Detta arbete undersöker migration från legacy-system till en molnbaserad miljö. Legacy-system är ett system som byggts upp under organisationens livstid och är kritiskt för attverksamheten ska fungera. Syftet med arbetet är att undersöka vilka motiverande ochutmanande faktorer som påverkar denna migration och hur dessa faktorer påverkartillvägagångssätt och de beslut som fattas. Den teoretiska bakgrunden bygger på tidigarestudier av legacy till moln-migration, där ett antal faktorer identifieras som viktiga. Därtillbeskrivs fyra områden som är centrala för tillvägagångssättet i denna typ av migration, blandannat arkitektur, val av destination och fyra migrationstyper. Kvalitativa intervjuer hargenomförts för att bidra till en fallstudie av ett stort företag som just nu genomför enmolnmigration. Tillsammans med tillgängligt material har intervjuerna analyserats ochresulterat i en diskussion där vi för vissa faktorer kunnat bekräfta deras påverkan, samtidentifiera ett antal nya. Slutligen visar vi på hur dessa faktorer har påverkat beslut som detundersökta företaget fattat under processen och vilket tillvägagångssätt dessa lett till. Därfinner vi bland annat att faktorer kopplade till säkerhet har haft mest omfattande påverkan påde fyra undersökta områdena.

Företag som är aktiva inom molntjänster idag, flyttar över mer och mer av sina IT-system till det publika eller privata molnet. Syftet med den här studien är att hitta de olika motiverande och utmanande faktorer kring fenomenet molntjänster, för företag som arbetar med utveckling av mjukvara för sina kunder.Då definitionen av molnet är brett och utvecklingen inom ämnet går ständigt framåt anser vi att det inte finns tillräckligt med vetenskaplig forskning som förklarar vad de olika definitionerna som exempelvis resursoptimering betyder på ett enkelt och förståeligt sätt.Den här studien tar upp tidigare vetenskapliga studier inom ämnet som en teoretisk bas att utgå ifrån. Samt metoder som används för datainsamlingen är lik de studierna innan för att kunna öka reliabiliteten av den här och framtida studier.Metoder som använts i den här studien är kvalitativa där intervjuer skett på två olika fallföretag som migrerar eller redan har migrerat sina tjänster till molnet. Intervjuer på ett tredje fallföretag har också utförts på ett konsultföretag för att komplettera de två andra företagen. Detta med anledning för att få en större översiktlig bild, då konsulter i sig hyrs ut till andra företag och får sannerligen bredare överblick.Resultatet från empirin har analyserats och lagts i kategorier för faktorer som påverkar eller kan påverka varandra på ett utmanande eller motiverande sätt. Studiens resultat och diskussion tar upp de olika fördelar och nackdelar som hänger med faktorerna i samband med tankar från informanter som anses vara experter inom respektive område på de fallföretag som har medverkat i studien.Studiens slutsats innehåller en utökad tabell över faktorer från tidigare studie som vi har byggt vidare på. Studiens resultat kan ses översiktligt med hjälp av tabellen över de olika faktorerna som studien har lyckats bekräftats och respektive inte lyckats bekräfta. Förklaringar till varför det ser ut som det gör tas upp i empirin samt analysen av data.

Syftet med studien är att öka kunskapen kring hur några pedagoger uppfattar utmanande beteenden hos barn i förskolan och vilka strategier några pedagoger kan använda för att hantera dessa. Urvalet har skett via ett godtyckligt urval, vilket i studien innebär att förskollärare och barnskötare har valts ut då fokus varit på verksamma pedagoger i förskolan. Den kvalitativa metoden har legat till grund för vårt insamlade material, via enskilda intervjuer för att få ta del av pedagogernas uppfattningar kring begreppet utmanande beteende och vilka strategier pedagogerna använder. Vid analysen av studien har en kvalitativ analys av innehållet utgjort grunden. Resultatet visar att pedagogerna har en samsyn kring definitionen av begreppet utmanande beteende och en samsyn kring deras strategier vid bemötande till dessa barn.

Resultatet visar att barns utmaningar leder till inflytande och delaktighet i förskolans verksamhet genom möten och mellan alla aktörer i organisationen där normer och maktsituationer uppstår. Det framkommer av empirin att miljö och material ska vara anpassat, förändringsbart, att förskolläraren har ett positivt bemötande, ett medvetet förhållningssätt och en barnsyn som ser till varje individ, där barnet ges bästa möjliga förutsättningar när utmaningen gör sig påtalig.

Syftet med studien är att genom intervjuer undersöka hur sex specialpedagoger beskriver arbetet medbarns utmanade beteende och därigenom analysera hur inkludering i förskolan kan förstås ochmöjliggöras. Kvalitativa intervjuer har genomförts med specialpedagoger på Åland och i Kalmar län.Beskrivningar av barns utmanande beteende, pedagogers bemötande och inkludering kartladesutifrån intervjuernas utsagor. Med hjälp av Nilholms (2007) specialpedagogiska perspektiv somteoretisk utgångspunkt gjordes en analys. Utmärkande i resultatet är bland annat att detkompensatoriska talet om barn är starkt trots att inkluderingsbegreppet är sprunget ur den kritiska,mer relationella synen på skolverksamhet. Att åtgärder sätts in motiveras genom förklaringen attbarnen behöver det men också utifrån tanken att miljön ska vara föränderlig för barnet. Utsagor visaratt arbeta inkluderande är ett rättesnöre för alla inom verksamheten så särlösningar för barn görs medtanken att individanpassa och förändringar i miljön sker för allas rätt att delta. Analysen visar dockatt det finns en stark norm för det normala barnet. Specialpedagogerna i studien uttrycker attförskollärare har en osäkerhet kring vad inkludering innebär. Föreställningen att barngruppen skavara rumsligt tillsammans hela tiden förekommer. På så vis uppstår en spänning mellan detindividuella och gruppens aktiviteter. Slutsatsen blir att dilemman inom förskoleverksamheten oftasynliggörs. Det problematiska med kategoriseringar av barn och hur skolsystemet är organiserat haringa rätta svar. Analysen visar att specialpedagogisk handledning erbjuder ett tillfälle förförskollärare att reflektera och muntliga förhandlingar kring bästa förhållningssättet till dessadilemman sker. Studien kan påvisa slutsatsen att mer samtal inom förskoleverksamhet med enmedvetenhet att enas om kompromisslösningar för olika praktiska dilemman kan främjainkluderingsarbetet. / <p>Godkännande datum:2019-01-04</p>

Syftet med studien var att ta del av och beskriva åtta verksamma förskollärares uppfattningar somkom till uttryck gällande barn som utmanar i leken. Studien genomfördes med en kvalitativutgångspunkt där semistrukturerade intervjuer låg till grund. Studien utgick från en hermeneutistiskansats som bygger på att tolka förskollärares uppfattningar. I resultatet presenteras den analys avempirin som gjorts, där framkom sju teman; Utmanande beteende hos barn , Barns utmanande beteende ileken , Orsaker till barns utmanande beteende , Miljön som möjlighet eller hinder , Språkets betydelse ,Förhållningssätt samt Bemötande av barns utmanande beteende . Utifrån resultatet kan tolkas att det finnsvarierande uppfattningar hos förskollärarna kring barn som utmanar i leken och vad utmanandebeteende i lek kan bero på. Detta förstås som att det kan röra sig om barn som ger utlopp för olikabeteenden på olika sätt och där förhållningssätt, språk och miljö kan vara bidragande faktorer kringde utmanande beteende i lek förskollärare uppfattar att barn ger uttryck för. / <p>Godkännande datum: 2019-01-04</p>

Bakgrund: Många personer med utvecklingsstörning har kommunikativa svårigheter och har därför behov av att utveckla olika sätt att kommunicera för att kunna förstå andra och göra sig förstådda. Svårigheter i kommunikationen påverkar interaktionen mellan personer med utvecklingsstörning och deras vårdare. Detta ställer höga krav på vårdare att kunna tolka och förstå den enskilda individens sätt att uttrycka önskningar och behov. På samma sätt riskerar vårdares budskap att missförstås. Om vårdaren misslyckas att förstå den boendes kommunikation och vice versa, kan det leda till situationer med utmanande beteende exempelvis i form av vägran, verbal eller fysisk aggressivitet. Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen är att studera interaktion mellan vuxna personer med utvecklingsstörning och vårdare i gruppbostäder, samt att studera effekter av en utbildningsintervention för vårdare som arbetar i gruppbostäder. Metod: Avhandlingens samtliga delstudier har genomförts i gruppbostäder för personer med utvecklingsstörning bland boende och vårdare i ett län i norra Sverige. I studie I insamlades data kring 556 personer med utvecklingsstörning. I studie II och III deltog 16 vårdare och 11 personer med utvecklingsstörning. I studie IV deltog 7 vårdare. Studie I bygger på personalens skattningar av funktionsnivåer och förekomst av begränsningsåtgärder. I Studie II och III utgörs data av videoobservationer och narrativa intervjuer. I studie IV användes flera datainsamlingsmetoder i en mixed method design med både vårdarnas skattningar, med hjälp av instrument och semi-strukturerade intervjuer. Analys av materialet i studie II, III och IV har gjorts med kvalitativ innehållsanalys och i studie I och IV har data analyserats statistiskt. Resultat: I studie I framkom att av 556 boende hade 99 (18%) varit föremål för fysiska begränsningsåtgärder under den senaste veckan. Av dessa 99 hade nästan alla varit föremål för mer än en typ av begränsningsåtgärd. Den vanligaste begränsningsåtgärden var bälte i stol (74%). Användningen av begränsningsåtgärder var relaterade både till fysiska funktionsnedsättningar och till beteende. I studie II reflekterade vårdare över videoinspelad interaktion där vårdarna medverkat, både framgångsrik och misslyckad interaktion. Exempel på framgångsrik interaktion var att förstå tecken, kunna möta behov och hantera situationer med utmanande beteenden. Vårdarna reflekterade över att framgångsrik interaktion ledde till säkerhet, trygghet och självförtroende hos de boende. Vårdarna reflekterade även över de konsekvenser misslyckad interaktion fick i form av irritation, aggression och våld från de boende. I studie III studerades videoinspelad interaktion mellan 11 personer med utvecklingsstörning och 16 av deras vårdare. Verbal och icke-verbal interaktion identifierades. Fyra inspelade situationer valdes ut för att belysa framgångsrikt samspel. Resultatet visade att framgångsrikt samspel mellan personer med utvecklingsstörning och deras vårdare bland annat bygger på möjligheten att bekräfta varandra, dela vardagshändelser, ge tid och utrymme och på att använda ett kongruent och tydligt språk. I studie IV utvärderades effekterna av en web-baserad utbildningsintervention, vars syfte var att förbättra interaktionen mellan personer med utvecklingsstörning och vårdare samt att därmed reducera förekomsten av situationer med utmanande beteende. Resultatet visade att vårdarna hade förbättrat sin förmåga att hantera situationer med utmanande beteende och att förekomsten av utmanande beteende minskat. Vårdarna beskrev att den web-baserade utbildningen upplevts givande och möjlig att ta del av parallellt med arbetet. Slutsats: Fysiska begränsningsåtgärder förekommer i gruppbostäder för personer med utvecklingsstörning. Användningen av begränsningsåtgärder kan vara relaterade både till fysiska funktionsnedsättningar och till beteenden i samspelet mellan brukare och vårdare. Vårdare upplever användningen av fysiska begränsningsåtgärder svår och tröttande. Brott i kommunikationen mellan personer med utvecklingsstörning och deras vårdare kan leda till försvårad interaktion med risk för situationer med utmanande beteenden. När vårdare är framgångsrika i interaktionen med personer med utvecklingsstörning ger det tillfredsställelse både för de boende och vårdarna. Vårdarna upplever dock ofta hjälplöshet och osäkerhet i relation till hantering av situationer med utmanande beteende och efterfrågar utbildning. Web-baserad utbildning om interaktion med personer med utvecklingsstörning och utmanande beteende har i vår studie visat sig ge lovande effekter och bör vara möjlig att utveckla för både introduktion av nyanställda vårdare och för kompetensutveckling bland mer erfaren personal. / Background: People with learning disabilities communicate in various ways depending on their abilities. Communication difficulties affect interactions between people with learning disabilities and their professional carers’ and this places a high demand on the carers to interpret and understand each individual’s wishes and needs. At the same time, there is a risk that the carers will be misunderstood. If carers fail to understand what the residents are trying to communicate, and vice versa, situations with challenging behaviour such as an unwillingness to interact or verbal and physical aggression may occur. Aim: The overall aim of this thesis was to explore the interactions between adults with learning disabilities and carers in special accommodations as well as to evaluate the effects of an intervention created for carers working with people with learning disabilities at special accommodations. Method: The setting for the study was at special accommodations in one county in northern Sweden. In study I, information regarding 556 adults with learning disabilities was collected. In both study II &amp; III, 11 people with learning disabilities and 16 of their carers participated. In study IV, 7 carers and one person with learning disabilities participated. Data in study I consist of carers’ estimations of the residents disabilities and frequency of restraint use. Video-recorded observations and individual narrative interviews were used in study II and study III, and in study IV multiple methods of data collection were used in a mixed method design with both carers’ estimations using instruments and with semi-structured interviews. Methods for analyses in study II, III and IV were qualitative content analysis and in study I and IV statistical analyses were used. Results: Study I revealed that of the 556 residents studied, 99 (18%) had been subjected to physical restraint use over the previous week. Of these participants, almost all were subjected to more than one type of restraint. The most commonly used physical restraint was a belt in chair (74%). Use of physical restraint can be related to both physical disabilities and challenging behaviours in the interaction between people with learning disabilities and their carers’. In interviews for study II, the carers reflected on both successful and unsuccessful interactions after viewing video of situations where they have been participating. Examples of successful interactions included understanding cues, satisfying needs, and managing situations with challenging behaviours. The carers’ reflected on how successful interactions could influence their feeling of security, confidence, and satisfaction among the residents. The carers also reflected on the consequences of unsuccessful interactions, which included causing irritation, aggression and violence. In study III, interactions between 11 residents with learning disabilities and 16 of their caregivers were recorded on video. Verbal and non-verbal interaction skills used among the carers were identified. Four ‘caring situations’ were chosen as examples of skilled interactions. The results showed that skilled interactions between the carers and their clients were based on being confirming, sharing daily life experiences, giving time and space, and using congruent and distinct language. Study IV evaluated the effects of a web-based learning intervention, based on a theoretical model, and the results showed an increased ability among the carers to handle situations with challenging behaviour and a decreased frequency of challenging behaviour. Conclusion: Physical restraint is commonly used in special accommodations for people with learning disabilities. Use of physical restraint can be related to both physical disabilities and challenging behaviours in the interaction between people with learning disabilities and their carers. Carers find the use of physical restraint difficult and exhausting. A break in communication between people with learning disabilities and their carers could lead to impaired interaction that creates situations of challenging behaviour. When carers are able to interact successfully with people who have limited ability to communicate verbally, it seems to give satisfaction to both the residents and their carers in group homes. Carers often experience helplessness and uncertainty in situations with challenging behaviour and express a need for support. The carers considered the web-based training program to be useful. Further, a decrease of situations of challenging behaviour was observed after the web-based program was implemented. This indicates that the web-based training program may be useful in training for carers, both novices and more experienced carers in special accommodations for people with learning disabilities

Syftet med studien är att belysa vilka beteenden i mötet med barnet som förskolläraren finner utmanande. Fem intervjuer har genomförts på fem olika förskolor. Genom en kvalitativ studie har förståelse för hur förskolläraren upplever beteende som verkar utmanande bland barn ökat. Kunskap har vunnits om hur de anser att det ska hanteras samt vilket stöd förskolläraren önskar i situationer där de blir utmanade.    Resultatet har bearbetats och analyserats utifrån forskning och litteratur som behandlats under studiens gång. Respondenterna menar att ett utmanande beteende kan vara av olika karaktär, bland annat utagerande barn, barn som rymmer och barn som sluter sig inom sig själv. Kollegial reflektion är en del i hur förskolläraren handhar detta. Det framkom under studien att förskollärarens kompetens och vilja till utveckling inom det som upplevs utmanande, är betydelsefulla delar i att bemöta dem. Samarbete med hemmet visade sig också påverka hanteringen. Stöd från kollegor anses väsentligt och behövs i den dagliga verksamheten, liksom stöttning från förskolechefen och elevhälsoteam. Mindre grupper, visade sig, var önskvärt för att kunna utöva sitt yrke och genomföra uppdraget på ett professionellt sätt, men också för att förskolläraren då minskar sin känsla av stress. Barnen, menar både forskning och respondenterna, upplever då också mindre stress. Studien visar att det är viktigt med utbildning som ligger i linje med dagens forskning och kunskap om barn. Goda kunskaper om dess utveckling och miljöns påverkan, framkom även det i studien, är förutsättningar för ett givande samspel mellan barnet och förskolläraren.

Syftet med föreliggande studie är att bidra med kunskap om förskollärares bemötande av utmanande beteende i barngruppen i relation till rådande normer och värden. Genom kvalitativa intervjuer med sex förskollärare undersöks vid vilka aktiviteter förskollärarna återkommande upplever utmanande beteende samt hur de resonerar kring sitt bemötande och de pedagogiska dilemman och organisatoriska hinder som de möter i samband med utmanande beteende. Studiens resultat visar att förskollärare upplever utmanande beteende både i lärarledda och ej lärarledda aktiviteter, med viss överrepresentation av de lärarledda aktiviteterna. De har en vision av att inta ett relationellt perspektiv på barnen och bemöta dem utifrån ett kommunikativt handlande, men så blir inte alltid fallet. Detta kan bero på de pedagogiska dilemman och organisatoriska hinder som uppstår i samband med utmanande beteende och som villkorar bemötandet. Dessa är exempelvis situationer då förskollärarna behöver stoppa fysiskt utagerande barn, motsättningar i arbetslaget angående vilket bemötande som anses bäst och försvårande ramfaktorer såsom brist på tid och för stora barngrupper. Studien har också synliggjort att förskollärare inte alltid är medvetna om den värdepedagogik som de förmedlar då de fostrar barnen till mer önskvärda beteenden. Socialkonstruktivismen utgör grunden för studiens teoretiska ramverk och är det perspektiv som har präglat studiens utveckling. Detta med utgångspunkt i att de normer och värden som kommuniceras i talet om och bemötandet av utmanande beteende är socialt konstruerade och därför också något som är föränderligt över tid beroende på samhällets, och i förlängningen förskolans läroplans, utveckling. För att analysera resultatet och den kommunikation som präglar förskollärarnas bemötande av utmanande beteende används strategiskt kontra kommunikativt handlande samt det kategoriska och relationella perspektivet.

Lågaffektivt bemötande utgår ifrån tanken att barn gör rätt om de kan, snarare än att barn gör rätt om de vill. Metoden går ut på att förändra förutsättningar för och bemötande av elever som hamnar i problemskapande beteende. Den föreliggande studien är en del av ett utvecklingsprojekt där lågaffektivt bemötande har implementerats i tre svenska grundskolor. I denna delstudie redovisas intervjuer med fem respektive fyra pedagoger från två av dessa skolor. Syftet med studien är att undersöka hur uppfattningar och arbetssätt förändrats bland pedagogerna utifrån implementeringen av ett lågaffektivt bemötande i skolan. I studien undersöks vilka hinder och möjligheter som lärarna upplever i mötet med problemskapande beteende utifrån ett nytt perspektiv och vilka förändringar de kan se i elevernas beteende. Forskning kring lågaffektivt bemötande är ännu i sin linda men ett flertal omfattande studier visar på samband mellan bemötande och problemskapande beteende samt konsekvenser för elevers prestationer. Den föreliggande studien har en fenomenologisk ansats då den undersöker pedagogernas upplevelser av att använda ett lågaffektivt bemötande. Tolkningar av resultatet görs ur ett relationellt perspektiv. Intervjuerna genomfördes i fokusgrupper för att få till stånd ett naturligt samtal kring upplevelserna. Pedagogerna inbjöds att beskriva sina upplevelser så ingående som möjligt och jag som intervjuare höll mig i bakgrunden och ställde endast enstaka frågor som fördjupade berättelserna. Intervjuerna spelades in och transkriberades sedan i sin helhet för att ingen information skulle gå förlorad. Pedagogerna kände initialt att det skulle bli svårt att använda lågaffektivt bemötande i en miljö där flera barn uppvisar problemskapande beteende. De tyckte att det kändes fel att behålla lugnet då de egentligen var upprörda inombords. Känslor av orättvisa gentemot andra barn samt en rädsla för ifrågasättande från utomstående beskrevs också. Upplevda hinder är för få vuxna och för många elever i olika svårigheter. Handledningen upplevs ibland som långt ifrån pedagogernas verklighet. Efterhand upptäcker pedagogerna att de lär sig hejda sina impulser och självförtroendet växer då de ser hur problemskapande beteenden minskar och de har mer energi kvar i slutet av dagen.