Efter att vi kommit i kontakt med en tidningsartikel som handlade om barn som läste för en specialtränad hund, väcktes vår nyfikenhet för möjligheten att använda sig av djur i undervisningssyften. Vår utgångspunkt är att studera hur barn kan träna upp sina läsfärdigheter. Avgränsningen i studien innebär att vi har för avsikt att studera yngre barns, i årskurs 2, upplevelser av att läsa högt för ett djur. Vi valde att göra en kvalitativ undersökning i form av intervju, där 6 elever intervjuades, eftersom vi var intresserade av att studera elevers uppfattningar och tankar kring att läsa för ett djur. I resultatet har det framkommit att när eleverna talade om läsupplevelsen beskrev de att de fann det roligt att läsa för sin hund. Någon beskrev att det var samma som att läsa för föräldrar eller lärare och någon svarade att det var svårare att läsa för hunden då den inte kan hjälpa till vid uttal eller felläsning. Eleverna gav svar som pekade på att användandet av ett djur kan påverka lärmiljön positivt. Den litteratur vi tagit del av menar att barn ser djur som vänner och att de lätt kan skapa relationer till dem, samt att djur har en lugnande inverkan på barn vilket även bekräftas genom intervjuerna. I litteraturen framkommer det att djur är viktiga kommunikationspartner för barn. Inom det sociokulturella perspektivet betonas lärandet i ett socialt samspel. Vår slutsats är att närheten till djur, till vilket barn har en nära relation, kan utgöra en lustfylld metod för läsfärdighetsträning. / Since we came in contact with a newspaper article about children who were reading for special trained dogs, our curiosity for how we could use animals in teaching purposes was awaken. Our starting point is too study how the children can train theirs reading training skills. We delimited our study to the younger children, in second grade, and their experiences of reading aloud to an animal. We chose to do a qualitative study there we used interviews; we interviewed sex students, because we were interested to study the students understandings and thoughts about reading for an animal. In the result we saw that when the students talked about the reading experience they all mention that it was funny to read to their dog. Someone described it like it was the same as reading for the parents or teacher and some answered that it was harder to read to the dog because the dog couldn´t help with pronunciations or wrong readings. The students gave answer that pointed towards that animals can affect the teaching environment positively. The literature that we reed means that children see animals as their friends and they can easily create a relation to the animals. Animals have a calming effect on children which we got confirmed through the interview answers. In the literature it emerged that animals are important communication partners for children. Within the socioculturel perspective emphasizes the learning within a social interaction. Our conclusion is that closeness to animals, to which the children have a close relation to, can make content method to the reading training skills

Denna studie syftar till att öka kunskapen om vilken syn frilansande och undervisande improvisationsmusiker har kring skapandet av ett personligt uttryck och hur de anser att ämnesområdet kan hanteras i musikundervisning. I bakgrundskapitlet ges en överblick av begreppet personligt uttryck och därefter följer en presentation av tidigare litteratur och forskning inom ämnesområdet. Nästkommande kapitel om teoretisk bakgrund beskriver det sociokulturella perspektivet i egenskap av teoretisk utgångspunkt. Studien utgörs av kvalitativa intervjuer med fyra frilansande improvisationsmusiker med stor pedagogisk erfarenhet i ämnesområdet. I resultatet beskrivs analysen av hur improvisationsmusikers syn på hur ett personligt uttryck kan skapas och hur de som pedagoger ser på undervisning inom detta område. Det framkommer bland annat att ett personligt uttryck handlar om att bejaka sin smak och vilja samt att självförtroende, hantverksskicklighet och inspiration är aspekter att ta hänsyn till. I det avslutande diskussionskapitlet lyfts delar av studiens resultat till diskussion i relation till det sociokulturella perspektivet på lärande samt till tidigare forskning. Häri resoneras det utifrån teman som det kollektiva minnet, musikens språk, musikers verktyg, ett unikt uttryck samt skolans funktion. / This study aims to increase the knowledge of what opinions freelancing and teaching musicians within the improvised music genres have on the creation of a personal expression and how they consider the subject can be handled in music education. The background chapter provides an overview of the concept of personal expression, followed by a presentation of previous research in the field. The next chapter describes socio-cultural perspective, serving as a theoretical basis. The data material consists of four qualitative interviews with freelance improvisers with great educational experience. The result chapter presents the analysis of the musician's view of how a personal expression can be created and how they as teachers consider teaching in this area. The chapter includes how a personal expression is about to affirm ones taste and desire and that confidence, skill and inspiration are aspects to take into consideration. The concluding discussion chapter highlights aspects from the study's result chapter in relation to the socio-cultural perspective on learning and to previous research. Here the themes are among others the collective memory, musical language, musician's tools and the role and function of the school.

Syftet med denna studie var att belysa en gymnasieskolas stöd i ämnet svenska för talrädda elever, och detta gjordes genom intervjuer med fyra stycken lärare på gymnasienivå. Intresset grundade sig först och främst i det faktum att social fobi är ett vanligt problem bland ungdomar i Sverige och att det är i ungdomen som fobi för sociala sammanhang utvecklas. En del av social fobi är talrädsla, och gentemot vad läroplanen i svenska för gymnasieskolan säger om det muntliga språkets betydelse för människan och dennes utveckling, problematiserades den talrädda elevens förutsättningar för lärande och utveckling. Perspektiven som studien har utgått ifrån handlar inte om problematiken kring social fobi, utan om det demokratiska perspektivet och det faktum att gymnasieskolan vilar på en demokratisk grund, där alla elever bör få möjlighet att utveckla sin talförmåga och förmågan att våga göra sin röst hörd. Det sociokulturella perspektivet ligger också till grund för studien, där det muntliga språket, kommunikation, spelar en betydande roll för människans lärande och kunskapsutveckling, och i förståelse för sig själv och sin omvärld. Utöver dessa perspektiv berörs även ett filosofiskt synsätt, härlett från Aristoteles och tanken om att varje människa strävar efter att leva upp till sin fulla potential, självförverkligande. Vad studien kommer fram till är att det i ämnet svenska i gymnasieskolan inte finns något speciellt stöd för den talrädda eleven, och det finns inga pedagogiska riktlinjer för lärarna att förhålla sig till. Lärarna arbetar utefter egen förmåga med talrädda elever och de tycker överlag att det fungerar, att talrädda elever inte utgör ett så stort problem. Detta resultat diskuteras i förhållande till de teoretiska utgångspunkterna samt det filosofiska synsättet, vilket genererar i antagandet om att talrädda elever faktiskt ändå utgör ett problem, ett problem för sin demokratiska rätt, för sin kunskapsutveckling och för sitt självförverkligande. / The purpose of this study was to examine what kind of support a student in fear of speaking gets in the Swedish subject in an upper secondary school, and this was done through interviews with four teachers at secondary level. The interest was based primarily on the fact that social phobia is a common problem among young adults in Sweden and the fact that it is in youth that phobia for social situations develops. A part of social phobia is fear of speaking in public, and toward to what the curriculum for the Swedish subject in the upper secondary school says about oral language and its meaning to every human being and its development, a student in fear of speaking becomes problematized in regards to learning and development. The perspective of this study is not based on the problem concerning social phobia, but about the democratic perspective and the fact that the upper secondary school is based on democratic grounds, where every student should get opportunities to develop their speaking skills and their ability to have the courage to speak out loud. The social-cultural perspective is another base for this study, where the oral language, communication, has a significant role in learning and knowledge, as well as in self-understanding and in understanding the world. Besides these perspectives, the study also takes a philosophic approach derived from Aristotle and the idea that every human being strives to reach their full potential, self-fulfillment. This study concludes that the Swedish subject in upper secondary school doesn’t offer any support for students with fear of speaking and there is no educational guidelines for the teachers to follow. The teachers work along their own ability with students with fear of speaking and they think in general it works, they think that students with fear of speaking is not such a big problem. These results are discussed in relation to the theoretical starting points and the philosophical approach, which generates in the assumption that students with fear of speaking actually is a problem, a problem for their democratic rights, to their knowledge and their self-fulfillment.

No description available.

Since studies points out declining interest in science among students in Swedish schools, I have in this paper chosen to examine how some students at the Social Science Programme are experiencing the lessons in Natural Science and how to make lessons more interesting according to these students. The purpose of this study was to gain a greater understanding of how teachers would develop new perspectives and tools to make lessons in Natural Science more interesting. I also wanted to investigate whether an intercultural perspective could be a possible tool to increase students’ interest and motivation. As a theoretical framework, I have assumed Vygotskij's sociocultural perspective, Habermas's theory of deliberative conversations and an intercultural perspective. Through a qualitative approach, I conducted interviews with students and teachers. The main results showed that students felt that natural Science lessons were too theoretical and undemocratic and that they wanted to have more student interactions, such as discussions and group works. One problem highlighted was the fear of saying the incorrect thing or for the teacher to reveal incompetence. The conclusion is that the students wanted to have more practical aspects of teaching, which can be relatively simple and that an intercultural education would benefit the school's democratic mandate, encourage more students' preferences of learning strategies and enable more students through more secure environment where everyone feels included.

Jag har genomfört en undersökning där jag har observerat klassrummets fysiska miljö med fokus på dess möblering och utbud av material. Genom att observera två klassrum har jag försökt få en förståelse för hur klassrummets möblering och utbud av material kan gynna elevers lärande och kunskapsinhämtning. Min undersökning är genomförd utifrån forskningsfrågorna; - Hur är klassrummet möblerat? - Vilket material erbjuds eleverna? - Hur använder sig eleverna av materialet och möbleringen? Jag har utgått från ett interaktionistiskt och ett sociokulturellt perspektiv och använt mig av begreppen aktiviteter, interaktioner och verktyg. Förutom det sociokulturella perspektivet har jag även relaterat och jämfört mina resultat till den forskning som tidigare har gjorts på samma område. Det resultat jag har analyserat och diskuterat kring grundar sig på de fältanteckningar jag skrev i samband med observationen samt fotografier från klassrummen. Under mina observationer har jag sett olika möbleringsmöjligheter som, mer eller mindre, kan bidra till ett positivt kunskapsinhämtande för eleverna. Om man jämför med vad tidigare forskare har kommit fram till om utbudet av material verkar det fortfarande inte ha hänt så mycket i de klassrum jag observerade.

Samhället förändras kontinuerligt. För att människor ska må bra i ett föränderligt arbetsliv behöver de uppleva att de har möjlighet att vara delaktiga kring det som berör dem. Ett hälsofrämjande arbetsliv är inte bara gynnsamt för individen, det bidrar även till hållbar tillväxt i samhället.  Organisationer strävar efter att utveckla sina verksamheter, vilket i forskning ofta diskuteras utifrån ekonomiska perspektiv. Att i kontrast till det ekonomiska perspektivet studera organisationer utifrån ett pedagogiskt perspektiv är föreliggande undersöknings fokus. Perspektivet syftar till att studera mellanmänskliga påverkans- och förändringsprocesser samt dessas förutsättningar inom organisationer. Syftet med studien var att undersöka och beskriva upplevelser om förutsättningar för delaktighet kring organisationens utvecklingsarbete utifrån chefers och medarbetares berättande perspektiv. Syftet var även att undersöka vad chefer och medarbetare berättar kring organisationens värdegrundsarbete samt dess påverkan på organisationens utvecklingsarbete. Studien gjordes på uppdrag av det statliga Trafikverket och urvalet bestod av elva anställda från ett verksamhetsområde inom en av regionerna. Intervjuer var den metod som valdes. Åtta medarbetare intervjuades i två fokusgrupper med jämn könsfördelning i varje. Två sektionschefer med jämn könsfördelning samt en manlig enhetschef intervjuades enskilt. I analysen låg fokus vid att skriva fram ett berättande resultat med inspiration av narrativ ansats vilket resulterade i två berättelser; Medarbetarnas berättelse samt Chefernas berättelse. Resultatet åskådliggjorde att de forum som finns skulle behöva utvecklas så att de främjar delaktighet.  Delaktigheten skulle även öka om det fanns en dialogbaserad möjlighet till återkoppling mellan nivåer. För att som organisation kunna agera förebild i samhället gällande uppdraget att främja trafiksäkerhet och miljö, ansågs det nödvändigt att leva som man lär. Detta försvåras av att det saknas en gemensam riktning för organisationens värdegrund och dess inverkan på det dagliga arbetet. Cheferna ansågs vara ansvariga för att främja dialogbaserat utvecklingsarbete, både gällande de anställdas kompetensutveckling samt att främja till förbättringsförslag. Cheferna ansåg sig ha bristande kompetens kring sådana utvecklande uppgifter. Därmed efterfrågades en stöttande utvecklingsgrupp med syftet att bedriva intern utveckling utifrån värderingsgrundande dokument.

ABSTRACT This text process a design pedagogical research executed in Arvidsjaur during the fall of 2011. The formulation of questions that this study circles around regards how combining design and narration can be used in the development of design pedagogy. Also scrutinized, how did the formulation of this research affect the outcome and what means, in addition their attendance, did the people who partook contribute with?    The purpose is to find a pedagogic angle that moves focus away from the finished product and onto other aspects of the design process. To clarify, by investigating how narration adapts as a tool during a design process this research seek to enlighten ways that we comprehend, and make use of, our surroundings while working towards a common - designed - goal. What comes about when gathering a group of people and asking them to represent Arvidsjaur by designing a cup? The material used emanates from observations, narratives, images and finished artifacts – all deriving from a set of workshops held in the city of Arvidsjaur. To partake in the workshops was voluntary and the invite began with the question/statement: Design and narration? An ethnographically inspired method preceded the structure of the study and hence made it impossible to foreordain what would occur before arriving in Arvidsjaur. By placing the gathered material and observations along with a set of selected theories, such as sociocultural learning and social constructionism, I wish to enlighten and point out qualities, along with weaknesses, that this study occupies.  Beyond a written contribution, and the work on the field, the research resulted in a number of designed cups. These cups were photographed, processed, and depicted in three different ways – as posters and as a series of photographs. These images were on display during an exhibition at Konstfack in December 2011. My contribution to the exhibition was meant as a continuation on questions regarding design and narration. What happens e.g. with an item when it is displayed in this matter? When moved from one context to another? It is thus a way to stress the importance of questioning and challenge the way we apprehend our surroundings and what we chose to enlighten or leave out – a comment on a stirring development. I did not wish to explain to the viewer what the cups narrate; they were made to reveal something on their own. How they ultimately are received becomes yet another way of pointing out that how we experience something is dependent on a variety of circumstances.

Studiens syfte är att beskriva några klasslärares uppfattningar om hur stödet kan se ut till de elever som befaras inte nå målen i svenska som andraspråk i skolår tre på grund av bristande språkkunskaper. För att undersöka detta har jag utgått från frågeställningarna:Vilket stöd upplever lärarna att de kan ge dessa elever i klassen? Vilket stöd upplever lärarna att dessa elever får av speciallärare och lärare i svenska som andraspråk? Hur beskriver klasslärarna att deras samarbete med andra lärare på skolan ser ut kring dessa elever? Samt vilka stödåtgärder beskriver lärarna att de kan formulera i dessa elevers åtgärdsprogram?  Studien bygger på intervjuer med fem klasslärare som arbetar på tre olika skolor. Majoriteten av eleverna på dessa skolor har ett annat modersmål än svenska. Intervjuerna har analyserats utifrån en sociokulturell ansats. Resultatet visar att: Stödet till dessa elever såg olika ut på de tre olika skolorna där lärarna arbetade. Det skilde sig både i grad av medvetenhet om sociokulturellt stödjande språkundervisning hos klasslärarna och i organisationen kring de elever som behövde mest språkligt stöd. Organisationen av olika lärarkategorier kring de elever som fick språkligt stöd skilde sig beroende på om lärarna och skolorna praktiserade ett sociokulturellt stödjande arbetssätt i klasserna. Det fanns också ett samband mellan ett sociokulturellt sätt att se på språkundervisning och ett relationellt sätt att se på specialundervisning. Avsaknaden av sociokulturellt arbetssätt ledde till mer kompensatoriska stödåtgärder. Bedömningen av vilka elever som skulle läsa mot kursplanen i svenska som andraspråk och urvalet av vilka elever som skulle få arbeta i liten grupp hos en lärare utbildad i svenska som andraspråk såg olika ut både mellan lärarna och mellan skolorna. Det var vanligt att lärarna talade om svenska som andraspråk som stödundervisning. Åtgärdsprogram användes inte som ett arbetsverktyg för att planera en mer sociokulturellt stödjande undervisning för de elever som behövde språkligt stöd. En slutsats som jag drar är att om lärare på ett medvetet sätt använder sociokulturellt grundade arbetssätt i sin undervisning i klassen skulle det kunna leda till att färre elever behöver få stödundervisning utanför klassens ram. Detta för att sociokulturellt perspektiv på undervisning i andraspråk leder till ett mer relationellt perspektiv på specialundervisning. / The aim of this study is to describe some teachers' views on support for language development for those students who risked not achieve the objectives of Swedish as a second language in grade three because of lack of language skills. To investigate this, the following questions are addressed: What support do the teachers feel that they can give these students in the class? What support do the teachers experience that these students receive from special education teachers and teachers of Swedish as a second language? What kind of collaboration with other teachers at the school do the teachers describe? And what support do the teachers describe that they can formulate in these students' individual development plans?The study is based on interviews with five teachers who work at three different schools. The majority of students at these schools have a mother tongue other than Swedish. The interviews were analyzed from a socio cultural approach.The results show that: The support for these students was different on the three different schools where the teachers worked. It was different both in degree of awareness of the socio cultural perspective on teaching and in the organization around these students. The organization of the various categories of teachers around the students who needed language support differed depending on whether teachers and schools practiced a socio culturally supportive teaching. There was also a correlation between a socio cultural approach to language teaching and a relational approach to special education. The lack of socio cultural practices led to more compensatory measures. The assessment of which students would be taught by the curriculum of Swedish as a second language and the selection of students who would be working in small groups looked different between teachers and between schools. It was common for teachers to speak of Swedish as a second language as support programs. Individual development plans were not used as a tool for planning a more socio cultural supportive education. One conclusion I make is that if teachers practice more socio cultural based teaching in class it may mean that fewer students need to get remedial education outside the class. This is because the socio cultural perspective on the teaching of second language leads to a more relational perspective on special education.

När ungdomar inom idrotten blir 13 år kliver de in i vad Riksidrottsförbundets styrdokument Idrotten vill (2009) kallar ungdomsidrotten, vilket betyder att det är legitimt att toppa ett lag och tävling och resultat kan nu ta större plats än tidigare. Det kan därmed uppstå ett pedagogiskt dilemma för ungdomsledare då de behöver ta ställning till hur laget och verksamheten ska bedrivas. Ska lagets resultat och prestation vara i fokus eller är gemenskapen inom laget och att alla ska ha kul det viktigaste med verksamheten? Syftet med den här studien var att belysa vilka pedagogiska handlingsstrategier som uttrycks av ungdomsledare och hur detta relaterar till teorier om ledarskapsideologier inom ungdomslag i fotboll. Det var också att belysa hur dessa pedagogiska handlingsstrategier skiljer sig ur ett genusperspektiv. För att kunna besvara syfte och frågeställningar har vi samlat in data genom en kvalitativ insamlingsmetod i form av intervjuer.Studien genomfördes genom djupgående intervjuer med fyra fotbollsledare för ungdomar i åldern 14 år, som var aktiva i Västra Sverige. Två av dessa var ungdomsledare för lag som bestod av killar och två för lag som bestod av tjejer.Studiens resultat visade att ledarideologi och pedagogiska handlingsstrategier var sammankopplade, men att det fanns en skillnad ungdomsledarna emellan i hur de uttryckte att de använde sig av dessa pedagogiska handlingsstrategier för att bedriva verksamheten. Resultatet visade också att ungdomsledarnas uttryck tenderade att skilja sig åt för kill- respektive tjejlagen, då ungdomsledarna för killagen var mer fokuserade på prestation och resultat medan ungdomsledarna för tjejlagen fokuserade mer på att gruppen skulle trivas.