Several museums and science centers around the world are investigating how to increase interest in scientific subjects among children. One way to increase a person's commitment and interest in science is to start a conversation about it. This thesis examines how illustrations in exhibition signs at Tom Tits Experiment can add more knowledge about the science behind the experiment the gyro wheel. The signs are primarily aimed at the adult visitors, who in turn want to be able to explain what the experiment means to their children. The illustrations are meant to be easy to remember and provide knowledge about the gyroscope and the areas of use of the gyroscopic effect in everyday life. The results of the study showed that as long as the information is perceived as interesting by the users, then that could be enough in order to engage and arouse their interest. The illustrations themselves did not have to be complicated or exaggerated for visitors to remember them and want to talk about them. / Ett antal museum och science centers världen över undersöker hur man kan öka intresset för teknik och naturvetenskap hos barn. Ett sätt att öka en persons engagemang och intresse för ämnesområdena är att börja samtala om dem. I detta examensarbete undersöks hur illustrationer i utställningskyltar på Tom Tits Experiment kan tillföra mer kunskaper kring vetenskapen bakom experimentet gyrohjulet. Skyltarna riktar sig i första hand till de vuxna besökarna som i sin tur vill kunna förklara vad experimenten innebär för sina barn. Illustrationerna är skapade för att vara lätta att minnas och ge kunskaper om gyroskopet och gyrokraftens användningsområden i vardagliga sammanhang. Resultatet av studien visade att för att väcka engagemang och intresse hos användarna kan det räcka med att informationen i skylten upplevs som intressant av besökarna. Illustrationerna behövde inte vara komplicerade eller överdrivna för att besökarna skulle minnas dem och vilja samtala om dem.

The political interest of an individual has always been a factor in theindividual’s decision to vote in an election or not. But is it only theindividuals own interest that decides if they participate in the election, or arethey affected by what media they consume and how the media frames theissues? The dominant explanation for if individuals decide to participate inelections are rooted in a couple of different factors, their socioeconomicalsituation, and their cultural background, but this essay focuses on how mediaaffects individuals voting behaviour. Other studies have looked at how mediaexposure affects individuals’ participation. They found that media exposurehas a positive effect on the individual’s likelihood of participating ininstitutional political situations. This essay uses data from SOM-institute toanalyse how media consumption affects the individual’s likelihood toparticipate in the national election. The results show that media consumptioninfluences the individuals decision to vote however, the extent of mediaconsumed does not matter for participation as expected as it also could havea negative effect on participation. The other part of the result is that thesource of the media is not important to if it increases the individuals’ interestin politics. This indicates that for the individual the extent of mediaconsumed and from what source, does not have a major effect on their votingbehaviour.

Mobilens roll kan sägas gått från att vara ett rent kommunikationsmedel till att vara en naturlig förlängning av individen. Genom mobilen utförs såväl arbete som upprätthållandet av sociala relationer, konsumering av underhållning och en rad andra nödvändiga funktioner. Det råder idag konsensus att människans kognitiva kapacitet för bearbetning av perceptuell information är begränsad och dessa resurser sätts dagligen på prov, inte minst vid riskfyllda moment såsom bilkörning. Givet mobilens centrala funktion i det moderna samhället och dess betydelse för individen, avser denna studie undersöka om mobilen utgör ett distraktionsmoment när människor utför kognitivt krävande uppgifter. Detta undersöktes genom en simulatorstudie där deltagare exponerades för två betingelser: betingelse 1 (kontrollbetingelse) utan telefon och betingelse 2 där en mobil introducerades som simulerade mottagandet av regelbundna mobilnotiser från en populär meddelandeapp. Utifrån dessa förutsättningar mättes deltagarnas prestation (antalet varningar, varningar per minut) och upplevda arbetsbelastning med avsikt att undersöka eventuella skillnader. Resultaten kunde ej påvisa några statistiskt signifikanta skillnader för antalet varningar (p = ,209) eller antal varningar per minut (p = ,258) mellan de olika två betingelserna. Det fanns heller ingen statistiskt signifikant skillnad mellan deltagarnas upplevda arbetsbelastning (p = ,211), dock kunde en nära signifikant skillnad mellan deltagarnas upplevda mentala och perceptuella belastning observeras (p = .51). Framtida studier med större urvalsstorlek och en högre grad av kontroll kring mätningsutrustningen kan därigenom tänkas generera resultat som bidrar till god kunskap om potentiellt riskfyllda beteenden vid kognitivt krävande aktiviteter som bilkörning.

Problem: What are the motives behind positively charged user-generated content on Instagram? Purpose: The study aims to identify and analyze existing and potential users' motives for creating and distributing positively charged content on Instagram from a user perspective. Method: The study was conducted based on a qualitative method and applied the hermeneutical - phenomenological approach. Eleven semi-structured interviews were conducted with female users of Instagram aged between 21-30 years. Theory: The study builds on previous research on user-generated content, electronicword-of-mouth, selective attention, Lazarsfeld’s two-step flow of communication model, Uses & Gratification, motivation and Katz’ functional theory, and Maslow's hierarchy of needs. Empirics and analysis: The empirical data consists of the eleven completed in-depth interviews that were analyzed based on the selected theories. Conclusion: The study has concluded that the underlying motives behind creating positively charged user-generated content on Instagram are: (1) social interaction, (2) entertainment and (3) the need to be seen.

Att uppleva stress är en del av livet. Det är ett tillstånd där balansen mellan resurser och belastningar rubbas. Ett tillstånd som egentligen inte är farligt utan har hjälpt oss människor att överleva genom att aktivera kroppen vid fara i många miljoner år. Idag utgörs farorna av helt andra saker än rovdjur. Det kan vara alltifrån en deadline till att hämta på förskolan. Det finns inga quick-fix mot stress utan vi måste lära oss metoder för att hantera stressen. En av de viktigaste metoderna vi har är behovet av att prata. Inledningsvis gjorde jag en undersökning för att ta reda på vad stress är, vilka som är i riskzonen och vilka metoder som finns för att hantera stress. Kontakt med Aleksander Perski, stressforskare, ledde till samtal med Giorgio Grossi, stressforskare och psykoterapeut på Stressmottagningen, och Linn Almlöf, psykolog på Stressmottagningen i Stockholm. Vidare togs kontakt med Försäkringskassan för att höra om deras syn på problemet med stress och ta del av statistik. Utifrån detta gjordes ett probe-kit med verktyg för arbete och hemmet, både att använda själv och tillsammans med andra. Två kvinnor i riskzonen, enligt Försäkringskassans rapporter, testade kitet under två veckors tid. Verktyget “Hur mår jag” - en uppgift för hela familjen att få reflektera över sin dag individuellt och sedan samtala om den, utmärkte sig hos båda kvinnornas familjer och valdes därför att vidareutvecklas. Användartester och workshops gjordes därefter med kvinnorna och deras familjer, samt med två nya familjer som endast bestod av vuxen och barn. Resultatet blev designförslaget Yoy - Känslobarometern. Ett verktyg som synliggör mående och känslor i hemmet, som i sin tur öppnar upp för reflektion och samtal. Genom att reflektera över vår dag kan vi med Yoy visa för andra hur vi mår och vad vi känner. Designförslaget strävar efter att förmedla mående i form av en mängd kulor som träs på en stapel. Detta synliggör för andra familjemedlemmar hur vi mår. Kulorna signalerar också känslor - i form av att kulorna har olika färger eller taktilitet. Varje stapel som kulorna träs på är unik för varje familjemedlem. Att sedan tillsammans samtala om sin reflektion om känslor och mående, skapar gemenskap och trygghet. Vi människor stärks mentalt av att berätta för någon vi känner förtroende för. Även att lyssna på andra och dela erfarenheter stärker känslan av att ‘vi har varandra’. I användarstudier har Yoy visat sig få familjer att börja prata mer och djupare om hur varje medlem mår och känner. Det har fått familjemedlemmarna att vara mer uppmärksamma på varandra och även våga visa känslor. Till Yoy - Känslobarometern hör också en lampa som gestaltar hur hela familjen mår. Lampan har armar som representerar varje familjemedlem. På armen finns en kula som placeras i relation till måendet på armen. Kulornas placering på de olika armarna ger lampan olika uttryck och en överblick över hur familjen mår. / Experiencing stress is a part of life. It is a state where imbalance occurs between resources and demands. A condition that is not dangerous but has helped us humans survive by activating the body at acute danger for millions of years. Today the acute dangers are completely different from predators. It can be a deadline to pick up at preschool. There is no quick-fix for stress, but we need to learn methods in order to handle stress. One of the most important methods for humans is talking to each other. Initially I did a research to find out what stress is, who are at risk and what methods there is to handle stress. I contacted Aleksander Perski, psychologist and researcher within stress, which led to a meeting with Giorgio Grossi, psychotherapist and researcher within stress at Stressmottagningen in Stockholm, and Linn Almlöf, psychologist at Stressmottagningen. Contact were also made with the Social Insurance Agency, to find  out their view on stress and to take part of statistics. Based on the research, a probe-kit was made with tools and methods to use at work and at home, both to use for themselves and together with others. Two women at risk, according to reports from the Swedish Social Insurance Fund, tested the kit for two weeks. The tool ”How do I feel” - a method to do with the ones who you live with, to reflect on your day individually and then talk about it – was noticed by both of the women’s families and therefore chosen for further development. After this, user tests and workshops were made with one of the women and her family, as well as with two new families that consisted of adult and children and also two adults. The result was the design proposal Yoy – the barometer of emotions.  A tool to use at home that invites reflection and conversations on our feelings and moods. By reflecting on our day, we can use Yoy  to show others how and what we feel. The design proposal strives to convey mood by placing beads on a stack. This visualizes – both to ourselves but also to family members - how we feel. The beads also convey feelings in a way that the beads have different colors and tactility. Each stack where the beads are being placed, is unique to each family member. To talk about our feelings and moods together creates a sense of unity and safety. We humans are strengthened mentally by speaking to someone we trust. Also, listening to others and sharing experiences strengthens the feeling of ‘we have each other.’ In user studies, Yoy has started to create a deeper conversation about how each family member feels. It has made them pay more attention to each other and also dare to show feelings. To Yoy - the barometer of emotions  there is also a lamp that portrays the family’s feelings. Each arm around the lamp represents a member of the family. The beads on the arms are being placed depending on the mood. Thereby the lamp changes expression and gives an overview of the family’s status.

<p>Taligenkänning som verktyg vid direkttextning av tv-program har börjat användas på försök av några utländska tv-bolag. I examensarbetet undersöks möjligheten att använda svensk taligenkänning för att direkttexta tv-program på Sveriges Television. </p><p>Ett av de största hindren för talbaserad direkttextning är att den kognitiva belastningen ökar vidsamtidigt lyssnande, talande, och skrivande. Dessa tre moment måste kunna utföras samtidigt av textaren. Undersökningar visade att det borde vara fullt möjligt att arbeta på detta sätt. </p><p>Flera av de taligenkänningsprogram som finns på marknaden har testkörts. De svenska rogrammen har inte samma prestanda som de engelska. VoiceXpress utsågs till det program som skulle användas under resten av arbetet vid test av direkttextning. En prototyp utvecklades som kopplade ihop taligenkänningsprogrammet med text-tv-sändaren och som gav textaren möjligheten att snabbt korrigera felaktigt tolkade ord. </p><p>Resultaten man uppnår med det nya sättet att texta är varierande. Tempot i tv-programmet är avgörande eftersom det blir en fördröjning på de utsända textblocken. Vid lågt tempo blir resultatet acceptabelt. Är tempot högt blir resultatet däremot underkänt. Den stora fördelen med taligenkänning i jämförelse med traditionell direkttextningsteknik är att taligenkänning är lättare att lära sig.</p>

I många utvecklingsländer finns en begränsad tillgång på utvecklade AKK-system (Alant, 1999) och ofta även en okunskap kring möjligheterna att arbeta med kommunikationsproblem (Marshall, 1997). I föreliggande studie genomförs intervention i alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) för två deltagare med cerebral pares på ett dagcenter i Kilimanjaroregionen, Tanzania. Syftet i föreliggande interventionsstudie är att genom intervention studera och utveckla de i mätsituationerna responsiva talakterna att påkalla uppmärksamhet för att inleda interaktion, acceptera och avfärda samt upprätthålla och avsluta interaktion. Detta sker med hjälp av begreppen ja och nej för att acceptera och avfärda, liksom mer och mindre för att upprätthålla och avsluta interaktion. Studien följer en single subjekt design och insatsen utgörs av två interventionsperioder, bestående av direkt intervention med deltagarna samt utbildning och fortlöpande handledning av personal. Resultaten visar att deltagarna i varierande grad lärde sig att påkalla uppmärksamhet för att inleda interaktion, acceptera och avfärda samt upprätthålla och avsluta interaktion. Det observerades även att deltagarna i högre grad utförde performativa talakter utanför den styrda testsituationen. Områden som vidare diskuteras är bland annat deltagarnas kommunikativa handlingar utifrån The Communication Matrix där en utveckling från prelingvistiska uttrycksätt till användandet av abstrakta symboler synliggjordes hos deltagarna. / In several developing countries there are a limited supply of developed AAC systems (Alant, 1999) whereas a lack of knowledge about the possibilities of working with communication problems (Marshall, 1997). The present study is an intervention study about the introduction of augmentative and alternative communication (AAC) for two participants with cerebral palsy at a day-care centre in the Kilimanjaro Region, Tanzania. The purpose of the intervention study was to develop responsive speech acts to attract attention to initiate interaction, accept and reject interaction, as well as maintain and terminate interaction. This was done using the terms yes and no to accept and reject, and more and less to continue and terminate interaction. The study followed a single subject design consisting of two intervention periods, where direct intervention with the participants and continuing training and guidance for the staff occurred. The results show that the participants in varying degrees, has learned to attract attention to initiate interaction, accept and reject interaction as well as to maintain and terminate interaction. It was also observed that the participants learned to use the performative speech acts outside the controlled test situation. An area further discussed is the participants’ communicative acts as shown in The Communication Matrix, which displayed a development from pre linguistic models of expression to use the abstract symbols.

Communication is vital for humans, and a delay in a child’s communication is not only negative for the individual, but for everyone surrounding them. In Swedish healthcare, communication delays are not always identified during the first important years of a child’s life and that needs to change. Research has shown that early intervention has a greater effect on improving children’s communication. The aim of this study is to investigate the effect of the ComeAlong Toddler parental course on children’s initiation and response to joint attention, compared to a follow up telephone consultation with a speech and language pathologist. In total, the parents of 38 children with communication delays were enrolled in the study and randomised into two groups. The children were all under 2,5 years old. Data has been collected pre- and post-intervention through an assessment carried out by a speech and language pathologist. These assessments were video recorded and coded for joint attention initiated by the child or adult and measured in seconds as well as the number of times the dyad was in joint attention. The result shows statistical significance in adult initiated joint attention when comparing the two groups. The median shows an increase in joint attention in both groups, with a larger increase in the ComeAlong Toddler group. / Att kunna kommunicera med sin omgivning är ett grundläggande behov hos människan. En störning i kommunikationsutvecklingen är inte bara negativt för individen utan också för alla i personens omgivning. Svårigheter i kommunikation uppmärksammas inte alltid under småbarnsåren. Detta är något som bör förändras, då tidigare forskning har visat att intervention i ett tidigt skede har en bättre effekt på kommunikationsutvecklingen. Syftet med denna uppsats är att jämföra KOMiTID-föräldrautbildning med ett uppföljande rådgivningssamtal via telefon gällande gemensam uppmärksamhet mellan barn och vuxen. I studien ingår 38 barn med kommunikationssvårigheter som randomiserats till två grupper. Samtliga barn var yngre än 2,5 år då studien inleddes. Barnens kommunikation bedömdes av logoped vid två tillfällen, före och efter intervention, med cirka sex månaders mellanrum. Dessa bedömningar har filmats och kodats gällande barn- och vuxeninitierad gemensam uppmärksamhet, mätt i sekunder och antal tillfällen. Resultatet visar en statistisk signifikant skillnad mellan grupperna vid andra bedömningstillfället gällande vuxeninitierad gemensam uppmärksamhet. Medianvärdena visar en ökning i gemensam uppmärksamhet hos båda grupperna. Ökningen är störst hos barnen vars vårdnadshavare deltagit i interventionen KOMiTID.

Taligenkänning som verktyg vid direkttextning av tv-program har börjat användas på försök av några utländska tv-bolag. I examensarbetet undersöks möjligheten att använda svensk taligenkänning för att direkttexta tv-program på Sveriges Television. Ett av de största hindren för talbaserad direkttextning är att den kognitiva belastningen ökar vidsamtidigt lyssnande, talande, och skrivande. Dessa tre moment måste kunna utföras samtidigt av textaren. Undersökningar visade att det borde vara fullt möjligt att arbeta på detta sätt. Flera av de taligenkänningsprogram som finns på marknaden har testkörts. De svenska rogrammen har inte samma prestanda som de engelska. VoiceXpress utsågs till det program som skulle användas under resten av arbetet vid test av direkttextning. En prototyp utvecklades som kopplade ihop taligenkänningsprogrammet med text-tv-sändaren och som gav textaren möjligheten att snabbt korrigera felaktigt tolkade ord. Resultaten man uppnår med det nya sättet att texta är varierande. Tempot i tv-programmet är avgörande eftersom det blir en fördröjning på de utsända textblocken. Vid lågt tempo blir resultatet acceptabelt. Är tempot högt blir resultatet däremot underkänt. Den stora fördelen med taligenkänning i jämförelse med traditionell direkttextningsteknik är att taligenkänning är lättare att lära sig.

Research on semantic processing focused mainly on isolated units in language, which does not reflect the complexity of language. In order to understand how semantic information is processed in a wider context, the first goal of this thesis was to determine whether Swedish pre-school children are able to comprehend semantic context and if that context is semantically built up over time. The second goal was to investigate how the brain distributes attentional resources by means of brain activation amplitude and processing type. Swedish preschool children were tested in a dichotic listening task with longer children’s narratives. The development of event-related potential N400 component and its amplitude were used to investigate both goals. The decrease of the N400 in the attended and unattended channel indicated semantic comprehension and that semantic context was built up over time. The attended stimulus received more resources, processed the stimuli in more of a top-down manner and displayed prominent N400 amplitude in contrast to the unattended stimulus. The N400 and the late positivity were more complex than expected since endings of utterances longer than nine words were not accounted for. More research on wider linguistic context is needed in order to understand how the human brain comprehends natural language. / Tidigare forskning på semantisk processning har fokuserad på isolerade språkliga enheter vilket inte reflekterar språkets komplexitet. För att kunna förstår hur semantisk information processeras i en större kontext, var studiens första syfte att undersöka om svenska förskolebarn om svenska förskolebarn förmår att förstå semantisk kontext och om denna kontext byggs upp över tid. Det andra syftet var att undersöka hur hjärnan fördelar uppmärksamhetsbaserade resurser i avseende på hjärnaktiveringsamplitud och olika processesningstyper. För detta testades svenska förskolebarn i ett dikotiskt lyssningstest med olika barnsagor. Utvecklingen av N400-komponenten, en händelse-relaterad potential, användes för detta. Nedgången av N400 komponenten och den sena positiviteten visades i både de uppmärksammade och ouppmärksammade kanalerna och detta indikerar semantisk förståelse och att semantisk kontext byggdes upp över tid. Därutöver kunde en större N400-amplitud observeras i den uppmärksammade kanalen, vilket indikerar att den fick mer hjärnresurser och använde sig av top-down-bearbetning i större utsträckning än bottom-up-processer. N400-komponenten och sena positiviteten visade sig vara mer komplex än förväntat. Det kan bero för att de sista orden i ett yttrande som var längre än nio ord exkluderades från analysen. Det finns ett behov av forskning som använder sig av längre lingvistiska kontexter och deras effekter i människohjärnan.