No description available.

No description available.

Syftet med denna studie har varit att fördjupa kunskap om flerspråkighet i kombination med hörselnedsättning, utifrån hur pedagogers förväntningar skapar förutsättningar för elever, inom specialverksamheter, att utveckla sin flerspråkighet. För att kunna svara på syftet ställde vi tre frågeställningar: Hur uppfattar pedagoger, som arbetar med målgruppen elever med hörselnedsättning, flerspråkighet? Hur beskriver pedagogerna att de arbetar stödjande för flerspråkiga elever med hörselnedsättning? Hur ser pedagogerna på digitala verktyg som stöd i undervisning för flerspråkiga elever med hörselnedsättning? Utifrån dessa frågor genomförde vi en kvalitativ intervjustudie med nio pedagoger verksamma inom specialverksamheter för döva och hörselskadade elever. Som utgångspunkt genomförde vi litteraturstudier på forskning som belyser flerspråkighet både som ett samhällsfenomen och specifikt för gruppen elever med hörselnedsättning samt forskning kring betydelsen av stöd i både analog och digital form. För att kunna svara på våra forskarfrågor har vi valt att dela upp våra frågor och analysera dem utifrån två olika teoretiska utgångspunkter. Till den första forskningsfrågan har vår teoretiska analysmodell varit inspirerad av fenomenografi i syfte att fånga pedagogernas uppfattning. Till de övriga två forskningsfrågorna har vi använt oss av sociokulturella teorier för att undersöka pedagogernas syn på medierande redskap för att främja flerspråkigheten hos elever med hörselnedsättning. I vår studies resultat uppmärksammar vi att flerspråkighet som begrepp har olika betydelser beroende på pedagogernas uppdrag men att likheten är att fokus ligger på hörselnedsättningen och språktillägnande av ett gemensamt språk. Pedagogerna beskriver sitt mål som att eleverna ska tillägna sig ett språk och då gärna ett gemensamt för gruppen. Generellt ger pedagogerna uttryck för en positiv uppfattning av flerspråkighet även om de upplever att de har låga kunskaper i hur man arbetar med det. Hörselnedsättningen uppges utgöra ett hinder för språktillägnande och flerspråkighet i kombination med hörselnedsättning upplevs som en försvårande omständighet. Få stödjande funktioner kopplade till flerspråkig utveckling, varken analoga eller digitala, beskrivs, däremot beskrivs många stödfunktioner kopplade till hörselnedsättningen. Pedagogerna ger uttryck för låga förväntningar på elevernas språkliga förutsättningar.

Syftet med arbetet var att undersöka lärare, som undervisar matematik i grundskolan (F- klass – åk 9) hur mycket och vilken erfarenhet och kunskap de har om språkstörning i matematikundervisningen samt hur de använder visuellt stöd som kompensatoriskt hjälpmedel i undervisningen för elever med språkstörning. Metoden som har använts är en digital enkätundersökning på plattformen Facebook. Antal enkäter som besvarades var 251. Resultatet visar att 16% av lärarna anser att de har goda kunskaper om hur de kan anpassa matematikundervisningen för elever med språkstörning. 30% av lärarna svarade att de hade använt visuellt stöd 5 eller fler gånger den senaste veckan i sin undervisning för att stötta elever med språkstörning. Sammanfattningsvis visar studien att flera lärare tillgängliggör matematikundervisningen med visuellt stöd för elever med språkstörning. Visuellt stöd som hjälpmedel kan leda till att elever med språkstörning ökar sin måluppfyllelse och att kunskapskriterierna uppnås i större utsträckning i ämnet matematik.

Förväntat kunskapsbidragGenom att ta del av elevernas egna berättelser om språkstörning relaterat till skolbyte samt lärande så får vi möjlighet att höra deras röster kopplat till forskningsområdet. Vidare är det viktigt att belysa övergången från specialskola med inriktning grav språkstörning till gymnasieskola. Skolpersonalen belyser vilka behov skolan ställs inför och hur de kan rusta för att möta upp målgruppen vid övergången. Syfte och frågeställningarSyftet med uppsatsen var att samla information om hur elever med språklig sårbarhet och mottagande skolors personal har upplevt skolövergången från specialskola till gymnasieskola. Frågeställningarna täcker in empirin i studien och genom att ställa dem i relation till de specialpedagogiska perspektiven och Vygotskijs sociokulturella teori genomfördes analyser samt slutsatser drogs baserade på resultatet. Syftet var att bidra med nya aspekter kring språklig sårbarhet kopplat till lärande på individ, grupp, skol samt organisationsnivå. Vad berättar eleverna om i sin dokumentation inför gymnasiestart? Vad framkommer i elevernas berättelser som betydelsefullt kring övergången från specialskola till gymnasieskola avseende lärande och socialt samspel relaterat till språklig sårbarhet? Vad berättar den mottagande skolpersonalen om hur de upplever att eleverna är rustade för att kommunicera och förmedla de anpassningar och metoder som gynnar dem i deras lärande i den nya skolformen? Vilka anpassningar eller pedagogiska strategier har den mottagande skolan genomfört för att gynna elevernas lärande? Vad visar resultatet i jämförelse med den tidigare forskningen samt den teoretiska ansatsen i uppsatsen?TeoriUppsatsen tar sin ansats i det sociokulturella perspektivet samt de specialpedagogiska perspektiven. Detta innebär att elevernas skolövergång samt lärandeprocess kan belysas med hjälp av flera olika perspektiv. Elever med språklig sårbarhet och skolpersonalens upplevelser kan med hjälp av perspektiven betraktas genom berättelser om kommunikation, socialt samspel,proximal utvecklingszon och kontext men även utifrån delar och helhet, så som individ, grupp, skola och organisationsnivå.MetodStudien är en kvalitativ studie med narrativ ansats. Undersökningsmaterialet har tagits fram genom elevdokumentation, elevberättelser samt intervjuer med skolpersonal. Vid intervjuerna användes en intervjuguide och eleverna hade tillgång till Symwriter text (bildstöd) under våra samtal. Berättelserna och intervjuerna transkriberades. Elevdokumentationen analyserades. Elevdokumentationen, det inspelade materialet och texterna användes sedan som underlag till resultat och analys.ResultatResultatet visar att bara några av eleverna har förmedlat sina behov muntligt i mötet med den mottagande skolans personal vilket kan bero på att alla gymnasieskolor helt enkelt inte frågat efter elevernas berättelser eller att relationer tar tid att bygga upp och undersökningen genomfördes i anslutning till skolstarten. Eleverna uttrycker alla i sina berättelser en nervositet inför gymnasiestarten och är enligt tidigare forskning mer utsatta än andra jämnåriga kamrater vad gäller det sociala samspelet eftersom de har en språkstörning vilket medför ett behov av stöd. Överlämningsprocessen har sett olika ut på de tre gymnasieskolorna. Utifrån den teoretiska ansatsen som bygger på de specialpedagogiska perspektiven kan vi se att eleverna får olika bemötande utifrån den mottagande skolans perspektiv. Elevernas behov relaterat till den omgivande miljön kan tolkas utifrån fyra olika nivåer: individ, grupp, skola och samhälle. Förutom att ta emot skriftlig och muntlig information från specialskolan mötte en av skolorna även eleverna i samtal och lyssnade på deras berättelser vilket gynnar målgruppen bäst. Vidare gav två av skolorna efter mottagande av eleven ett personligt stöd i sociala och pedagogiska processer medan den tredje skolan inte erbjöd detta stöd vilket resulterade i att eleven inte kom till skolan mer än vid några enstaka tillfällen. En av skolorna hade inte anpassat undervisningen på ett särskilt sätt för elever med språklig sårbarhet utan de hade istället anpassat undervisningen utifrån alla elevers behov. Undersökningen visar även att skolpersonalen bör fundera över hur de uttrycker sig om och till elever med språklig sårbarhet då det är viktigt att möta ungdomarna med respekt och tillförlit om elevernas självbild inte stämmer överens med vuxenvärldens. I resultatdelen utgår vi från Vygotskijs sociokulturella teori, då vi presenterar olika samspelssituationer.ImplikationerDet är viktigt att personalen som möter eleverna ha den kompetens som krävs för att möta upp de behov som kan uppstå i lärandesituationer men de ska även kunna koppla teori till praktikutifrån att eleverna är individer och att språkstörningen är föränderlig då den påverkas av kontexten eleven befinner sig i. Det är även viktigt att personalen är medveten om de specialpedagogiska glasögon de väljer att ta på sig i mötet med elever med språklig sårbarhet. Detta för att de ska kunna se olika orsaks- och konsekvenssamband, samt kunna se att individ, grupp, skola och samhälle inte verkar isolerade utan är beroende av varandra. En specialpedagogisk slutsats är att specialskolan och gymnasieskolan bör utveckla ett ökat samarbete för att med gemensam teoretisk och praktisk erfarenhet skapa en ännu mer gynnsam lärandemiljö för elever med språklig sårbarhet vilket pekar på ett ökat behov av att utveckla övergången till gymnasieskolan.

As a new citizen of a country, it is important to be able to absorb socially important information in an accessible way. For second language speakers, this can be challenging. The purpose of this study is to create knowledge about the importance of language in making information accessible on a selected municipality's website for people who are learning Swedish. Through this work, we wish to contribute to an increased understanding of the importance of language for accessibility on the web, what accessible language means and the user group's experiences of accessible language. The study builds on theories in information architecture and accessible language. It is based on a qualitative research strategy with quantitative elements. Despite some variations, the results show that the understanding of the website's texts is relatively good. These variations can, among other things, be linked to the readability index of the texts. We can see that active language work on a municipal website is important for making the information accessible and that an accessible language influences this user group's ability to absorb the information.

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka hur Skatteverket tillämpar bestämmelserna avseende skattetillägg samt hur besluten står sig vid en prövning i domstol. För att kunna svara på syftet har jag valt att undersöka en tredjedel av samtliga domar i Länsrätten Värmland samt Kammarrätten i Stockholm under 2007 till 2008 avseende skattetillägg utan samband med annan måltyp. I uppsatsen har jag utgått från den traditionella juridiska metoden samt valt att inte behandla bestämmelserna avseende skattetillägg i Skattebetalningslagen (1997:483).</p><p>Av resultatet från undersökningen framgår att sannolikheten att den skattskyldiges talan i länsrätten skall bifallas är relativt stor. I en fjärdedel av de mål vilka studerats har talan bifallits helt eller delvis. När det gäller avgöranden i kammarrätten sjunker sannolikheten för att den skattskyldiges talan skall bifallas till en tiondel. I en fjärdedel av målen har kammarrätten ändrat länsrättens domslut helt eller delvis. I de fall då Skatteverket har överklagat länsrättens domslut har kammarrätten i drygt tre fjärdedelar av fallen undanröjt länsrättens dom för att sedan i stället påföra den skattskyldige fullt skattetillägg.</p><p>Av de domslut vilka studerats från Länsrätten i Värmland samt från Kammarrätten i Stockholm har det framkommit att Skatteverket inte alltid tillämpar skattetilläggsbestämmelserna på ett tillfredsställande eller likformigt sätt. Exempel på detta illustreras b.l.a. av att Skatteverket i ett mål avseende felaktigt uppskov inte tagit hänsyn till att uppgiften gick att rätta med tillgängligt kontrollmaterial från Lantmäteriet. Det har även framkommit att det finns en viss ovilja att ta till sig både nyare praxis och förarbeten vilket framgår tydligt i några domar avseende redovisningsfel. Vad som kan konstateras av dessa domar är dels att Skatteverket inte på ett tillfredsställande sätt tagit till sig av praxis, dels att länsrätten i dessa fall i hög grad förlitat sig på den av Skatteverket gjorda bedömningen.</p><p>Med ledning av resultaten från undersökningen anser jag önskvärt att det sker en specialisering vid Skatteverket. Redan idag handläggs exempelvis storbolag vid en särskild enhet. Genom att många beskattningsfrågor är komplexa i sig är det inte alltid rimligt att kräva att den enskilda granskaren både ska vara expert på sitt område och därtill känna till de omfattande skattetilläggsbestämmelserna samt rådande praxis. Den skattskyldige kan däremot kräva att sitt ärende handläggs korrekt. Konsekvenserna av att ett stort ansvar läggs på de enskilda handläggarna kan för det första bli att relativt enkla frågor prövas i länsrätten. För det andra kan i många fall relativt stora skattetillägg såväl vad gäller företag som enskilda påföras av handläggare utan någon större erfarenhet. Det skulle enligt mig främja både rättssäkerheten och tilltron till systemet om skattetilläggsbesluten skiljs från handläggaren.</p><p>Avslutningsvis är jag av den åsikten att skattetilläggsbestämmelserna på något sätt måste förändras. Enligt min mening är de största problemen att tillämpningen inte uppfyller kraven på likformighet eller förutsebarhet. I dag kan ett ärende omprövas flera gånger, överklagas ett ärende sker en obligatorisk omprövning innan ärendet sedan går vidare till länsrätten. Skälet till detta förfarande var att det skulle ske en minskning av mål vid domstolarna vilket även skett. Enligt min mening måste det ske en specialisering såväl vid Skatteverket som vid länsrätterna för att uppfylla kravet på en likformig och förutsägbar bedömning. Det kan inte anses vara skäligt att tvistiga ärenden avseende relativt enkla frågeställningar samt redan klarlagda frågor skall behöva gå igenom denna process innan den skattskyldige fått en rättvis prövning. Handläggs ett ärende hela vägen av samma handläggare är sannolikheten ändå stor att utgången förmodligen blir densamma som vid den obligatoriska omprövningen vilket även framgått av de mål som studerats i uppsatsen. Ökar kunskapen och kvaliteten neråt i processen kommer förmodligen skattetilläggen upplevas mer rättvisa samt bli enhetligt bedömda vilket är en förutsättning för att legitimera påförande av skattetillägg i fortsättningen.</p><p> </p><p> </p><p> </p>

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur Skatteverket tillämpar bestämmelserna avseende skattetillägg samt hur besluten står sig vid en prövning i domstol. För att kunna svara på syftet har jag valt att undersöka en tredjedel av samtliga domar i Länsrätten Värmland samt Kammarrätten i Stockholm under 2007 till 2008 avseende skattetillägg utan samband med annan måltyp. I uppsatsen har jag utgått från den traditionella juridiska metoden samt valt att inte behandla bestämmelserna avseende skattetillägg i Skattebetalningslagen (1997:483). Av resultatet från undersökningen framgår att sannolikheten att den skattskyldiges talan i länsrätten skall bifallas är relativt stor. I en fjärdedel av de mål vilka studerats har talan bifallits helt eller delvis. När det gäller avgöranden i kammarrätten sjunker sannolikheten för att den skattskyldiges talan skall bifallas till en tiondel. I en fjärdedel av målen har kammarrätten ändrat länsrättens domslut helt eller delvis. I de fall då Skatteverket har överklagat länsrättens domslut har kammarrätten i drygt tre fjärdedelar av fallen undanröjt länsrättens dom för att sedan i stället påföra den skattskyldige fullt skattetillägg. Av de domslut vilka studerats från Länsrätten i Värmland samt från Kammarrätten i Stockholm har det framkommit att Skatteverket inte alltid tillämpar skattetilläggsbestämmelserna på ett tillfredsställande eller likformigt sätt. Exempel på detta illustreras b.l.a. av att Skatteverket i ett mål avseende felaktigt uppskov inte tagit hänsyn till att uppgiften gick att rätta med tillgängligt kontrollmaterial från Lantmäteriet. Det har även framkommit att det finns en viss ovilja att ta till sig både nyare praxis och förarbeten vilket framgår tydligt i några domar avseende redovisningsfel. Vad som kan konstateras av dessa domar är dels att Skatteverket inte på ett tillfredsställande sätt tagit till sig av praxis, dels att länsrätten i dessa fall i hög grad förlitat sig på den av Skatteverket gjorda bedömningen. Med ledning av resultaten från undersökningen anser jag önskvärt att det sker en specialisering vid Skatteverket. Redan idag handläggs exempelvis storbolag vid en särskild enhet. Genom att många beskattningsfrågor är komplexa i sig är det inte alltid rimligt att kräva att den enskilda granskaren både ska vara expert på sitt område och därtill känna till de omfattande skattetilläggsbestämmelserna samt rådande praxis. Den skattskyldige kan däremot kräva att sitt ärende handläggs korrekt. Konsekvenserna av att ett stort ansvar läggs på de enskilda handläggarna kan för det första bli att relativt enkla frågor prövas i länsrätten. För det andra kan i många fall relativt stora skattetillägg såväl vad gäller företag som enskilda påföras av handläggare utan någon större erfarenhet. Det skulle enligt mig främja både rättssäkerheten och tilltron till systemet om skattetilläggsbesluten skiljs från handläggaren. Avslutningsvis är jag av den åsikten att skattetilläggsbestämmelserna på något sätt måste förändras. Enligt min mening är de största problemen att tillämpningen inte uppfyller kraven på likformighet eller förutsebarhet. I dag kan ett ärende omprövas flera gånger, överklagas ett ärende sker en obligatorisk omprövning innan ärendet sedan går vidare till länsrätten. Skälet till detta förfarande var att det skulle ske en minskning av mål vid domstolarna vilket även skett. Enligt min mening måste det ske en specialisering såväl vid Skatteverket som vid länsrätterna för att uppfylla kravet på en likformig och förutsägbar bedömning. Det kan inte anses vara skäligt att tvistiga ärenden avseende relativt enkla frågeställningar samt redan klarlagda frågor skall behöva gå igenom denna process innan den skattskyldige fått en rättvis prövning. Handläggs ett ärende hela vägen av samma handläggare är sannolikheten ändå stor att utgången förmodligen blir densamma som vid den obligatoriska omprövningen vilket även framgått av de mål som studerats i uppsatsen. Ökar kunskapen och kvaliteten neråt i processen kommer förmodligen skattetilläggen upplevas mer rättvisa samt bli enhetligt bedömda vilket är en förutsättning för att legitimera påförande av skattetillägg i fortsättningen.

Flerspråkiga elever har en längre startsträcka än enspråkiga elever, då de tar in kunskapsrelaterad information via sitt andraspråk. Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka vad forskning säger om hur lärare kan få flerspråkiga elever i grundskolan att känna sig delaktiga och få utveckla sin begreppsförmåga i svenska genom undervisningsmetoder. Genom att besvara frågeställningarna: Hur kan lärare öka flerspråkiga elevers begreppsförmåga inom svenska genom användandet av undervisningsmetoderna genrepedagogik och litteracitet? På vilket sätt skapar litteracitet och genrepedagogik delaktighet i undervisningen för flerspråkiga elever? För att besvara frågeställningarna och uppnå studiens syfte har vi systematiskt tagit fram, analyserat och sammanställt vetenskapliga artiklar om delaktighet, genrepedagogik, litteracitet, flerspråkiga elever och begreppsförmåga. Resultat visar att flerspråkiga elevers begreppsförmåga inom svenska gynnas genom att läraren använder sig av genrepedagogik och litteracitet. Detta framkommer genom att forskning pekar på att genrepedagogik tillsammans med litteracitet ökar den sociala interaktionen, vilket medför att eleverna utbyter erfarenheter och tidigare kunskaper som ökar delaktigheten samt den språkliga utvecklingen. Forskningen visar även på att det sker ett meningsskapande när läraren använder sig av socialt stöd, bilder och symboler i sitt klassrum. Efter diskussioner kring vidare forskning kom vi fram till att det hade varit intressant att undersöka närmare vad forskning säger om att lyfta in modersmålsundervisningen i svenskämnet och hur det påverkar elevernas språkliga utveckling.

De flesta äldre vill bo kvar i sina hem så länge de kan(Kärnekull 2011, 31). Men många tvingas till slut att flytta eftersom det blir omöjligt att bo kvar i hemmet. Den fysiska hemmiljön blir ofta ett hinder för de äldre att utföra vardagliga aktiviteter.(Abrahamsson och Nord 2012, 121) Syftet med studien är att visa om det är möjligt att anpassa ett bostadshus från 50-talet och göra det tillgängligt åt en äldre människa med funktionsnedsättning, som även ska fungera generellt för alla och utan att förstöra husets värden och karaktär. Syftet är också att undersöka och diskutera vilka för- och nackdelar de olika boendena för äldre har. Arbetet består av en litteraturstudie och ett designförslag. Litteraturmaterialet beskriver olika boende för äldre, hur boende anpassa till äldre och hur äldre personer egentligen vill bo. Objektet för designförslaget för en ombyggnation är ett 50-tals hus på Dahlsgatan i Gällivare. Designförslaget visar att det går att bygga om ett hus så att det är väl anpassat och tillgängligt för en äldre person och att huset efter ombyggnad även kan fungera generellt för alla utan att husets karaktär och värde har påverkats negativt.