Sammanfattning Syftet med denna studie är att ta reda på hur förskollärare resonerar kring utomhuspedagogiken kopplat till hållbar utveckling. I dagens samhälle nyttjar vi jordens och naturens resurser på ett sätt som inte är hållbart. Vi vill därför synliggöra hur vi kan påverka barnen som är vår framtid, till att vilja värna om vår natur och planet på ett hållbart sätt i denna studie. Utomhuspedagogiken i förskolan är ett arbetssätt som ger barnen utvecklingsmöjligheter inom olika områden vilket i sin tur även påverkar hälsan och deras välbefinnande i positiv bemärkelse. Det finns statistik som visar på att daglig kontakt med naturen även kan minska både stress och ångest (Ginsburg och Audley, 2020).   Vid studiens början var vi överens om att barnens möjligheter till utomhuspedagogik och arbetet med hållbar utveckling på förskolan påverkas av förskollärarnas förhållningssätt. För att undersöka vårt syfte och frågeställningarna har vi använt oss av två metoder, intervjuer samt enkätfrågor. Alla som deltagit i studien var utbildade förskollärare.   Resultatet av studien visar att förskollärares synsätt på utomhuspedagogik har betydelse för barnens utveckling inom hållbar utveckling. Sambandet mellan utomhuspedagogik och hållbar utveckling görs synligt i studien genom de svar som inkommit från respondenterna. Respondenterna menar bland annat att om barnen får ökade möjlighet till att vistas i naturen och skapa sig en relation till naturen kommer sannolikt viljan att värna om miljön att utvecklas.

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare beskriver kommunikation i förskolans pedagogiska verksamhet. I studien intervjuades fyra förskollärare. Inter-vjuerna har analyserats utifrån ett sociokulturellt och multimodalt perspektiv samt diskuterats med stöd av tidigare forskning inom området för kommunikation i för-skolan. Resultatet visade bland annat att förskollärarna i grunden hade samma upp-fattning om vad kommunikation är samt att det fanns olika behov för vilka kommuni-kativa metoder som lämpade sig baserat på barnens modersmål och språkutveckling. En slutsats som presenteras i studien är att det verbala språket anses vara den vanlig-aste kommunikativa metoden, men då det inte alltid räcker till kompletteras det ofta med andra metoder, framförallt kroppsspråket.

Vårt syfte med denna studie är att undersöka hur förskollärare arbetar och tänker kring matematik i förskolan samt hur barnen uppfattar och erfar det matematiska arbetet. Studien genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer. Totalt intervjuades fem förskollärare och nio barn som var mellan 4–6 år gamla. Den teori som använts i denna studie är det sociokulturella perspektivet och dess tillhörande begrepp artefakt, mediering, proximal utvecklingszon och scaffolding. Resultatet visade att förskollärares tankar kring matematik i förskolan är att ”matematik är allt” och att arbetet med matematik sker medvetet på ett lekfullt sätt tillsammans med en mängd olika artefakter. Resultatet visade också att matematikarbetet har en del svårigheter och begränsningar och att en av svårigheterna är ämneskunskaperna mellan förskollärare och barnskötare, där förskollärarna anser att de får ta det yttersta ansvaret. Resultatet från intervjuerna med barnen visade att de yngre barnen har svårt att förstå vad matematik är och de ser heller inte det matematiska arbetet. De äldre barnen har lättare att förstå vad matematik innebär men behöver fortfarande stöd från en förskollärare för att bli medveten om det matematiska som sker i förskolan eller förskolans aktiviteter.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur undervisningen är anpassad för högpresterande elever i årkurserna 4–6 i ämnet svenska, utifrån skolinspektionens fyra utvecklingsområden. Det är en kvalitativ studie med insamlade data från tre semistrukturerade intervjuer med lärare, där följdfrågor har ställts vid behov. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att det ligger mer fokus på de lågpresterande eleverna än de högpresterande i undervisningen. Även samverkandet mellan lärarna sker bara för de lågpresterande eleverna. medan det inte sker alls för de högpresterande. Det finns utmaningar i form av nivåanpassade uppgifter, matriser som visar mål och riktlinjer samt att samarbeta med högre årskurser. Motivationshöjande åtgärder visas i mer avancerade uppgifter och i en genomgripande återkoppling som visar eleverna hur och vad de ska arbeta med för att utveckla sina kunskaper. För att motverka stressen sker många diskussioner med både elever och föräldrar. Viljan finns hos de intervjuade lärarna att arbeta mer främjande för de högpresterande eleverna, men oftast motverkas detta av tidsbrist och att det inte finns några resurser.

Denna studie har i syfte att inrikta sig på förskollärare verksamma i förskolan och deras syn på högläsning och boksamtal. Frågeställningarna som vi har utgått från är: Vilka skäl anger förskollärarna för att genomföra högläsning och boksamtal, Hur genomförs högläsningsstunder och boksamtal i förskolan enligt förskollärarna? Samt Vilken är förskollärarens roll i samband med högläsning och boksamtal? För att besvara våra frågeställningar har vi valt att använda oss av kvalitativa intervjuer. För att analysera det insamlade material har vi använt oss av ett sociokulturellt perspektiv där det sociala samspelet spelar en viktig roll för lärandet. Resultatet av studien visar att förskollärarna har högläsning och boksamtal bland annat för att det främjar ordförrådet och stimulerar barnens fantasi. Högläsningen sker både planerat och spontant. De planerade tillfällena sker utifrån specifika arbetsmetoder eller projektarbeten och de spontana tillfällena möjliggörs av följsamma pedagoger som skapar tillgängliga miljöer. Förskollärarna i studien menar att de har ett ansvar att både planera och fånga barnens intresse i genomförandet. I resultatet framkommer det att förskollärarna kompletterar den analoga boken med till exempel det digitala verktyget Polyglutt där barnen erbjuds en annan dimension in i sagovärlden.

Syftet med studien är att få insikt i vilka erfarenheter lärare har av problemlösning inom matematik för andraspråkselever. Erfarenheterna bygger på tre nivåer som innefattar hur lärarna anpassar undervisningen, vilken påverkan lärare upplever det har på elevers problemlösning att de är andraspråkselever samt vilket stöd som finns tillgängligt för lärarna i verksamheten. Genom en kvalitativ ansats kom det fram att lärarna är medvetna om språkbarriärer som skapar problematisk vid matematikundervisningen för andraspråkselever. Utifrån sina erfarenheter var lärarna medvetna om att det språkutvecklande arbetet i dagsläget inte är optimalt. Det språkutvecklande arbetet i matematik behöver utvecklas för att elevernas kunskapsutveckling i problemlösning ska vara likvärdig

Syftet med studien är att undersöka förskollärares förhållningssätt till digitalisering i sin yrkespraktik. Det på grund av att digitalisering har fått en ny framskrivning i den reviderade läroplanen för förskolan. Studien har utgått från ett sociokulturellt perspektiv och genomfördes med flermetodsforskning som ansats. Genom enkäter har vi tagit reda på hur åtta förskollärare arbetar med digitala verktyg i sin undervisning för att främja barns utveckling och lärande samt hur de upplever sin digitala kompetens. Resultatet från intervjuerna har analyserats utifrån tre teman som framkom, Tillgång och användning, lärplattans mångsidiga potential samt svårigheter med implementering av digitalisering. Resultatet visade att de flesta förskollärare väljer lärplattan som ett pedagogiskt verktyg i sin undervisning. Det framkom även att flera förskollärare såg brister i sin egen digitala kompetens. Slutsatsen är att digitala verktyg anses vara ett kompletterande verktyg för förskollärarna i sin undervisning men även att fler önskar sig större kompetens inom området för att kunna arbeta i relation till läroplanens intentioner.

Syftet med den här litteraturstudien är att kartlägga högläsning som ett didaktiskt verktyg för äldre elever mot bakgrund av de många goda effekter som den visats ha för yngre elever. För att kunna besvara syftet används två frågeställningar kring vilka effekter högläsningen har för äldre elever samt vilka avgörande faktorer som finns för att de goda effekterna ska uppstå. Resultatet visar att högläsning har goda effekter för elever i årskurs 7–9, främst sociokulturella effekter på lärandet och förbättrad läsförståelse i och med detta. De avgörande faktorerna för att uppnå dessa goda effekter visade sig vara lärarens förmåga, den sociala kontexten samt praktiska tillämpningar som exempelvis användning av böcker som hjälpmedel. Den här studien visar även på avsaknaden av forskning på området, främst gällande en svensk skolkontext. För att säkerställa resultatets validitet skulle fler studier behövas.

Syftet med denna studie är att undersöka lärares uppfattningar om hur kooperativt lärande kan främja elevers läs- och skrivutveckling i grundskolan och grundsärskolan. Genom fyra fokusgruppsintervjuer har 16 lärare på grundskolan och grundsärskolan delgett sina erfarenheter utifrån problemformuleringarna: Hur arbetar lärarna med kooperativt lärande för att främja elevers läs- och skrivutveckling? Vad i arbetssättet kooperativt lärande gör det till en främjande arbetsmetod i läs- och skrivutvecklingen enligt lärarna? Vilka effekter ser de undervisande lärarna av att använda kooperativt lärande i undervisningen? Det insamlade materialet analyserades med det sociokulturella perspektivet som utgångspunkt, att lärande sker genom kommunikation och samarbete med andra. Kooperativt lärande utgår från att eleverna blir positivt ömsesidigt beroende av varandra. Resultatet visar att eleverna blir mer aktiva genom olika roller. Beroendet av lärarna minskar på grund av att eleverna stöttar varandra i högre grad i läs- och skrivutvecklingen i jämförelse med traditionell undervisning. Utmaningar med arbetssättet är att ljudnivån blir högre samt att vissa elever kan ha samarbetssvårigheter. Arbetssättet kan ta tid att implementera både för lärare och elever, men många lärare anser att de får igen den tiden och mer därtill i ett senare skede. Detta på grund av att eleverna stöttar varandra i högre grad, även om undervisningen är lärarstyrd.

Distansutbildning har funnits i Sverige sedan 1800-talet. Tidigare forskning visar att det både finns positiva och negativa aspekter vid distansstudier, exempelvis kring flexibilitet och kommunikation. Denna studie undersöker studenters upplevda möjligheter och utmaningar med distansstudier. Studien har möjliggjorts genom skriftlig enkätundersökning med sju respondenter som studerat på högskola- eller universitet, vilka befunnit sig i en situation av distansstudier och bidrar med sina erfarenheter från sin studiesituation. Resultatet visar bland annat att kommunikation, teknik och flexibilitet ses som möjligheter med distansstudier, medan brist på social interaktion, disciplin och framförhållning ses som utmaningar.