Syftet med denna studie är att undersöka lärares syn i arbetet med jämställdhet i klassrummet i de tidiga skolåren, det vill säga hur lärare i F-3 arbetar med genus i undervisningen utifrån Biestas tre begrepp: socialisation, kvalifikation och subjektifiering. Detta har genomförts med hjälp av intervjuer där våra fyra informanter som besvarat våra frågeställningar utifrån sin undervisning. På så sätt har vi kunnat besvara våra forskningsfrågor. Resultatet visar att lärarna är genusmedvetna men behandlar ämnet i undervisningen på olika sätt. Slutsatsen vi kommit fram till är att genus i undervisningen är en viktig aspekt att beröra i undervisningen för elever. Detta med hjälp av Biestas tre begrepp, lyfta fram alla elevers lika värde oavsett könstillhörighet, etnicitet och identitet för elever i de tidiga skolåren.

The aim of this study is to bring more knowledge about how teachers in social studies use news and current events in their teaching to develop skills and knowledge with their pupils. This study uses Gert Biestas three dimensions of schools' purpose of education. The method used in this study is a qualitative semi structured interview with six social studie teachers in upper secondary school, which then was coded with an thematic analysis. The result shows that teachers can use current events and news as a complement to their own teaching and to concretize and exemplify their teaching on an everyday basis for the pupils. With the theory it shows that pupils both can qualify knowledge and use that knowledge to think critically and subjective. / <p>Godkännande datum: 2022-06-02</p>

This study by the name “To be or not to be in dialogue with the world” is based on our interest in Biesta´s theories, more specifically about relational pedagogy. The empirical material consists of 21 public lessons in visual arts for high school taken from lektionsbanken.se. Through a qualitative text analysis we wanted to answer the questions: What functions does the lessons have that are described in the lesson plan? What opportunities to exist in the world in an adult way emerge? And lastly what research space is there for the student. In our result we have been able to shed light on how three teaching functions which Biesta calls qualification, socialization and subjectification, are expressed in our 21 public lessons, and then discuss what pedagogical implications it may have if one of these three functions becomes dominant in a lesson. Based on this we have used Biestas theory about a communicational gap where learning takes place, which involves risktaking.  In the space Biesta calls the gap which is a spectrum between – world destroyer and self destroyer on extreme opposite ends, it is recommended for both teachers and students to try to stay in the middle zone where we as humans can be in dialogue with the world in an adult way. In order for teachers to work with Biesta´s positive view of risk, great demands are placed on teachers who need courage to let go and let the risk take its place in their teaching. One way to work with risk and practice this is to put more focus on the process instead of on the result and the end product, which can become a problem in a goal-oriented school.

Studiens syfte är att undersöka hur gymnasielärare inom samhällskunskap ser på skolans dubbla uppdrag, kunskaps- respektive fostransmålet. Ambitionen är att närmare studera tankar och strategier kring om och hur lärarna arbetar med detta fostransuppdrag enligt läroplanen. Uppdraget benämns på en mängd olika sätt i litteraturen (demokrati, värdegrund, socialisation, medborgarbildning etcetera) men i denna studie kommer begreppet ”andra uppdraget” användas som ett övergripande samlingsbegrepp. Forskningsmetoden som användes är en kvalitativ forskningsansats i form av semistrukturerade intervjuer med fyra gymnasielärare och utgår ifrån följande frågeställningar. Hur ser läraren på skolans dubbla uppdrag och mer specifikt kopplat till det andra uppdraget? På vilket sätt är det andra uppdraget med i planering, genomförande och utvärdering av undervisningsmomentet? Hur används begreppet i undervisningen? Vilket samtalsklimat förespråkas? Ges det möjlighet för elever att ifrågasätta demokratin och dess principer? Resultatet visar att det finns olika synsätt på̊ relationen mellan kunskaps- och fostransuppdraget. Två lärare värderar kunskapsuppdraget högre än fostransuppdraget medans en lärare värderar fostransuppdraget starkare och en värderar båda uppdragen lika mycket. En slutsats som kan dras är att det behövs större tydlighet och klarare riktlinjer för att lärarna ska kunna hantera skolans dubbla uppdrag med ambitionen att mäta och bedöma det andra uppdraget i sin undervisning.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare beskriver sin undervisning med barns delaktighet och inflytande utifrån ett barnrättsperspektiv. Studien har analyserats genom Biestas demokratiska dimensioner kvalificering, socialisering och subjektifiering för att synliggöra vad undervisning kan bestå av för att utveckla demokratiska färdigheter. Resultatet visade att när pedagogerna använde sig av ett tydligt och konkret material, kunde pedagogerna utveckla strategier som bidrog till att arbetet med barnkonventionen kunde genomsyra hela dagen. För att synliggöra alla barns röster använde pedagogerna TAAK och bildstöd i sin undervisning. Röstning, valtavla och veckans hjälpreda var andra arbetssätt som visade att pedagogerna tog barns perspektiv i beaktning. På det sättet kunde pedagogerna skapa förutsättningar för alla barns inflytande och delaktighet i undervisningen. Pedagogernas arbetssätt bidrog till att möjliggöra för barns subjektifiering, där barnen fick möjlighet att agera som självständiga individer. Kvalificering och socialisering framträdde som delar i den undervisning där pedagogerna inom förskolans ramar skapade förutsättningar för barn att få demokratiska färdigheter med sig.

Studiens syfte är att undersöka pedagogers strategier för att stötta flerspråkiga barn i deras språkutveckling. Fokus finns även på de utmaningar som pedagogerna stöter på i interaktionen med flerspråkiga barn. Följande frågeställningar har formulerats för att söka svar på studiens syfte: “Vilka utmaningar bemöter förskollärare i samspelet med flerspråkiga barn?” samt “Vilka strategier använder förskollärare i syfte att främja barnens språkutveckling i interaktionen med flerspråkiga barn?”. Vi har tagit del av tidigare forskning som visat att barnen behöver använda sitt modersmål för att kunna utveckla det svenska språket. Samt olika strategier som kan vara fördelaktiga i arbete med flerspråkiga barn för att stödja deras språkutveckling. Vi har använts oss av en kvalitativ metod där vi utfört observationer på en förskola i södra Sverige. I resultat delen kopplas observationerna samman med den sociokulturella teorin. Resultatet av studien visade att förskollärare har kunskaper samt tillvägagångsätt för att arbeta med flerspråkiga barn i syfte att främja deras språkutveckling. Det uppstår en del utmaningar i interaktionen med flerspråkiga barn då deras ordförråd är begränsat. Men pedagogerna använder sig av olika strategier såsom bild stöd och TAKK-tecken för att stödja deras språkutveckling.

Denna fallstudie belyser gymnasieelevers arbete i små grupper med ett problem kopplat till derivata och syftar till att belysa faktorer som gynnar eller hindrar individernas deltagande i och utveckling av den matematiska kommunikationen i klassrummet. Studien har sin teoretiska förankring i Anna Sfards kommognitiva ramverk, där lärande i matematik ses som deltagande i en matematisk diskurs. Under mer än ett årtionde har larmrapporter om svenska elevers bristande kunskaper i matematik avlöst varandra. Forskningsrapporter pekar på olika faktorer bakom denna sjunkande kunskapsutveckling. Den rådande undervisningskulturen, där eleverna i hög grad arbetar individuellt med uppgifter ur läroboken, ses som en förklaring till de försämrade resultaten, och att undervisningen inte ger eleverna möjlighet att utveckla samtliga föreskrivna förmågor i ämnet. För att uppnå detta betonar både forskningsfältet och den nya läroplanen från 2011 vikten av att eleverna kommunicerar i matematik. I detta perspektiv finns ett behov av att belysa skillnader i elevernas deltagande i kommunikationen om matematik, inte minst i samband med lärande i smågrupper, och hur detta antas påverka elevernas förutsättningar till lärande. Studiens fokus är riktat mot deltagarnas olika bidrag till gruppens matematiska diskurs, det vill säga då eleverna kommunicerar om matematiska objekt eller processer, och hur dessa påverkar elevernas förutsättningar och deltagande i kommunikationen. Fokus är också riktat mot den kommunikation som handlar om deltagarna i gruppen, vad eleverna gör och hur de värderar varandras sätt att delta i den matematiska diskursen i klassrummet. Denna kommunikation, benämns i ramverket för subjektifiering och antas vara sammankopplad med individens lärande i matematik. Datainsamlingsmetoder som använts är intervjuer, audio- och videoinspelningar och användning av audiovisuella pennor för att sammanföra verbal och skriftlig kommunikation. Diskursen ses som den naturliga analysenheten. I analysens första steg studerades den matematiska diskursen avseende skillnader i innehållet i deltagarnas yttranden. I ett andra analyssteg fokuserades på interaktionsflödet i gruppen för att förstå mer av skillnader i varje elevs deltagande och bidrag till kommunikation. Studiens resultat visar på stora skillnader avseende deltagande och innehåll i elevernas kommunikation, både på grupp- och individnivå. Elevernas utveckling av den matematiska diskursen gynnas av användningen av flera olika mediatorer för att representera de matematiska objekten. När eleverna erbjuds kopplingar till en tidigare erövrad diskurs, leder det till diskursiva framflyttningar. Eleverna visar sig vidare ha stora svårigheter att tolka och använda det formella matematiska symbolspråket som stöd för matematiserandet. Elevernas tolkning av likhetstecknet, olikhetstecknet och symbolen f´(x) på en processnivå skapar hinder för att utveckla den matematiska diskursen i önskvärd riktning. Den diskurs som handlar om deltagarna och deras egenskaper (identifiering) utgör ca 10 % av samtliga yttranden och är i stort sett samtliga negativa omdömen, ofta använda i syfte att utesluta eller införliva sig själva eller andra från deltagande i matematiserandet. Forskningsstudien visar på ett behov av ytterligare kunskap om hur matematiklärare på bästa sätt kan organisera arbete i smågrupper för att öka elevernas engagemang och kvaliteten på elevernas matematiserande. Studien pekar vidare på vikten av att matematiklärare belyser och varierar användningen av olika mediatorer för att representera de matematiska objekt som är föremål för lärandet. Fallstudien belyser även vikten av att bygga upp det tillåtande arbetsklimat där eleverna inte bedömer sig själva och andra, utan istället vågar ställa de frågor som innebär att de blir alltmer delaktiga i den matematiska diskursen. Ett behov framträder av ytterligare forskning riktad mot inte bara mot den bedömning som sker mellan lärare och elev, utan också mot den bedömning som pågår i klassrummet mellan eleverna, vilket kan påverka vilka roller de väljer eller tilldelas i klassrummet. Detta kan antas vara av stor vikt för hur eleverna kommunicerar om matematik med andra deltagare i klassrummet, vilket också kan antas påverka lärandet. / This case study takes its focus on upper secondary school students’ work in small groups with a problem related to the derivative. The analysis aims to identify factors that promote or hinder an individual’s participation in and development of the mathematical communication in the classroom. The theoretical basis of the study is Anna Sfard’s commognitive framework, where learning mathematics is seen as participating in a mathematical discourse. For more than a decade, reports about Swedish students’ decreasing levels of school mathematical knowledge have been put forward. Research points to various factors behind this development. The prevailing educational culture, where students largely work individually from the textbook, is seen as one explanation for the deterioration in the results, and that teaching does not give students the opportunity to develop all the required competencies in the curriculum. To achieve this, both research and the new Swedish curriculum from 2011 emphasize the importance of student communication in mathematics. In this perspective, there is a need to highlight the differences in student participation in the communication of mathematics in the classroom, particularly in the context of small group learning, and how this is assumed to influence students’ opportunities for learning. The focus of the research is directed towards the participants’ contributions to the group’s mathematical discourse, i.e. when they communicate about mathematical objects or processes, and how these affect students’ opportunities and participation in the communication. Focus is also directed to the communication that involves participants in the group, what the students are doing and how they evaluate each other’s way to participate in the mathematical discourse in the classroom. This type of communication is in the framework referred to as subjectifying, and is assumed to affect the individual’s mathematical learning. Data collection methods used are interviews, audio and video recordings, as well as “smart pens” to combine verbal and written communication. In the first step of the analysis, the mathematical discourse was studied regarding differences in the content of the participants’ utterances. The second step of analysis focused on the interaction flow of the group to understand more of the differences in each student’s participation and contribution to the communication. The results point to big differences regarding participation and content in student communication, both at group level and individual level. The development of students’ mathematical discourse benefits from the use of multiple mediators to represent the mathematical objects. When connections to a previously acquired discourse are offered, this leads to discursive advancements. Students were observed to have difficulties to interpret and use the formal mathematical symbolic language that would support their mathematizing. Students’ interpretation of the equality sign, the sign for inequality, and the symbol f´(x) on a process level, create obstacles to developing the mathematical discourse in the desired direction. The discourse about the participants and their own traits  (identification) constitutes about 10% of all utterances and are almost all negative reviews, frequently used in order to exclude or incorporate themselves or others from participating in the mathematizing activity. This research study points to a need for more knowledge about how mathematics teachers can best organize work in small groups to increase student engagement and the quality of their mathematizing. The study also indicates the importance of mathematics teachers highlighting and varying the use of different mediators to represent the mathematical objects to learn. The case study also highlights the importance of building up a permissive environment in which students do not evaluate themselves and others, but instead dare to ask questions that will make them increasingly involved in the mathematical discourse. A need emerges for further research not only on the assessment between teacher and student, but also on the assessment that goes on in the classroom between the students, which can affect what roles they take or are assigned to in the classroom. This can be assumed to be of great importance to the way students communicate about mathematics with other students in the classroom, which is also likely to influence learning.

I denna undersökning tittar jag närmre på arbetet med självporträtt i skolan, en återkommandeuppgift i alla åldrar, som upprepas efter givna mönster. Det kan uppstå känsliga situationer i arbetetmed självporträtt och i uppvisandet av dem under redovisningar. Kanske för att utövandet avsjälvporträtt innehåller ett specifikt moment då man måste förhålla sig till sig själv som objekt ochsubjekt/konstnär och modell - på en och samma gång. Självporträtts-uppgifter i skolan är ofta starktkopplade till identitet då porträttet förväntas berätta något om en själv. Jag förhåller mig i dettaarbete till subjektet och till lärandet som någonting rörligt och utgår från Gert Biestas teorier omsubjektifiering. På så vis förskjuter jag diskursen kring identitet till diskursen kring subjektetstillblivelse. Min frågeställning har varit: Vilka dolda kunskaper kan uppstå i tecknandet avsjälvporträtt och varför uppstår de?, samt; Vad händer i tecknande-processen då den somtecknar är både subjekt och objekt? Hur påverkar det subjektets tillblivelse?För att söka svar på min frågeställning gör jag fältstudier hos en sjundeklass på en skola iStockholm under deras arbete med en självporträttsuppgift som heter Insida-utsida. Min empiribestår i transkriberat material från en intervju med elevernas lärare, fältanteckningar från deltagandeobservation i klassrummet och material från en workshop som jag själv höll med några av eleverna.Som avstamp till min undersökning har jag utgått från en auto-etnografisk studie, i vilken jag underfyra veckors tid tecknade ett självporträtt om dagen och simultant antecknade tankar som for genommitt huvud. Detta för att få förståelse för vad eleven kan uppleva i sin process.På Konstfacks utställning, som detta år är digital på grund av Covid- 19, gör jag en slutliggestaltning i form av ett filmat performance inspirerat av citat från eleverna som uppkom underderas arbete med självporträtt. Även delar av min auto-etnografiska undersökning och elevexempelfrån workshopen visas. Jag använder mig av ett a/r/togrfiskt förhållningssätt och skiftar självsubjektposition mellan konstnär, forskare och lärare för att se vad som uppkommer i mellanrummenmellan dessa positioner. Genom att undersöka självporträtt i skolan ur ovan nämnda teorier ochperspektiv ämnar jag bidra med nya sätt att se på uppgiften.

Detta examensarbete syftar till att öka kunskapen och förståelsen för hur gymnasieelever upplever att deras demokratiska kompetens, i form av aktivt politiskt deltagande, påverkas genom deltagande i FN-rollspel inom samhällskunskapsundervisningen. Studien vill således utröna på vilket sätt samhällskunskapsundervisningen och FN-rollspel förmår förmedla kunskaper, dels om men även i demokratisk kompetens i form av aktivt politiskt deltagande. Den teoretiska utgångspunkten sker dels utifrån Henrik Oscarssons sammanfattande modell över de tre demokratimodellerna; valdemokrati, deltagardemokrati och samtalsdemokrati. Dels utifrån Gert Biestas kunskapsteoretiska begreppsram, vilken formulerar tre funktioner inom utbildningens mål och syfte; kvalificering, socialisering och subjektifiering. En diskussion och analys kring studiens resultat görs med hjälp av dessa modeller för att utröna på vilket sätt FN-rollspel och samhällskunskapsundervisning förmår förmedla kunskaper om och i aktivt politiskt deltagande. Studien visar att FN-rollspel och samhällskunskapsundervisning generellt sett utvecklar förmågor hos eleverna som är representativa för modellen inom samtals- och valdemokrati i högre grad än modellen för deltagardemokrati. Eleverna visar god självinsikt och förståelse för demokratiska processer och vad det innebär i teorin att vara aktivt politiskt deltagande, men visar överlag ett litet intresse att vilja delta i det. Vidare dras slutsatsen att FN-rollspel och samhällskunskapsundervisning i hög grad domineras av kvalificerande och socialiserande funktioner, snarare än en subjektifierande funktion. FN-rollspel kan till viss del bidra med att stärka den subjektifierande faktorn. Slutsatsen blir dock att samhällskunskapen i huvudsak förmedlar kunskaper om demokrati samtidigt som eleverna socialiseras in i ett normerande förhållningssätt kring vad det innebär att vara en god demokrat. Därmed uppstår en obalans inom skärningspunkten för lärande och mellan den kvalificerande, socialiserande och subjektifierande funktionen.

Studiens syfte var att undersöka hur förskollärare uppfattar integritetsuppdraget i förskola och hur de beskriver förverkligandet av det. Undersökningen har genomförts kvalitativt med en intervjumetod där åtta förskollärare ingår. En hermeneutisk tolkande ansats har använts för att nå förståelse i det som undersöks. Teoretisk utgångspunkt var Biestas syn på god utbildning utifrån dimensionerna kvalifikation, socialisation och subjektifiering. Studiens resultat visar att förskollärare uppfattar att uppdraget främst innebär respekterande av barns integritet. Vidare framkommer att den kroppsliga integriteten ges tydligare utrymme i uppdrag och praktiserande därav, än den personliga integriteten. Integritet i likhet med andra värdebegrepp tangerar närliggande områden vilket gör begreppets betydelse svår att ringa in. Det innebar att informanters uppdragsbeskrivningar berörde autonomi, identitet och inflytande. Det i sin tur visar att begreppet behöver diskuteras och synliggöras. Resultatet visar även att god utbildning i integritet innefattar utbildning om rättigheter och skyldigheter. Därtill behöver önskvärda sociala normer överföras vilket sker med förhållningssätt, före­bildlighet och diskussioner. Den viktigaste komponenten i integritetsarbetet är barns subjektifiering. Den utgörs av barns självständiga och ansvarsfulla förståelse för konsekvenser av sina handlingar i relation till andra. Studiens slutsats är att förskol­lärare medvetet behöver möjliggöra barns subjektifiering vilket i synnerhet inkluderar att stötta och utmana barn att själva utforska egna och andras integritets­gränser i verklig social samvaro.