The phenomenon focused on in this study is that while many young adults experience pressure regarding their Instagram use, the use is widespread. Furthermore, there are different purposes to the use, which are rarely analyzed from a strategic communication perspective. Therefore, the essay provides more insights from that point of view, regarding the expression of identity and social media’s role in that process. The purpose of this essay is to examine how individuals work with self representation on Instagram, if they have a clear image of what they want to convey and whether they implement it in their posts. Moreover, the study aims to explore the purposes of self representation and if it can be understood as strategic communication. Seven individual interviews and image analyzes were carried out. Based on the ideas regarding identity, lifestyle, self representation and media use, by theorists such as Giddens, Goffman and Sheldon and Bryant, the results were analyzed. The study shows that six out of seven interviewees had a clear picture of what they want to convey and found that their posts in some sense reflect who they are. Six recurring purposes were noted: using the platform to store memories, get attention, express identity, receive affirmation, develop knowledge and network. Furthermore, the conclusion was drawn that all interviewees but one use Instagram in a way that can be classified as strategic communication. The results provide an increased understanding of the purposes of Instagram use and how it can affect the identity and self confidence of young adults in today’s digitalized society.

Dejtingmarknaden för ungdomar idag kan ske likaväl genom ett fysiskt möte ute på krogen som genom en spontan “gillning” via en app. Vi människor utvecklar metoder för att presentera oss på det mest attraktiva sättet för potentiella partners oavsett om det handlar om att redigera en bild eller stå framför spegeln i timmar. Med tiden har utvecklingen inom dejtingmarknaden gjort det lättare för interaktion med andra, från tidningsannonser till online-dejtingwebbsidor till en av dagens populäraste mobila app Tinder. Syftet med denna studie är att studera svenska ungdomars uppfattning om dejtingappen Tinder ur två perspektiv, dels deras uppfattningar om Tinders möjligheter och begränsningar generellt vad gäller att hitta en partner, och dels deras uppfattningar om sin egen samt andras självrepresentation. För att besvara syftet har en kvalitativ metod använts med semistrukturerade intervjuer som insamlingsmetod för det empiriska materialet. Sex intervjupersoner utgör urvalet i studien, tre män och tre kvinnor, där samtliga är i åldern 20- 25 med erfarenhet av dejting via Tinder. Analysen av materialet sker ur ett genusperspektiv huvudsakligen där utgångsteorierna är socialkonstruktionism samt poststrukturalistisk feminism. Resultatet av studien visar att Tinder som dejtingresurs upplevs som en app med enorm enkelhet där den negativa aspekten är rädslan över att individerna bakom profilerna inte ska vara den de utger sig för att vara. Resultatet visar även att de manliga intervjupersonerna kopplar självrepresentation hos kvinnliga användare till en identitet utifrån hur Tinder konstruerar kön inom “samhället” Tinder där mötet är en omstart då den inledande kontakten främst handlar om den fysiska attraktionen än den psykiska. De kvinnliga användarna ser däremot självrepresentation som ett sätt att inledningsvis framstå som mer självsäker och den fysiska relationen skapar en förutsättning för den psykiska. Detta resultat utvecklades även till en identifiering av en maktrelation mellan de manliga och kvinnliga intervjupersonerna där det finns ett samspel på Tinder mellan att ha makt över och att ha makt att vilket visar hur maktrelationer på Tinder skapas och omvandlas. / The dating market for young people today can be through a physical meeting out at the pub just as well as through a spontaneous "liking" via an app. We humans develop methods to present ourselves in the most attractive way to potential partners, whether it is about editing an image or standing in front of the mirror for hours. Over time, developments within the dating market have made it easier for interaction with others, from newspaper ads to online dating sites to one of today's most popular mobile dating app Tinder. The purpose of this paper is to study Swedish youths´ perception of the dating app Tinder from two perspectives. On the one hand, their perceptions of Tinder's possibilities and limitations in general in finding a partner and on the other hand, their perceptions of their own and others' selfrepresentations. To answer the purpose, a qualitative method has been used with semistructured interviews as the collection method for the empirical material. Six interviewees make up the sample in the study, three men and three women, all of whom are aged 20-25 with experience of dating via Tinder. The analysis of the material was conducted from a gender perspective mainly where the used theories were social constructionism and poststructural feminism. The results of the study show that Tinder as a dating resource is experienced as an app with enormous simplicity where the negative aspect is the fear that the individuals behind the profiles should not be who they claim to be. The results also showed that the male interviewees link self-representation of female users to an identity based on how Tinder constructs the gender within the “community” Tinder where the meeting is a restart as the initial contact is mainly about the physical attraction rather than the psychological. The female users, on the other hand, saw self-representation as a way of initially appearing more self-confident and the physical relationship creates a prerequisite for the psychical one. This result also developed into an identification of a power relationship between the male and female interviewees where there is an interaction on Tinder between having power over and having power to which shows how power relations on Tinder are both created and transformed.

Denna uppsats berör utvalda minnessidor på Fonus av 40 stycken avlidna män och kvinnor. Syftet är att ta reda på hur sörjande individer via Fonus minnessidor uttrycker sin sorg genom text och bild. Denna studie har genomförts via en kvalitativ metod, med stöd från kvantitativ data. Uppsatsen teoretiska bakgrund baseras på emotionssociologi, minnets ritualisering, sorgnarrativ samt regionbeteende. Studiens huvudresultat visar att det är överhängande vänner som kommenterar, som är tydliga med sin relation till den avlidne, vilket innebär en ”sorgrätt”. Detta betyder att den efterlevande har företräde att sörja i förhållande till den relation som personen har med den avlidne. Relationsbilder är mest förekommande, alltså foton på den efterlevande tillsammans med den avlidne. Dessa bilder är en form av självpresentation som har stöd i anständighetsnormer.  Dessa talar om för personer som befinner sig i samma region hur man bör bete och framställa sig inför en publik. Kvinnor är de som skriver mer frekvent och emotionellt, vilket stödjs i studien av Döveling som visar på liknande resultat. De kortare fraserna är oftast vedertagna kondoleanser såsom ”Vila i frid”. Begreppet känslo- och uttrycksregler står för vad vi bör säga och på vilket sätt detta bör uttryckas. De längre kommentarerna är i form av berättelser som anknyter till den avlidne såsom personen var i barndomen eller innefattar händelser tillsammans med den som har skrivit kommentaren. Valet av specifika ord i längre berättelser har analyserats utifrån begreppet rediscovering presence, där tyngdpunkten ligger i hur vi återtar närvaron av den som har avlidit.

Denna studie handlar om på vilka sätt som sociala medier kan ge uttryck för bekräftelsebehov hos användare. Genom kvalitativa intervjuer på fem användare av sociala medier samt användning av teorier inom självrepresentation, behaviorism och Uses and Gratification, blev det möjligt att finna flera typer av bekräftelsebehov. Det gick dels att urskilja tre strategier inom självrepresentation som användes för att uppnå bekräftelsebehov; en strategi till direkt uppmärksamhet, en strategi till specifik målgrupp och en strategi för generellt bekräftelsebehov. Vidare gavs också information på hur användare uppfattar och använder sig av sociala mediers mediala mekanismer, till att nå bekräftelsebehov. Slutligen blev det också möjligt att uppfatta användares känslor efter detta behov. / This study is about social media and in what ways it can give expression for a need ofconfirmation, by the individuals who are using it. By using qualitative interviews on five users of social media, combined with exploiting theories in self-representation, behaviourism and Uses and Gratifications, it was possible to discover several kinds of need for confirmation. Thus, three strategies in self-representation was being used: a strategy mainly for attention, a strategy to reach a specific target group, and a strategy for general need of confirmation. Furthermore, information on how the users are aware of the mechanisms from social media is being showed and also how they make the most out of it. Eventually, after their need for confirmation had been examined, the users’ feelings were presented.

Att veta vilken identitet man har i ett samhälle där olika normer och regler finns kan för många vara svårt, minst sagt för de individer som är uppväxta med dubbla kulturer. Undersökningen har utförts med syftet att få en djupare förståelse för hur identiteten hos unga vuxna med invandrarbakgrund har påverkats. Studiens empiri samlades in genom semistrukturerade intervjuer där respondenterna var födda i Sverige och hade föräldrar från Mellanöstern. Av datan gjordes en tematisk analys för att ta fram teman. Empirin analyserades med hjälp av fyra socialpsykologiska teorier; social identitet, självrepresentation, ackulturation och bikulturell identitet. De centrala fenomenen som resultaten visar är att respondenterna upplever att kulturerna är som mest olika gällande kollektivism och individualism. Deltagarna berättade att inom ursprungskulturen identifierar individerna sig mer med sin grupp och det finns en annan värme sinsemellan. De berättar att de anpassar sig mycket efter olika situationer beroende på om de är med familj, vänner, på jobbet eller i andra situationer bland svenskar. Detta därför att passa in. Oavsett hur mycket respondenterna anpassar sig uppger de att de ändå inte blir fullt accepterade som svenskar vilket leder till att de identifierar sig som en blandning mellan kulturerna men mer med ursprungskulturen. Respondenterna förklarar att de känner sig mest som sig själva bland familj och vänner som också har en dubbelkultur då de känner att de inte behöver anpassa sig lika mycket. / Knowing your identity in a society where different norms and rules exist can be difficult for many, to say the least for those individuals who grew up with dual cultures. The study aims to get a deeper understanding of how the identity of young adults with an immigrant background has been affected.The study's data was collected through semi-structured interviews where the respondents were born in Sweden and had parents from the Middle East. To find the main themes of the data a thematic analysis was used. The results were analyzed by using four social psychological theories; social identity, self-representation, acculturation and bicultural identity.The central phenomena that the results show is that the respondents feel that the cultures are the most different in terms of collectivism and individualism. The participants told that within the native culture the individuals identify more with their group and there is a different bond between them. They said that they adjust themselves a lot to different situations depending on whether they are with family, friends, at work or in other situations among Swedes. They do this to fit in. Regardless of how much the respondents adapt, they state that they are still not fully accepted as Swedes, which leads them to identifying as a mix between the cultures but more with the native culture.The respondents explain that they feel more like their true selves among family and friends who also have a double culture as they do not have to adapt as much.

Följande undersökning behandlar uppbyggnaden av en CV-film med utgångspunkt isociologen Erving Goffmans teori om identitet och självrepresentation samtfilmteoretikern David Bordwells teori om narratologi. Goffmans teori har använts föratt ta reda på vad som ska framställas i filmen medan Bordwells teori applicerats påfrågan om hur filmen ska framställas. Inom det teoretiska ramverket finns även StuartHalls teori om representation för att kunna belysa teorierna av Goffman och Bordwellutifrån ett gemensamt perspektiv. Fokusgruppmetoden har använts för att kvalitativtsamla information om vad en CV-film bör kommunicera till skillnad från ett skriftligtCV. Samt hur den bör utformas för att vara så användbar som möjligt.Resultatet visade att filmen inte bör vara längre än 2-3 minuter för att behållapublikens intresse. Vidare utmärkte sig kopplingen mellan platser, personliga sakeroch personen som framställs. Vems film det är och dennes egenskaper måste framgåtydligt, annars förlorar filmen sitt syfte. Undersökningen visade också på olika sätthur detta kan uppnås, exempelvis genom textning i filmen och ett väl föreberettmanus. En ny genre kan inte påstås ha uppkommit men däremot en början till ett nyttformspråk och definitivt något som kan utforskas vidare.

This dissertation explores the regimes of truth surrounding Muslims in Sweden. The main focus lies on the production of knowledge regarding Muslims in the context of the guided tours of a mosque in Stockholm. Special attention is given to how regimes of truth regarding Muslims inform the conversations during the visits, how they are debated in this particular arena and how that is dependent on positionality. It is a situation in which a Muslim, in the position of the guide, has an opportunity to present alternative storylines, or stories, about who Muslims are and what they do. The visitors for their part can assess, respond to and challenge those stories. In other words, the study explores who can speak with authority. The study is based mainly on participant observations made during 14 guided tours from 2003-2006 and on interviews with guides and visitors regarding their experiences on the respective tours. Most of the visitor groups were making study visits as a part of educational training. Seven of these were in primary and secondary education and two of them at the college level. Four groups came from social clubs at a workplace or from interest groups, and one was organised by Stockholm City Museum. To frame and contextualise the tours I have furthermore used data from mass media, mainly press clippings, but also features from TV shows. Other categories have been archival data, leaflets and brochures handed out at the mosque, as well as fictional books and a mailing list for Muslims. These sources have helped me discern regimes of truth that are, and are not, articulated on the guided tours. The central results concern the fact that the guides see the tours as a chance to alter other stories about Muslims and allow the visitors who tour the mosque to hear something that is not mediated or taught in school; however, they experience difficulties in terms of gaining credibility with regard to their presentation of alternative stories. Even when the guides talk about their private life, as is often the case, they are challenged and sometimes mistrusted. The guides, and hosts, use their private lives to explain their position in Sweden, but the visitors also expect them to expose their personal opinions regarding how they, as Muslims, would act in morally difficult scenarios; thus, the tours present a situation where the visitors seem more comfortable than the hosts. Another significant result is that both the guides and visitors expressed the importance of the tours becoming a respectful meeting place. Religiosity, religion and secularism seem in themselves to represent otherness. What is respectful in practice, however, is not very clear. There is an ongoing debate in Swedish society concerning whether it is respectful to shake hands with a Muslim in a working situation, as is customary in Sweden. Moreover, the showing of respect is given a gender dimension on the tours, since the main way to perform respect is for every woman to wear a robe when entering the mosque. Respect as a practice seems to be mired in social inequality. It seems difficult to become a guest if you are simultaneously appropriated the position of a Swede, and difficult to pass as a host if you position yourself as a Muslim.

Syftet med förevarande undersökning är att bidra med en djupare förståelse om hur rasifierade kvinnor framställer sina autobiografiska berättelser utifrån tre feministiska poddar. För att genomföra undersökningen kommer studien att använda sig av Pierre Bourdieus (1997) teoretiska ramverk om kapitalteori samt teoretiska begrepp fält och doxa. Ramverket centraliserar sig även kring feministen Sara Ahmeds postkoloniala ståndpunkter gällande hur tecken och koder resulterar i att känslor klibbar sig fast på olika grupper av människor och värden skapas (Ahmed, 2011).  Genom en kvalitativ innehållsanalys undersöker jag podcastprogrammen The Broad Experience, Unladylike, Call Your Girlfriend. / The purpose of the present study is to contribute with a deeper understanding of how women of color present their autobiographical stories through podcasting. To conduct the study I will be using a theoretical framework based on Pierre Bourdieus’s (1997) capital theory and Bourdieus’s theoretical concepts of field and doxa. The study’s theoretical framework also centralizes around the feminist Sara Ahmed's postcolonial viewpoint regarding how codes result in emotions that sticks to different groups of people (Ahmed, 2011).

Denna uppsatsen handlar om utmaningen att få distans till ett visuellt material på Instagram och varför ett material betraktas på sättet det görs. Syftet med uppsatsen är på så sätt att hitta en djupare förståelse för min ståndpunkt i det visuella meningsskapandet och hur dagens visuella kultur speglas på Instagram. Uppsatsen uppnår detta genom en kritisk och subjektiv forskningsansats med hjälp av den teoretiska grundeni fenomenologi, feministisk ståndpunktsteori och autoetnografi. Undersökningen sker genom en metodkombination av autoetnografi och kritisk bildanalys där en instagramdagbok kombineras med foton från influensers eller kreatörer. I den autoetnografiska metoden tar jag, uppsatsens författare, ståndpunkten som ung kvinna medan jag i den kritiska bildanalysen tar ståndpunkten som grafisk designer. Metodkombinationen ger ett resultat som visar hur ståndpunkten, objekt och människans erfarenhet kan vara med och påverka en tolkning av ett foto. Resultatet visar även att influensers och kreatörer har en tydlig visuellt kommunicerad självrepresentation på Instagram. Den slutsats som kan dras genom uppsatsen är att den egna ståndpunkten har en avgörande betydelse i en analys av visuellt material, samt att branchen bör överväga ståndpunktens roll och ge betraktaren en större transparens.

Amatörfilmandet har med digital teknik fått en explosionsartad utvecklig och ett offentligt rum genom internet. Om amatörfilmer i hem, home movies, främst skapades av familjefadern, så har ny teknik gett upphov till nya grupper av filmskapare då många är unga kvinnor eller barn. Ny teknik har också bidragit till uppluckrade gränser mellan det offentliga och privata samt fört amatörfilmaren närmare den professionella filmskaparen. På YouTube har ett nytt filmyrke vuxit fram, en YouTuber eller vloggare som producerar digitala filmer, även kallade videor eller vloggar. Denna uppsats undersöker ett antal populära vloggar i Sverige på YouTube och sätter dessa i ett filmhistoriskt sammanhang samt visar hur dessa uttryck kan utmana ett mer traditionellt filmskapande.