This study deals with the impact of industrialisation and urbanisation on the living conditions of aged men and women. By studying labour force participation, savings and pensions, the role of the family, and the extent of dependency of aged men and women from a gender and class perspective, continuities and changes between pre-industrial and industrial times are examined. The main focus is placed on the situation of elderly persons living in the town of Sundsvall between 1830 and 1930. This town became the commercial centre of one of the largest saw-mill districts in the world at the end of the nineteenth century. The residence patterns of old men and women in Sundsvall are also compared with those in two other Swedish industrialised urban areas; the capital Stockholm and the textile centre Norrköping. According to modernisation theorists, industrialisation and urbanisation led to an increase in dependency in old age, due to weakening family ties and unemployment. This study shows the complexity of the issue. It is true that some sources reveal a declining proportion of men participating in the labour force at the very end of the period of observation, but this was primarily due to the introduction of the national pension system in 1914. On the other hand, other records show a stability or even an increasing proportion of elderly men and women in the labour market. By contrast with previous studies of the residence patterns of aged persons, this dissertation shows a very high percentage of elderly women living alone in all three urban areas selected for study. However, this was not solely a sign of isolation, since the vast majority of those elderly living in households of their own had children residing in the vicinity. Furthermore, many old men and women shared households with their children, although this pattern was less common among the working class. The role of off-spring appears to have been important both in pre-industrial and industrial times. The residence patterns of the urban elderly were probably influenced by traditional rural living arrangements, to the extent that old couples and their married children often lived close to each other but usually maintained households of their own. Old parents and their adult children might have preferred to live in separate households instead of crowding in with each other. The unmarried elderly were probably most affected by the transformations taking place at the end of the nineteenth century. A considerable number of them migrated late in life, leaving all their relatives behind. Therefore, they became highly vulnerable. Unmarried men tended to be more exposed to the dangers of urban life. They probably experienced tougher working conditions, had weaker social networks, and could not manage on their own to the same extent as women. Therefore, a larger propor-tion of men than women ended up in the workhouse. / digitalisering@umu

Vårt syfte med uppsatsen var att ta reda på om KASAM-begreppet, trots att det har några år på nacken, fortfarande ses som betydelsefullt. Vi utgick från personalens perspektiv gällande KASAM's betydelse för barn 0-12 år, placerade på institution eller med någon form av insats från öppenvården. Genom kvalitativa intervjuer tog vi del av personalens erfarenheter av KASAM's betydelse för barnen, hur de arbetar och om de metoder de använder sig av , ger möjlighet att skapa en känsla av sammanhang för barnen. Vid tolkningen av vårt intervjumaterial utgick vi från tre teman baserade på våra frågeställningar. Det som framkom av materialet var att KASAM har stor betydelse för barnens välbefinnande. KASAM-begreppet är högst närvarande i de metoder som används inom verksamheterna, även om personalen inte talar om det i termer av KASAM.

Den här studien utgår ifrån en dokumentanalys med syftet att undersöka på vilket sätt socialpedagogik tar sig uttryck i Socialstyrelsens rapport om utredningssystemet BBIC, Barns behov i centrum. Centrala begrepp för studien är socialisation och inklusion och det är även utifrån dessa vår frågeställning utgår ifrån. Undersökningen är gjord med hjälp av en riktad kvalitativ innehållsanalys med ett socialpedagogiskt perspektiv som tolkningsram. I vårt material fann vi två kategorier för inklusion och två för socialisation. Kategorierna för inklusion är Med barnet i fokus, där vikten av barnet som en central del i allt som rör barnet betonas, och Delaktighet, där innehållet tar upp vikten av människors deltagande i barnavårdsärenden och i samhällets olika system. Kategorierna för socialisation är Utveckling i interaktion, där man betonar vikten av barnet som ett aktivt subjekt, och Inträde till gemenskapen, vilken uttrycker att människor i socialisationsprocessen behöver ha vissa kunskaper och kompetenser för att uppnå en lyckad socialisation. Vår tolkning av materialet är att innehållet i våra kategorier uttrycker ett socialpedagogiskt förhållningssätt genom målet att arbeta inkluderande samt genom medvetenheten om barns utveckling och socialiseringsprocess.

Syftet med studien är att se hur socialtjänsten med sina barnavårdsutredningar kan vara en del i upprätthållandet av könsspecifika normer, förväntningar och värderingar. Våra frågeställningar är: Hur ser diskursen om pojkar ut; hur beskrivs och värderas pojkar i utredningstexten? Hur ser diskursen om flickor ut; hur beskrivs och värderas flickor i utredningstexten? Hur ser könsskillnaderna ut? Det är en kvalitativ studie med kritisk diskursanalys som metod och socialkonstruktivism samt genusteori som teoretisk grund. Materialet utgörs av 14 barnavårdsutredningar upprättade av socialtjänsten där hälften gäller flickor och hälften pojkar. I analysen framkommer att fokus i flickutredningarna till viss del skiljer sig från det som står i fokus i pojkutredningarna. Vid utredning av flickor utgör umgänge och sexuella relationer en stor del av texterna, där det senare inte överhuvudtaget finns med i pojkmaterialet. Vi finner även att skillnaderna har förändrats en del i jämförelse med den tidigare forskning vi tagit del av där det framhålls att flickor i allmänhet beskrivs som passiva objekt och pojkar som handlande subjekt. Vi har i materialet kunnat se att både pojkar och flickor görs till subjekt men också objekt beroende på situation. / The purpose of the study is to see how the social services whit their child welfare inquiries can be a part in maintaining the gender specific norms, expectations and values. Our research questions are: How does the discourse about boys look; how are the boys described and valued in the inquiries? How does the discourse about girls look; how are the girls described and valued in the inquiries? What are the differences between the genders? Our theoretical base is social construtivism and gendertheory. This is a qualitative study and critical discourse analysis is our method of choice. Our material is 14 child welfare inquiries made by social services, half of them are about girls and half about boys. In the analyse we have come to the conclusion that the focus in the girl inquiries differs some what from where the focus in the boy inquiries lays. When investigating the girls there social intercourse and sexual relations make out a big part of the texts, the later isn’t even mentioned in the boy inquiries. We do however find that the differences have changed in comparison with the previous research that’s presented in our study where it emphasized that girls are perceived as passive objects and the boys as active subjects. We have in our material been able to see that both boys and girls are perceived as subjects, but also objects depending on the situation.

Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) är en av skolans vanligaste diagnoser och det uppskattas att omkring 2-3 procent av den svenska skolans elever tillhör denna kategori. Syftet med denna studie har varit att undersöka vilka tolkningar som finns för begreppet ADHD. Det har även varit ett syfte att undersökt hur en kommun i Stockholms län, en grundskola i den valda kommunen och grundskolans idrottslärare arbetar utifrån styrdokumenten för att skapa en individualiserad undervisning för elever med diagnosen ADHD. Intervjuer har genomförts med en kommunanställd specialpedagog, rektorn på den valda grundskolan samt tre av grundskolans idrottslärare för att spegla arbetet i den dagliga verksamheten. Det studien har kommit fram till är att begreppet ADHD är ett väldigt komplicerat begrepp som skolan, kommunen och forskare har svårt att enas om gemensamma förklaringar till. Enligt grundskolans styrdokument är diagnoser inte nödvändiga, men de kan ses som en stor hjälp för skolan och skolans lärare när det kommer till deras förståelse för elevens beteende. Diagnosen ADHD kan ses som ett fenomen i sig för att ge förståelse för personer runt omkring eleven. Om diagnosen ADHD skall användas i skolan bör den endast användas för att hjälpa eleven att på bästa sätt utvecklas kunskapsmässigt och personligt. En slutsats är att det behövs mer utbildning om begreppet ADHD i skolan för att undervisningen skall individanpassas till eleven med diagnosen ADHD på bästa möjliga sätt. Intervjupersonerna i studien har samtliga ansett att de själva skulle behöva mer utbildning för att öka förståelsen för en av skolans vanligaste diagnoser, ADHD.

Hästunderstödda insatser (HUI) är ett komplement till traditionella behandlingsmetoder inom det psykosociala fältet. HUI inkluderar både fysiska och psykiska moment. Syftet med arbetet är att belysa de professionellas uppfattningar om vilka faktorer i hästunderstödda insatser som anses vara verksamma och de professionellas erfarenheter av vilka målgrupper som insatserna är lämpade för. Resultatet grundar sig i en kvalitativ intervjustudie där två uppdragsgivare och tre uppdragstagare deltagit. Intervjuerna har analyserats och sammanfattats i teman efter olika faktorer och dess påverkan på ungdomarna. Det framkommer i arbetets resultat att det finns olika verksamma faktorer och dessa anses ha en positiv påverkan på ungdomarna. Vi fann även flera nya resultat som visar på de professionella upplever att ungdomarna blir motiverade och känner en positiv känsla när de ser ett direkt resultat av sitt arbete. Vidare kan HUI ge ungdomarna en chans till identitetsutveckling där de utvecklar en identitet kring hästarbetet samt kan de få en förståelse för verksamheten runt hästarna. Resultatet visar även att miljön i ett behandlingsarbete kan vara en bidragande faktor. Slutligen framkom det även att socialtjänstens förståelse kring behandlingsmetoden skulle kunna vara en utomterapeutisk faktor på samhällsnivå som påverkar ungdomarnas förändring.

Syftet med denna studie är att bidra till ny kunskapsutveckling relaterad till berättelser om hur skolpersonal kan bemöta elever med substansbruk och hur dessa bemötande kan påverka deras möjligheter till utbildning samt självutveckling.  Studiens resultat baseras på kvalitativa intervjuer med tidigare högstadieelever som hade ett substansbruk när de gick på högstadiet och skolpersonal som har mött elever som har haft ett substansbruk. Ur resultatet kunde tre olika bemötanden urskiljas: skolpersonal som tog avstånd från elever som brukade narkotika; skolpersonal som öppet fördömde och tillrättavisade eleverna; skolpersonal som upplevdes öppna och villiga att hjälpa elever som brukade narkotika. Resultatet analyserades utifrån Meads (2015) ”the social self”. I analysen framställs det att de två första beteendena kan göra att eleverna får en mer negativ attityd till skolan, när elever upplever att de antingen blir ignorerade eller negativt bemötta kan det stärka deras negativa attityd till skolan och det kan hindra deras förutsättningar att ta till sig utbildning. Det tredje och sista bemötandet kan göra att eleverna får en mer positiv attityd till skolan som ökar deras möjligheter att ta till sig utbildning. Analysen av intervjuerna visar att skolpersonal som var personliga med eleverna och öppna för att lyssna in deras tankar kan ha större möjligheter att nå fram till eleverna. Resultatet av deltagarnas intervjuer visade detta och dessutom att det som eleverna lärde sig av skolpersonalen följde med dem många år senare och var en del i att de slutade bruka narkotika. / <p>Magisteruppsats pedagogik med inriktning mot Socialpedagogik</p>

Bakgrund: I skolor har det socialpedagogiska perspektivet börjat ta en större plats i det pedagogiska arbetet med elever. Grunden i socialpedagogik är den samhälleliga fostran som genom socialpedagogiskt arbetsätt leder till ett förändringsarbete. Det socialpedagogiska bemötandet är en viktig del i arbetet med elever som har ADHD. Socialpedagogiska utgångspunkten ger dessa elever individuella förutsättningar för att klara av vardagen. Syfte: Syftet med studien är att undersöka vilket socialpedagogiskt stöd elever med ADHD får i skolan. Det som ytterligare ska beaktas är socialpedagogernas arbetssätt och metoder i skolan för stödet elever erbjuds, dessutom ska socialpedagogens roll i skolan utforskas. Metod: Det är en kvalitativ studie där anställda socialpedagogoer blivit intervjuade och där det gjorts en tematisering på empirin. Resultat: Slutsatsen visar att elevers välbefinnade, närvaro och sociala svårigheter har främjats i de skolor socialpedagoger varit anställda. Dessutom är samverkansprocessen en central del i det socialpedagogiska arbetet med elever. Därför att socialpedagogen behöver samarbeta med olika professioner för elevens individuella behov. Resultatet visar att varje elev med ADHD har ett individuella socialpedagogiskt behov. / Background: In schools, the social pedagogical perspective has begun to occupy a more prominent role in the educational work with students. The foundation of social pedagogy is societal upbringing, which, through social pedagpgical methods, leads to a process of change. The social pedagogical approach is a crucial component in working with students who have ADHD. The social pedagogical framework provides these students with individual conditions to cope with their everyday lives. Purpose: The aim of the study is to investigate the social pedagogical support received by students with ADHD in school. Additionally, the working methods and approaches of social pedagogues in the school for the support offered to students with ADHD will be investigated. Furthermore, the role of the social pedagogue in the school will be explored. Method: A qualitative thematic analysis of the interviewed social pedagogues in schools. Conclusion: The conclusion of the study results in student´s well-being, attendance in school and social difficulties that social pedagogues have promoted. In addition, the collaborative process is important in the social-pedagogical work with students in school. Because the social pedagogue needs to collaborate with other professions for the student´s individual needs. The results show that each student with ADHD needs an individual social-pedagogical plan.

Hedersrelaterat våld och förtryck (HRV) är ett komplext fenomen somnyligen fått utökat utrymme inom svensk debatt och politik. Tidigareforskning visar att det saknas förståelse för hedersrelaterat våld utanförramarna av kulturella perspektiv. Vidare leder detta till en otillräcklig ochsimplifierad bild av fenomenet. Forskning visar även att behandlare somhjälper och vårdar hedersvåldsutsatta kvinnor bemöter klienten utifrån sinaföreställningar. Föreställningar om individer av annan kultur är oftageneraliserande och påverkar kvalitén på given hjälp och vård. Syftet meddenna studie är att undersöka hur socialarbetare beskriver sitt arbete medhedersvåldsutsatta kvinnor. Vi ämnar även att undersöka vilka föreställningarom kvinnorna som framkommer ur socialarbetarnas beskrivning av arbetet.Genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer med socialarbetare inomfältet av HRV framkom att det idag finns fler hinder än möjligheter i detpraktiska arbetet. Resultatet av denna studie visar att den hedersvåldsutsattakvinnan generaliseras då hon sällan blir förstådd utanför kontexten av henneskultur. Därigenom blir våldet hon utsätts för förminskat med tiden. Dettabeskrivs främst ha grund i att det hjälpande och stöttande arbetet utförs undertids- och resursbrist. Därför är det av vikt att den hjälpsökandehedersvåldsutsatta kvinnan får professionella möten där vikt läggs påinkludering och individuella behov. Resultatet visar att kvinnan som kännersig förstådd stannar kvar i det professionella samarbetet och har större chansatt bryta sig från våldet inom hennes familj.

<p> </p><p>A person with borderline personality disorder, which is a mental illness, can be described as emotionally instable. As a relative of a person with borderline personality disorder one often feels a sense of despair, anxiety and fear. The essay’s purpose was to get an understanding of what it means to be a relative of a person with borderline personality disorder. We wanted to see the relative’s relationship from two perspectives, both from the relative’s perspective and from the professional’s perspective. The essay was a qualitative study with a phenomenological approach. The results were structured into five themes. These were: Growing up, To be diagnosed, Life with borderline, The present, and The future. The results were analyzed against coping. A qualitative analysis was conducted. The results showed that life as a relative of a person with borderline personality disorder in many cases can be stressful. For example, they adapted their own life very much. Blame from the healthcare system and from the surrounding environment seemed to be a prominent feature of the family.</p><p> </p> / <p> </p><p>En person med borderline personlighetsstörning, som är en psykisk sjukdom, kan beskrivas som emotionell instabil. Som anhörig till en person med borderline personlighetsstörning kan man känna oro, rädsla och förtvivlan. Uppsatsens syfte var att få förståelse för hur det är att vara anhörig till en person med borderline personlighetsstörning. Anhörigskapet studeras från två perspektiv: dels från anhörigas och dels från professionellas. Uppsatsen var en kvalitativ studie och hade en fenomenologisk ansats. Resultatet strukturerades i fem teman: Uppväxt, Att få diagnosen, Livet med borderline, Nutid och Framtid. Resultatet analyserades mot copingbegreppet. En kvalitativ analys genomfördes. Resultatet visade att livet som anhörig till en person med borderline personlighetsstörning i många fall kan vara påfrestande då de till exempel fick anpassa sitt eget liv. Skuldbeläggande från sjukvården och från omgivningen verkade vara en återkommande erfarenhet.</p><p> </p>