de samhällsorienterade ämnena har förändrats genom kooperativt lärande. Syftet är även att undersöka hur lärarna upplever att eleverna påverkas när kooperativa metoder används i undervisningen av de samhällsorienterade ämnena. Två frågeställningar skapades för att svara mot studiens syfte: På vilket sätt upplever lärarna att kooperativt lärande skiljer sig från hur de tidigare undervisat inom de samhällsorienterade ämnena? Hur anser lärarna att kooperativa metoder påverkar elevers sociala relationer? För att skapa en uppfattning av verksamma lärares erfarenheter kring kooperativ undervisning i svenska klassrum skickades en webbenkät ut via sociala medier. Val av metod grundar sig i att vi eftersökte verksamma lärares svar från ett större geografiskt område, vilket en enkät kan bidra till. Vår tolkning och analys av lärarnas svar från enkäten visar att en kooperativ undervisning kan ledatill att eleverna deltar mer aktivt i undervisningen. Genom vårt resultat blir det synligt att kooperativt lärande även kan bidra till att eleverna inkluderas i en grupp och att fler relationer kan skapas i klassrummet. Sammanfattningsvis har vi identifierat att flertalet av lärarnas svar i enkäten pekar på att elevernas engagemang, motivation och intresse för undervisningen har stärkts sedan de införde kooperativ lärande i de samhällsorienterande ämnena.

Syftet med arbetet är att kartlägga uppfattningar inför genomförandet av undervisning inom sex och samlevnad hos snart verksamma lärare från Malmö universitets grundlärarutbildning inriktning årskurs 4–6 med fjärde undervisningsämne naturorientering och teknik eller samhällsorientering. Intresset för området baseras på ämnets kommande reformering samt en upplevd brist på utbildning inom sex och samlevnad. Tidigare forskning presenteras och visar fördelar med likväl som kritik mot utbildningen utifrån lärarstudenters upplevelser. Fortsättningsvis har en studie utförts genom semistrukturerade intervjuer där kvalitativa data samlats in i form av upplevelser av sex och samlevnad från lärarstudenter med SO, alternativt NO som fjärde undervisningsämne. Data har sedan bearbetats och presenteras utifrån en fenomenografisk metod i en resultat- och analysdel. Slutsatserna vilka dras är att respondenternas upplevelser varierar när det kommer till hur redo de känner sig inför att undervisa inom ämnet och det beror delvis på bristen av utbildning men även personligt engagemang. Fortsättningsvis dras slutsatsen att de anser att, brist på utbildning, mångkulturalitet och åsikter, föräldrar samt årskurs kan hindra undervisningen inom ämnet. Vidare förs en diskussion som bland annat tar upp vems ansvar det är att bedriva undervisning inom ämnet samt hur styrdokumenten både kan hjälpa likväl som stjälpa elever och lärare inom undervisningen. Avslutningsvis sammanfattas diskussionen och förslag på framtida forskning ges.

Syftet med denna empiriska studie är att öka förståelsen för hur lärare upplever det ämnesintegrerade arbetssättet i SO-undervisningen. Frågeställningen för arbetet lyder: Hur reflekterar lärare i årskurserna 1–3 över sina upplevelser av att integrera SO medövriga skolämnen?. Studien riktar sig till de lärare och studenter som är intresserade av att arbeta ämnesintegrerat med SO-ämnena och vill veta mer om vad arbetssättet kan innebära. Vi har genomfört studien på en kvalitativ metodansats och intervjuat nio verksamma lågstadielärare om deras upplevelser och erfarenheter av att integrera SO-ämnena med andra skolämnen. Vi har analyserat lärarnas utsagor utifrån det hermeneutiska perspektivet intersubjektivitet såväl som lärandeteorierna det sociokulturella perspektivet, konstruktivismen samt pragmatismen. Vi har även analyserat utsagorna utifrån det teoretiska begreppet KASAM. Studien uppmärksammar att det finns intersubjektivitet bland de intervjuade lärarna kring vilka fördelar de upplever att det ämnesintegrerade arbetssättet kan ha i undervisningen och elevers förståelse- och kunskapsutveckling. I resultat- och analyskapitlet uppmärksammas såväl det som gör att lärarnas uppfattningar och erfarenhet av ämnesintegrerat arbete i SO skiljer sig åt, bland annat huruvida de undervisar i alla lågstadiets skolämnen eller enbart några. Utifrån de intervjuade lärarnas utsagor för vi en diskussion i förhållande till tidigare forskning. Slutsatserna av denna diskussion är att lärarnas utsagor stämmer bra överens med tidigare forskning. Slutsatsen lyfter även fram att det finns både likheter och skillnader, exempelvis att huruvida de undervisar i alla lågstadiets ämnen eller enbart några, påverkar hur lågstadielärare upplever att integrera SO med andra skolämnen och vice versa. Studien avslutas med förslag på vidare forskning, där vi lyfter fram att forskningen kring elevernas syn på den ämnesintegrerade undervisningen är bristande. Vidare forskning som undersöker ett elevperspektiv anser vi hade tillfört kunskap och förståelse om det ämnesintegrerade arbetssättet.

Syftet med denna studie är att undersöka hur fyra olika skolor i Malmö utformar sitt arbete med extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen. Både generella extra anpassningar men framförallt har vi undersökt om det finns specifika extra anpassningar i de samhällsorienterande ämnena. Vidare är syftet att undersöka vilka hinder och möjligheter som lärare upplever finns gällande extra anpassningar i just de samhällsorienterande ämnena.Den första teoretiska utgångspunkten för denna studie är att Varje ämne har sitt eget tänkande och en egen kunskapsdomän. Varje ämne har sin unika uppbyggnad och kräver således olika förmågor. Om man som lärare undervisar ämnesspecifikt borde även de extra anpassningarna till ämnet vara ämnesspecifika. Den andra teoretiska utgångspunkten för denna studie är Inkludering- alla elever lär inte lika. I denna utgångspunkt lyfter vi det kritiska perspektivet och en central del i detta perspektiv är att man söker orsaken till de problem en elev har utanför eleven själv. Vår studie utgår från en kvalitativ metod. En kvalitativ metod utgår från en holistisk kontext, med andra ord, metoden utgår från helheten och sammanhangen har betydelse (Alvehus, 2013:20–23). I vår studie studerar vi enbart några få lärares undervisningsmetoder när det kommer till extra anpassningar och dessa metoder studeras som en helhet. Det empiriska materialet består av insamlad dokumentation från observationer av fyra SO-lektioner och fyra intervjuer med de medverkande lärarna. Detta material har vi sedan bearbetat och analyserat med hjälp av våra teoretiska perspektiv, det vill säga att Varje ämne har sitt eget tänkande och Inkludering- alla elever lär inte lika.Resultatet av vår studie visar att det inte finns specifika extra anpassningar i de samhällsorienterande ämnena. De medverkande lärarna arbetar flitigt med extra anpassningar i de samhällsorienterande ämnena, men dessa anpassningar är generella och inte specifika för ämnet. Däremot arbetar lärarna med specifika extra anpassningar i sin svensk- och matematikundervisning. Lärarna i vår studie är väl medvetna om vad begreppet extra anpassningar innebär och hur de ska arbeta med dessa inom ramen för den ordinarie undervisningen. Lärarna påpekar att tid, klasstorlek och bristen på resurser är ett hinder för deras arbete och vidareutveckling med arbetet kring extra anpassningar. Analysen av vårt resultat visar att lärarna arbetar med extra anpassningar enligt det kritiska perspektivet. Alla lärare är väl införstådda med att miljön runt eleverna behöver anpassas så att alla elever ska förstå innehållet av undervisningen. Lärarna arbetar efter teorin om att Varje ämne har sitt eget tänkande när det kommer till extra anpassningar i matematik- och svenskämnet men inte när det kommer till extra anpassningar i de samhällsorienterande ämnena. Detta är ett resultat som det är värt att forskas vidare i.

Syftet med studien var att beskriva och analysera hur nyanlända högstadieelever, i reguljär klass, stöttas i SO-undervisningens ämnesspråk utifrån ett lärar- ochelevperspektiv. Vidare undersöktes hur stöttningen omsätts i undervisningspraktiken. Undersökningen gjordes utifrån en sociokulturell teoriram för att förståvarför det är viktigt att elevernas språk och kunskaper utvecklas parallellt. Teoretiska utgångspunkter var Vygotskijs teori om språkets roll för tänkande och lärande (Vygotskij, 2001) och Hallidays systemisk funktionella lingvistik, SFL(1993). Som metod användes både data- och metodtriangulering (Denscombe,2018). Genom deltagande observationer (Bryman, 2018) och semistrukturerade intervjuer (Kvale & Brinkman, 2014) med tre SO-lärare och sex nyanlända elever på två olika skolor undersöktes den stöttning som gavs och resulterade i en analys som både tog avstamp i lärarnas och elevernas egna utsagor samt observationernas bild. Resultatet av studien visade att SO-lärarna explicit stöttar eleverna i ämnesspråket med fokus på ord och begrepp och att elevernas modersmål var en underutnyttjad resurs i klassrummet. Eleverna deltog nästan inte i någon interaktion med lärarna eller de andra eleverna i klassen. Stöttningen av de nyanlända eleverna skedde mestadels på mikronivå och lärarna saknade utbildning i hur de ska arbeta explicit med språk- och kunskaper parallellt.

Syftet med denna studie är att undersöka värderingars förekomst i ett multimodalt lärmaterial för SO-ämnena i årskurs 4-6 samt vilka budskap de kan medföra. Vidare syftar studien till att undersöka i vilken mån de upptäckta värderingarna utmanas. För analysen valdes en programserie från Utbildningsradion ut, Jakten på den glömda historien som benämns beröra de samhällsorienterade ämnena och är avsedd för årskurs 4-6. Valet av mediet film grundas i att det är ett allt mer vanligt förekommande lärmaterial i dagens digitaliserade samhälle. Utbildningsradions webbplattform UR Play är en etablerad plattform i undervisningssammanhang som i sitt uppdrag av staten ska vara oberoende samt inte begränsas av upphovsrätt och är således tillgänglig för alla skolor och utbildare. Studiens syfte leder fram till de två frågeställningarna; Vilka värderingar uttrycks genom lärmaterialets modaliteter och vad kan de förmedla? samt I vilken mån utmanas innehållets värderingar genom att ytterligare perspektiv eller motsatsförhållanden ges? Den teoretiska ansatsen för studien är det sociokulturella perspektivet, där utbildningsfilmen förstås som en stödstruktur för lärande. Analysen genomförs med en anpassad version av Danielsson & Selanders multimodala analysmodell med hjälp av en värdepedagogisk syn i form av värden och normer som ständigt förmedlade genom såväl medvetna som omedvetna handlingar i lärsituationer. För analysen sammanställs de modaliteter som kan ses förekomma i film i en tabell. Studien genomförs genom en kvalitativ innehållsanalys av programseriens samtliga 10 avsnitt, där värderingarna som förekommer kategoriseras som explicita eller implicita inom olika modaliteter i respektive avsnitts tabell. Avsnitten ses sedan om på nytt för att undersöka hur de upptäckta värderingarna utmanas genom att erbjuda fler perspektiv eller motsatsförhållanden. Programseriens lärarhandledning används även i analysen för att ta reda på hur tillhörande uppgifter kan bidra till detta. Studiens resultat visar att avsnitten innehåller flera explicita och implicita värderingar inom modaliteterna, och att några teman var särskilt framträdande. De teman som framträder är vetenskapens betydelse, moral, intressekonflikter mellan grupper och individer, identitetsskapande, barns rättigheter, klass, kön och etnicitet. Det som värderingarna tar ställning för konstateras överensstämma väl med läroplanens uppdrag och värdegrund. De värderingar som ses beröra annat än de värden som läroplanen framhåller, utmanas i olika stor grad då en del står oemotsagda och andra utmanas något. Resultatet visar även att det för samtliga värderingar finns en brist på fler perspektiv, vilket inte är förenligt med läroplanens värdegrund och uppdrag samt mål och riktlinjer. I några fall kan uppgifter i lärarhandledningen bidra till att värderingarna utmanas genom vidgade perspektiv, men detta görs i låg grad och konstateras vara beroende av hur den enskilde läraren väljer att arbeta med materialet. Slutsatsen av studien är att önskade såväl som oönskade värderingar kan överföras genom ett filmbaserat lärmaterial. Didaktiska konsekvenser av värderingars förekomst och bristen på fler perspektiv av dem, kan resultera i att eleverna övertar och för värderingar vidare utan reflektion. För att utbildningsfilm ska vara ett fördelaktigt lärmaterial för att uppmärksamma olika perspektiv krävs en medvetenhet om värderingars förekomst hos den undervisande läraren. En sådan medvetenhet kan i sin tur bidra till fördjupade diskussioner med eleverna som på så vis ges möjligheten att utveckla ett kritiskt förhållningssätt, vilket är en viktig förmåga hos framtida samhällsmedborgare.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lågstadielärare ser på bedömning i de samhällsorienterande ämnena. Detta har skett genom att titta på hur lågstadielärare arbetar med bedömning i de samhällsorienterande ämnena, hur de ser på styrdokumentens kunskapskriterier relaterat till sin autonomi och genom att undersöka deras förmåga att göra likvärdiga bedömningar i de samhällsorienterande ämnena. För att undersöka detta genomfördes kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med åtta lärare som undervisar i de samhällsorienterande ämnena på lågstadiet (årskurs 1–3). De intervjuade lärarna fick beskriva hur de arbetar med bedömning samt planering och dokumentation av bedömning i de samhällsorienterande ämnena. De fick även frågor om hur de ser på styrdokumenten, sin autonomi och sitt friutrymme samt sin egen förmåga att göra bedömningar. Resultatet visar att flertalet av de intervjuade lärarna funderar mycket över sin förmåga att göra likvärdiga bedömningar och önskar tydligare riktlinjer. Samtidigt uppger ändå de allra flesta lärarna att de upplever sig vara kapabla till välgrundade och rättvisa bedömningar i de samhällsvetenskapliga ämnena och att de är medvetna om aspekter som kan försvåra en likvärdig och saklig bedömning.

Inledning Kooperativt lärande är en undervisningsmetod där eleverna lär i samspel med varandra och som har sin utgångspunkt i den sociokulturella teorin. Den samhällsorienterande undervisningen gynnas av att ha en välstrukturerad undervisning, där det finns ett stödjande klimat, vilket är grunden i kooperativt lärande. Syfte och frågeställningar Studiens syfte är att bidra med kunskap kring lärares upplevelser av att använda kooperativt lärande i de samhällsorienterande ämnena i årskurs F-3 genom att intervjua åtta verksammalärare. Detta gjorde vi genom att undersöka hur lärarna använder sig av kooperativt lärande i sina klassrum samt undersökte vilka fördelar och utmaningar lärare upplever med kooperativt lärande. Metod För att besvara studiens syfte och frågeställningar genomfördes kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta verksamma lärare i årskurserna F-3. Den insamlade empirin tog sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och analyserades utifrån en fenomenografisk analysmetod. Resultat Resultatet som framkom i vår studie visar på att lärarna undervisar med kooperativt lärande med hjälp av olika strukturer. Genom dessa strukturer tränas både elevernas ämneskunskaper samt deras sociala förmågor tillsammans på ett naturligt sätt. Eleverna blir mer aktiva och delaktiga i sin undervisning och läraren kan lägga tiden där den verkligen behövs, då eleverna är varandras lärresurser. Det som lärarna upplever som utmaningar verkar vara att få de tystlåtna eleverna att våga komma till tals, att få elever att ta eget ansvar för sitt lärande samt att ljudnivån stundtals kan bli för hög. Vår slutsats är att fördelarna med kooperativt lärande väger tyngre än utmaningarna.

Den här uppsatsen behandlar elevers erfarenheter av och förhållningssätt till bedömningsuppgifter i skolår fyra. Undersökningen har varit förlagd på en mellanstor skola i södra Sverige. Vi ämnar med studien få en ökad förståelse för elevers uppfattning om bedömningsuppgifternas syfte, elevernas medvetenhet om bedömningsuppgifter samt arbetsprocessen kring bedömningsuppgifter. Vi har använt oss av Vygotskijs sociokulturella teorier och studiens tidigare forskning som redskap för att tolka och analysera våra intervjusvar. Undersökningen har således genomförts med kvalitativ metod. För att ta elevernas individuella uppfattningar i beaktande har vi använt oss av enskilda samtalsintervjuer. Vi kan av intervjuerna tyda att eleverna anser att ett generellt lärande är bedömningsuppgiftens syfte. De är medvetna om sitt lärande i samband med bedömningsuppgifter men studiens resultat visar dock att eleverna har svårt att definiera sitt tillägnande av kunskap. Därmed blir en av slutsatserna att eleverna har svårt att göra kunskapen till sin egen. En annan slutsats vår studie visar är att eleverna har ett övergripande fokus på bedömningsuppgiftens resultat. I studien resonerar vi således om det för eleverna främst är resultatet i samband med bedömningsuppgifter som är av vikt snarare än tillägnandet av kunskap.

Denna studie undersöker lärares attityder, föreställningar och undervisning om livsfrågor inom ämnet religionskunskap. Huvudfrågorna fokuserar på hur lärare resonerar kring sin undervisning, vilket material som används och hur undervisningen kan se ut. Studien lyfter även vad barns livsfrågor är utifrån ett lärarperspektiv. Åtta mellanstadielärare från två olika skolor i södra Sverige har intervjuats. Resultatet visar bland annat att livsfrågeundervisningen till stor del flyter ihop med värdegrundsundervisningen, både begreppsmässigt och i den praktiska undervisningen. Enligt de intervjuade är livsfrågor inte något som varken kan eller ska begränsas till religionsämnet. Resultatet visar även att lärare sällan planerar in en mer existentiellt tolkande livsfrågeundervisning inom religionsämnet, utan att det i hög grad sker spontant och är beroende av att eleverna lyfter frågor eller att en viss situation (till exempel en konflikt mellan elever) aktualiserar dessa frågor.