Den här studien handlar om att undersöka hur förskollärare arbetar för att skapa en trygg introduktion av de yngsta barnen som för första gången ska introduceras i förskolan, samt vårdnadshavarnas tankar och upplevelser av introduktionen. Syftet med studien är att bidra med kunskap om både förskollärares arbetssätt och vårdnadshavares upplevelser av introduktionen.Studien grundar sig i intervjuer med fyra förskollärare och fyra vårdnadshavare för att ge insyn i deras tankar, upplevelser och perspektiv. Utifrån tidigare forskning som lyfts i studien framkommer det att introduktionen är betydelsefull för både barn och vårdnadshavare. Det krävs tid och engagemang från de vuxna för att introduktionen ska bli trygg och för att de små barnen ska få förutsättningar att skapa anknytningsrelationer på förskolan. Resultatet av studien visar att introduktionen är till för hela familjen, både barn och vårdnadshavare introduceras till förskolans verksamhet. Det visar även att det är viktigt att skapa trygga relationer mellan förskollärare, vårdnadshavare och barn för att barnet ska få de bästa förutsättningarna till en givande och lärorik förskolevistelse. / This study investigates how preschool teachers work to create a safe introduction for the youngest children who will be introduced to preschool for the first time, as well as the parents' thoughts and experiences of the introduction. The purpose of the study is to contribute knowledge about both preschool teachers' working methods and parents' experiences of the introduction. The study is based on interviews with four preschool teachers and four parents in order to gain insight into their thoughts, experiences and perspectives. Based on previous research introduction is significant for both children and parents. It takes time and commitment from the adults for the introduction to be safe and for the young children to have the conditions to create attachments at the preschool. The results of the study show that the introduction is for the whole family, both children and parents are introduced to the activities of the preschool. It also shows that it is important to create safe relationships between preschool teachers, parents and children in order for the child to have the best conditions for a rewarding and educational preschool stay.

The aim of this study is to contribute with knowledge about preschool teachers'view of their collaboration task, with a particular focus on collaboration withguardians with a different linguistic or cultural background than Swedish. Toachieve the aim, semi-structured interviews were chosen as the method. Thestudy is based on interviews with four certified preschool teachers from twodifferent preschools in one and the same municipality. The collected data hasbeen analysed based on the intercultural perspective and the concepts ofintercultural competence, emerging interculture and interculturalcommunication.The results show that schooling is seen as the most important formal form ofcollaboration because it is where you can create the foundation for a securerelationship. The responsibility for creating safe relationships lies with thepreschool teachers. According to the preschool teachers, the first informationthat guardians encounter in preschool must be simple and short, and that aninterpreter is used when there is authority for it, so that all guardians haveaccess to the same information and that no misunderstandings arise. Thepreschool teachers use body language and staff with knowledge of the relevantlanguage to facilitate communications that take place on a daily basis. Theresult also shows that the creation of new informal forms of collaborationcreates opportunities for multicultural meetings where new insights andknowledge about fellow human beings are gained. Linguistic and culturaldiversity creates both challenges and opportunities. The challenge lies in a lackof language skills, which can cause both insecurity and exclusion in guardians.Possibilities are primarily seen in the fact that the preschool teacher candevelop into an intercultural mediator by being open to the cultural knowledgethat caregivers possess. To then use this cultural knowledge with the aim ofcreating a common language together with children, staff and carers in thepreschool's operations. This, in turn, can generate cultural knowledgespreading further and overcoming cultural prejudices in our society. / Syftet med den här studien är att bidra med kunskap om förskollärares syn påsamverkansuppdraget, med särskilt fokus på samverkan med vårdnadshavaremed annan språklig eller kulturell bakgrund än svenska. För att uppnå syftetvaldes semistrukturerade intervjuer som metod. Studien utgår från intervjuermed fyra legitimerade förskollärare från två olika förskolor i en och sammakommun. Det insamlade datamaterialet har analyserats med utgångspunkt i detinterkulturella perspektivet samt begreppen interkulturell kompetens,nydanande interkultur samt interkulturell kommunikation.Resultatet visar att inskolningen ses som den viktigaste formellasamverkansformen eftersom det är där man skapar grunden i en trygg relation.Ansvaret för att trygga relationer skapas ligger hos förskollärarna. Den förstainformationen vårdnadshavare möter i förskolan ska enligt förskollärarna varaenkel och kort. Dessutom lyfts användandet av tolk när det finns befogenhetför det så att samtliga vårdnadshavare får tillgång till samma information ochatt inga missförstånd uppstår. Förskollärarna använder kroppsspråket samtpersonal med kunskaper i det aktuella språket för att underlättakommunikationer som sker dagligen. Resultatet visar även att bredare utbudav samverkansformer ökar möjligheter till att inkludera fler antalvårdnadshavare som i sin tur kan öka insikter och kunskaper ommedmänniskor och dess kultur. Språklig och kulturell mångfald skapar bådeutmaningar och möjligheter. Utmaning finns i bristande språkkunskaper somkan orsaka både otrygghet och exkludering hos vårdnadshavare. Möjligheterses främst i att förskolläraren kan utvecklas till en interkulturell förmedlaregenom att vara öppen inför den kulturella kunskap som vårdnadshavarebesitter. För att sedan använda denna kulturella kunskap i syfte att skapa ettgemensamt språk tillsammans med barn, personal och vårdnadshavare iförskolans verksamhet. Det kan i sin tur generera i att kulturell kunskap spridsvidare och övervinner kulturella fördomar i vårt samhälle.

Bakgrund: Övervikten ökar och ses allt mer i yngre åldrar. Vårdnadshavares levnadsvanor, val, socioekonomisk status och tid att spendera med sitt barn påverkar barnets risk att drabbas av övervikt. Övervikt hos barn kan leda till olika sjukdomar, påverka barnet psykiskt och socialt samt försening i den mentala och motoriska utvecklingen. Enligt forskning förekommer övervikt oftare bland flickor än pojkar. Barnhälsovården har en omfattande roll i hälsoövervakning samt stödja och informera vårdnadshavare. Distriktsjuksköterska inom barnhälsovården arbetar hälsofrämjande och förebyggande för att främja barns hälsa, utveckling och förebygga ohälsa. Syfte: Att beskriva distriktssköterskors erfarenhet av det hälsofrämjande och förebyggande arbete i samtal med vårdnadshavare till barn gällande övervikt.  Metod: Litteraturstudie med en meta-etnografisk ansats enligt Noblit och Hares (1988). Resultatet bygger på sju kvalitativa studier hämtade från databaser: Cinahl, Scopus och PubMed.  Resultat: I resultatet framkommer vikten av hur distriktsjuksköterskan ger information, samtalets upplägg och tillvägagångssätt att bemöta vårdnadshavare för att främja ett bra samtal. Vårdnadshavare sågs ha bristande kunskap i hur ett barns vikt förändras under utvecklingen och vad som förväntades i utvecklingens olika faser. Body Mass Index är ett verktyg som stödjer distriktsjuksköterskor i samtal med vårdnadshavare. Användandet av Body Mass Index som visuellt stöd i samtalet gav vårdnadshavare en ökad förståelse. Tidsbrist, vårdnadshavares reaktioner och situation sågs som hinder genom att distriktsjuksköterskan behövde hålla igen med att samtala om barnets övervikt. Att hålla igen och ta upp samtalet vid ett senare tillfälle sågs gynnande för att bevara tillit och relation. Att bevara relationen med vårdnadshavare sågs betydelsefullt. Distriktsjuksköterskor hade olika upplevelser av att ta upp ämnet, några ansåg det som obehagligt medan andra upplevde inget obehag. Ämnet kunde upplevas svårare om vårdnadshavare förnekade övervikt hos barnet eller om vårdnadshavare själva var överviktiga. Råd och information kunde ses som svårt att ge när vårdnadshavare inte var mottagliga och distriktsjuksköterskor kunde känna osäkerhet kring att ge information och råd. I slutet beskrivs vårdnadshavares olika reaktioner samt känslor och dess inverkan att motta information och vilja att komma på efterföljande besök. Slutsats: Distriktsjuksköterskor saknar stöd för att ta upp och samtala med vårdnadshavare om barnets övervikt. Övervikt väcker olika känslor och reaktioner hos distriktsjuksköterskor och vårdnadshavare. Ett flertal komponenter behöver beaktas inför att ta upp ämnet övervikt med vårdnadshavare, vilket gjorde att distriktsköterskan ibland behövde invänta rätt tillfälle. Vårdnadshavares känslor behöver bemötas på olika sätt. / Background: Obesity is increasing and is seen to increase more at younger ages. Caregivers' lifestyles, choices, socio-economic status and time spent with their child affect the child's risk of becoming overweight. Being overweight in children can lead to various diseases, affect the child psychologically and socially and delay mental and movement development. According to research, obesity occurs more often among girls than boys. Child health care has an extensive role in health monitoring as well as supporting and informing caregivers. District nurses in child health care work in health promotion and prevention to promote children's health, development and prevent ill health. Aim: To describe district nurses' experience of the health promotion and prevention work in the conversation with caregivers' of children regarding obesity. Method: Literature study with a meta-ethnographic approach according to Noblit and Hares (1988). The result is based on seven qualitative studies taken from databases: Cinahl, Scopus and PubMed. Results: The results reveal the importance of how the district nurse provides information, the structure of the conversation and the approach to meeting caregivers in order to promote a good conversation. Caregivers were seen to have a lack of knowledge in how a child's weight changes during development and what was expected in the various phases of development. Body Mass Index is a tool that supports district nurses in conversations with caregivers. The use of the Body Mass Index as a visual support in the conversation gave caregivers an increased understanding. Lack of time, caregivers' reactions and situation were seen as obstacles in that the district nurse needed to refrain from discussing the child's overweight. Holding back and picking up the conversation at a later time was seen as beneficial for preserving trust and relationship. Preserving the relationship with caregivers was seen as important. District nurses had different experiences of bringing up the subject, some considered it unpleasant while others experienced no discomfort. The subject could be perceived as more difficult if caregivers denied the child's obesity or if caregivers themselves were overweight. Advice and information could be seen as difficult to give when caregivers were not receptive and district nurses could feel uncertain about giving information and advice. At the end, caregivers' various reactions and feelings are described and its impact on receiving information and willingness to come for subsequent visits. Conclusion: District nurses lack of support for bringing up and talking with caregivers about the child's obesity. Being overweight arouses different feelings and reactions in district nurses and caregivers. A number of components need to be taken into account to raise the topic of obesity with caregivers, which meant that the district nurse sometimes had to wait for the right opportunity. Caregivers' feelings need to be addressed in different ways.

The aim of the study is to use a phenomenographic approach to highlight how educators in preschool perceive that their absence can affect the phenomenon of collaboration between guardians and educators. The research questions that have been the starting point of the investigation are about how the educators describe their perception of collaboration between preschool and home, how the educators describe their perception of absence among the educators in preschool and how they describe their experience of absence in relation to collaboration. Through a qualitative approach, the survey was conducted in the form of ten individual semi-structured interviews based on a flexible interview guide. The informants consisted of principals, preschool teachers and other educators who work in preschools. The phenomenographic analysis resulted in six categories of description which then form two outcome spaces. The outcome spaces were Educators absence can affect collaboration and Educators absence does not have to have an impact on collaboration. The categories of description and the outcome spaces together highlight the educators perceptions of how the educator's absence can affect the collaboration between preschool and guardians. The result shows a variety of perceptions where the outcome space The absence of educators can affect collaboration summarized into three factors for a non-functioning collaboration, which are absent educators, lack of conditions and insecure relationships. The outcome space Educators absence does not have to have an impact on collaboration was also summarized into three factors for a well-functioning collaboration, which were educators present, good conditions and secure relationships. The conclusion was that the educator's absence in preschool is a contributing factor to the fact that cooperation with guardians is affected. On the other hand, there are clear success factors which mean that absence does not have to affect cooperation. / Studien har som syfte att genom en fenomenografisk ansats belysa hur personal i förskolan uppfattar att deras frånvaro kan påverka fenomenet samverkan mellan vårdnadshavare och personal. Forskningsfrågorna som varit undersökningens utgångspunkt handlar om hur personalen beskriver sina uppfattningar om samverkan mellan vårdnadshavare och personal, hur personalen beskriver sina uppfattningar om frånvaro bland personalen i förskolan samt hur de beskriver att de erfarar frånvaron i relation till samverkan. Undersökningen har genom en kvalitativ ansats genomförts i form av tio enskilda semistrukturerade intervjuer som utgick från en flexibel intervjuguide. Informanterna bestod av rektorer, förskollärare och barnskötare som arbetar inom förskolan. Den fenomenografiska analysen resulterade i sex beskrivningskategorier som sedan utgör två utfallsrum. Utfallsrummen blev Personalens frånvaro kan ha en påverkan på samverkan och Personalens frånvaro behöver inte ha en påverkan på samverkan. Beskrivningskategorierna och utfallsrummet belyser tillsammans personalens uppfattningar om hur personalens frånvaro kan påverka samverkan mellan förskola och vårdnadshavare. Resultatet visar en variation av uppfattningar där utfallsrummet Personalens frånvaro kan påverka samverkan sammanfattats till tre faktorer för en icke-välfungerande samverkan vilket är frånvarande personal, bristande förutsättningar och otrygga relationer. Utfallsrummet Personalens frånvaro behöver inte ha en påverkan på samverkan sammanfattades också till tre faktorer för en välfungerande samverkan vilka var närvarande personal, goda förutsättningar och trygga relationer. Slutsatsen blev att personalens frånvaro i förskolan utgör en bidragande faktor till att samverkan med vårdnadshavare påverkas. Däremot finns det tydliga framgångsfaktorer som gör att frånvaro inte behöver påverka samverkan.

Syftet med denna studie var att bidra med kunskap om förskollärares erfarenheter av och arbete med introduktion för barn i förskolans verksamheter. Fyra förskollärare intervjuades på samma förskola men som arbetade på olika avdelningar. Semistrukturerade intervjuer användes som metod. Resultatet visar att genom att inspireras av samtliga introduktionsmodeller kan det gynna barnets välbefinnande. Även att anpassa introduktionen efter barnets individuella behov för barnets trygghet och anknytnings skull. Ett resultat som framkom var att trygghet är det mest väsentliga under introduktionen. Även vårdnadshavarens trygghet visade sig vara väsentligt för att skapa en god samverkan mellan hem och förskola. En god samverkan skapar förutsättningar för barnets välbefinnande och trygghetsskapande. En viktig slutsats i denna studie blev att anpassa introduktionen efter barnets och vårdnadshavarens individuella behov för att på så sätt skapa trygghet och anknytningsrelationer för barnet. / The purpose of this study was to contribute with knowledge about preschool teachers' experiences of and work with introduction for children in preschool activities. Four preschool teachers were interviewed at the same preschool but who worked in different departments. Semi-structured interviews were used as method. The result shows that by being inspired by all the introduction models, it can benefit the child's well-being. Also adapting the introduction to the child's individual needs for the sake of the child's safety and attachment. One result that emerged was that safety is the most essential thing during the introduction. The safety of the parent also proved to be essential to create a good collaboration between home and preschool. A good collaboration creates conditions for the child's well-being and creating safety. An important conclusion in this study was to adapt the introduction to the individual needs of the child and parent in order to create safety and attachment relationships for the child.

Lek är för barn en meningsfull aktivitet och är därmed också en viktig del i det arbetsterapeutiska arbetet med barn och deras vårdnadshavare. Författarna anser att det finns kunskapsluckor som behöver fyllas gällande vårdnadshavares perspektiv på den digitala leken för att kunna hitta lämpliga familjecentrerade interventioner. Syfte: Syftet med studien var därmed att undersöka vårdnadshavares attityder kring barns digitala lek. Metod: Deltagarna i den här deskriptiva tvärsnittsstudien var femtiosex svenskboende vårdnadshavare till minst ett barn mellan nio och tolv år. Vårdnadshavarna deltog genom att besvara en enkät. Data från enkäten analyserades med hjälp av deskriptiv statistik och fritextsvar analyserades och sammanställdes av författarna. Resultat: Studien indikerar att vårdnadshavarnas attityder kring barns digitala lek är tudelad. Samtidigt som vårdnadshavarna anser att det är viktigt att engagera sig i sitt barns digitala lek antyder studiens resultat att den digitala leken kan underlätta aktivitetsbalansen i vardagen för vårdnadshavarna. Vidare visar studiens resultat att vårdnadshavarna har god förmåga att kommunicera med sina barn om den digitala leken, framför allt gällande potentiella faror och vem barnet interagerar med. Vårdnadshavarna i denna studie upplever det utmanande att få barnen att förstå de negativa konsekvenserna med överanvändning av digital utrustning och användning av speciell programvara visar sig vara en vanlig strategi för att begränsa sitt barns digitala lek. Dessutom framkommer det att exponering för olämpligt innehåll och risker för kränkningar/nätmobbning är de stora farhågor som vårdnadshavarna befarar med barnens digitala användning. Slutligen visar resultatet att det finns en viss generationsklyfta gällande hantering av digital utrustning. Slutsats: Studien indikerar att vårdnadshavare till barn mellan nio och tolv år i Sverige har en positiv attityd till den digitala leken, men att det behövs mer stöd gällande digital användning. / Play is a meaningful activity for children and is thus also an important part of the occupational therapy work with children and their parents. The authors believe that there are knowledge gaps that need to be filled regarding parents' perspectives on digital play in order to find suitable family-centered interventions. Aim: The purpose of the study was thus to investigate parents' attitudes towards children's digital play. Method: The participants in this descriptive cross-sectional study were fifty-six Swedish-resident parents of at least one child between the ages of nine and twelve. The parents participated by answering a survey. Data from the survey was analyzed using descriptive statistics and free text answers were analyzed and compiled by the authors. Results: Results from the study indicate that parents' attitudes towards children's digital play are twofold. While the parents consider it important to engage in their child's digital play, the study's results suggest that digital play can facilitate the activity balance in everyday life for the parents. Furthermore, the results of the study show that the parents have a good ability to communicate with their children about digital play, especially regarding potential dangers and who the child interacts with. Parents in this study find it challenging to get the children to understand the negative consequences of overuse of digital equipment and the use of special software turns out to be a common strategy to limit their child's digital play. In addition, it appears that exposure to inappropriate content and risks of abuse/cyberbullying are the major concerns that parents fear with children's digital use. Finally, the results show that there is a certain generation gap when it comes to handling digital equipment. Conclusion: This study indicates that parents of children between nine and twelve years in Sweden have a positive attitude towards digital play, but that more support is needed regarding digital use.

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares berättelser om hur de samarbetar med vårdnadshavarna samt hur detta samarbete påverkar förskolans verksamhet och barnets utveckling. I studien undersöker vi vilka metoder förskollärarna använder sig utav för att skapa goda samarbeten med vårdnadshavarna. Denna studie utgår från det sociokulturella perspektivet som handlar om att lärandet sker med andra människor och fokus ligger på det sociala samspelet. Utifrån det sociokulturella perspektivet är tre centrala begrepp framtagna: mediering, artefakter och proximala utvecklingszonen. Studien är kvalitativ och vi har använt oss av intervjuer för att samla in vår data och kunna besvara våra frågeställningar. Frågeställningarna är: Hur samarbetar förskollärarna med vårdnadshavarna i förskolan? Vilka möjligheter och utmaningar uppstår kring samarbetet? Studien genomfördes i olika kommuner i en stor stad i Sverige. I studien analyserades informanternas svar med hjälp av en tematisk analys och utifrån våra utvalda teoretiska begrepp. Resultaten visar på att majoriteten av förskollärarna anser att det är viktigt att man kommunicerar och har en dialog. Man ska även se till att skapa trygghet och bygga upp förtroende mellan förskollärarna och vårdnadshavarna. Exempelmetoder som förskollärarna använder sig för att skapa goda samarbeten med hemmet är att vårdnadshavarna har tillgång till veckobrev, lärloggar och erbjuder utvecklingssamtal, inskolningssamtal och föräldramöten. Resultaten visar även att det finns olika utmaningar och möjligheter i samarbetet med hemmet och det har visat sig att förskolan och hemmet behöver samarbeta med varandra för barnens skull för att utvecklingen ska gå framåt för det individuella barnet. I annat fall kan det uppstå svårigheter för barnen och utvecklingen går långsammare för det individuella barnet. Men även också att det oftast är mer möjligheter som uppstår i samarbetet med hemmet och även att de försöker se utmaningarna som möjligheter till tankeställare kring olika aspekter som exempelvis orimliga krav från vårdnadshavarna.

Daily communication between home and preschool is central to the preschool's operations. The aim of this study is to contribute to knowledge about how preschool teachers experience communication with caregivers in cases where there are language barriers at pick-up and drop-off. The study is qualitative and we have conducted semi-structured interviews with preschool teachers who have experience in communicating with caregivers where there are language barriers. The chosen theory for further analysis of the empirical evidence has been Bronfenbrenner's ecological system theory where we used the concepts microsystem, mesosystem, exosystem, macrosystem and chronosystem.   The participating preschool teachers talk about how they define the concept of language barrier as a broad concept but which mainly refers to when communication is limited in some way by language barriers. The preschool teachers portray that they see language barriers as both an opportunity and an obstacle, in different perspectives. An essential strategy that is presented is their own approach, which indicates a positive attitude towards the caregivers. The participating preschool teachers present smaller groups of children and more employees as a prerequisite for creating favourable communication with caregivers in cases where there are language barriers at pick-up and drop-off. This would result in more time with each individual guardian, which the preschool teachers point out as essential for favourable communication. Previous research on the subject is scarce, and the regulatory documents for preschool do not provide answers to how preschool teachers should communicate with caregivers in cases where there are language barriers in daily communication. Overall, this indicates that more research in the subject is relevant for the preschool teaching profession. / Daglig kommunikation mellan hem och förskola är centralt i förskolans verksamhet. Syftet med studien är att bidra till kunskap om hur förskollärare upplever kommunikation med vårdnadshavare i fall där det finns språkbarriärer vid hämtning och lämning. Studien är kvalitativ och vi har genomfört semistrukturerade intervjuer med förskollärare som har erfarenhet av att kommunicera med vårdnadshavare där det finns språkbarriärer. Den valda teorin för vidare analys av empirin har varit Bronfenbrenners ekologiska systemteori där vi använt begreppen mikrosystem, mesosystem, exosystem, makrosystem och cronosystem.     De deltagande förskollärarna berättar om hur de definierar begreppet språkbarriär som ett stort begrepp men som i huvudsak syftar till när kommunikationen på något sätt begränsas av språkliga hinder. Förskollärarna redogör för att de ser språkbarriärer som både en möjlighet och som ett hinder, i olika avseenden. En väsentlig strategi som presenteras är det egna förhållningssättet, som indikerar på ett positivt bemötande gentemot vårdnadshavarna. De deltagande förskollärarna framställer mindre barngrupper och fler anställda som en förutsättning för att skapa gynnsam kommunikation med vårdnadshavare i fall där det finns språkbarriärer vid hämtning och lämning. Detta skulle resultera i mer tid med varje enskild vårdnadshavare, vilket förskollärarna poängterar som väsentligt för en gynnsam kommunikation. Den tidigare forskningen inom ämnet är begränsad, och styrdokumenten för förskolan ger inte svar på hur förskollärare ska kommunicera med vårdnadshavare i fall där det finns språkbarriärer vid den dagliga kommunikationen. Sammantaget indikerar detta på att mer forskning inom ämnet är relevant för förskollärarprofessionen.

Studien syftar till att besvara frågeställningarna: Hur och varför används läxor i matematikundervisningen på det sätt som det görs idag? Hur uppfattar svenska lärare internationell forskning kring läxor i matematikämnet? Detta görs genom en kvalitativ forskningsmetod där verksamma matematiklärare i årskurserna 4-6 intervjuats gällande deras uppfattningar och erfarenheter kring läxor i matematik och internationell forskning. Resultatet är tolkat utifrån den fenomenologiska tolkningsprocessen och analyserat med hjälp av en tematisk analysmetod. Resultatet av studien visar att väldigt få läxor används i svenska skolan, där mängdträning är det som står i fokus. Detta för att det anses att läxor ska användas för att befästa befintlig kunskap och inte skapa ny kunskap. Lärarna visade delade åsikter gällande den internationella forskning som presenterades under intervjuerna. Den internationella forskningen som presenterades tog upp problematiken gällande läxläsning i olika länder och en forskning skapade en lösning på problematiken. Majoriteten av de svenska lärarna tyckte att lösningen som forskning föreslog lät bra i teorin men fann flera problematiska punkter för att det skulle kunna appliceras i praktiken. De punkter de svenska lärarna tar upp blir en fråga för skolorganisationen och blir därför grunden i den forskning som behöver göras inom forskningsområdet.

Under Covid-19 pandemin hamnade samarbetet mellan förskolan och hemmet på sin spets efter att restriktioner infördes i verksamheten. Denna studie syftar till att försöka förbättra förståelsen för hur vårdnadshavare upplevde sitt inflytande i förskoleverksamheter under denna period.  Min studie utgår från en livsvärldsfenomenologisk teori och insamlandet av empirin har skett genom semistrukturerade intervjuer. Nio vårdnadshavare intervjuades och deras svar analyserades genom analysmetoden Tolkande fenomenologiskt perspektiv (IPA). Från analysen framkom det att vårdnadshavarna upplevde ett behov av stöd och kommunikation och kände sig isolerade och mindre delaktiga på grund av pandemins begränsningar. Detta påverkade deras mellanmänskliga relationer och upplevda inflytande. Det visade sig att socioekonomiska faktorer och tillgång till resurser som teknologi och språkförståelse spelade stor roll i deras möjligheter till delaktighet och inflytande. Studiens slutsats lyfter att det finns ett stort behov av att utveckla mer motståndskraftiga kommunikationsstrategier inom förskoleverksamheten. Detta för att bevara en stark koppling mellan vårdnadshavare och pedagoger, särskilt under krissituationer. Strategierna behöver utvecklas till att inkludera vårdnadshavare med olika modersmål och socioekonomiska bakgrunder. Studien lyfter också vikten av att etablera tydliga riktlinjer för att hantera kriser, då den nuvarande läroplanen inte lyckas upprätthålla vårdnadshavares inflytande. Slutligen understryker studien att ett bibehållet eller ökat upplevt inflytande bland vårdnadshavare leder till ett ökat engagemang i att möta personalen halvvägs vid problem, vilket underlättar en positiv dynamik genom krissituationer. / During the Covid-19 pandemic, the collaboration between preschools and homes was put to the test after restrictions were introduced in the operations. This study aims to improve the understanding of how guardians perceived their influence in preschool activities during this period. My study is based on a lifeworld phenomenological theory, and the collection of empirical data was carried out through semi-structured interviews. Nine guardians were interviewed, and their responses were analyzed using the Interpretative Phenomenological Analysis (IPA) method. The analysis revealed that the guardians experienced a need for support and communication and felt isolated and less involved due to the pandemic's limitations. This affected their interpersonal relationships and perceived influence. It was found that socioeconomic factors and access to resources such as technology and language understanding played a significant role in their opportunities for participation and influence. The study's conclusion highlights that there is a great need to develop more resilient communication strategies within preschool operations. This is to maintain a strong connection between guardians and educators, especially during crisis situations. The strategies need to be developed to include guardians with different mother tongues and socioeconomic backgrounds. The study also emphasizes the importance of establishing clear guidelines for handling crises, as the current curriculum fails to maintain guardians' influence. Finally, the study underlines that maintained or increased perceived influence among guardians leads to increased engagement in meeting the staff halfway when problems arise, facilitating a positive dynamic through crisis situations.